Läsrapport: februari 2016

1. Jane Austen: Persuasion (8h 44 min)
2. Fredrik Backman: Min mormor hälsar och säger förlåt (447 sidor)
3. Charlotte Cederlund: Middagsmörker (300 sidor)
4. Alexander McCall Smith: Giraffens tårar (221 sidor)
5. Wu Cheng'en: Den gyllene cikadan (412 sidor)
6. Joy Fielding: The Wild Zone (10 h, 30 min)
7. Corban Addison: A Walk Across the Sun (512 sidor)

Sammanlagt antal lästa sidor: 1892 (här räknar jag inte med den bok jag för tillfället läser, De vilda detektiverna, där jag hann läsa cirka 500 sidor i den över 700 sidor tjocka boken).

Sammanlagt antal lyssnade timmar: 19 h 14 min.

På svenska: 4

På engelska: 3

Kvinnliga författare: 3

Manliga författare: 4

Duo: 0

Romaner: 7

Diktsamlingar: 0

Novellsamlingar: 0

Seriealbum:0

Fackböcker:0

Ljudböcker: 2 (Persuasionoch The Wild Zone)

Bäst: väldigt svårt att säga, gillade både Min mormor hälsar och säger förlåt, Middagsmörker och Den gyllene cikadan väldigt mycket.

Roligast: Min mormor hälsar och säger förlåt.

Sämst: The Wild Zone.

Genrer:

Fantasy: 1

Thriller: 1

Deckare: 1

Klassiker: 2

Nutidsroman: 1

Nya författare i februari:4. (Charlotte Cederlund, Wu Cheng'en, Joy Fielding och Corban Addison.)

Hyllvärmare: 3

Jag läste ordentliga hyllvärmare den här månaden, Den gyllene cikadanfrån 2002, A Walk Across the Sunfrån 2014, och Giraffens tårar köpt någon gång jag vet inte när, före 2014 i alla fall.

Böcker införskaffade samma månad: 0

Böcker införskaffade samma år: 1 (Middagsmörker)

Recensionsexemplar: 1 (Middagsmörker)

Författarnas hemland: Storbritannien (2 st), Sverige (2 st), USA (2 st), Kina (1 st).

De fiktiva länderna jag besökte (apropå Jorden runt på 366 dagar): Storbritannien, Sverige, Landet-nästan-vaken, Samernas andevärld, Aolai, Himlen, Underjorden, Havsriket, Kina, Tibet, USA, Indien, Frankrike och USA igen.

#hylltömning2016: läste 2 av 2 böcker – Den gyllene cikadanoch A Walk Across the Sun.

Min egen utmaning: läste endast egenägda böcker, samt en bok ur min fästmans bokhylla (Min mormor hälsar och säger förlåt). Med andra ord klarade jag av utmaningen även den här månaden.

Reflektioner:

Trots att jag var med i två readathons under februari, läste jag inte speciellt mycket mer än vanligt.

Det var mer jämn fördelning på författarnas kön den här månaden, jämfört med förra månaden då jag bara läste kvinnliga författare. Större delen av Persuasion läste jag i januari; jag läser ungefär en ljudbok i månaden, nu när jag lyssnar på bussen till och från jobbet, en riktigt bra ny vana, för övrigt.

Jag är nöjd med läsningen den här månaden; det var en bra blandning av olika slags böcker och olika genrer, av manliga och kvinnliga författare, samt på olika språk. Det enda jag skulle vilja är att jag läser mer på franska; jag vill bli lika bra på att läsa franska som jag är på engelska – men det är väldigt lång väg dit och jag har inte ens riktigt börjat gå än på den franska läsvägen.

Recensioner på böckerna kommer; jag har inte riktigt hunnit med som jag velat där. Men jag kommer att uppdatera listan ovan kontinuerligt, tills alla böcker är recenserade. Det tar bara lite tid, så ha gärna tålamod med mig.

Recension: Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Den här boken snubblade jag bara över; fastnade direkt för omslaget och utan att veta något mer om den än baksidestexten som presenterades på Opals hemsida, ville jag genast läsa den.

Jag chansade på att fråga efter ett recensionsexemplar och till min stora glädje fick jag jakande svar och någon dag senare damp boken ned i brevinkastet. När jag avslutat boken jag höll på i för tillfället, kastade jag mig genast över denna bok och började läsa.

