Kapitelutdrag: I chimairans näste

Bilden lånad härifrån.

Dagens skrivpuff-övning är ordet genast och jag gick genast in i mitt DK-dokument (bok ett av tre) och sökte på ordet. Det visade sig att jag i nuläget har 18 genast i mitt 90 761 ord långa dokument.

Jag tänkte dela med mig av ett utdrag i vilket det finns ett genast, kapitel 6 som heter I chimairans näste. I kapitlet besöker huvudpersonen Imai tillsammans med sin moster en kvinna som heter Shyamala.

Fröken Shyamala kom tillbaka in i vardagsrummet med en bricka på vilken det stod tre fulla tekoppar med rött te och ett litet, rött glasfat med kakor. Det var den knapriga sortens kakor, de som inte smakade sött utan snarare lite salt. Imai tyckte bättre om sådana kakor. Söta bakverk var ofta för sliskiga – och dessutom onyttiga. 

Bilden lånad härifrån.

Bredvid kakfatet stod en liten staty av en sittande kvinna och mitt i statyn var ett hål i vilket en rökelsepinne satt.

Fröken Shyamala ställde ned fatet och Imai tog genast en kaka.

Hon rättade till kjolarna och gled ned på samma soffa som Imai.

”Varsågoda.” Hon tände rökelsen.

Imai vred skamset på sig. Han hade börjat för tidigt. Han svalde hastigt sin sista kakbit, men när han såg på fröken Shyamala log hon bara. Kattögonen glittrade glatt mot honom. Mitt i det glittrande glada fanns ett dunkelt blänk vars humör Imai inte kunde tolka. Han log försiktigt tillbaka.

När jag först skrev den här textbiten, det var flera år sedan nu, hade jag i åtanke ett rökelsekar som jag haft själv, format av lera till en rundsatt kvinna, men när jag googlade efter foton hittade jag många andra spännande varianter, så det kan hända att jag ändrar i texten. Vi får se.

Skrivande: kapitelförteckningens betydelse

Torsdag och fredag hittills den här veckan har jag bara renskrivit. När man renskriver så mycket blir man sugen på att skriva nytt. Ändå har jag inte gjort det än. Jag sneglar på kapitlen, har beslutsångest. Jag jobbar enligt "huller om buller"-metoden, och det kanske försvårar lite. Jag har en hel trilogi att skriva på, DK, och vill skriva överallt på en gång.

I dag skapade jag ett nytt dokument kallat Innehållsförteckning, där jag klippte in innehållsförteckningarna från del 1, del 2 och del 3 av DK. Arbetsnamnen: Solrosorna, Aristokraterna, Fjärilarna. Det blev en excelfil, där jag skapat en handfull kolumner med följande rubriker:

• Del
• Kapitel
• POV
• Årtal
• 1:a utkastet
• Kapitelintrig

Det kanske inte är helt juste att kalla det för 1:a utkastet när det i vissa fall är utkast femtioelva, men i den nya versionen, som jag skriver just nu, är det första utkastet. Romanprojektet har krypt och växt genom åren, från 2006 och framåt, legat på is i många år och nu stöpts om i ny form och tagit namnet Drömkrigarna, DK.

Del syftar på vilken del kapitlet tillhör, 1 (Solrosorna, 2 (Aristokraterna) eller 3 (Fjärilarna).

Kapitel. Åh, det här tycker jag så mycket om. Back in the days, alltså år 2006, hittade jag på sådana där roliga kapitelrubriker som "Hur han med gråt ackompanjerade vårregn" och "Nektar till fjäril i tröst", "Den svarta bilen körde i väg med honom" och "Matt fladdrande, på väg att slockna". På något vis beundrar jag ändå mitt tjugosjuåriga jag som kom på sådana fina, lyriska kapitelnamn. Nå, jag har velat fortsätta på samma sätt och hittat på liknande kapitenamn som "Med blodfläckar på kragen" och "Över kravallstängslet med ett enda stort kliv". Det blir så mycket roligare att skriva kapitel med sådana dramatiska namn. Eller vad tycker ni? Inbjuder de inte till läsning? Alltså, detta är kort och gott en lista över alla kapitelnamn.

