Skrivpuff: Det var inte orden

Orden gjorde aldrig ondast. Ord kan man bortse ifrån.

Ondast?

Det var naturligtvis tanken bakom, det som aldrig uttalades. Bara vibrerade i bakgrunden. Skälvde, som känslor oftast gör, vibrerar och sliter itu.

Slitningar inom människor och slitningar mellan människor. Då blir bara orden glasyren på kakan, pricken över i, det som smakar allra sötast – det som gör att du kräks, för att det blir för mycket och för sött.

Det ondaste?

Ondast gjorde tystnaden. 

Ondast gjorde fartvinden när de snurrade runt och vände dig ryggen.

Inte ignorans; den som inte vet att han gör illa, kan heller inte klandras. Men den som medvetet ignorerar – med honom är det annorlunda. Han (eller hon för den delen) vrider medvetet kniven, medan han sticker den djupare in i ditt kött, ser på när du blöder och ler åt det – och ler ännu mer om blodet flödar ymnigare.

Sådan är den onde och sådant gör som ondast: att frysa ut och frysa ned. Göra isbitar av det man trodde var blommor.

I varje isbit, varje kub, en blomma, stelnad, kristalliserad.

Karamelliserad sötma som ingen längre kommer åt.

 

(Detta är en SkrivPuff-övning. Bilderna ovan lånade från Evelinas Ekologiska.)