Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid

Att läsa Malibu brinner är som att stiga rakt in i sommaren. Vill du ha en somrig bok med hav och sand mellan tårna har du hittat rätt och behöver inte leta längre. Den här boken bjuder på relationer och drama, intriger och humor med en liten lagom krydda svärta.

Du får följa en familj i nutid med återblickar bakåt mot deras barndom och deras mors barndom. I detta får du även en historia om kändisskap och baksidan av kändisskapet, de dolda hemligheterna bakom. Dessutom skildras syskonrelationer på ett fint sätt.

Det är en bok som lyckas med konststycket att vara ytlig och insiktsfull samtidigt. Precis lagom djup för en varm sommardag. Har man dessutom lätt till tårar kan man gråta en skvätt om man är lagd åt det hållet (jag gråter sällan när jag läser böcker; gör du?) eller skratta en del åt vissa saker, nicka igenkännande åt andra. Det finns en del klokskap eller insikter i människans karaktär (eller brist på densamma), presenterat på ett lättillgängligt sätt och som man kan nicka lagom vist åt.

Det enda jag inte riktigt gillade - men som ändå knyts ihop väl med detta att presentera ”kändisar” är att det är en del ytlig fokusering på utseende och ytligheter. Men av någon anledning passar sådan lättsamhet bra ihop med just sommaren.

Så får du inte nog av värmen och sommarkänslorna som du redan har just nu eller vill matcha de känslorna med en bok, plocka upp Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid och läs. Jag tror att du kommer att bli lika förtjust som jag blev. En mycket god underhållning för stunden, ett perfekt sällskap i hängmattan eller på sandstranden.

Stort tack till förlaget @bookmark_forlag för recensionsexemplar!

Recension: Uppdrag Hail Mary av Andy Weir

Huvudpersonen vaknar upp utan att veta var han är, vem han är eller vad han gör där han är. Mer än så behöver man inte veta innan man börjar läsa. Baksidan av boken avslöjar som oftast lite för mycket, så läs inte baksidestexten alltför noggrant.

Andy Weir skriver på ett vis som känns igen från hans första bok, Ensam på Mars. Den sarkastiska humorn, de tekniska och vetenskapliga ingående beskrivningarna finns där. Det är mycket science, vetenskap, i den här science fiction-boken, och jag kan inte säga att jag förstår allting. Men Weir förklarar det på ett sätt som gör att jag ändå hänger med hela tiden. Även det tekniska och det vetenskapliga blir spännande.

En av de största skillnaderna mot böckerna Ensam på Mars och Artemis är huvudpersonen och hans personlighet. Han är mer sympatisk, mer gråtmild än de andra två, även om det fortfarande är mest handling och mycket lite grubbel. Andy Weirs huvudpersoner är handlingskraftiga, så också huvudpersonen i Uppdrag Hail Mary.

Uppdrag Hail Mary består också oväntat av mer värme, hjärta och medmänsklighet än de föregående två böckerna jag läst av Weir. Mer vill jag inte avslöja angående den saken.

Detta är en science fiction-thriller med fart. Boken är på 510 sidor. Trots det läste jag ut den på två dagar. Det är verkligen en bladvändare i ordets rätta bemärkelse.

Andy Weir är tillbaka i toppform. Den här boken får ni inte missa!

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

 

Författare: Andy Weir

Titel: Uppdrag Hail Mary: Ensam i rymden

Originaltitel: Project Hail Mary

Översättare: John-Henri Holmberg

ISBN: 9789189087941

Sidantal: 510

Förlag: Bookmark Förlag

 

Boken finns att köpa på till exempel:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Spegelbilden av Joseph A. Davis

Jag blev tillfrågad av författaren Joseph A. Davis om jag ville läsa och recensera hans bok Spegelbilden, andra delen i serien om Tusenvärld. Självklart tackade jag ja.

Så här står det på baksidan av boken:

Prins Kasirs liv svävar i fara, och Julia och Edvin rymmer hemifrån och rusar iväg till Tusenvärlds vackra domäner för att hjälpa honom. Mörkret som lurar där har tagit nya, lömska former och syskonparet blir tvungna att pröva sina nyfunna krafter mot fiender och faror som de aldrig kunnat föreställa sig.