Hittills består Del 1 av 59 kapitel, del 2 av 102 kapitel, och del 3 av 39 kapitel. Detta kommer att ändras, minska och krympa och öka och växa, allteftersom jag skoningslöst redigerar bort gammalt material - speciellt i del 2 och del 3, samt skriver nytt material, speciellt i del 1 och del 3.

POV. Point of View. Vem som för kommandot i kapitlet, vems synvinkel man följer. Jag skriver i tredje person men jag följer personerna väldigt nära. Del 1 följer främst Imai, del 2 är namngiven efter Maximilian och del 3 efter Hyun. Dock märker jag, speciellt när jag läser äldre bitar, att jag svävar in och ut ur personen ifråga och ibland tar en annan persons synvinkel. Får fundera på hur strikt jag ska vara med detta.

Årtal. DK utspelas över en längre tid som sträcker sig över flera år; därför vill jag hålla reda på vilket år det är hela tiden och därför fick detta en speciell kolumn.

1:a utkastet. Som sagt är det inte alltid första utkastet, men det är i alla fall ett mått på vad som är klart eller inte. Just nu är vissa avsnitt "klara" och andra är "bara påbörjade" eller "renskrift pågår". Ytterligare andra kapitel har jag markerat som "kladd på utskrift", där jag helt enkelt min vana trogen skrivit ut vad jag skrivit på datorn och fortsatt att skriva för hand, på framsidan, baksidan och i anteckningsböcker, fortsättningen på det datorskrivna. Första målet är att vara klar med alla kapitel i ett första utkast. Åtminstone alla kapitel i del 1. Sedan är det dags för redigering och därefter, när allting är någorlunda klart och jag är någorlunda nöjd, är det dags för testläsare. Anmäl dig gärna om du gillar fantasy och science fantasy, med ungdomstema. Läs mer om DK här.

Kapitelintrig. Här har jag hittills inte skrivit något. Mest för att det skulle bli för långt och lägga sig på andra sidor och inte bli lika snygg förteckning utskriven än. Men ännu mer för att jag precis börjat med denna innehållsförteckning och inte hunnit än. Dock tycker jag att det är onödigt att skriva kapitelintrig för de kapitel jag redan har klara. Kanske att jag använder den här kolumnen till att skissa på de kapitel jag inte kan än, eller på något vis behöver veta mer om innan jag kan skriva dem. Eller så klipper jag bara in första meningen och sista meningen i varje kapitel här, så vet jag vad det är för kapitel. Vilket jag ändå vet, mestadels, eftersom varje kapitel har sådant fint kapitelnamn, som gör det lätt att komma ihåg vad det faktiskt innehåller.

Vill du veta mer om det här eller hur jag jobbar? Fråga gärna! Jag tar gärna emot förslag på vad jag ska skriva om på bloggen. Alla kommentarer är välkomna.

Beslut efter grubbel och funderingar

Jag antar att det är dags att göra det officiellt. Åtminstone erkänna det på bloggen för er, och inför mig själv: projektet DK är inte bara en bok, utan tre. Det är en trilogi. Varför är det så lätt att det blir trilogier?

Det är tre delar och det blir en förskräckligt lång bok om man låter alltihop vara en och samma. Alltså: det blir en trilogi.

Jag har arbetsnamn, men inga slutgiltiga namn.

Del 1 kan kallas Solrosorna.
Del 2 kan kallas Aristokraterna.
Del 3 kan kallas Fjärilarna.

Jag har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka. Eftersom projektet är så stort, och jag vill lyssna på goda råd jag fått från skrivarvänner, har jag bestämt mig för att fokusera på ett stort projekt framöver, ett romanprojekt, ja, eller en trilogi då. Därtill blir det noveller, men det är småprojekt vid sidan av.

