Skrivpuff: avsluta

Om det är något jag har svårt för är det att avsluta. Varför? Dels säger jag mig det hela tiden, bara för att jag läst i astrologin om mig själv, att jag är en personlighet (sol vattuman, måne våg) som har svårt för att just avsluta saker. Efter att ha läst detta femtioelva gånger om sig själv, blir det smått självuppfyllande. Dels är det delvis sant.

Dock har jag ascendenten i stenbocken, vilket gör att jag har förskräckligt bra disciplin (och det stämmer faktiskt), men att jag också har ett pendlande (och sviktande) självförtroende – vilket tyvärr stämmer det också.

När jag har dåligt självförtroende är det således svårare att avsluta saker. Jag har hur mycket entusiasm som helst när det gäller att påbörja. Jag får idéer, jag kan utveckla idéer, jag kan skriva. Men jag har svårt för att avsluta.

Nyligen avslutade jag fyra noveller för en novellsamling som kommer ut lagom till bokmässan i år. Det är jag väldigt nöjd med; det känns riktigt bra. Jag KAN avsluta.

Här är en lista på de noveller som jag skulle vilja avsluta och skulle vilja prioritera att skriva klart framöver. Ingen av dem hör till någon planerad, konkret och faktiskt utkommande novellsamling (annat än imaginära projekt som novellsamlingar som jag skulle vilja skriva). Som ni ser i listan nedan är de ganska många. Fler noveller finns som jag inte vill prioritera just nu. För att inte tala om alla romanprojekt – där kan vi verkligen prata om ”inte avsluta det som påbörjas”.

1. Benjamins besök
2. Benjamin och Edith, 21 år senare (titeln är inte den bästa – som ni ser är det en novellserie av fristående, men sammanhängande noveller, dessa två första)
3. Arkels början (den här titeln är bara preliminär)
4. Osuka Tetsuo
5. Alkemistdräparen
6. Fyrens hemlighet/Fyren, skräcknovell
7. Orakelvägen
8. Träskets drottning
9. Efter duellen/Förlovad på låtsas (två titlar, en lite mer säljande)
10. Lyle & Fye
11. Med glorian på sned
12. Rosenträ
13. Solfara
14. Pratdagarna
15. Biet han fångat
16. Nyckelflickan

(detta är en Skrivpuff-övning, och reflekterande kring mitt skrivande; ämnet är ”avsluta”)

Vad jag snöar in på mellan mina (snöiga) vinterpromenader

Vad håller jag egentligen på med?

Jag färdigställer NaNoWriMo-projektet 2013, första utkastet. Arbetsnamn finns, förkortat till "Jade" här på bloggen. Första utkastet ska vara klart senast 16/2 2014. Jag har en klar deadline! Är inte ofta jag har det, den här gången hjälper det! Precis som jag hade deadline 23/12 2013 för 100 000 ord på "Jade" och det funkade, ska jag klara deadlinen i februari. Måste bara hålla mig på mattan och åkalla disciplinen, fortsätta att skriva (minst) tusen ord om dagen. Första utkastet växer, händelser läggs till, romanen blir mer omfattande. Men jag lyckas ändå hålla den på rätt kurs, om än på något snirklig väg. Lyckas hålla nere antalet scener, försöker behålla, lägga till sådan som har relevans och lägger rätt pusselbitar till det pussel som är romanen "Jade".

Men vad håller jag egentligen på med?

Jag snöar in mig på astrologi. Jag snöar in mig på frågeställningar som "Med sådan brist på luft i födelsehoroskopet (ingen som helst planet i lufttecknen), hur mycket om någon inverkan alls har då Chiron, de facto att den bara är en asteroid, i och med att den ligger i Tvillingarna (ett lufttecken)?"
Jag snöar in mig på googlande efter hans rising sign/ascendant (ascendenten på svenska) (insåg precis vilken character arc-resa han ska göra/personutveckling genom romanen från början till slut), och läser tjugotals artiklar om detta. Snöar in mig på och googlar sol/måne-kombinationen.
Jag har helt enkelt bestämt precis var och när Jade är född, och har iordningställt ett födelsehoroskop på honom. För övrigt mycket intressant att läsa och en klurig, intellektuell utmaning att få ihop alla delar, planetpositioner, aspekter, mån-sol-kombinationen, AC, MC, DC och så vidare.