Medan de desperat söker efter ett sätt att rädda Kasir drabbas Julia av märkliga drömmar om en spegelvänd värld där de skugglika fördunklarna har lyckats ta sig inom huvudstadens murar. Men är det bara en dröm, eller är det någonting mycket mer allvarligt?

 

Spegelbilden är som sagt den andra delen i serien om Tusenvärld, med samlingsnamnet ”Kampen om Tusenvärld” och boken tar vid där den förra slutar. Det är en direkt fortsättning och man bör ha läst Dunkelstjärnan innan, för det är många referenser till den föregående bokens handling. Personerna som var med i första boken dyker upp igen, plus en del nya karaktärer.

Spegelbilden börjar in medias res; jag kastas rätt in i handlingen. Direkt är jag där, tillsammans med syskonen Julia och Edvin. Sugs in i deras först vardagliga och sedan alltmer övernaturliga och spännande bekymmer, när de återigen reser från vår värld tillbaka till Tusenvärld och förvecklingarna tar vid.

Julia, Edvin och de andra försöker hitta och rädda Kasir. Detta för dem till nya, okända ställen, till och med in i drömmarnas värld. Julia och Edvin får använda och utveckla sina förmågor och sina magiska föremål.

Vissa personer är fortsatt mystiska, som till exempel Pallantu. Jag blir osäker på vilken sida de egentligen tillhör och om de verkligen går att lita på. Detta ger en extra dimension åt karaktärerna. Över huvud taget är karaktärerna väl utmejslade. Alla känns realistiska och befinner sig i den grå zonen, varken svarta – helt onda – eller vita – helt goda. Alla är mer eller mindre komplexa karaktärer med både gott och ont inom sig. Politiska förvecklingar och intriger fördjupas, liksom världsbygget.

Återigen fascineras jag över språket i Tusenvärld, hur det består av underliga vokalljud, jollrande läten och visslingar. Nyfiken undrar jag hur det skulle låta i verkligheten och vilket existerande språk som skulle komma närmast.

Tillhör man målgruppen, 9–12 år, läser man nog denna bok med stor förtjusning och nagelbitande fascination. Barnen får förutom spänning för stunden även reflektera lite över hur olika det är om man kan språket eller inte i landet man lever, samt att man blir uppmärksammad på hur magiskt det kan vara med skaparlust och skaparkraft. Även jag känner magin.

Tack till Joseph A. Davis och förlaget Stevali Barn för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa till exempel här:

Adlibris

Bokus

Recension: Systervälde av Stefan Dahlström

Jag fick förmånen att få Systervälde som omslagssläppsbok på Instagram och som recensionsexemplar från Fantasiförlaget. I början gick det lite trögt med läsningen men snart blev det en bladvändare som jag knappt kunde lägga ifrån mig.

Så här står det på bokens baksida:

Heliga gudinna, väktare av livmodern och livets blod, hör oss soldater och tjänare över det jordiska. Jag är född sioraand, född att lyda och tjäna, uppvisa offervilja och beslutsamhet på slagfältet och nedgöra dem som hotar min värld. Mitt syfte är att segra eller dö för härskarinnorna. Döden är mitt jobb. Varje kula jag tar är en kula min moder, syster och dotter slipper. Varje vunnen meter blir ett andrum för min familj att överleva ännu en dag. Detta är vårt löfte, detta är vårt förbund.

Dystopin Systervälde skildrar en framtida värld där matriarkatet styr. En stark roman med politiska undertoner och skarp kritik mot det militära men framför allt med ett livsöde som berör läsaren på djupet.

Systervälde utspelas i ett matriarkat där allting inte är så bra som det först verkar på ytan. Huvudpersonen Elin rekryteras som soldat. Mantrat i citatet ovan syftar till soldatkvinnans roll, till Elins nya verklighet. Soldatlivet är tufft, hårt och dödligt farligt.