Detta innebär att Jade får vila lite. Igen. Jag behöver tänka varvet runt igen, och för att göra berättelsen rättvisa borde jag göra mer research. Så jag låter den vila och tar tag i det som är enklare och det jag ändå tror har mer potential att faktiskt bli något som folk vill läsa. Satsar alltså på DK.

Bara romanprojektet DK framöver. Vi får se hur det går.

(Fotot är en inspirationsbild till DK, väl passande, hittad och lånad från nätet.)

#sommarlovmedkulturkollo #höst

Sommarlov med Kulturkollo avslutas i dag med ordet höst.

För mig är det inte höst än. Hösten kommer först i september. Just nu är det sommarvärme ute och idag, den 15 augusti, är det Maximilians födelsedag.

Jag har uppmärksammat det tidigare, och jag uppmärksammar det även i år. Han finns inte, men han fyller år ändå. Han är huvudperson i min fantasytrilogi TS/ML/PL och han är även huvudperson i min trilogi DK 1,2, 3. På olika vis och i olika skepnader. Jag säger i alla fall grattis till honom.

Grattis på födesledagen, käre Maximilian! Hade du levt, och levt i vår tideräkning, hade du fyllt 27 år.

Jag firar på samma vis som du finns: i mitt huvud. Där firar jag, din släkt och alla dina vänner med pukor och trumpeter, med stort kalas, mycket god mat, många kakor, tårtor, gott vin, saft och kaffe. Eller så firar jag på det vis som du skulle ha firat, om du hade levt i din egen värld, med helt andra slags ceremonier. Fast tårta blir det nog i alla fall.

Våndan av att renskriva handskrivet alltför långt efteråt

Renskriver massor av sidor för mitt projekt DK. När man skriver för hand är det ofta så att hjärnan går många gånger fortare än vad handen med pennan kan hinna med. Därför blir skrivstilen ofta väldigt slarvig. Ibland lite för slarvig. Och ibland gör man konstiga förkortningar.

Jag vet inte om det här är en sådan förkortning eller om det faktiskt står ett ord här.

Det mesta kan jag klura ut. Jag fick stirra några sekunder på "tror" innan jag insåg att det stod så.

Men ordet som jag tror börjar på p (jag TROR att det är ett p) kan jag inte förstå. Jag funderar och grubblar. Någon annan som ser?

För den oinvigde, först står det såhär: "Då tror alla att jag gömmer mig, ---- Imai." /"Vid sidan av då? En kompromiss."

En tolkning är att det står "protesterade" och jag förkortat till, öh, port?

Men det är inte Imai som säger detta utan en annan person som vi kan kalla E. Så jag blir lite förvirrad.

"Då tror alla att jag gömmer mig i port???" Öööh...?

(Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.) (Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.)

Sådant kan man fastna vid och grubbla sig fördärvad över.

Nattliga funderingar

Så svårt att sluta när man väl börjat. Och det är ändå ganska roligt att renskriva. Åtminstone när texterna är så gamla att man knappt kommer ihåg att man skrivit dem och inte riktigt kommer ihåg vad som händer eller vad som sägs, och blir förvånad och engagerad och road när man renskriver.

Tänk att man kan bli så förälskad i vissa karaktärer. Just nu är jag förälskad i Imai... Tycker det är så roligt att skriva om honom! Till och med att renskriva är jättekul. Han är så annorlunda från mig och jag tycker att jag lyckats med att porträttera honom. Han är lite dryg ibland, men han har ett gott hjärta och stort mod. Lillgammal är han också. Jag hoppas bara att jag inte gör honom övermogen...

Följer honom från det att han är tio och framåt tills dess att han blir vuxen, så det är stort tidspann och han utvecklas ju förstås under den tiden. Därför har jag också hittat inspiration från olika håll för hans utseende och för hans karaktärsegenskaper.

(Bilderna är inte mina, utan inspirationskällor, men det är såhär jag föreställer mig honom.)