Som bekant gäller det att göra sin huvudperson (och bipersonerna) komplex(a), men jag kanske tar i i överkant med ett födelsehoroskop. Dock, det är himla roligt att pyssla med. Prokrastinering? Nja, inte egentligen, eftersom jag ändå använder det jag kommer fram till. Och generaliserar lite, eftersom jag tolkar horoskopet efter eget huvud, och efter det som passar det jag skriver/redan skrivit. Och det roliga är att när jag nu läser om honom enligt hur han ska vara i horoskopet, så har jag redan slagit huvudet på spiken, utan nämnda horoskop. Ändå gjort honom till precis vad han är. Det kluriga är dock att få fram det i texten.

Ännu klurigare blir det när jag skriver ur första persons-perspektiv och det blir subjektivt, och ännu mer subjektivt då han som nämnt ovan saknar luft i sitt horoskop och inte är speciellt benägen till att se saker objektivt, självanalys eller reflektion över sin egen person, går mer på vad han hör andra säga om honom, i fråga om att lära känna sig själv. Tycker inte att det är relevant att vara självrannsakande. Det är genom erfarenheterna snarare än genom tanken som han lär känna sig själv, inte helt fel i en roman, där det ändå ska vara gott om yttre konflikt, och konflikter mellan personer. Ändå har jag valt just "självrannsakan" som ett nyckelord för romanen. Kanske ska det hellre vara "självinsikt"? Och komplicerar till saker som luft-saknad med fördjupningar som denna (scrolla ned till "Lack of Air") (att man kan kompensera bristen på luft genom att använda t.ex. eld till sitt tänkande).

Dessutom, en annan utmaning, är att verkligen utnyttja första persons-perspektivet, göra det bästa av det och få läsaren att tycka att romanen inte lika gärna kunde vara skriven ur tredje person. Det är som sagt en utmaning, att utnyttja potentialen i första person. Någon som verkligen lyckades med det var Elieshi Lema i sin roman "Bränd jord". När jag läste den boken kände jag att "den här kunde inte vara skriven i något annat än första person". Det är dit jag vill. Ändå är min roman inte lika mycket en inre resa som en yttre. Och jag skriver nog för en yngre publik. Fortfarande måste jag tänka på potential och utmaning i första person.

Som för alla som vill vara kreativa hjälper det att gå promenader. Så det gör jag, mellan det att jag skriver och försöker att inte snöa in mig alltför länge åt gången i googlandet.

Lady 1, 2 & 3 and King of Working Flair

Eftermiddagen tillbringades till stor del på biblioteket, närmare bestämt på Café Tuppen, där jag satt med min lilla svarta anteckningsbok:

wanna-be-moleskine-but-is-just-a-lookalike-bought@tiimari

Jag skrev på Tusenskönan.

Flera gånger fick jag impulser av olika slag – jag skulle kolla upp det och det i biblioteket – jag skulle kolla min mail (fast jag just gjort det innan jag satte mig i kaféet) – jag skulle leta efter det och det – men jag tog det för vad det var: impulser som skulle få mig att sluta skriva och göra annat. Med andra ord: massivt motstånd.

Motståndet till trots satt jag kvar och skrev några sidor. Det var en seger i sig!

Men sedan gav jag ändå, till sist, upp. Och gick och tittade efter astrologi- och ”att skriva”-böcker och intalade mig själv att jag gjorde det för att ”man kan aldrig få nog av att titta på Maximilians astrologiska aspekter” och ”det kan alltid finnas ännu en synvinkel som kan ge inspiration”. Löjliga bortförklaringar, förstås.

Så jag vandrade hem med ännu några fler böcker, att lägga till den 60+ låneböcker-högen hemma, som består mestadels av barnböcker – bilderböcker och kapitelböcker – och en och annan fackbok.

Jag har kommit igång med skrivandet igen, på riktigt den här gången, av den enkla anledningen att jag har bestämt att göra det enklast möjliga. Det som fortfarande är förskräckligt svårt.

Det jag ska skriva är de stora, viktiga avsnitten i Tusenskönan.

Jag har insett att jag tidigare fladdrat ut åt olika håll, tappat bort vad Tusenskönan egentligen handlar om, skrivit massa svammel, sådant som ändå måste tas bort sedan.

För att undvika det har jag benat upp Tusenskönan i enkla ord. Jag skrev först en mindmap, och gjorde sedan en lista av denna mindmap. Nu ska jag följa den listan och skriva vad var och en av punkterna representerar. Det är nio punkter.