Det är modigt av Dahlström att som man skriva om ett samhälle vid första anblicken enbart bebott av kvinnor. Han gör det bra. Dahlström målar upp en trovärdig värld. Jag är annars inte mycket för att bry mig om ifall en bok skrivits av en man eller kvinna och handlar om en man eller kvinna; jag ser oss mer som olika individer, oavsett kön, och att vi skriver om individer snarare än könsrepresentanter, men i detta fall ger det en extra dimension åt boken och tolkningen av densamma att berättelsen är skriven av en man, trots att den handlar om en kvinna och om ett utpräglat kvinnosamhälle.

Eftersom det här matriarkatet är ett ickefungerande matriarkat med många brister som skildras, där motsättningar, tvång och våld är vardagsmat, undrar jag om Dahlström vill signalera hur dåligt det kommer att gå om kvinnorna tar över. Skulle det bli en dystopisk framtid med kvinnor vid rodret?

Min teori är att bokens matriarkat kom till efter uppror och upplopp, kanske efter ett krig, där kvinnorna fortsätter att underkuva mannen om och om igen, liksom de kvinnor som är vid makten fortsätter att underkuva kvinnorna under sig till samma lydnad. Helt enkelt ett matriarkat som gått överstyr, eller aldrig varit riktigt sunt, där kvinnorna tagit till sig sina ”manliga” egenskaper för att kunna kuva männen och sedan fortsätter på den våldsbejakande linjen. Det är ett förtryckarsamhälle för såväl män som för kvinnor som Elin, som inte ses som fullvärdig i och med att hon är en klon och född som tonåring.

Det var underhållande läsning och boken fick mig att komma i gång igen efter en lässvacka. När jag nu skriver denna recension får jag egna idéer till hur jag själv skulle utveckla ett liknande science fiction-samhälle, eller i alla fall fundera vidare på hur ett mer välfungerande matriarkat egentligen skulle se ut, och det är ju ett gott betyg för boken. Ett fungerande matriarkat skulle nog ta mer fasta på de moderliga aspekterna än de krigiska. Jag tror inte att samhället skulle baseras på rädsla.

Boken slutar efter stegrande händelser och ett crescendo som jag ifrågasätter då jag ifrågasätter huvudpersonens handling. I mina ögon känns Elin inte som en så lydig och hjärntvättad soldat att hon skulle handla som hon gjorde i slutet. Jag ifrågasätter det, men låter det vara. Jag förstår att Dahlström valde det scenariot och hoppas att det blir berättigat, att det är ett handlande som omformar Elin och som verkligen har konsekvenser för annars är det bara en plottwist som författaren ville klämma in och som egentligen inte passar Elin att utföra.

I slutet av boken går Elin vidare, ett nytt kapitel tar vid i hennes liv, och man undrar hur det kommer att gå för henne fortsättningsvis. Boken slutar därmed i lite av en cliffhanger efter något av ett avslutat kapitel.

Även om en man förekommer i det allra första kapitlet av boken, och delar av mannens ställning förklaras redan då och vidare under bokens gång, återstår många frågetecken när jag läst ut boken. Riktigt på det klara med hur samhället fungerar blir man aldrig, varför jag gärna läser en fortsättning som utvecklar och förklarar mer. Frågetecknen banar också väg för en fortsättning. Jag vill veta mer och jag hoppas, även om man får följa Elin framöver, att perspektivet vidgas – antingen genom att Elin får veta mer, får större insikt, eller genom att man får följa andra personer i framtida böcker, som är mer insatta i de politiska intrigerna eller vet mer om samhällets toppskikt såväl som bottenskikt. Varför inte även en man?

Sammanfattningsvis: Systervälde av Stefan Dahlström är en välskriven science fiction-bok, en dystopi med ett väletablerat samhälle och utvecklade karaktärer. Det känns trovärdigt, läsningen engagerar. Boken slutar i en cliffhanger som gör att man känner ett sug efter mer.

Jag kommer definitivt vilja läsa fortsättningen och hoppas att den kommer att publiceras snart.

Stort tack till Fantasiförlaget och författaren Stefan Dahlström för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa på till exempel:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Resenären & Banemannen av Tommy Gustafsson

Jag fick förmånen att få Resenären & Banemannen som recensionsexemplar och visningsex på Instagram av Fantasiförlaget och författaren Tommy Gustafsson.

Så här beskrivs bokens innehåll på Adlibris/Bokus:

Livet i den alltför gemytliga staden Bolgat går gamle Graldek på nerverna. Allting förändras när han hittar en nedkyld och medvetslös ung man i ett buskage. Kan Ric, som förlorat minnet, vara Resenären som enligt legenden kan få gudarna att återvända till Nandoria? Vem är i så fall Banemannen som också nämns i profetian? Och hur ska Graldek kunna skydda Ric från honom? Följ med Graldek i jakten på gudarna och Ric i sökandet efter en egen identitet.

Resenären & Banemannen var lite trög till att börja med men sedan tog det fart. När jag väl kom in i den här boken var den riktigt spännande. Den blev till en riktig bladvändare.

Det är en klassisk fantasyroman av traditionellt slag, med många fantasyinslag som hör till denna genre, ”fantasy tropes, som det kallas på engelska. Det gäller både handlingen, som innehåller mycket resande, en klassisk ”fantasy trope” och karaktärerna, där tyvärr kvinnosynen var lite dammig och typisk för fantasy som utspelas i någon slags medeltid. Inte författarens syn på kvinnor, vill jag förtydliga, utan männens syn i boken. Det kan bli lite tröttsamt, att det oftast är så.

Även en av kvinnornas agerande ifrågasatte jag och det kändes inte helt troligt att hon skulle välja att agera som hon gjorde.

Över huvud taget undrade jag lite över vissa personers sätt att agera. Vissa frågor lämnades obesvarade och visst agerande hos huvudpersonen lämnas oförklarat. Vissa personer blir brutala onödigt snabbt i mina ögon (till exempel huvudpersonen i början av boken).

Här finns förutom människor även övernaturliga varelser, gudar och magi – sådant som hör traditionell fantasy till.

Vad gör den här boken annorlunda? Jo, det är svensk fantasy och riktigt välskriven sådan. Det finns inte mycket att klaga på här förutom det jag redan nämnt ovan.

En twist som hände framemot slutet räknade jag ut väldigt tidigt i romanen, men ett par andra kom som överraskningar under läsningen.

Boken känns som ett färdigt kapitel. Ändå var det så pass många frågetecken att det skulle kunna öppna upp för en fortsättning, men det känns samtidigt inte helt troligt då den ändå fungerar som en standalone.

Skulle det komma en fortsättning skulle jag gladeligen läsa den. Jag skulle också gärna läsa annat som Tommy Gustafsson publicerar. Detta var hans debutbok och jag ser fram emot att läsa mer av honom i framtiden.

Sammanfattningsvis: Det är fantasy i traditionell, episk anda. Tänk David Eddings eller Terry Brooks. En riktig bladvändare när man väl kommit in i handlingen. För den som gillar traditionell fantasy är den här för dig.

Stort tack till Fantasiförlaget och debutantförfattaren Tommy Gustafsson för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa på:

Adlibris

Bokus

Recension: Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis

Jag har läst Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis, första delen i serien Kampen om Tusenvärld.

Det är en spännande bladvändare från början till slut.

Såhär beskrivs handlingen på Adlibris:

Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor.

Tillsammans med hennes lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas för Trubaduren blir de tvungna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland. Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, en ny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld och att de kanske har makten att rädda den.

Huvudpersonen Julia tillsammans med sin bror Edvin och en av stadens alkoholister, kallad Trubaduren, tar sig till en annan värld där mycket är annorlunda, men en hel del också känns igen. Davis skriver trovärdigt om deras liv som flyktingar och de språkbarriärerna de stöter på i det nya landet.

Det är lätt att känna igen sig i och sympatisera med Julia. Hon brottas med känslor som svartsjuka och avundsjuka som många kan känna igen sig i.

Detta är portalfantasy som känns modern och medryckande. Kreativitet är bokstavligen nyckeln till kunskap och lärande. Davis har skrivit fantasifullt och annorlunda, med många egna idéer även om kampen mellan det onda och det goda är skriven om förut.

Handlingen skedde snabbt mot slutet men var också en del i den stegrande spänningen.