Middagsmörker är Charlotte Cederlunds debutbok och hon gör det bra. Huvudpersonen är den sextonåriga flickan Áili som vuxit upp i Skåne. Hennes mor var same men själv vet Áili ingenting om samiskt leverne. Hon växte upp med sin far som visserligen flyttade mycket, men bara i södra Sverige. När fadern dör är det vinter och Áili tvingas upp till sin samiska släkt i en liten by i närheten av Kiruna.

Uppe i vintermörkret får Áili både nya vänner och nya fiender. Hon får dessutom stifta bekantskap med samernas seder och traditioner och inte minst med samisk magi.

Det är en fiktiv historia och jag vet inte hur många av de myter och legender som nämns som är samiska på riktigt, men de kittlar verkligen fantasin.

Det finns alldeles för få romaner som handlar om samer (inte för att jag har letat efter dem, så jag vet inte alls hur många det finns). Minoriteter och speciellt samer har inte fått mycket utrymme i historien – eller som Áili själv säger – man får inte lära sig något om samernas historia i skolan.

Speciellt bra är det därför att den här boken riktar sig till just unga. Jag hoppas att den ger en ödmjukhet mot andra kulturer, och att ett av de budskap som boken förmedlar – att det är okej att vara annorlunda – suger sig fast i de unga som läser.

Jag har sameblod på min pappas sida, längre tillbaka i släkten, och jag har vuxit upp i Norrland – inte alls så långt norrut som denna bok utspelar sig, men i Umeå, där jag bodde tills jag fyllde elva år. Därför vet jag lite om samerna, men inte mycket, så jag läser, fascineras och förundras och blir sugen på att ta reda på mer. Mytologier över huvud taget har alltid legat mig varmt om hjärtat.

Vargar har jag också alltid tyckt mycket om och det finns en varg som har en central roll i boken. För en gångs skull får man även en positiv bild av det mytomspunna djuret, även om samerna i boken är mycket emot vargar – vilket är förståeligt för renarnas skull.

Annars ger jag inte mycket för den gängse synen på vargar. Som om de vore monstruösa varelser snarare än bara vanliga vilda djur. Människans sätt att förmänskliga djur, kan många gånger vara inte bara komiskt, utan även avskräckande och rentav farligt – både för djuren och för människan – och inte minst ger det en helt felaktig bild av vad djuret ifråga egentligen är och representerar.

Men det var en utvikning – åter till boken. Middagsmörker är en annorlunda fantasybok och jag gillar starkt att Cederlund utnyttjat det som faktiskt finns i svensk kultur och som ofta blir bortglömt, nämligen Sveriges urbefolkning – samerna.

Språket är bra, det flyter på, känns naturligt, och det är ingenting som stör mig eller stör läsningen. Däremot tycker jag att boken kunde ha korrekturlästs ännu en runda. Att det, exempelvis, står ”sp” på ett ställe istället för ”så” är lite väl slarvigt. Men jag om någon borde veta att det är lätt att missa småsaker, hur många gånger man än korrekturläser en text.

Känslor beskrivs på ett kraftfullt sätt och både vänskap och motsatsen skildras med tyngd och trovärdighet. Dock störde jag mig lite på att Cederlund inte utnyttjade förstapersonsperspektivet mer. Där hon, till exempel på sidan 284 skriver ”Jag känner att jag glider i snön”, kunde hon ha hoppat över ”jag känner”. Över huvud taget behöver man inte när det är första person förklara så mycket; en hel del smått (och övertydligt) kunde därför ha strukits.

Bortsett från det är det starkt berättat med personskildringar som dröjer sig kvar, såväl som en handling som fastnar. Det är livfullt berättat och jag ser allting framför mig. Att Cederlund valt att skriva i presens och i första person förstärker intrycket.

När jag närmade mig två tredjedelar av handlingen undrade jag hur detta skulle hinna knytas ihop på de få sidor som fanns kvar, men det visade sig att Cederlund band ihop det hela på ett fint sätt som kändes helt i klang med resten av berättelsen. Det var inte alls något snabbforcerat slut utan en välavvägd dramatisk kurva.

Även om det är ett definitivt slut på boken är det ändå som upplagt för en fristående fortsättning och jag läser gärna mer.

Tack, Opal förlag, för recensionsexemplaret!

Författare: Charlotte Cederlund

Titel: Middagsmörker

Förlag: Bokförlaget Opal

Sidantal: 300

ISBN: 978-91-7299-786-8

Originalspråk: svenska

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa på:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln