Läsrapport: juni-juli 2016 + Läs-a-lot sommar 2016 + Nellys read-a-long av Röta

Det är nästan löjligt hur saker och ting verkligen går i perioder för mig. Vissa intressen tar all fritid - och då menar jag all - under en viss period.

Tidigare var det pysslandet. Nu är det skrivandet.

När jag pysslar har jag ibland tid också för att läsa (så dock inte i juni), men när jag skriver har jag ännu mindre tid för att läsa eller arbeta med annan text än min egen. Så har det blivit nu under juli.

Därmed har denna sommar, juni-juli 2016, blivit den sämsta någonsin, vad gäller mitt läsande.

Hittills i år har jag läst 39 böcker.
Målet i år är 83.
Jag ligger 9 böcker back just nu enligt Goodreads. Yay.

En bok började jag på i mars, Across the Nightingale Floor av Lian Hearn.

Det verkar som om jag inte heller den här andra gången kommer att läsa ut den i ett svep. Första gången avstannade det helt.

Den här gången vill jag ändå fortsätta i boken, medan jag har den färskt i minnet. Jag ska bara plocka upp den först. Igen.

Jag hade den som pendlingsbok till jobbet. Tills det kändes pinsamt att jag fortfarande läste i samma bok. Då valde jag en annan.

Sedan kom sommaren och semestern. Då blev det ingen pendlingsbok alls. Dags att läsa klart den här boken hemmavid istället.

Läst i juni (eller snarare läst ut i juni)

 

1. Elizabeth Gilbert: Stor magi: Leva kreativt utan rädsla



Där tog listan slut.


Det var en bra bok, men jag blev något besviken, eftersom jag hade väntat mig mer. Den kändes lite lös i sömmarna. Därtill höll jag inte med Gilbert om några av hennes åsikter och blev riktigt förargad på ett par. Annars hade hon många poänger och gav en del inspiration och jävlaranamma. Men inte så mycket som jag hade hoppats på.

Jag läste en hel del i Röta under månaden också, men eftersom jag inte avslutade boken räknas den inte här.

Började den fjärde juni och läste på ett tag, tills jag kom till sidan 200. Där har jag fastnat.

Inte för att jag inte ville läsa vidare. Boken var jättebra! Är jättebra.

Jag var bara inne i en förskräcklig lässvacka. (Är.)

Julis läsning

Listan för juli är ännu kortare, för där har jag ännu inte läst ut någon bok alls. Jag har ungefär sju timmar på mig innan klockan slår midnatt. Tror ni att jag hinner läsa ut någon bok innan dess? Knappast. Så det blir ynka 0 böcker i juli. Trots att det är sommar! Då borde man väl läsa massor! Eller?

Jag får skylla på att jag skrivit och korrekturläst en massa, i och med att jag haft min författarmånad i juli. Den gick riktigt bra, till skillnad från läsningen.

Mönster i läsningen 

Jag följer ett mönster. När det går trögt att läsa påbörjar jag nya böcker, lite då och då, bara för att se om läsningen kommer igång. Vanligtvis gör det det. Sedan sitter jag där med, säg, elva böcker som jag måste avsluta, och så betar jag av dem en efter en.

Andra, enstaka gånger, som den här gången, kommer jag ändå inte igång med läsningen. Hur många böcker jag än påbörjar.

Så nu har jag ett litet gäng påbörjade-men-inte-avslutade böcker, som jag läst lite i under månaderna juni-juli. Duktigt nog inte för många.

Påbörjade böcker

 

1. Lian Hearn: Across the Nightingale Floor (påbörjad i mars)
2. Siri Pettersen: Röta (påbörjad i juni)
3. Taichi Yamada: Främlingar (påbörjad i juni)
4. Jenny Forsberg: Tsunamin (påbörjad i juli)

På sistone har jag läst bara i juliboken, det vill säga i Jenny Forsbergs Tsunamin. Riktigt bra bok än så länge!

Läs-a-lot sommar 2016

Som ni förstår av detta blev det inte mycket läst under Nellys read-a-long som hette Läs-a-lot sommar 2016. Planerna var ambitiösa. Utförandet uselt.

Läs-a-loten pågick 12 till 18 juli. Jag läste den trettonde, den fjortonde, den femtonde och den sjuttonde. Jag läste sammanlagt 26 sidor i Tsunamin av Jenny Forsberg. Det var allt. Samt också min läsning i juli.

Då räknar jag inte med en bok som jag korrekturläste under dag 13-14-15, för mitt jobb på JMHkorrektur. Det var 284 sidor.

Så räknar jag dessa sidor, som jag också läste mycket noggrant, blev det sammanlagt 310 sidor. Vilket inte är så dåligt, efter omständigheterna.

Förutom detta har jag korrekturläst mina egna texter, de fyra novellerna, för Färgargårdens antologi, otaliga gånger precis innan sommarens skrivarkurs.

Read-a-long Röta

Som ni ser, enligt ovan, har jag inte hunnit läsa ut Röta. Det har inte blivit av. Därför blev det bara ett första inlägg. Jag planerar att läsa resten av boken, och blogga om dem också. Kanske till och med göra ett nytt första inlägg. Samt tre andra, precis som jag hade planerat att göra från början. Bara extremt sent och efter alla andra.

Skrivandet

Vad gäller skrivandet har jag flyttat fokus från DK som jag först tänkte, till Jade. Detta efter eftertanke och funderingar som jag fick efter skrivarkursen. Precis strax efter startade jag också min nya författarblogg. Där kan ni också läsa introt på min roman Jade som bytt namn från DtD (Diamond to Dust) till Falnar till aska.