Återigen har Tusenskönan delats upp i delar. Den här gången i tre delar, var och en av dem namngivna efter den person som kan sägas vara nyckelperson i delen ifråga. Första delen heter Linus. Jag vet inte om jag har nämnt honom tidigare, men han kan sägas vara Maximilians ärkefiende. Varje huvudperson – varje protagonist – måste ju ha sin antagonist. I del ett är det Linus.

Första delen består som sagt av nio punkter – av nio mycket omfattande punkter. Som ett exempel kan jag ta första punkten, som i realiteten representeras av 53 sidor just nu, och därtill motsvaras av kapitel ett.

Så punktsystemet är skenbart enkelt, men mycket ska in under var och en av dessa nio punkter.

Kapitel ett är ett långt och händelserikt kapitel som jag skrivit mer om här, men vad jag just nu brottas med är tankarna kring kapitlets slut, och vilka konsekvenser dessa sluthändelser får, och hur de ska gestaltas (eller undvika gestaltning) under följande kapitel.

För jag funderar på om jag verkligen måste skriva fortsättningen på vad som sker i slutet på första kapitlet i och med andra kapitlet, eller om jag helt enkelt kan hoppa över allt det och dyka in under punkt 2 på min lista.

Svårigheten är att punkt 2 på listan tar mig så långt fram, handlingsmässigt. Men det är ett viktigt steg, till nästa stora händelse i Tusenskönan. Ska jag verkligen beskriva alla småsaker däremellan, bara för att på en gång tillfredsställa läsarens nyfikenhet i slutet på kapitel ett?

Kapitel ett slutar på ett vis som får läsaren att tro att ”här blir det en fortsättning med dam 1”.

Men om jag börjar kapitel två med mötet med dam 2, börjar läsaren fundera och kanske till och med svära: ”vad fan är Maximilian för en människa egentligen?” – han var ju nyss ihop med dam 1 och nu är han kelvänlig med dam 2 istället.

Tidigare hade jag ett (dåligt skrivet) kapitel två som följde direkt på kapitel ett. Och efter det hade jag ett kapitel tre som följde direkt på kapitel två. Inget av dessa kapitel hade några stora händelser i sig, eller jo, det fanns stora händelser i dem, men jag lyckades aldrig komma fram till dem i mitt skrivande. Eller jo, nu ska jag vara rättvis mot mig själv.

Kapitel två är i stort sett klart. Det händer en hel del, småsaker mest, och så en stor grej som jag måste få in någonstans för att balansera upp en liknande händelse i kapitel ett.

Kapitel tre är en gammal historia som hänger kvar mer för att jag gillar den och vet att jag någonstans måste få in den eftersom en del viktigt händer, och dessutom innehåller den massa Ace (biperson no 1) och flairing och coola grejor, yo, man, typ, yeah och yay.

Ärligt talat:

Kapitel två och tre som jag hade tänkt det tidigare var bara presentationskapitel. Presenterande av de stora bipersonerna: A, K och O.

Hursomhelst, jag har mer och mer insett att även om jag botaniserat om i kapitel två och gjort det mer aktuellt med följscener på kapitel etts slutscener, och om man också bortser från balanshändelsen nämnd ovan, så är det i mycket ett enda långt ointressant tuggande. Underhållande, visserligen, men inte på något sätt oumbärligt, för personerna kan presenteras på bättre vis – de har hela Tusenskönan på sig att växa på – och balanshändelsen och annat som sker och som är oumbärligt för handlingen kan bakas in i andra kapitel.

Så varför tvekar jag?

Liten orsak: För att jag tror att kapitel två och tre ändå har betydelse. (Jag har inga problem med att döda mina älsklingar annars – snarare är det så att jag för lätt dödar allting och tycker att ingenting är bra nog att sparas över huvud taget)

Stor orsak: För att jag är rädd att jag sviker läsaren (och Maximilian!) om jag hoppar till punkt 2 på min lista och låter det bli det nya och aktuella andra kapitlet. Men det kanske kan bli mer spännande OM (se hur STORT det OM:et är!) jag lyckas med att bitvis, lite då och då, på ett snyggt och stiligt sätt föra in information om vad som egentligen hände mellan kapitel etts slut och kapitel tvås början.

Den stora boven är min brist på tilltro till min egen förmåga. Jag tror inte att jag kan göra något snyggt av den där ge-läsaren-informationen-bitvis-versionen.

