Recension: Glastronen av Sarah J. Maas

Handlingen, citerad från Goodreads:

I ett land i avsaknad av magi, där kungen styr med järnhand, kallas en lönnmördare till ett slott. Hon reser dit, inte för att döda kungen utan för att vinna sin frihet. Om hon besegrar tjugotre motståndare i en tävling - mördare, tjuvar och soldater - blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens Mästare.
Hennes namn är Celaena Sardothien.
Kronprinsen kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet kommer att beskydda henne. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet - och det är där i syfte att döda. I takt med att den ena efter den andra av hennes motståndare dör förvandlas Celaenas kamp för frihet till en kamp för överlevnad, och till ett desperat försök att förgöra ondskan innan den utplånar hennes värld.
Sarah J. Maas är en amerikansk ungdomsboksförfattare som har slagit igenom stort med Glastronen-serien. Hon bor i Pennysylvania tillsammans med make och hund. Glastronen är den första boken i serien.

På baksidan av boken står det inte alls lika mycket. Bara det att handlingen beskrivs så kortfattat på baksidan av boken som:

”Ett hjärta av is. En vilja av stål. Möt Celaena Sardothien. Vacker. Livsfarlig. Ämnad för storhet...”

Det är kliché på kliché och dessutom en underliggande ton av ”tro på det här, tro på det här, snälla”.

Det finns ett allmänt etablerat uttryck bland skrivande människor och författare, som lyder ”Show don't tell”, det vill säga: Gestalta, berätta inte saker och ting rakt ut. Hela den här boken är ett ypperligt exempel på hur man inte ska göra.

Maas måste övertyga både sig själv och oss om att Celaena är lönnmördare, gång på gång. Tror hon inte ens själv på sina illusioner? Alla säger att hon är en fantastisk och fruktad lönnmördare, men huvudpersonens agerande och reaktioner, tankesätt och tal, bevisar gång på gång att hon bara är en utseendefixerad, ung tjej med fokus på killar och snygga kläder. Det hjälper inte att Maas försöker göra henne tredimensionell genom att låta henne vara ”kvinnlig” och ha intressen – måste förresten alla tjejer vara så klädintresserade? – det förstärker bara intrycket av att hon inte är kapabel som lönnmördare.

Det finns ändå ett tillfälle till gestaltning som har potential, om bara Maas hade utnyttjat det. Jag tar det som exempel. När Celaena får ett rum i glasslottet gör hon så att gångjärnen gnisslar när man öppnar dörren. Bra! Nu kan hon agera lönnmördare och studsa upp varje gång någon öppnar dörren, lyhörd och alert. Men nej, hon sover, och hon somnar till och med när det är någon annan i rummet. Vilken lönnmördare med aktning och kunnighet skulle agera på det sättet? Det är ett klassiskt exempel på dålig gestaltning.

Angående fäktningen i boken – jag har fäktats, och det är inte bra gestaltat. Fäktningsscenerna lämnar mycket övrigt att önska. Över huvud taget fanns det mycket som blev osannolikt i boken.

Dessutom gjorde den mig besviken gällande själva handlingen. Som läsare trodde man att det skulle bli mer om tävlingen, där Caelena var en av kämparna, men den hände vid sidan av och fokus lades istället på kärlekstrianglar, klänningar och mystiska överfall och mord. Jag rycktes med i handlingen, det var spännande och jag läste gärna vidare, men samtidigt så övertygade Maas mig aldrig om att Celaena faktiskt var en så fruktansvärd lönnmördare.

Den här grundidén hade så mycket potential, men blev så lite av.

Om ni vill läsa en bra bok om lönnmördare, så läs hellre Robin Hobbs trilogier om FitzChivalry, eller Lian Hearnes Across the Nightingale Floor.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Författare: Sarah J. Maas

Titel: Glastronen

Förlag: Modernista

ISBN: 978-91-7645-842-6

Sidantal: 400

Mitt exemplar: recensionsexemplar

Sammanfattning av #hylltömning2016 läs-a-lot

Nellys extra utmaning i #hylltömningsutmaning2016 bestod av en läs-a-lot som började i fredags, 29/4, klockan 15.00 och slutade i dag, söndag, 1/5, klockan 15.00.