Planering framåt

Vad gäller läsandet, så har jag redan inför augusti, ställt upp en vanemätare i min Bullet Journal, där jag ska kryssa för när jag når mitt läsmål: att läsa (minst) 30 minuter varje dag. Detta mål uppnådde jag bara några få dagar i juli.

Ändring ska ske nu i augusti. Nu börjar jag också jobba i morgon, måndag 1 augusti. Mitt brödjobb, som också innebär pendlingstid. Kanske kan jag inte läsa på bussen (jag har lätt för att må illa), men jag kan läsa i väntan på buss, och på mina lunchraster (när jag inte skriver eller går promenad). Så minst 30 minuter per dag ska det bli.

Därför kommer det förhoppningsvis snart fler recensioner och bokliga inlägg här på bloggen, samt en ny läsrapport när augusti månad är slut.

Kram och hej så länge!

Vikten av deadline för ett romanprojekt

Otaliga gånger har jag skrivit ”deadline är ett måste”. Ändå har jag inte satt upp någon deadline. Eller jo, nu ljuger jag.

Jag satte upp en stenhård deadline för första utkastet på ”Falnar till aska” (som då hette något annat). Höll deadlinen och blev klar med första utkastet precis som jag skulle.

Sedan satte jag deadline nummer två, för andra utkastet, alldeles för snävt. Efter det gick det bara utför. Jag tvivlade och grubblade, ifrågasatte och tänkte om.

Första utkastet blev inte längre ett helt första utkast, utan bara delar av något som kanske någon gång i framtiden skulle komma att bli ett helt första utkast. Eller ett andra, tredje, hur man nu än räknade.

I vilket fall visade jag en del av det jag skrivit förra året för Kim M. Kimselius, som redan då blev imponerad.

I år läste hon en sida ut min roman igen, tyckte så mycket om det att hon fick tårar i ögonen. Sedan sa hon mig att till nästa år ska jag ha skrivit klart boken.

Vips, hade jag en deadline igen.

En deadline som någon annan satt. Vilket gör det hela mycket enklare.

Nu ska boken bli klar.

För att den ska vara klar nästa år krävs att jag skriver mitt förstafemtioelfte utkast klart redan nu i höst.

Jag har en hel del skrivet redan. Pusselbitarna ska bara sättas ihop. Allting handskrivet ska renskrivas. Massiv redigering krävs. En hel del nyskriv.

Men jag ska klara det.

Precis efter att jag kommit hem, från årets skrivarkurs med Kim M. Kimselius, skrev jag ”Falnar till aska” som rubrik. Under det ”deadline” och ritade en fin liten dödskalle med korslagda benknotor. Längre kom jag inte.

Förrän några dagar senare, tidigare under denna vecka, då jag skrev ett datum. Med andan i halsen och hjärtat i halsgropen.

Deadline: 15 oktober 2016.

Jag ska klara det.

Önska mig lycka till, för det tror jag att jag behöver.

Falnar till aska

© Copyright Jenny Holmström
Azz,

Ovanor är svåra att bryta.

Därför sitter jag på golvet i min nyköpta lägenhet och skriver till dig, precis som vanligt.

Mycket väl medveten om att jag aldrig ska posta det här brevet, utan vika ihop det och lägga det i min hemliga låda, samman med alla andra brev jag skrivit till dig genom åren.

Hatar dig fortfarande.

Med det sagt, låt mig berätta vad som skett sedan sist.

Jag har ingen säng ännu, ska slagga på golvet med bara en filt mellan mig och träplankorna. Frihetskänslan och lättnaden är total.

Chicago har välkomnat mig med öppna armar. Jag har hittat hem. Colorado Springs kunde inte vara längre bort.

Jag tog min examen utan problem.

Eftersom jag har varit en exemplarisk elev (deras ord, inte mina) fanns det inga som helst hinder när jag bad att få göra en tidig examen. De var villiga att lyssna till mig och mina skäl. Utan omsvep sade de ja.

Tre år har jag tillbringat på Stanford University. Nu har jag sluppit därifrån. Gjort rätt för mig, för en gångs skull.

Mina lärare hade gärna sett att jag stannat kvar hos dem. Blivit en av deras forskarstudenter, med siktet inställt på forskarutbildning och doktorsexamen.

Jag tackade nej.

Har tänkt på detta så länge, planerat för flytten till Chicago.

Allt arbete som jag har lagt ned, för att nå dit jag är nu.

Jag är rik och förmögen, har en flott lägenhet. Ska precis byta bil.

Fan, jag ska till och med byta upp mig vad gäller mobiltelefon. Bara en sådan sak.

Ska slänga den gamla, precis som jag ska slänga mitt gamla liv.

I Marianergraven, i Challengerdjupet.

11034 meter ned ska livet falla. Ända ned till den svarta botten.

Tillsammans med mitt gamla liv, alla mina gamla kontakter och min förjävligt utdaterade gamla mobil.

Falnar till aska handlar om en ung man vid namn Jade Everard Palmer, som inte bara byter stad, utan byter liv samtidigt. Han trasslar in sig i relationer utan återvändo. Samtidigt rinner barndomsminnen upp till ytan, minnen han inte kan värja sig mot, minnen han måste ta ställning till.

Falnar till aska är en relationsroman och thriller, med många bottnar, djup och mörker.

Publiceras snart i antologi

Snart är det dags för fortsättningskurs på förra sommarens skrivarkurs för Kim M. Kimselius. På fredag kommer jag att finnas på plats i Färgargården och lördag-söndag pågår kursen.

I år ska vi publicera en bok tillsammans, en antologi som innehåller noveller som vi alla bidragit med och skrivit under året. Just nu håller jag på att korrekturläsa mina fyra noveller en sista gång. Efter helgkursen ska antologin vara färdigkorrigerad och nära nog klar för tryck.

Lagom till Bokmässan i Göteborg är det dags.
Boken kommer att säljas där och på Adlibris bland annat. Än finns det inget bestämt ISBN-nummer, men det kommer, så håll utkik!

Ni kan även höra av er direkt till mig så skickar jag ett mejl när boken finns till försäljning.

Boken kommer att vara väl värd att läsas. Kim själv bidrar med flera noveller och de andra skribenterna är riktigt duktiga, allihop. Novellerna är läsvärda och mycket spännande!

Fram tills det är dags för tågresan på fredag, jobbar jag inte bara med novellerna, utan även parallellt med DK.

För nu är det verkligen dags, och dags på riktigt. Jag vet att jag har sagt det förr, men nu ska det bli realitet.

Jag ska bli en författare, och för att kunna bli det måste jag - äntligen och till sist - lära mig att avsluta vad jag påbörjat.

Novellerna är klara, det lovar jag er. Nu ska jag bara klara av att avsluta romanprojekt också.

Därför har jag tagit min bullet journal till hjälp. Jag har gjort en låååång lista på alla kapitel i DK (hittills), och gjort små lådor intill. Dessa fyller jag med färg när jag avslutat första utkastet. En annan färg och andra boxar för andra utkastet och ännu ett gäng för tredje och sista utkastet.

Som ni kan se på bilden så har jag en enkel strategi klar för mig:

1. Renskriv
2. Fyll i hål
3. Fortsätt framåt i kronologisk ordning.

Nummer 3 är sagt med reservationen att om jag kommer på något till något annat kapitel kan jag hoppa det kronologiska och gå direkt på det. Inspirationen går före, men hårt arbete är ett måste.

Min sommar är min författarsommar, men det kommer att ta bra mycket längre tid att slutföra det här megaprojektet, och det är väl därför som jag dragit mig så. Även om det är underbart roligt när jag väl är igång.

Med rödpenna markerar jag också R för renskrivning, H för hål och F för fortsätt. Omarkerade och ej ifyllda lådor indikerar kapitel som inte ens är påbörjade än. Sådana finns det många av.

Fast jag har slutet, jag har början, jag vet en hel del om mitten och jag har mängder av kapitelrubriker. Nu är det bara att skriva.

Från pyssel till skrivande, nu är det dags!

Uppdateringar: en spökhistoria och en fantasyberättelse

Jag har uppdaterat två berättelser på Wattpad. Den ena historien kallar jag för Stenstatyn, och den skrev jag början på för flera år sedan. Förutom de två första kapitlen, skrev jag även fragment och delar av fortsättningen, samt att jag gjorde en synopsis och lite kringarbete med karaktärsbygge, och annat runt omkring. Det är en fantasyberättelse, från början menad att vara en roman.

Den andra historien heter The Illegitimate Son of Gods. Jag har gett den en egen sida här på bloggen. Det är en del av en novellsamling, där alla noveller är länkade. Jag är lite osäker på vilken genre den tillhör. Det är en spökhistoria, men samtidigt händer så mycket annat att den snarare kan kallas fantasy eller paranormal. Vad definerar en paranormal historia, egentligen?

Hur som helst, jag har uppdaterat båda dessa med nya delar.

Vad gäller The Illegitimate Son of Gods är den inte heller nyskriven; jag skrev mycket av berättelsen för ganska många år sedan nu. Översättningen till engelska är dock ny. Jag tänkte översätta de delar jag skrivit, och sedan fortsätta på berättelsen, direkt på engelska.

Surfa gärna i väg och läs och kommentera. För att kunna läsa måste du vara medlem. Det kostar ingenting, och du behöver inte lägga upp några berättelser själv; det räcker att du följer andra.

Via bilden ovan och bilden nedan kan du också läsa direkt i det här blogginlägget. Tryck bara med muspekaren på respektive berättelse, så ska du kunna läsa åtminstone inledningen och det första kapitlet. Men vill du läsa vidare gör du det på Wattpad.

Oavsett om du bara läser här eller också läser fortsättningen på Wattpad, så tar jag tar gärna emot kommentarer, om dessa mina två historier är något att satsa på eller inte. Och så är jag förstås nyfiken på vad du tycker!

Jag vill skriva

Med möda har jag tagit mig tillbaka in i skrivandet. Den senaste veckan och de senaste dagarna, efter det att jag skickat in synopsis till Ann Ljungbergs SuperVIPtävling, har jag försökt komma tillbaka till romanen Jade, skrivit mig tillbaka in, genom att skriva ord utan mening, ord med mening men väldigt dåligt formulerat och till sist, i går, en del som kan användas, annat som är skräp.

När jag vaknade i dag, på söndagsmorgonen, var min första medvetna tanke: Jag vill skriva.

Så underbart att vakna på det viset, med en så klar och tydlig - och spontan! - tanke som bara ploppade upp, med styrka och kraft: Jag vill skriva.

Genast gick jag upp och skrev detta blogginlägg. Efter frukost är det skrivande på romamen Jade som gäller, för jag vill faktiskt skriva och det känns underbart.

