Jag har två stora passioner, två intressen som slåss om makten, eller min fritid snarare. Det är skrivandet och det är målandet/tecknandet.
Både tecknat och skrivit har jag gjort sedan jag först lärde mig att hålla i en penna.
Redan när jag var fyra år skrev jag min första lilla bok eller berättelse. Jag dikterade och min mamma skrev precis vad jag sade. Sedan gjorde jag teckningarna till. Sagan om pingvinerna hette den.
Då var det A4-ark, som jag i den allra första boken inte vek dubbelt, men när jag sedan från sju år och framåt gjorde egna berättelser, tog jag alltid A4-papper, vek dubbelt till en bok och häftade samman.
Alla dessa handskrivna berättelser har jag sparat, liksom jag sparat det jag senare skrev på dator.
Från det att jag var tonåring började jag skriva direkt på dator istället, men jag gjorde någon enstaka bok för hand, då och då, bara för att det var så roligt, fram till ungefär tjugoårsåldern, då jag övergick till att enbart skriva på dator och för hand enbart i anteckningsböcker och kollegieblock.
Tecknandet övergick från att vara på papper, till att under början på tjugohundratalet mer bli något jag gjorde på pannå och duk – där jag målade (och målar) med akryl – och i riktiga tecknings- och akvarellblock där jag tecknar och målar mer på ”vuxet” vis.Sedan jag var åtta år har jag velat bli författare och illustratör, och det var också något jag formulerade högt, samt i skrift. Tyvärr fick jag höra (när jag var åtta år) att författare var alltför svårt att livnära sig på, jag borde satsa på att bli något annat och skriva som hobby. Samma sak med att teckna, måla och illustrera. Det var hobbyarbete. Så jag lade till ”på fritiden”, och det var nog också därför som jag aldrig satsade riktigt på riktigt att varken bli det ena eller andra, medan åren gick.
Fast jag kunde hålla mig ifrån papper och penna, kunde aldrig hålla mig ifrån att måla och teckna var och varannan dag, att skriva så ofta jag kom åt. Så är det fortfarande, passionen har aldrig svalnat och intresset har aldrig gett vika. Jag kommer att fortsätta att skriva och måla/teckna, om så bara för mitt eget nöjes skull, tills dess att jag inte längre kommer att kunna hålla i penna eller pensel eller kunna skriva på tangentbord längre.
Musik är ett annat av mina stora intressen, men i mycket är det bara en igångtriggare för skrivande. Så fort jag hör någon låt som är riktigt bra eller slår an en viss klang i mig, blir jag sugen på att skriva. Över huvud taget ger musiken mig många bilder och mycket inspiration, får mig att nå vissa tillstånd – till exempel om jag lyssnar om och om igen på en viss spellista som jag förknippar med ett visst bokprojekt.
När jag skriver och det verkligen flyter, befinner jag mig verkligen i euforiskt tillstånd.Om skrivandet går bra och det flyter på i dagar eller månader, kan det tillståndet av stark passion hålla i sig lika länge.
Förr eller senare stöter jag på en vägg, ett motstånd, när jag börjar grubbla kring eller överanalysera det jag skriver.
Eller när jag faller ihop av ren utmattning, för jag är sådan att jag lätt går upp väldigt mycket i det jag gör, det tar all min vakna tid, all tankekraft; jag tänker på romanprojektet dygnet runt, mer eller mindre.
När jag sedan tar en paus, blir det målandet/tecknandet jag återvänder till istället. Jag behöver skriva för att må bra, jag behöver få kreativt utlopp för att må bra (även måla/teckna). Så det är min passion, såväl som min livsluft, två intressen, tätt sammanknutna.
Tyvärr har jag lättare för att påbörja än att avsluta, men jag har avslutat en hel del projekt genom åren. Och publicerat en liten, generande liten, del. Ni kan se vad det är i mitt konstnärliga cv.
Om ni vill se mer av vad jag målat och tecknat har jag lagt upp en portfolio i min andra blogg, samt att jag har en sida på Konstgalleri.
Vad gäller det jag skrivit, så finns det som sagt en del om det i mitt konstnärliga cv och här på bloggen. Annars finns jag även på Wattpad och Kapitel1.
Tänk på att det är aldrig för sent att göra det man verkligen brinner för!
SvaraRaderaAnni Svensson Härligt och intressant inlägg Jenny. (Fungerar dock inte att publicera kommentar på bloggen.) Känner igen mig i så mycket. Och jag kan inte låta bli att fundera över vad som hänt om du eller jag eller andra barn som vi blivit uppmuntrade att följa sitt hjärta. Tro på sin passion. Det kan man inte veta. Men jag vet att jag kommer uppmuntra min dotter att göra precis det hon vill och inget annat. För jag tror fortfarande på att om man älskar det man gör så blir man glad. Är man glad och gillar det man gör går saker och ting bra. Och kan man inte försörja sig på det så får man kanske tänka om sedan, senare i livet. Men att satsa på sin passion. Ja! Heja dig. Du både skrivet fantastiskt och målar fint, kör på, följ ditt hjärta. Det är inte för sent Emoji smile Och med envishet och uthållighet kommer man långt. Eller hur? Vi jobbar på! Kram från sjukstugan och nattinatti. /Anni
SvaraRaderaRoligt att du vill vara med i din utmaning, och vilket intressant inlägg du skrivit! Skrivande, målande och skapande är en stark passion hos många och det är rätt sorgligt att inte fler får bli stöttade i det från barnsben. Det är väldigt roligt att läsa om hur du ändå burit intresset med dig och gjort något av det i vuxen ålder! Det är så viktigt att fylla sitt liv med det där som gör en riktigt levande, som passionen.
SvaraRaderavilka härliga passioner!
SvaraRaderaDet är så trist att många inte tycker att kreativt arbete är ett "riktigt" jobb. De borde ha uppmuntrat dig i stället. Men vet du, det är aldrig för sent :)
SvaraRaderaSpännande inlägg :) Jag har knallat rakt in i den där väggen vad det gäller skrivandet och har stångat mig blodig mot den i ett par års tid. Det är nog paus som gäller ett tag framöver.
SvaraRaderaLiten blockering har jag med tecknande och målandet. Därför använder jag mig mest av målarböcker för vuxna just nu för att få utlopp för kreativiteten.