Favoritgubbar: en låtsasgubbe och två riktiga gubbar

Sir Terry Pratchett

Veckans tema på bloggen Kulturkollo: Berätta om din favoritgubbe!

Mer specifikt, berätta om din favoritförfattargubbe – för chans att vinna. För detta är också ett tävlingsinslag på Kulturkollo där man har chansen att vinna en bok (givetvis skriven av en gubbe) i utlottning, nämligen Ngugi wa Thiong'o som jag har en bok av tyvärr ännu inte läst, men som jag gärna vill läsa (Wizard of the Crow) – och om jag vinner har jag två böcker som ska bli lästa i år! Kanske blir han till och med en ny favoritgubbe?

Så här ska jag, tänkte jag, berätta om två gubbar (tre!). En låtsasgubbe och en riktig gubbe, eller en litterär gubbe och en gubbe som faktiskt existerar på riktigt (eller har existerat) (eller tre gubbar - två riktiga, en låtsas - alla goda ting är tre, eller hur?!).

Just nu är min litterära favoritgubbe Ove från En man som heter Ove av Fredrik Backman. Bara för att jag just sett filmen (första filmen jag såg på bio för i En man som heter Ove – eller lyssnade på ljudboken snarare – och tyckte så himla mycket om den. Boken är alltid bättre än filmen, men filmen var faktiskt även den en positiv överraskning, riktigt sevärd film – jag som annars är skeptisk både mot filmatiseringar av böcker (fast jag gärna tittar just på sådana!) och ännu mer skeptisk just mot svenska filmer, men den här gillade jag som sagt. Och boken har blivit en favoritbok och författaren en favoritförfattare. Så därför får också Ove bli min fiktiva favoritgubbe. (Annars är både Tolkiens Gandalf som för övrigt var en av mina första litterära gubbar, en storfavorit, precis som J.K. Rowlings Dumbledore från senare år.)

Gene Wolfe.

år) och förra året läste

Vad gäller riktiga gubbar... så finns det ett gäng sådana som skriver fantastisk litteratur. En av mina favoritförfattare är Gene Wolfe. Han är 84 år så det måste räknas som gubbe. Annnars är också Terry Pratchett en storfavorit – men han gick bort förra året och hann tyvärr bara bli 66 år gammal. Allt av Gene Wolfe är läsvärt, men tips på svenska är tetralogin om Torteraren med början "Torterarens skugga". Och allt av Terry Pratchett är läsvärt. Varför inte ungdomaserien om Tiffany Aching?

Det är mina favoritgubbar just nu. Har du någon favoritgubbe?

(bilderna lånade härifrån: https://www.flickr.com/photos/swwr/6806755839 och http://www.theguardian.com/books/2011/may/13/gene-wolfe-hero-neil-gaiman-sf)

Helgläsning: Jane Austen och Fredrik Backman

Det går riktigt bra att läsa hittills i år; det är roligt, och jag har avslutat en del böcker jag påbörjade redan förra året. En sådan bok är kvar dock: Persuasion av Jane Austen. Jag lyssnar på den som ljudbok och på engelska. Det har blivit några långa pauser i lyssnandet, eftersom jag ändå föredrar fysiska böcker. Men nu har jag börjat lyssna på ljudbok på väg till och från jobbet (jag åker buss), och nu är jag på näst sista kapitlet. Jag tänkte lyssna klart på boken nu i helgen.

I dag (läs: fredag) avslutade jag läsningen av The Pain Merchants av Janice Hardy (amerikansk titel: The Shapeshifter). Recension kommer på bloggen så småningom.

Och nu har jag efter lite velande och efter att ha vankat runt lite och tittat på mina bokhyllor bestämt mig för att läsa Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman.

Hittills har jag läst tre kapitel och jag tycker riktigt bra om den, med den lite speciella stilen och den hyperintelligenta sjuåringen och hennes galna mormor. Det ska bli kul att fortsätta att läsa den här boken under helgen.

Kanske läser jag inte ut den, men vi får se hur långt jag hinner.