Öppnar låset med en nyfunnen nyckel

Det näst bästa nu efteråt, med skrivarkursen jag nyss gått, är nog gemenskapen som har blivit i vår facebookgrupp, möjligheten att läsa och kommentera på varandras texter, peppa varandra. Dela kärleken till orden och skrivandet. Hjälpas åt.

Det allra bästa är att jag låst upp en stor, tung port, med en nyckel jag inte visste att jag hade. Äntligen tror jag på mig själv på ett vis som jag inte gjorde innan. Äntligen är jag mogen att ta till mig alla fina ord jag fått från människor genom åren, ända sedan jag först började sätta ihop häftade böcker med text jag själv skrivit, vid åtta års ålder. Ända sedan dess har folk prisat mitt skrivande, mer ju äldre (och ju bättre) jag blivit men jag har ändå inte velat tro eller inse på riktigt, i hjärtat. Nu inser jag äntligen.

Nyckeln är en tung järnnyckel, passande i en port som denna. Porten till mitt författarskap. Jag har redan skrivit, kommer alltid att skriva, och vad är man då om inte författare?

Jag har ingen som helst svårighet att få ned ord på papperet, när jag envist bestämt mig, släppt på kraven och rädslorna, och bara ger mig hän, koncentrerar mig och låter orden flöda. Ser bilder i mängd, hela berättelser framför mig, inom mig. Ord, bilder, känslor, tankar. Det finns så mycket som vill ut. Varför har jag stängt det inne så länge?

På mindre än en månad har jag nu börjat på och avslutat två av de tre noveller jag hittills planerat ska vara med i skrivarkursens gemensamma antologi, som kommer att ges ut under hösten nästa år.

Äntligen har jag kommit igång med att renskriva på alla mina romanprojekt, och insett att det inte finns någon genväg kring det; jag skriver för hand för det är lättast (och skonsammast på alla de vis), och då blir det mycket att renskriva, men så får det vara. Det är bra att skriva rent och samtidigt ha möjligheten att göra en första korr. Tid tar det, men det är tid jag vill lägga ned. Tid jag måste ge mig själv.

För nu har jag kommit till den punkt att jag står på tröskeln och tänker "banne mig, nu är det dags". Eller lite mindre fint: "fan, nu får det räcka. Gör det för helvete! Sluta skjuta upp det du faktiskt kan och vill bara för att du är rädd och lat av dig!"

Jag kan slutföra vad jag påbörjat - se bara på novellerna. Och nu ska jag slutföra mina romanprojekt:

DK, en tjock bok som jag vet måste delas upp i tre delar (en trilogi), där jag skriver på alla tre delarna, huller om buller, fram och tillbaka. Lägger pusselbitar. Har början och slutet klart för mig, har skrivit början, har skrivit slutet, har skrivit mycket i mitten och vet hur varje del ska sluta.

TS/PL/ML, en trilogi som utspelas i samma värld som ovan, men i en annan tidsålder (före). Det är återigen en trilogi, där jag skrivit början, ungefär har för mig hur det ska sluta, men med några frågetecken (trådar som måste lösas upp). Och där jag vet både hur del ett förlöper och hur tvåan går och var den slutar. Mest oklart är delar av trean men mycket är klart där också.

DtD/Jade, en roman som vuxit och minskat, där första utkastet var skrivet och ratat och jag nu äntligen, efter oändligt grubbel och testläsare, insett att jag måste vända på steken. Börja på annat ställe och kanske inte sluta på det vis jag förut tänkte mig, utan kanske tidigare eller kanske senare eller på ett annat vis helt och hållet, men där jag vet att jag måste börja med att skriva mig fram till svaren. Sluta grubbla och göra, med andra ord.

KR, en ny novellsamling, som parallellt med en annan novellsamling, Verklighet, plus ännu en tänkt novellsamling, formas av mina noveller, halvskrivna, helskrivna, oredigerade, nypåhittade, i embryon. Småidéer som måste utvecklas och bli berättelser.

