Fem en fredag, v. 43: ord

Fem en fredag hos Elisamatilda. Jag har inte varit med förut men nu hoppar jag på utmaningen.

1. Vad har du för favoritord?
2. Vilket ord kan du inte säga?
3. Vilket ord har du alltid svårt att stava?
4. Med vilka fyra ord skulle du beskriva veckan?
5. Finns det tillfällen som du ordbajsar?

1. Vad har du för favoritord? 

Jag vet inte. Jag gillar ord över huvud taget, många ... Jag undrar vilket ord som förekommer oftast när jag skriver. Ingen aning. Något att ta reda på ...

2. Vilket ord kan du inte säga? 

Jag snubblar över ordet regissör. Det blir gärna ett s istället för g. Annars är svordomar sådana ord som jag bara säger för mig själv när ingen hör. När jag var barn svor jag aldrig, tänkte bara svordomen och kände att jag gjorde fel bara genom att tänka en svordom. Som vuxen har jag svurit då och då för mig själv. Numera riktigt fula ord, men som sagt, bara när jag är ensam och när jag är riktigt stressad. Det är ett negativt stresstecken, en varningssignal om jag alls svär, att något är som det inte ska och att jag borde ta ett par djupa andetag och lugna ned mig.

3. Vilket ord har du alltid svårt att stava?

Inget speciellt ord, som jag kommer på nu. Jag har arbetat som korrekturläsare och jag ser på en gång om ett ord ser felstavat ut. Något ord kanske jag har svårt för, men jag kan inte komma på vilket just nu. 

4. Med vilka fyra ord skulle du beskriva veckan? 

Svårt att välja och svårt att välja bara fyra. Svårt att veta om de blir de rätta. Just nu kommer jag att tänka på dessa fyra:

Omvälvande, omvärderande, grubbel, hoppfullhet.

5. Finns det tillfällen som du ordbajsar?

Aldrig när jag talar, om jag inte talar med endast någon enstaka person om något ämne som jag känner passionerat inför (skrivande, böcker), ibland när jag skriver dock, speciellt vid blogginlägg och när jag känner att jag måste förklara mig - vilket jag känner att jag måste alltför ofta och helt i onödan. Då ordbajsar jag - ännu mer i skrift än i tal.

Tisdagstrion: årstid i boktiteln

Tisdag och dags för tisdagstrion igen. Ugglan & Boken har denna vecka temat årstid i boktiteln.

Här är mina tre:

I april förra året köpte jag på Världsbokdagen på det lokala biblioteket diktsamlingen Höstens hastighet av Mai Văn Phấn. En riktig liten pärla som kostade mig enbart tio kronor. Jag läste den samma månad så jag väntade inte till hösten utan läste den under våren. Så här beskrivs boken på Goodreads:

Mai Văn Phấn är en folkkär vietnamesisk poet, född 1955 i byn Ninh Binh vid Röda flodens delta. Hans diktning är rik på influenser och varierad både till både form och innehåll; den är ömsom saklig och berättande, ömsom lyrisk och drömsk, inte sällan med smått absurda inslag.

Mai Văn Phấn har givit ut fjorton diktsamlingar och är översatt till tjugofem språk. Ett par av hans dikter finns sedan tidigare på svenska i antologin Till: igår - tolv vietnamesiska poeter (2009). Bokförlaget Tranan har nu glädjen att presentera ett större urval av hans dikter på svenska, i tolkning av Erik Bergqvist och Maja Thrane, som även skrivit förord till utgåvan.

I Cikadaserien presenterar Bokförlaget Tranan poeter som mottagit det svenska Cikadapriset. Priset instiftades 2004 med anledning av 100-års firandet av den svenske Nobelpristagaren Harry Martinsons födelse och tilldelas en poet som "i sin diktning värnar om livets okränkbarhet". Inspiration till prisets namn har kommit från Martinsons diktsamling Cikada, som publicerades 1953.

En bok som jag länge tänkt läsa men som jag skjutit upp lite för att jag vill läsa den i rätt årstid är The Winter of the Witch av Katherine Arden. Det är sista delen i en trilogi där jag läste de föregående delarna The Bear and the Nightingale 2018 och The Girl in the Tower 2019. En fantasifull, sagolik berättelse inspirerad av rysk mytologi och folksagor.

Här är beskrivningen av handlingen i den första boken, The Bear and the Nightingale:

At the edge of the Russian wilderness, winter lasts most of the year and the snowdrifts grow taller than houses. But Vasilisa doesn't mind—she spends the winter nights huddled around the embers of a fire with her beloved siblings, listening to her nurse's fairy tales. Above all, she loves the chilling story of Frost, the blue-eyed winter demon, who appears in the frigid night to claim unwary souls. Wise Russians fear him, her nurse says, and honor the spirits of house and yard and forest that protect their homes from evil.

After Vasilisa's mother dies, her father goes to Moscow and brings home a new wife. Fiercely devout, city-bred, Vasilisa's new stepmother forbids her family from honoring the household spirits. The family acquiesces, but Vasilisa is frightened, sensing that more hinges upon their rituals than anyone knows.

And indeed, crops begin to fail, evil creatures of the forest creep nearer, and misfortune stalks the village. All the while, Vasilisa's stepmother grows ever harsher in her determination to groom her rebellious stepdaughter for either marriage or confinement in a convent.

As danger circles, Vasilisa must defy even the people she loves and call on dangerous gifts she has long concealed—this, in order to protect her family from a threat that seems to have stepped from her nurse's most frightening tales.

The Bear and the Nightingale is a magical debut novel from a gifted and gorgeous voice. It spins an irresistible spell as it announces the arrival of a singular talent.

Vårsnö av Yukio Mishima har jag fortfarande inte läst, det är en hyllvärmare som stått länge i hyllan, köpt någon gång på second hand. Den finns inte i bokhandeln men hittas nog på bibliotek. Jag har ingen av de övriga delarna. Som andra böcker jag har med årstider i titlarna vill jag gärna få till det så att jag läser boken under årstiden ifråga. Så här står det beskrivet på Goodreads om boken:

Vårsnö är en av vårt sekels riktigt stora romaner och den första fristående delen av Mishimas mästerliga tetralogi Fruktbarhetens hav, med vilken han fullbordade sitt imponerande författarskap.

Handlingen utspelar sig i Tokyo i början av seklet. Det gamla Japan vacklar på tröskeln till den nya tiden. De båda ungdomarna Kiyoaki och Shikuni lever i en brytningsperiod, såväl inom familjen och samhället, som på det personliga planet. Den oskuldsfulla förälskelsen övergår i erotisk åtrå och kärlek och när gamla religiösa och moraliska värden luckras upp, tvingas de formulera sina egna.

Vårsnö föreligger här för första gången på svenska i en unik översättning direkt från den japanska originaltexten. Mishimas sensuellt laddade bildspråk får i Gunilla Lindberg-Wadas lyhörda tolkning det svenska språket att glimma av en säregen och sällsam skönhet.