Jag kände energin också medan jag tänkte det. För längtan finns där hela tiden, men nu verkade kraften och motivationen finnas där också: Jag vill verkligen skriva.

Hur man skapar underlag till synopsis

Just nu håller jag på att sammanställa ett synopsis för Jade i en excelfil. Grunden för synopsisen har jag redan. Dels har jag redan skrivet material som jag bara ska placera på rätt plats, dels har jag annat till grund för synopsisen.

En av de saker jag gjort är att ha skrivit gula lappar, notislappar, med rubrik, perspektiv i scenen, det vill säga personens namn kort och gott (som till exempel Jade), sedan kolon, och en kort mening om scenens innehåll.

Alla dessa gula lappar renskrev jag sedan i ett worddokument. Det dokumentet skrev jag ut, läste igenom och fyllde sedan på med ytterligare några rader, direkt på papperet, med "Jade:" och scenens innehåll, eller Ashley eller Silas (de andra två som får tala i romanen).

Nu går jag igenom detta papper med notisar, lägger in i varje kapitel i mitt exceldokument och stryker den gula lappen/scenen ifråga efteråt med en highlighter-penna.

Jag har också gjort en gammal kapitelförteckning (för hand) som jag plockar lite från - det som fortfarande är relevant och ska vara med i den nya versionen av romanen, vill säga.

Jag har också gjort en tidslinje för hand, där jag lagt in små tvärstreck och skrivit datum för vissa nyckelscener. Detta för jag också in i excelfilen.

Dessutom har jag gjort lite av mindmaps och andra uppräkningar av händelser i olika listor. Dessa går jag nu också igenom.

Som underlag har jag också en utskriven kalender för året då romanen i huvudsak utspelas, för att kunna hålla reda på datum och dagar.

Rubrikerna för mitt synopsis är följande: kapitel (skriver bara nummer här, även om jag tänker ge varje kapitel också en titel - jag gillar verkligen när kapitel heter mer roliga saker än bara 1, 2 och 3), POV (point of view/perspektiv i kapitlet), plats (platsen där kapitlet i huvudsak utspelar sig), konflikt (den övergripande för hela kapitlet), undertext (vilka känslor som dominerar huvudpersonens inre (och avspeglas i det yttre) i kapitlet), syfte (mitt syfte, som författare, med scenen).

Dessutom färgmarkerar jag varje rad utifrån vems perspektiv kapitlet har. På så vis kan jag lätt se om jag varierar tillräckligt mycket. Hittills har Jade massor av kapitel, Ashley några få och Silas ännu färre. Jag ska försöka ge A och S mer plats, men tyvärr kommer nog J att få dominera den här romanen även fortsättningsvis...

Vill ha ett under

Jag har helt kommit av mig. Det är därför jag inte heller bloggat något. Jag har inte skrivit något alls på sistone. Helt kommit av mig. Livet kom emellan. Mycket hände på kort tid, och nu försöker jag komma ikapp. Och så försöker jag komma igång att skriva igen, men det går erbarmligt trögt.

Någon som har några komma-igång-tips?

Jag vill satsa helhjärtat på Jade nu, men det behövs ett under, känns det som, för att det ska funka, för att det ska bli något vettigt, för att jag ska få ändan ur och verkligen göra det där jag drömmer om. För att göra Jade rättvisa. Vet inte om jag kan det, tror inte att jag kan det, hoppas att jag kan det. Vill.

Men känns som att jag behöver hjälp att komma igång igen. Jag har ju ändå (mer eller mindre) tagit paus från det här projektet sedan i våras... och nu är det inte längt kvar till jul...

Skrivande: kapitelförteckningens betydelse

Torsdag och fredag hittills den här veckan har jag bara renskrivit. När man renskriver så mycket blir man sugen på att skriva nytt. Ändå har jag inte gjort det än. Jag sneglar på kapitlen, har beslutsångest. Jag jobbar enligt "huller om buller"-metoden, och det kanske försvårar lite. Jag har en hel trilogi att skriva på, DK, och vill skriva överallt på en gång.

I dag skapade jag ett nytt dokument kallat Innehållsförteckning, där jag klippte in innehållsförteckningarna från del 1, del 2 och del 3 av DK. Arbetsnamnen: Solrosorna, Aristokraterna, Fjärilarna. Det blev en excelfil, där jag skapat en handfull kolumner med följande rubriker:

• Del
• Kapitel
• POV
• Årtal
• 1:a utkastet
• Kapitelintrig

Det kanske inte är helt juste att kalla det för 1:a utkastet när det i vissa fall är utkast femtioelva, men i den nya versionen, som jag skriver just nu, är det första utkastet. Romanprojektet har krypt och växt genom åren, från 2006 och framåt, legat på is i många år och nu stöpts om i ny form och tagit namnet Drömkrigarna, DK.

Del syftar på vilken del kapitlet tillhör, 1 (Solrosorna, 2 (Aristokraterna) eller 3 (Fjärilarna).

Kapitel. Åh, det här tycker jag så mycket om. Back in the days, alltså år 2006, hittade jag på sådana där roliga kapitelrubriker som "Hur han med gråt ackompanjerade vårregn" och "Nektar till fjäril i tröst", "Den svarta bilen körde i väg med honom" och "Matt fladdrande, på väg att slockna". På något vis beundrar jag ändå mitt tjugosjuåriga jag som kom på sådana fina, lyriska kapitelnamn. Nå, jag har velat fortsätta på samma sätt och hittat på liknande kapitenamn som "Med blodfläckar på kragen" och "Över kravallstängslet med ett enda stort kliv". Det blir så mycket roligare att skriva kapitel med sådana dramatiska namn. Eller vad tycker ni? Inbjuder de inte till läsning? Alltså, detta är kort och gott en lista över alla kapitelnamn.