Cliffhanger-slutet gör klart att det är första delen i en serie. En serie som jag gärna vill läsa mer av.

Tack till Joseph A. Davis för recensionsexemplaret!

Köp boken här:

Adlibris

Bokus

Recension: Framtid – 11 berättelser för mellanstadiet av (red.) Karin Tydén

Titel: Framtid: 11 berättelser för mellanstadiet

Författarna är: Karin Aspenström, Oskar Kroon, Ida Kjellin, Oskar Källner, Kerstin Lundberg Hahn, Anna-Clara Söderlund, Gustav Tegby, Alma Thörn, Maria Turtschaninoff, Jack Werner och Ida Ömalm Ronvall.

Förlag: Rabén & Sjögren

Sidantal: 154

Detta är en novellsamling som även innefattar en tecknad serie. Den gemensamma nämnaren är ”framtid”.

Från beskrivningen av boken på Adlibris:

En mystisk brevvän, en upptäckt som ställer världen på ända, en bilfärd som förändrar allt ...

Framtiden kan ligga flera tusen år framåt i tiden, eller bara ett ögonblick bort. Här har vi samlat tio noveller och en tecknad serie som på olika sätt handlar om framtiden. Några utspelar sig i vår tid och värld, andra i en helt annan tid i ett helt annat universum. Några kommer att få dig att skratta, andra att tänka till. En härlig blandning av kalla kårar, sorg, humor och spänning när den är som allra bäst!

Målgruppen är precis som titeln antyder barn i mellanstadieåldern. För att vara en mellanstadiebok har den riktigt stor teckenstil och många gånger ett så lätt språk att jag kan tycka att böckerna fungerar att läsas även för lågstadiet. Dock kan vissa av novellerna vara lite otäcka för en yngre publik. För mellanstadiet fungerar de dock utmärkt.

Här finns en blandning av alla möjliga genrer, allt från skräck till humoristiskt. Det här är en spännande samling berättelser.

Det här är en samling som passar mycket väl som diskussionsunderlag i skolan eller skriva kring i skolsammanhang. Antingen att barnen läser novellerna själva eller att läraren läser för dem och de diskuterar efter varje berättelse. Alla noveller kan sägas vara källa till diskussion och funderingar.

Som läsare kan man diskutera handlingen och i vissa fall slutet. Hur gick det egentligen? Ett par berättelser har öppna slut. Vad hände därefter?

Jag var mest nyfiken på Maria Turtschaninoffs novell måste sägas, för hon är den enda av författarna som jag läst något av tidigare och en författare som jag därtill tycker är mycket bra. Hennes bidrag till den här samlingen var även den bra, om än ganska enkel (passande för målgruppen) med ett fint budskap i slutet.

Den starkaste novellen var i mitt tycke Nicrophorus vespilloides av Oskar Kroon. Det var en stark novell om framtiden alldeles strax. ”Du” som tilltal styrker berättelsens stämning ytterligare och ger mer närvaro.

Betyget på novellerna varierade för mig, från 2 som är ”okej” till 3 och 4 som bäst. I snitt får samlingen 3,5 men jag rundar uppåt. Jag ger den här novellsamlingen fyra stjärnor av fem på Goodreads och kan varmt rekommendera den.

Köp boken på:

Adlibris

Bokus

Recension: Markus av Trolyrien av Joseph A. Davis

Handlingen som beskriven på Adlibris:

När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktigt artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske - om de gamla sagorna stämmer - är deras enda hopp.

Det här är en slukarbok för yngre tonåren, men passar även äldre läsare. Alla som vill ha ett fantasifullt läsäventyr. Historien består av många välkända element från fantasyns värld, men där finns även en del nytt, sådant som är Davis egna påhitt.

Jag gillar verkligen hur Davis skapat egna, annorlunda hälsningsseder, att kroppsspråket är lite annorlunda. Spottets roll i hälsningssederna kan jag tänka mig får många yngre läsare att skratta eller dra på smilbanden.

Värme och berättarglädje genomsyrar den här boken. Jag blir glad av att läsa den och slukar den snabbt. När man väl kommer in i det mest spännande vill man inte sluta att läsa.