Mitt tvivel till trots har jag redan börjat på mitt nya kapitel två: jag har skrivit några sidor sittande på Café Tuppen, och jag har renskrivit en del av det skrivna.

Problem uppkom dock redan i början av detta kapitel, då ett telefonsamtal äger rum. Maximilian talar med Ace (Da BIG King of Working Flair), där Ace för dam 1 (från kapitel 1) på tal. Medan Maximilian talar med Ace är han redan på sin träff med dam 2.

Faktiskt känner jag mig väldigt orättvis mot Maximilian som förde in honom i dilemmat från första början. VARFÖR ger han sig in på lustfyllda turer med dam 1 när han redan lovat dam 2 en träff och dessutom är förälskad i dam 3? Är det jag eller Maximilian som bestämt detta? Är det han eller jag i egenskap av han som ger sig iväg med dam 1?

Än mer dilemma när han faktiskt inte kommer ihåg vad han gjorde med dam 1 (han var för full). Så hur ska jag ens börja förklara saken i mitt nya kapitel två? Ska jag låta Ace tala om vad som egentligen hände? Hur ska jag lösa det här!?! Kan det lösas? Hur? Har jag redan löst det hela genom diskussionen ovan? Eller har jag bara trasslat till allting?

Kan man tillåta första utkastet att vara totalt skräp?

Om man ska vara nogräknad gjorde jag testet strax nedan med Maximilian två gånger. Första gången tänkte jag inte noga efter innan jag kryssade i fråga 3 – Your last relationship ended because… – alternativet jag först kryssade i var ”You lost your temper too often”. Men när jag gjorde om testet, det vill säga, tryckte på ”bakåt” och tittade igenom frågorna, insåg jag det självklara svaret på fråga 3, vilket var: ”You had to be in charge”.

Första gångens resultat blev Aries (inte så långt ifrån lejonet men med en distinkt skillnad, för medan Aries/Väduren kan sägas vara den hoppande elden, den som ständigt rör sig framåt, är Leo/Lejonet den stadiga, fasta elden som inte rubbas utan stolt brinner på ett och samma ställe, viljestarkt och orubbligt).

Men varför lägga så mycket energi på ett simpelt test? Som dessutom bara har fyra frågor att basera resultatet på?

För att mitt snabba ogenomtänkta svar pekar precis på vad som känns fel när jag skriver om Maximilian. Jag får inte till det. Som vanligt, höll jag på att tillägga.

Jag läste igenom kapitel två häromdagen. Det gjorde mig nedstämd och besviken. Förutom att där fanns en massa hopp och flera versioner av samma sak, stycken som skulle behövas redigeras och få smidiga övergångar, fanns där något slags underliggande aggressivitet och småsinthet. Aggressiviteten är sorgligt nog, tror jag (men jag är inte säker), min egen (något som finns långt inom mig i så fall för jag är verkligen ingen aggressiv människa utåt, tvärtom). Eller så är det bara min oförmåga att beskriva arga människor, eller att jag låter karaktärerna vara arga för mycket… öh? Det lät lite konstigt… Men det är svårt att förklara.

Och småsintheten då? Det är helt enkelt min otillräcklighet vad gäller att porträttera taktlöshet. Jag tror inte att jag riktigt vet vad det betyder. Och än mindre vet jag hur jag ska gestalta det. Istället för att ta itu med de stora händelserna som ska utspelas i boken, trasslar jag in mig in i petitesser och småsaker som bara förstör helheten och gör alla karaktärer (speciellt Maximilian) småsinta och idiotiskt uppmärksamma, kritiska och dylikt på detaljer och saker som inte skulle behöva vara med alls.

Vilken dålig reklam jag gör för min bok här! Men jag lovar… det finns bra stycken också, delar jag är nöjd med…

Jag krånglar till det. Eller är jag kanske för hård och kritisk mot texten? Dessutom får jag inte glömma att det är första utkastet… Hur är det för er andra? Hur är det för dig? Första utkastet… hur ser det ut jämfört med andra och senare utkast?

What Sign Should You Be, Maximilian?

You Should Be A Leo

What's good about you: you always speak your mind and aren't scared of anything What's bad about you: you have to be the boss, and you love to control others In love: you enjoy being admired and pampered, but don't always reciprocate In friendship, you're: easy to get along with and the center of attention Your ideal job: member of royalty, TV anchor, or investment banker Your sense of fashion: classic well fitting clothes that last forever You like to pig out on: Greek or Italian food

What Sign Should You Be?