Hittills består Del 1 av 59 kapitel, del 2 av 102 kapitel, och del 3 av 39 kapitel. Detta kommer att ändras, minska och krympa och öka och växa, allteftersom jag skoningslöst redigerar bort gammalt material - speciellt i del 2 och del 3, samt skriver nytt material, speciellt i del 1 och del 3.

POV. Point of View. Vem som för kommandot i kapitlet, vems synvinkel man följer. Jag skriver i tredje person men jag följer personerna väldigt nära. Del 1 följer främst Imai, del 2 är namngiven efter Maximilian och del 3 efter Hyun. Dock märker jag, speciellt när jag läser äldre bitar, att jag svävar in och ut ur personen ifråga och ibland tar en annan persons synvinkel. Får fundera på hur strikt jag ska vara med detta.

Årtal. DK utspelas över en längre tid som sträcker sig över flera år; därför vill jag hålla reda på vilket år det är hela tiden och därför fick detta en speciell kolumn.

1:a utkastet. Som sagt är det inte alltid första utkastet, men det är i alla fall ett mått på vad som är klart eller inte. Just nu är vissa avsnitt "klara" och andra är "bara påbörjade" eller "renskrift pågår". Ytterligare andra kapitel har jag markerat som "kladd på utskrift", där jag helt enkelt min vana trogen skrivit ut vad jag skrivit på datorn och fortsatt att skriva för hand, på framsidan, baksidan och i anteckningsböcker, fortsättningen på det datorskrivna. Första målet är att vara klar med alla kapitel i ett första utkast. Åtminstone alla kapitel i del 1. Sedan är det dags för redigering och därefter, när allting är någorlunda klart och jag är någorlunda nöjd, är det dags för testläsare. Anmäl dig gärna om du gillar fantasy och science fantasy, med ungdomstema. Läs mer om DK här.

Kapitelintrig. Här har jag hittills inte skrivit något. Mest för att det skulle bli för långt och lägga sig på andra sidor och inte bli lika snygg förteckning utskriven än. Men ännu mer för att jag precis börjat med denna innehållsförteckning och inte hunnit än. Dock tycker jag att det är onödigt att skriva kapitelintrig för de kapitel jag redan har klara. Kanske att jag använder den här kolumnen till att skissa på de kapitel jag inte kan än, eller på något vis behöver veta mer om innan jag kan skriva dem. Eller så klipper jag bara in första meningen och sista meningen i varje kapitel här, så vet jag vad det är för kapitel. Vilket jag ändå vet, mestadels, eftersom varje kapitel har sådant fint kapitelnamn, som gör det lätt att komma ihåg vad det faktiskt innehåller.

Vill du veta mer om det här eller hur jag jobbar? Fråga gärna! Jag tar gärna emot förslag på vad jag ska skriva om på bloggen. Alla kommentarer är välkomna.

Förteckningen växer, det förflutna blir större

Jag har fortsatt med min förteckning över alla mina berättelser, romaner och noveller. Och då menar jag verkligen alla. Allt jag skrivit genom åren, stort som smått. Det har blivit en hel del. Varför gör jag då detta?

För det första för att se hur mycket jag faktiskt skrivit. Hur mycket jag åstadkommit.

För det andra för att inse hur mycket jag faktiskt avslutat. En hel del även det, genom åren. Både skoluppsatser och fritidsskrivning. Jag begränsar mig till det skönlitterära. Ändå är listan uppe i över tvåhundra verk.

Trots allt oavslutat är det ändå mycket jag avslutat, och när jag ser det svart på vitt kan jag se att det faktiskt inte är så dåligt, att jag både avslutat mycket och skrivit ännu mer. Övat och övat i många år. Snart hoppas jag att det bär frukt.

Förteckningen blir en minneshjälp också, en ihågkommare. Jag minns det mesta jag hittat på, men inte allt. Och jag har sparat i stort sett allt också. Det värdesätter jag mer och mer genom åren som går, att jag faktiskt sparat sådant jag skrivit och gjort som barn, såväl som tonåring och som vuxen.

Nuförtiden sparar jag inte handskrivet när jag skriver rent, jag slänger och skriver ut och sparar datorskrivet istället. Men på skoltiden skrev jag uppsatser och berättelser för hand, och de orginalen har jag sparat. Nostalgiskt, inte sant?

Skönlitterärt av mig på Wattpad

Jag har ett nytt konto på Wattpad. Eller ett nygammalt snarare. Själva kontot är gammalt, all aktivitet på kontot är ny.

Har precis börjat översätta gammalt och skriva nytt på ett projekt tidigare kallat BÄ. Nu finns en engelsk version på Wattpad, nypublicerad och pågående.

Jag vet. Jag skrev nyss att jag bara skulle koncentrera mig på DK. Det gör jag också. Som romanprojekt.

Sedan har jag mina novellprojekt vid sidan av. Detta är ett av dem.

Novellprojekten är till för övnings skull, för att jag ska känna att jag faktiskt kan avsluta saker. Inte som de där romanprojekten som bara pågår och pågår.