Sedan ska jag inte gå in på de vilande projekten (alltför många), eller de klara projekten (som kanske behöver ytterligare redigering), utan där stannar jag och koncentrerar mig på vad jag vill först och vad jag först har framför mig:

I korthet: DK, del 1-3, TS, PL, ML, Jade, KR.

Och jag måste nog jobba parallellt, för jag är sådan att jag jobbar huller om buller, lägger pussel, ser målningar, hela filmsekvenser, skeenden, händelser, delar. Och kommer på saker inte i kronologisk ordning utan i samband och i trådar, garnnystan, hoptrasslade.

Det är bara att acceptera att det är så jag jobbar. Även om jag helst skulle vilja skriva en bok i taget och kronologiskt. Jag tappar så lätt motivationen, när självförtroendet sviktar, och då är det bra att kunna hoppa emellan. Jobba på en novell, tillbaka till DK, jobba på novellen igen, tillbaka till Jade.

På det viset arbeta sig framåt, ändå mer eller mindre strukturerat.

För nu har jag ett skrivschema som är realistiskt utifrån hur jag brödjobbar just nu och utifrån vilken fritid jag har just nu, och sedan är det bara att jobba efter det. Målmedvetet, disciplinerat, organiserat.

Och ha roligt på vägen. Glädjen i skrivandet har jag redan. Nu också tilltron i form av en nyckel och en öppnad port.

Nästa steg för mig över tröskeln.

Uppvärmning inför skrivarkurs

Det är bara drygt en vecka kvar tills dess att jag ska åka på skrivarkurs nere i Blekinge och jag försöker komma tillbaka in i skrivandet igen, det som legat nere i flera månader (om man bortser från bloggande och skrivpuffar).

Eftersom det går så trögt på Jade just nu så vänder jag mig till DK och jobbar på det projektet istället. Jag tar fram den första bunten av skrivfulla, handskrivna A5-papper som behöver renskrivas. Under dagen i dag har jag jobbat med det, samt funderat över vad jag ska skriva nytt. Jag vill försöka åtminstone att jobba lite mer kronologiskt.

Men eftersom det var så länge sedan jag skrev på DK senast (i vintras) blir jag tvungen att renskriva först som en del i att komma in i projektet igen. Och det jag skrivit tidigare är pusselbitar från olika kapitel och delar av projektet.

Det börjar bli riktigt långt nu och det tar lång tid att spara dokumentet varje gång jag gör det. Jag renskriver i korta dagsdokument och klipper in i huvuddokumentet som närmar sig 600 sidor.

Trigger...!

Oj, hur viss musik triggar vissa bokprojekt. Nu har jag inte jobbat på DK på evigheter (läs: månader) och nu lyssnar jag på spellistan som jag lyssnade på när jag skrev som mest på boken i vintras, och oj, vad jag får ett sug efter att återgå till skrivandet på det projektet, och en speciell känsla för att vara "där" och vara de karaktärerna. Läskigt starkt.

(bilden härifrån)

God Jul & Gott Nytt År!

God Jul & Gott Nytt År, till alla er som läser min blogg! Tack så mycket för att ni tittar in här ibland och läser! Det uppskattar jag verkligen.

Vad ska ni göra i jul?

Själv ska jag njuta av ledigheten, passa på att måla på mina akryltavlor, för jag är inne i en riktig målarperiod just nu. Annars ska jag skriva på DK och även försöka att börja läsa lite igen. Har knappt läst alls sedan oktober... Helt förskräckligt. Så jag hoppas på att jag får någon god julklappsbok som jag kan sätta tänderna i.

Än en gång, God Jul & Gott Nytt År!

Helger och religioner i fantastiska världar

Fantastisk podd har den här gången, i det nu senaste avsnittet, rubriken "Helger och religioner i fantastiska världar". Den här veckan är det Stockholmsgruppen (något färre än vanligt) som diskuterar just det som rubriken handlar om. Det blir en intressant diskussion att lyssna till.

Som vanligt är Fantastisk podd väldigt inspirerande. Skrivande människor som diskuterar skrivande. Kan det bli bättre?