Jag måste ju bara göra det här testet som Maximilian! Och självklart visste jag hur han skulle svara (det var dock bara fyra frågor, men i alla fall)! Jag känner honom fortfarande, fastän det gått så länge sedan jag skrev något om honom… nåja, jag skrev i torsdags, men räknas det? Inte ens en halv sida? Eller är jag för hård mot mig själv?

Nåja. Nu ska jag gå och lägga mig, och förhoppningsvis drömma om något som inspirerar… Eller i alla fall gör mig utvilad så att jag kan utnyttja lördagen till skrivande (förutom shopping, som jag redan har planerat att jag ska ägna mig åt)!

LEO DRAGON: FIRE + POSITIVE WOOD

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

The Leonine Earth Dragon

Som om det inte räckte med astrologin och numerologin, halkade jag nu in på den kinesiska astrologin, det vill säga zodiaken…

Kort sagt kan man säga att den kinesiska astrologin går ut på att det är tolvåriga cykler, som liksom alla cykler gör, går om och om igen.

Varje del av en cykel representeras av ett zodiaktecken, ett djur, och varje tecken eller djur har ett år på sig innan nästa tar vid.

Eftersom den kinesiska zodiaken utgår från kinesiska sättet att räkna år börjar varje nytt år, varje ny period, i slutet på januari eller början, eller till och med under hela februari, så det följer som sagt det kinesiska året snarare än det västerländska. Något att tänka på när man ska räkna ut vilket zodiaktecken man tillhör, speciellt om man är född i januari eller i februari är det klokt att kolla upp ordentligt hur det var just det året man föddes.

Man må vara skeptisk mot det här, och än mer skeptisk mot att det vart tolfte år föddes människor som var likadana i princip som de som föddes för tolv år sedan, och också var getter eller hundar… Men som allt sådant här, all slags ovetenskaplig mysticism så är det roligt att undersöka och läsa om och ta till sig av (i alla fall det man tycker stämmer). Och som jag förstått det är det olika slags getter och olika slags hundar under olika år…

Till min glädje, och humoristiskt nog, stämmer även detta bra in på Maximilian… Han är nämligen en drake, mer specifikt en jorddrake. Om ni läser vidare i detta inlägg finns länkar längre ned som leder till information om just draken. Och det stämmer SÅ bra in på Maximilian, det lilla jag läst i länksidorna hittills.

Om man slår ihop hans västerländska tecken, som ju är ett av tolv under ett helt år, och det österländska ett av tolv under tolv år, borde inte det göra honom till ännu mer lejon/drake? Att hans västerländska tecken förstärks i och med att han är född i just drakens år? Bara en tanke…

THE EARTH DRAGON 1928 AND 1988

Earth Dragons make great managers because they are practical, levelheaded and demonstrate a knack for organizing. They still have the need to dictate and be admired, but they are affable, congenial and supportive. Compared to other Dragons, Earth Dragons are less likely to breathe fire at the least irritation. They will work diligently to complete their life goals. The Earth element adds a greater portion of self-control to the Dragon's personality and usually the Earth Dragon is deserving of the respect he or she desires. These Dragons take their life and romantic responsibilities quite seriously.

Svenska Wikipedia har en kort översikt över djuren i den astrologiska zodiaken. Den engelskspråkiga har som vanligt bra mycket bättre information.

Jag sökte via google efter information om just drakar, så därför leder följande länkar till just det kinesiska zodiaktecknet draken, men man kan lätt klicka sig vidare från dessa informationssidor till andra tecken och på så vis hitta sitt eget tecken. Det är engelskspråkiga sidor:

LoveGevity/USBridalguide har bred information, information om hur drakarna (i det här fallet) är i olika områden här i livet, som jobb och fritid, och hur de går ihop med andra tecken. Där finns också gulliga bilder! Dessutom har de en ”east meet west”-sektion längst ned på sidan där det om Maximilian står följande:

LEONINE DRAGON
The Lion is King of the Western zodiac and the Dragon is the sign of the Emperor. Leo Dragons have an innate sense of royalty; thus they are born leaders. They are flashy and like to show-off, but their kindness and zest for life make them fascinating.

Här är ytterligare en sida som jag inte kollat in än riktigt, men som verkar innefatta det mesta.

Ytterligare en sida finns här. Och ännu en. Plus en tredje, eller öh, var det där den fjärde länken, eller, nej, femte... äsch, glöm det...