Och novellprojektet på engelska är bara till där för övnings skull, för att jag ska se hur och om jag kan skriva något vettigt på engelska, och om det kan bli läsvärt. Hittills har det gått hyfsat. Det är roligt, lite lekfullt, för kul skull. Klickar ni på framsidan och får upp en helsidesversion syns det bra mycket bättre vad det står; det ser mörkare ut såhär, av någon anledning, med svartare bakgrund.

Just nu finns följande på min Wattpad, yasuisora:

• Första delen av The Illegitimate Son of Gods, publicerad idag. Kika gärna in igen, för nya delar är tänkta att publiceras lite nu och då.
• Hela novellen Orangeriet, tidigare publicerad i tidningen Kvällsstunden.
• Första kapitlet av DtD, Diamond to Dust, aka Jade (som eventuellt, kanske, inte ska bli första kapitlet senare, men det återstår att se).

Beslut efter grubbel och funderingar

Jag antar att det är dags att göra det officiellt. Åtminstone erkänna det på bloggen för er, och inför mig själv: projektet DK är inte bara en bok, utan tre. Det är en trilogi. Varför är det så lätt att det blir trilogier?

Det är tre delar och det blir en förskräckligt lång bok om man låter alltihop vara en och samma. Alltså: det blir en trilogi.

Jag har arbetsnamn, men inga slutgiltiga namn.

Del 1 kan kallas Solrosorna.
Del 2 kan kallas Aristokraterna.
Del 3 kan kallas Fjärilarna.

Jag har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka. Eftersom projektet är så stort, och jag vill lyssna på goda råd jag fått från skrivarvänner, har jag bestämt mig för att fokusera på ett stort projekt framöver, ett romanprojekt, ja, eller en trilogi då. Därtill blir det noveller, men det är småprojekt vid sidan av.

Detta innebär att Jade får vila lite. Igen. Jag behöver tänka varvet runt igen, och för att göra berättelsen rättvisa borde jag göra mer research. Så jag låter den vila och tar tag i det som är enklare och det jag ändå tror har mer potential att faktiskt bli något som folk vill läsa. Satsar alltså på DK.

Bara romanprojektet DK framöver. Vi får se hur det går.

(Fotot är en inspirationsbild till DK, väl passande, hittad och lånad från nätet.)

Jenny Holmström på Kapitel 1

Kapitel 1 är en sida på nätet där man kan läsa romaner, delar av romaner, noveller eller delar av noveller, betygsätta, kommentera och rösta på dem.

Jag har skaffat en sida där, mest för att jag vill ha reaktioner på det jag skriver. Uppmuntran, konstruktiv kritik, bu eller bä.

Med möjlighet att läsa delar av det jag skriver på Kapitel 1 kanske det blir lättare för dig som läser min blogg att kommentera bloggen.

Håll gärna utkik där för jag kommer att lägga upp både romanavsnitt (mest första kapitlet på olika projekt), och avslutade noveller där.

Kommentera gärna och betygsätt, för det blir du som läsare som bestämmer vad som kommer att läggas upp där härnäst.

Utifrån hur ni läsare röstar och kommenterar kommer jag att lägga upp fortsättnngar eller nya noveller/romaner!

Jenny Holmströms sida på Kapitel 1.

#sommarlovmedkulturkollo #höst

Sommarlov med Kulturkollo avslutas i dag med ordet höst.

För mig är det inte höst än. Hösten kommer först i september. Just nu är det sommarvärme ute och idag, den 15 augusti, är det Maximilians födelsedag.

Jag har uppmärksammat det tidigare, och jag uppmärksammar det även i år. Han finns inte, men han fyller år ändå. Han är huvudperson i min fantasytrilogi TS/ML/PL och han är även huvudperson i min trilogi DK 1,2, 3. På olika vis och i olika skepnader. Jag säger i alla fall grattis till honom.

Grattis på födesledagen, käre Maximilian! Hade du levt, och levt i vår tideräkning, hade du fyllt 27 år.

Jag firar på samma vis som du finns: i mitt huvud. Där firar jag, din släkt och alla dina vänner med pukor och trumpeter, med stort kalas, mycket god mat, många kakor, tårtor, gott vin, saft och kaffe. Eller så firar jag på det vis som du skulle ha firat, om du hade levt i din egen värld, med helt andra slags ceremonier. Fast tårta blir det nog i alla fall.

Första kapitlet av Jade på Kapitel 1

Som ett led i detta att göra allvar av min dröm, att verkligen publicera mig, har jag skapat ett konto på Kapitel 1 och lagt upp första kapitlet på Jade-historien, även kallad för DtD. Läs och kommentera gärna!

Skrivprocessen: att lämna det gamla bakom sig

En stor del av skrivandet handlar om att lämna bakom sig, om att inse när man ska lämna det gamla bakom sig och påbörja nytt. Jag hänger envist kvar vid gamla projekt, vissa mer än andra. Speciellt romanprojekten klamrar jag mig fast vid, mest för att jag faktiskt vet att de har potential.

Men jag har en tendens att även klänga fast vid allt annat gammalt ovidkommande, romanbörjanförsök, noveller som mynnat ut i ingenting, skrivövningar. Början av olika slag som jag inte avslutat, kommit olika långt på. Övergett i handling, men inte i tanke. De tynger, alla de där gamla projekten.

Kanske är det därför som en del i processen, som jag nu när jag gett mig den på att avsluta nya noveller jag precis nyss hittat på och börjat på, och gett mig den på att jag vill avsluta de mest aktuella romanprojekten, som jag räknar upp allt oavslutat.

Jag skriver helt enkelt en lång lista. Det började med ett excel-dokument med följande kolumnrubriker:

Titel, Projekt, Samling, Typ, Genre, Steg i processen.