I det här fallet är det fantasy-/skräck-/sf-författare som diskuterar. Ett nytt avsnitt kommer torsdagar varannan vecka.

Om ni ännu inte lyssnat, surfa dit och gör det.

Diskussionen handlar mest om fantasy och sf i skrivrelaterat, men även andra som skriver kan känna igen sig. Bara man skriver skönlitterärt finns det många paralleller och intressanta diskussioner, funderingar att själv spinna vidare på som skönlitterärt skrivande människa.

Just den här veckan med helger och religioner i fantastiska världar som tema, fick det mig verkligen att börja fundera. Har jag utnyttjat potentialen som finns i det att hitta på en egen religion och egna myter och helger i min egen fantasyvärld där UM/DK och Tusenskönan med fortsättningar utspelar sig?

Jag är inte helt säker på det.

Jag vill vrida och vända mer på det här, fundera mer, fundera vidare. Dra saker till sin spets, utveckla ytterligare, skapa något eget och udda.

Hittills är det väldigt vanligt och ordinärt. Det blir lite så när man håller sig till vår världs svordomar - speciellt i svenskan - då förutsätts att det finns ett helvete och en djävul såväl som en himmel och en gud (eller en gudinna).

Som fantasyskribent kan man låna från gamla religioner och myter som redan finns för även om man hittar på något som man tror är helt nytt så visar det sig att det redan finns någonstans i världen eller redan är påhittat av någon annan. Vi rör oss alla i samma tankebanor mer än vad vi tror.

Ändå tror jag att var och en som skriver och verkligen tänker till kan skapa något för henne eller honom helt unikt; ge något redan existerande en spets, en udd, en egenhet, något helt unikt som har med den personen och den personens liv och fantasi att göra. Likheter finns alltid, men ändå alltid utrymme till att skapa något personligt, som, om än lite, är annorlunda än det som någon annan hittar på.

Och det är dit jag vill, till det där som bara jag kan hitta på, må vara att jag gräver och vänder på andras och på redan existerande myter och religioner. Jag tillför ändå något eget, och mixar ihop det jag hittat på mitt eget lilla vis.

Nu ska jag fortsätta att fundera medan jag lagar ärtsoppa; det är ju ändå torsdag!

Jag lever - och spräcker bubblan!

Det har gått två månader.

Har jag glömt bort bloggen?

Nej, inte alls. Jag hoppas ni förstår mig när ni får läsa denna min förklaring. Förstår och förlåter! Jag har bortprioriterat allt på min fritid förutom skrivandet (och socialt umgänge – det prioriterar jag alltid – åtminstone det viktigaste); jag har inte läst ut en bok sedan oktober.

Nu börjar jag få väldigt dåligt samvete för att jag inte uppdaterat bloggen, inte skrivit eller publicerat recensioner på böcker, inte talat om att jag faktiskt inte läst några av dessa böcker... Jag som hade tänkt vara med på läsutmaningen Läs ett år hela året; jag började på och läste något kapitel i min septemberbok i slutet på september, ”Seglats i september”. Och jag funderade på augustiboken som jag mycket riktigt verkligen HAR läst men ännu inte skrivit klart min recension på – har påbörjat en recension men inte skrivit klart den. Böckerna för oktober, november och december har jag ännu inte läst. Oktoberfolket av Ray Bradbury hade jag tänkt läsa, och kanske Tove Janssons Sent i november (favorit i repris), men jag har inte läst mer än några få rader i Wool av Hugh Howey under oktober/november.

Nu i december har jag (i går) faktiskt lånat på biblioteket en fackbok och läst och bläddrat lite i den, samt att jag häromveckan köpte och började läsa i Maresi av Maria Turtschaninoff.

Men det är ungefär min läsning det... förutom lite i en astrologibok och mina egna manusutkast.