De här sidorna är egentligen bara de första träffarna i google när jag sökte på ”zodiac dragon”. Så jag har inte jämfört och forskat i det hela än, eller tagit reda på vilka som egentligen är mest seriösa och bäst. Jag kan heller inte riktigt avgöra det eftersom jag inte är så insatt i kinesisk astrologi, till skillnad från västerländsk astrologi och numerologi där jag studerat böcker och läst i flera år…

Så ni får ta sidorna för vad de är. Mer ploj och skoj än något annat, antagligen, haha. Men så roligt tidsfördriv! Och inspirerande till karaktärsnoveller och karaktärskomplexitet i skönlitterärt skrivande!

Vem vill ha en söt jordgubbe när det finns morddockor?

Skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik!

Trots peptalk från Neil Gaiman, trots uppmuntrande ord, trots järnhård vilja, trots allting! Bara som trots! Som trots funkar det inte alls att skriva! Allting trotsar mig! Eller är det jag som är trotsig?

Jag vill att det ska gå, men det går inte utan MÖDA och jag orkar inte med motståndet just nu! Så jag skriver inte alls på Edurne – en vintersaga… Hur kan jag göra det när Tusenskönan lockar så mycket mer? I Tusenskönan finns intriger, intressanta karaktärer, en huvudperson kan konsten att använda språket, där finns konflikter, där finns spänning, där är hela första kapitlet en kavalkad, ett lapptäcke av händelser som ger massor av möjligheter till fortsättning.

Men Edurne – en vintersaga, det är precis som det låter, en liten löjlig historia, en jordgubbe, någonting som är sött och gulligt och smakar gott men som tar slut väldigt fort, är alldeles för snällt och har för lite att komma med. Detta Morddockor och ölstugor till trots. Så hur gör man? Hur gör jag? Jag vill ha Det Ultimata Svaret. Det som jag tror att Neil Gaiman bestämt redan gett mig. Hela hans peptalk kan du läsa här.

Ett steg i taget, som han säger. Det är enda sättet. Och det är så FRUSTRERANDE! *slit i håret och hopp i taket*

Kanske beror det på att jag är så TRÖTT? Och jag inte riktigt gett mig själv tillräckligt med vila? Kan jag komma igen? Går det?

Här är två numerologisajttips till: här och här. Skriv in dina data och du får bra svar! Samma svar på båda sidorna, hm, har de kopierat varandra?

Här är en trevlig svensk sida för Livstal/LifePath Number.

Förresten har jag själv gett mig svaret många gånger: det är bara att dyka in och göra det. Inte känna efter eller tänka efter så jäkla mycket. Just do it. One step. Next Step. Next step. Next step.

Men jag gillar inte svaret. Där har vi kruxet. Jag vill ha magin: hokus pokus. Boken skriven. Usch, vad det vore tråkigt! För det är vägen som är målet.

Svamla? Jag? Öh?

Nej, nu vet jag vad jag gör. Jag slänger in ett moooooord! Det borde väl sätta fart på jordgubben?

I'ts Destiny, Master! It's Heart's Desire, Master!

Det var några år sedan sist, men när jag höll på att skriva på min ”Dejan-historia” fipplade jag en hel del med numerologi. Fast nu häromdagen när jag läste Linda G:s blogg blev jag inspirerad, och så sugen på att göra numerologiska beräkningar på mina karaktärer i Tusenskönan och Edurne – en vintersaga, så sugen att jag inte kunde låta bli eller stå emot. Så under fredagen och i går lördag ägnade jag mycket tid åt att surfa runt på nätet och leta numerologi-sidor och göra nämnda beräkningar.

Numerologin motsvaras av astrologin, som av många på precis samma vis är sett på som rappakalja utan något som helst värde. Men om man verkligen går in för att räkna ut det – astrologin såväl som numerologin – på rätt sätt och tolka alla aspekter, stämmer det förunderligt nog ofta mycket bra.

I numerologin utgår man först och främst från namnet på personen ifråga, och omvandlar alla bokstäver till siffror, varefter man lägger ihop dessa siffror på olika vis.

Hela namnet sammanräknat (förnamn, mellannamn, efternamn) bildar det som kallas Expression Number, Destiny Number eller helt enkelt Name Number. Sedan kan man lägga ihop vokalernas respektive konsonanternas siffror för sig, och få fram andra delar av personligheten på så vis. Dock, märk väl, man utgår från födelsenamnet – inte tilläggsnamn eller efternamn vid giftermål.