Sedan försökte jag lista vilka steg min skrivprocess egentligen tar:

1. Gula lappar/Mindmap/Registerkort
2. Gula lappar/Mindmap/Registerkort ska renskrivas och utvecklas
3. Renskrivning ska göras
4. Renskrivning pågår
5. Utskrift och korrläsning x5
6. Testläsare
7. Korr efter testläsning x7
8. Sista läsning och korr x8
9. KLAR
Byrålådan.

Byrålådan. Som en egen liten punkt, det tillstånd som många gamla projekt landar i. Där jag verkligen måste lägga dem. Genom att skriva det i klartext. Detta projekt ska till byrålådan. Det ska inte tynga mer.

För att ytterligare lätta på bördan skrev jag intill ytterligare en lista. En lista över "skrivövningar". Alla projekt som bara påbörjats, några rader, en sida, som inte blivit mer än embryon, får hamna i just denna lista över "skrivövningar/embryon". Förpassas dit. Både i tanke och fysiskt på listan. På riktigt. Så att de också slutar att tynga ned mig. Så att jag äntligen kan lämna dem bakom mig.

Listan är i pågående och jag har långtifrån gått igenom allt jag skrivit. Många skrivövningar är just skrivövningar och är utan namn. Ord som bara finns på papper eller i dokument i datorn. Saker som inte och aldrig kommer att vara mer än fragment. Och så finns det sådant som är namngivet. Och som därför tynger mer.

Nu är jag uppe i närmare 120 påbörjade (och ibland avslutade) noveller/romaner (romanprojekten som är avslutade är bara ett fåtal). Listan på skrivövningar närmar sig ett åttiotal. Som sagt långtifrån alla projekt. Många, många ord. Och alla har de varit övningar, på sitt sätt.

Men nu ska jag inte låta dem tynga mig. Nu ska jag lämna det som är meningen att jag ska lämna oavslutat. Vissa noveller kanske blir klara, vissa romanprojekt kanske prioriteras. Vissa skrivövningar och embryon kanske det blir mer av. Långifrån alla. Och nya idéer får jag hela tiden.

Nu är det dags att blicka framåt.

Våndan av att renskriva handskrivet alltför långt efteråt

Renskriver massor av sidor för mitt projekt DK. När man skriver för hand är det ofta så att hjärnan går många gånger fortare än vad handen med pennan kan hinna med. Därför blir skrivstilen ofta väldigt slarvig. Ibland lite för slarvig. Och ibland gör man konstiga förkortningar.

Jag vet inte om det här är en sådan förkortning eller om det faktiskt står ett ord här.

Det mesta kan jag klura ut. Jag fick stirra några sekunder på "tror" innan jag insåg att det stod så.

Men ordet som jag tror börjar på p (jag TROR att det är ett p) kan jag inte förstå. Jag funderar och grubblar. Någon annan som ser?

För den oinvigde, först står det såhär: "Då tror alla att jag gömmer mig, ---- Imai." /"Vid sidan av då? En kompromiss."

En tolkning är att det står "protesterade" och jag förkortat till, öh, port?

Men det är inte Imai som säger detta utan en annan person som vi kan kalla E. Så jag blir lite förvirrad.

"Då tror alla att jag gömmer mig i port???" Öööh...?

(Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.) (Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.)

Sådant kan man fastna vid och grubbla sig fördärvad över.

Nattliga funderingar

Så svårt att sluta när man väl börjat. Och det är ändå ganska roligt att renskriva. Åtminstone när texterna är så gamla att man knappt kommer ihåg att man skrivit dem och inte riktigt kommer ihåg vad som händer eller vad som sägs, och blir förvånad och engagerad och road när man renskriver.

Tänk att man kan bli så förälskad i vissa karaktärer. Just nu är jag förälskad i Imai... Tycker det är så roligt att skriva om honom! Till och med att renskriva är jättekul. Han är så annorlunda från mig och jag tycker att jag lyckats med att porträttera honom. Han är lite dryg ibland, men han har ett gott hjärta och stort mod. Lillgammal är han också. Jag hoppas bara att jag inte gör honom övermogen...

Följer honom från det att han är tio och framåt tills dess att han blir vuxen, så det är stort tidspann och han utvecklas ju förstås under den tiden. Därför har jag också hittat inspiration från olika håll för hans utseende och för hans karaktärsegenskaper.

(Bilderna är inte mina, utan inspirationskällor, men det är såhär jag föreställer mig honom.)

Öppnar låset med en nyfunnen nyckel

Det näst bästa nu efteråt, med skrivarkursen jag nyss gått, är nog gemenskapen som har blivit i vår facebookgrupp, möjligheten att läsa och kommentera på varandras texter, peppa varandra. Dela kärleken till orden och skrivandet. Hjälpas åt.

Det allra bästa är att jag låst upp en stor, tung port, med en nyckel jag inte visste att jag hade. Äntligen tror jag på mig själv på ett vis som jag inte gjorde innan. Äntligen är jag mogen att ta till mig alla fina ord jag fått från människor genom åren, ända sedan jag först började sätta ihop häftade böcker med text jag själv skrivit, vid åtta års ålder. Ända sedan dess har folk prisat mitt skrivande, mer ju äldre (och ju bättre) jag blivit men jag har ändå inte velat tro eller inse på riktigt, i hjärtat. Nu inser jag äntligen.