Rekommenderar denna bok till alla som vill ha ett fantasyäventyr med mycket spänning, där svärd, andra magiska föremål, drakar och annorlunda seder spelar stor roll.

Titel: Markus av Trolyrien

Författare: Joseph A. Davis

Förlag: Pärlan Förlag

Recensionsexemplar: ja

IBSN: 9789187411335

Format: inbunden

Köp boken på:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Nosebleed Studio reser i den svenska historien

Boken börjar med en introduktion av Nosebleed Studio. Ett gäng som vet vad de gör när det handlar om att teckna. Hela boken är proffsig, både upplägget, utformningen och innehållet. Efter introduktionen kommer tre serier, skrivna och tecknade av respektive författare.

Den första serien är Häxan av Joakim Waller.

Jag kan förstå varför den slutar och börjar som den gör, det blir en fin återknytning, en snygg berättelse. Tecknarstilen är manga, det är professionellt och stilrent. Men jag tycker att historien blir för kort, dramatiken för snabb, allting går lite för hastigt. Det är över innan det hunnit börja. Det kunde ha varit mer utforskande av 1600-talets Sverige. Flickorna kunde ha flytt genom det historiska landskapet, staden, byn, samhället, istället för som nu, direkt tillbaka till nutiden och där tog det slut.

Den andra serien är Adjö Sverige av Natalia Batista.

Berättelsen av Natalia Batista fick större utrymme. Det var en historia som fick tid på sig att växa, etablera karaktärerna, utforska det historiska, i det här fallet artonhundratalets Sverige. Jag ställde mig dock frågande till slutet, förstod det inte riktigt, förstod inte replikskiftet. Trots att jag bläddrade fram och tillbaka och detaljstuderade bilderna. Förstod inte vad slutet gick ut på. Det lämnade mig lite ställd och frågande och jag blev irriterad på att jag inte förstod, kände mig lite dum.

Den tredje serien är Lailas resa av Magnolia Winroth.

Den lider också av att den är för kort, men mer för att jag tycke så mycket om och ville veta mer, än att den faktiskt inte fungerar som den är. Den är episodisk, ett litet avsnitt i början på ett par finländska barns flykt över till Sverige i 1930-talets krigstid.

Tycker mycket om tecknarstilen, svärtan i teckningarna, utformningarna av karaktärerna med de lite sneda ögonen och speciella uttrycken i ansiktet. Helt klart väldigt snyggt och proffsigt gjort. Men här ville jag definitivt ha mer, det var som början på en längre berättelse, en inledning till något som kunde ha räckt hela den här bokens omfång på egen hand.

Jag skulle önska att Magnolia Winroth gör något mer av den här serien, låter oss följa de två små barnen inte bara upp på tåget i Finland, utan hela vägen till Sverige, in i Sverige och ta del av deras upplevelse som finska krigsbarn när de ska försöka klara sig i det svenska samhället. För så långt kom man aldrig.

Resan hann liksom aldrig börja, trots titeln. Det blev bara kring tåget och vad som skedde där. Dramatik i det lilla, som speglade den dramatik som utspelades i världen just då och som färgade så många barns öden. Men, som sagt, jag vill ha mer!

Några sammanfattande ord.

Sammantaget är den här boken proffsigt gjord och en bra introduktion till de respektive tecknarna/manusförfattarna.

Jag tycker också att den tjänar sitt syfte som en introduktion till den svenska historien och hjälper läsaren – om det är ett barn – att få en känsla för hur det kan ha varit, samt hjälper till att ge barnet nyfikenhet och föder en vilja hos barnet att lära sig mer.

Dessutom är det ju snabbslukande, lättlästa serier och det tror jag passar barn av i dag.

Enda nackdelen är att, även om det är genomarbetat och välgjort på alla sätt och vis, är aningen för kort. Den ger dock mersmak såväl som läsglädje.

Jag ser fram emot att läsa mer, både liknande antologier av Nosebleed Studio och verk av de enskilda medverkarna.

Titel: Nosebleed Studio reser i den svenska historien

Författare: Joakim Waller, Natalia Batista, Magnolia Winroth

ISBN: 978919796046

Sidantal: 112

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

Adibris

Bokus