Förutom födelsenamnet utgår man också från födelsedatumet: år, månad och dag. Lägger man ihop alla siffror (i visst specifikt ordningsmönster) får man personens Livsväg eller LifePath, information om karriär och vad man vill satsa på här i livet.

Går man ännu djupare in i numerologins värld kan man bland annat addera och subtrahera delar av födelsedatumet för att få fram något som kallas ”Challenges”, utmaningar, där man har en utmaning under första halvan av livet och en annan utmaning under andra halvan av livet, plus en tredje utmaning som man har under hela sitt liv.

För att kunna göra numerologiska beräkningar på mina karaktärer i Tusenskönan och Edurne – en vintersaga måste jag hitta på andranamn och efternamn åt dem allihop, vilket inte är helt lätt, men jag gick på intuition… Tidigare har jag gjort astrologiska beräkningar på dem allihop, så födelsedata hade jag redan, men frågan var ju – skulle de numerologiska beräkningarna stämma överens med de astrologiska fakta jag redan hade om varje person?

Hör och häpna! Konstigt nog funkar det! Det stämmer! Fast jag bara med intuition och känsla gått och hittat på mer eller mindre slumpmässigt efternamn på nämnda personer. Knasigt men riktigt roligt! Ett par efternamn hade jag redan men långt ifrån alla.

Den enda personen som vållat mig problem är Maximilian. Först tyckte jag att jag hade någorlunda okej resultat med förnamnet och ett efternamn som är bestämt sedan länge, men sedan började jag fundera, och kom på ett andra förnamn, dvs. ett mellannamn på honom. Resultatet blev faktiskt nästintill perfekt, för precis som Maximilian har motsättningar enligt astrologin mellan sin sol (eldtecknet Lejonet) och sin måne (jordtecknet Jungfrun), har han problem med sitt Destiny Number som krockar totalt med hans LifePath Number, vilket är riktigt intressant att det finns samma motsättning där som i astrologin, och ändå är de skilda från varandra! Det visar på att det faktiskt ligger något ”rätt” under alltihop.

För även om jag gör som jag fortsättningsvis gjorde i min osäkerhet, dvs. lade till ännu ett mellannamn på Maximilian och ändrade språket på efternamnet, fick jag ändå fram något liknande.

Så jag har velat fram och tillbaka med ett eller två mellannamn, och två olika efternamn (samma namn fast på två språk). Irriterande i alltihop att det inte finns något ultimat rätt, att det bara är jag som måste känna efter och bestämma mig.

Hursomhelst är det spännande, och ett mycket roligt och stimulerande tidsfördriv.

Det blir lite hjärngympa, lite elementär matematik att ägna sig åt när man ska addera och subtrahera siffrorna, och lite analytiskt tänkande när man ska få ihop alla delsvar till att bilda en komplex individ.

Men om man inte gillar huvudräkning kan man förstås fuska, för det finns ”hjälpmaskiner” där ute i cybervärlden. Så jag tänker nu avsluta inlägget med några sajttips.

En svensk sida av det enklare slaget som kallar Destiny Number lite suspekt för ”Det nya systemet” är den här.

En sida som automatiskt räknar ut Destiny/Expression Number samt Soul Urge/Heart’s Desire (bara man skriver in sitt namn) och dessutom på svarssidan länkar vidare till uträkning av LifePath är den här.

Här är nämnda LifePath-sida som också länkas till i länken ovan.

En mycket bra, seriös, intressant sida som både har numerologi och astrologi är följande.

Det enda negativa med den sistnämnda sidan är att den inte behandlar Master Numbers (dubbelsiffriga 11, 22, 33 osv.) utan reducerar dessa till att bli ensiffriga, men det är en petitess i sammanhanget. Det finns i alla fall bra förklaringar på sidan varför skaparen av sidan valt att göra så.

För övrigt, apropå Master Numbers (tvåsiffriga ”dubbeltal” 11, 22, 33, 44 osv…), har min far en mycket bra bok som jag bläddrat och läst i många gånger som gör det hela mer komplext.

Som jag förklarade ovan reduceras alla tal till att i slutänden bli till en siffra mellan 1 och 9. Kruxet med detta blir förstås att det blir väldigt många människor som har siffran 1, 2 osv.

När man först räknar ut Destiny Number blir det tvåsiffrigt eller till och med tresiffrigt beroende på hur långt namn man har. Den nämnda boken använder det tvåsiffriga.