Jag har haft fullt upp med mitt skrivande. Ni vet, det där jag nämnde i mitt senaste inlägg, postat den 3 oktober. Där skrev jag att jag tagit fram Tusenskönan och börjat titta på det projektet. Nå, UM hör samman med Tusenskönan, de är olika delar av samma mynt och Tusenskönan ledde till UM och sedan har jag fastnat i UM och tittat på det projektet...

Nå, nu har jag tittat lite mer... och gjort mer än så. För det var en idé och en värld som var så bra och hade sådan stor potential att jag absolut inte ville eller kunde släppa det. För att det är ett projekt som jag för några år jobbade så mycket på och lade så mycket tid på... tid som jag inte vill anse vara förlorad och ett projekt med en potential som jag heller inte vill förlora...

Sedan jag bloggade sist har jag:

• läst igenom mina gamla projekt som gemensamt kan kallas UM (runt tusen sidor sammanlagt måste det väl vara), läst och funderat kring och kritiserat och ratat och rotat, hittat det som är något att ha och lagt åt sidan allt det som inte är något att ha kvar
• tagit fram guldbitarna i mitt gamla UM-projekt, tagit en hel del kapitel och delar med potential, satt samman dem på ett nytt sätt och utvecklat handlingen både i dessa delar och däremellan
• skrivit ut allt gammalt jag skrivit och som jag ska bygga vidare på, skrivit ut det nya och skapat ett helt nytt dokument där jag numera har mellan 500 och 600 sidor tätskriven text (Garamond, 11 pkt) och börjat redigera detta
• skrivit ut mina 500+ sidor och köpt en pärm och sedan ännu en för att hela projektet inte får plats i en pärm eftersom det är så tjockt
• redigerat valda bitar av UM, utvecklat andra
• skapat nytt, hittat en ny handling, en tätare handling med intensivare och klarare plot
• bytt namn på UM till DK
• skrivit 186 kapitelkort. Varje kapitel i romanen har fått ett eget registerkort, där jag bland annat skrivit POV, år, datum/dag, väder, plats och personer, samt i vissa fall även handling.
• utvecklat världen, magin, allt annat som hör samman med den fantasyvärld som romanen utspelas i
• utvecklat dessa kapitel och kapitelkort, gör fortfarande det för plotten är ännu inte klar och håll och oklarheter finns fortfarande
• skapat en spellista på Spotify med låtar som representerar boken såtillvida att citat ur låtarna finns i början på varje kapitel av boken
• tagit fram mina gamla dokument om de tre huvudpersonerna, utvecklat dessa, läst deras födelsehoroskop, utvecklat dessa, läst deras aspekter etc., försökt skapa mig klara bilder av tre mycket komplexa karaktärer, utvecklat bipersoner och andra karaktärer
• rensat i namnlistan på de personer som är med i boken, ändrat namn på många för att få fram ett visst namntänk när jag väljer namn, namn som hör samman och hänger ihop på olika vis, utvecklat bipersoner och bikaraktärer
• funderat även på Jade-romanen och diskuterat den romanen med en annan
• diskuterat även UM/DK med en vän, magin i världen inte minst
• skrivit nytt, skrivit vidare på projektet DK och fortsätter att göra det

Jag har inte varit med i National Novel Writing Month i år, första gången som jag inte är med sedan jag började medverka 2007! Jag bryter en sju år gammal vana/trend och tar en paus. Jag tyckte att det gick så bra att skriva ändå.

Det var också därför som jag inte ville blogga, inte ville läsa. Jag ville inte bryta skrivarbubblan.

Nu har jag delvis spräckt bubblan, den börjar få sprickor och jag börjar splittra mig lite i och med att jag börjar, dels läsa lite igen och dels måla på en målning som ska vara med på en konstutställning i början av nästa år och måste bli klar tills dess. Och så tränger julen sig på och vardagen på andra sätt och vis. Brödjobb finns förstås hela tiden men nu är fritiden mer och mer uppluckrad av annat och det börjar gå lite trögare igen med skrivandet. Så då passar jag på att blogga och visa att jag lever och mår bra.

Att jag bara är lite skrivbubblig... kreativ... och skapande.