Nyckeln är en tung järnnyckel, passande i en port som denna. Porten till mitt författarskap. Jag har redan skrivit, kommer alltid att skriva, och vad är man då om inte författare?

Jag har ingen som helst svårighet att få ned ord på papperet, när jag envist bestämt mig, släppt på kraven och rädslorna, och bara ger mig hän, koncentrerar mig och låter orden flöda. Ser bilder i mängd, hela berättelser framför mig, inom mig. Ord, bilder, känslor, tankar. Det finns så mycket som vill ut. Varför har jag stängt det inne så länge?

På mindre än en månad har jag nu börjat på och avslutat två av de tre noveller jag hittills planerat ska vara med i skrivarkursens gemensamma antologi, som kommer att ges ut under hösten nästa år.

Äntligen har jag kommit igång med att renskriva på alla mina romanprojekt, och insett att det inte finns någon genväg kring det; jag skriver för hand för det är lättast (och skonsammast på alla de vis), och då blir det mycket att renskriva, men så får det vara. Det är bra att skriva rent och samtidigt ha möjligheten att göra en första korr. Tid tar det, men det är tid jag vill lägga ned. Tid jag måste ge mig själv.

För nu har jag kommit till den punkt att jag står på tröskeln och tänker "banne mig, nu är det dags". Eller lite mindre fint: "fan, nu får det räcka. Gör det för helvete! Sluta skjuta upp det du faktiskt kan och vill bara för att du är rädd och lat av dig!"

Jag kan slutföra vad jag påbörjat - se bara på novellerna. Och nu ska jag slutföra mina romanprojekt:

DK, en tjock bok som jag vet måste delas upp i tre delar (en trilogi), där jag skriver på alla tre delarna, huller om buller, fram och tillbaka. Lägger pusselbitar. Har början och slutet klart för mig, har skrivit början, har skrivit slutet, har skrivit mycket i mitten och vet hur varje del ska sluta.

TS/PL/ML, en trilogi som utspelas i samma värld som ovan, men i en annan tidsålder (före). Det är återigen en trilogi, där jag skrivit början, ungefär har för mig hur det ska sluta, men med några frågetecken (trådar som måste lösas upp). Och där jag vet både hur del ett förlöper och hur tvåan går och var den slutar. Mest oklart är delar av trean men mycket är klart där också.

DtD/Jade, en roman som vuxit och minskat, där första utkastet var skrivet och ratat och jag nu äntligen, efter oändligt grubbel och testläsare, insett att jag måste vända på steken. Börja på annat ställe och kanske inte sluta på det vis jag förut tänkte mig, utan kanske tidigare eller kanske senare eller på ett annat vis helt och hållet, men där jag vet att jag måste börja med att skriva mig fram till svaren. Sluta grubbla och göra, med andra ord.

KR, en ny novellsamling, som parallellt med en annan novellsamling, Verklighet, plus ännu en tänkt novellsamling, formas av mina noveller, halvskrivna, helskrivna, oredigerade, nypåhittade, i embryon. Småidéer som måste utvecklas och bli berättelser.

Sedan ska jag inte gå in på de vilande projekten (alltför många), eller de klara projekten (som kanske behöver ytterligare redigering), utan där stannar jag och koncentrerar mig på vad jag vill först och vad jag först har framför mig:

I korthet: DK, del 1-3, TS, PL, ML, Jade, KR.

Och jag måste nog jobba parallellt, för jag är sådan att jag jobbar huller om buller, lägger pussel, ser målningar, hela filmsekvenser, skeenden, händelser, delar. Och kommer på saker inte i kronologisk ordning utan i samband och i trådar, garnnystan, hoptrasslade.

Det är bara att acceptera att det är så jag jobbar. Även om jag helst skulle vilja skriva en bok i taget och kronologiskt. Jag tappar så lätt motivationen, när självförtroendet sviktar, och då är det bra att kunna hoppa emellan. Jobba på en novell, tillbaka till DK, jobba på novellen igen, tillbaka till Jade.

På det viset arbeta sig framåt, ändå mer eller mindre strukturerat.

För nu har jag ett skrivschema som är realistiskt utifrån hur jag brödjobbar just nu och utifrån vilken fritid jag har just nu, och sedan är det bara att jobba efter det. Målmedvetet, disciplinerat, organiserat.

Och ha roligt på vägen. Glädjen i skrivandet har jag redan. Nu också tilltron i form av en nyckel och en öppnad port.

Nästa steg för mig över tröskeln.

Uppvärmning inför skrivarkurs

Det är bara drygt en vecka kvar tills dess att jag ska åka på skrivarkurs nere i Blekinge och jag försöker komma tillbaka in i skrivandet igen, det som legat nere i flera månader (om man bortser från bloggande och skrivpuffar).

Eftersom det går så trögt på Jade just nu så vänder jag mig till DK och jobbar på det projektet istället. Jag tar fram den första bunten av skrivfulla, handskrivna A5-papper som behöver renskrivas. Under dagen i dag har jag jobbat med det, samt funderat över vad jag ska skriva nytt. Jag vill försöka åtminstone att jobba lite mer kronologiskt.

Men eftersom det var så länge sedan jag skrev på DK senast (i vintras) blir jag tvungen att renskriva först som en del i att komma in i projektet igen. Och det jag skrivit tidigare är pusselbitar från olika kapitel och delar av projektet.

Det börjar bli riktigt långt nu och det tar lång tid att spara dokumentet varje gång jag gör det. Jag renskriver i korta dagsdokument och klipper in i huvuddokumentet som närmar sig 600 sidor.