Under fredagen läste jag som jag skrev i ett tidigare inlägg ut Odinsbarn av Siri Pettersen och påbörjade Glastronen av Sarah J. Maas. På lördagen fick jag en hel del läst, för trots att det var Valborgsmässoafton hade vi i år inga speciella planer, så därmed hade jag mycket tid där jag valde att läsa. Jag hann läsa ungefär 250 sidor i Glastronen under lördagen.

Nu på söndagen läste jag under förmiddagen och tidiga eftermiddagen, men sedan gav vi oss i väg ut några timmar på ärende och till en asiatisk restaurang och åt god middagsbuffé, så efter cirka klockan 13.00 i dag så blev det ingenting mer läst för mig, fram till tävlingstidens slut klockan 15.00. Trots det hann jag läsa ut Glastronen och påbörja Ceremonin av Kiera Cass, samt läsa 54 sidor i denna (som för övrigt är väldigt lättläst).

Sammanfattningsvis alltså:

Odinsbarn, slutet: 71 sidor.
Glastronen, hela boken: 400 sidor.
Ceremonin, början: 54 sidor.

Sammanlagt antal lästa sidor: 525.
Antal utlästa böcker: 2
Antal påbörjade, men ej avslutade, böcker: 1

Jag är riktigt nöjd med helgen. Såhär mycket hade jag nog inte läst om det inte varit läs-a-lot, så tack för den extra hylltömningsutmaningen, Nelly!

Halvtid i hylltömning2016 läs-a-lot

I går kom jag igång med läsandet senare än jag hade tänkt mig - jag fick bland annat två avier från Posten, med bokpaket som jag ville hämta ut direkt - och läs-a-loten som började klockan 15, blev snarare från 17 och framåt för mig. Med paus för dammsugning och mat och det ena med det andra.

Jag lyckades i alla fall läsa ut Odinsbarn under gårdagen, plus att jag påbörjade och läste första kapitlet i Glastronen. Fredagens läsning, såledeles: 82 sidor.

Under dagen i dag har det blivit promenad och Melodikrysset, lite siesta (jag somnade till och med ett par gånger), och så lite läsning. Hittills i dag har jag läst från och med sidan 12 till 86 i Glastronen av Sarah J. Maas, alltså 75 sidor.

Så, halvtid i hylltömningsläs-loten: 157 sidor.

Det kommer ett inlägg om Odinsbarn senare i dag, men jag kan redan säga att jag älskade boken, tyckte väldigt mycket om den och egentligen genast hade velat dyka in i fortsättningen. Men jag hejdar mig till Nellys read-a-long drar igång i juni.

Jag nämnde i gårdagens inlägg att jag börjat på Across the Nightingale Floor av Lian Hearn och den boken handlar om en pojke som blir lönnmördare. Sarah J. Maas bok handlar om en tjej som redan är lönnmördare. Han är 16, hon är 18. Tyvärr började jag jämföra lite när jag började läsa Glastronen, och det är helt klart till Glastronens nackdel.

Hittills känns inte Celaena trovärdig som lönnmördare, hon är alldeles för ytlig, lättdistraherad, lättimponerad, impulsiv, okontrollerad. Och så detta ständiga tjat om vad för klänningar kvinnorna har på sig och vem som är sötare eller vackrare än vem. Och då är jag bara på sidan 86, som sagt.

Dessutom retar jag mig på att Sarah J. Maas inte klarar av att behålla perspektivet, när hon är inne i en viss karaktär, beskriver hon plötsligt den karaktären utifrån - skriver till exempel att ögonen gnistrar. Hur ska Celaena kunna se själv att hennes ögon gnistrar? Det blir perspektivhopp och gör det hela mindre trovärdigt.

Sarah J. Maas' sätt att skriva påminner mig om hur jag själv skrev i femton-sexton-årsåldern. Hon är bara 30, originalet kom ut 2012 och då var hon 26. Jag tycker att det märks lite, att hon är ung. Det är en väldigt flickig berättelse, ett flickperspektiv utifrån hur Celaena är och beter sig. Barnslig glamour.

Vi får se vad jag tycker när jag läst klart. Jag återkommer med recension då.