Om jag tar Ace som exempel så har han Destiny Number 8, men innan jag reducerar summan till åtta får jag om jag slår ihop alla siffror i hans namn summan 71.

7+1 blir 8 och det är på så vis man i slutänden får 8. Men nämnda bok går steget bakåt.

Med andra ord har Ace Destiny Number 71/8.

Det finns många varianter som tillsammans blir åtta. Men genom att göra som i den nämnda boken blir variationerna fler, och således får en person med Destiny Number 35/8 en annan personlighet än 71/8 eller 26/8. Dock inte helt annorlunda eftersom summan i slutet blir 8, men delvis annorlunda blir personligheten. Bra mer nyanserat.

Jag tror som sagt att det är den här boken. Den är synnerligen intressant och visar också på att numerologin är bra mer komplex än man först kan tro.

Till sist, två informativa sidor om numerologi, här (paranormal.se) och här (wikipedia).

Triggrar triggar - en trigger, två triggrar, många tigrar, groawww

Ibland behöver jag bara något som triggar igång mig. Nu har jag fått två triggar på väldigt kort tid, och det har fått det att spinna snabbare och snabbare, riktigt fått igång kreativiteten och fantasin. Tyvärr, måste jag väl säga eftersom det är National Novel Writing Month och jag borde ägna mig åt mitt NaNoWriMo-projekt. För jag talar om mitt andra, gamla, projekt, Tusenskönan.

I går gick det bra att skriva på båda. Jag smet åt mig småstunder under hela dagen då jag skrev på Edurne – en vintersaga, både under min långa tisdagslunch och under andra stunder, såväl som på kvällen. Jag var så uppe i varv och hade sådan skaparglädje och –kraft i mig att jag bara fortsatte av bara farten att skriva på Tusenskönan också på dator. Så gårdagen var första dagen då jag enbart skrev på dator och inte alls satt och skrev något för hand. Det blev 3016 ord på Edurne – en vintersaga, och 2181 ord på Tusenskönan. Se där – det går visst att kombinera två projekt samtidigt!

Under helgen som varit skrev jag ju för hand, och sedan renskrev jag det skrivna, det vill säga, jag gjorde dubbelt arbete på Edurne – en vintersaga. Då fanns det inte någon energi kvar för Tusenskönan.

Men i går och i dag har jag skrivit mestadels på dator. Som sagt skrev jag på dator hela dagen i går, och ändrade bara till att skriva för hand för att komma igång igen. Det är ett tips om ni fastnar: byt arbetsplats och arbetssätt. Istället för dator, ta papper och penna, eller tvärtom.

Triggern igår, för att återgå till vad jag började inlägget med, kom i form av ett telefonsamtal. Jag har en mycket god vän som är en ytterst god läsare och tillika hjälp i mitt arbete med de här tre böckerna (för det är egentligen tre böcker: Tusenskönan, Edurne – en vintersaga och MK).

Efter diskussion med honom kom jag fram till att jag i kapitel ett på Tusenskönan måste backa och göra om, börja en scen på annat vis. Och det i sin tur leder förstås fram till att helt nya saker händer. Jag diskuterade som sagt kring det i går, och började jobba på scenändringarna i dag.

Den andra triggern kom idag, och kom i form av en sida på Internet. Jag ramlade över sidan när jag egentligen sökte efter Maximilians Merkuriusaspekter. Visst, jag har lovat mig själv att bara göra horoskop som innefattar solposition, månposition och ascendentposition. Möjligtvis aspekterna mellan dessa tre. Men i fallet Maximilian kan jag inte begränsa mig till det. Nu hade jag problem med hur han skulle säga repliker, och man kan kalla det bortsmitning. Jag smet ifrån genom att surfa helt enkelt, men efter Merkuriusaspekter eftersom Merkurius har med kommunikationen att göra, hur man kommunicerar och så vidare. Då hittade jag en rekommendabel sida, och några texter, också andra aspekter, som gav trigger och hjälpte igång fantasin att rinna vidare så jag kunde fortsätta att skriva om Maximilian. En del av dessa aspekter har jag inte läst om någon annanstans, så det var ny erfarenhet.

Det var dessa aspekter:

Neptune quincunx Ascendant (0°06)

Mars quincunx Pluto (0°36)

Mercury square Jupiter ( 0°45)

Venus opposition Neptune ( 0°48)

Aspekterna är dessutom de viktigaste hos Maximilian, eftersom de har minst orb (minsta möjliga gradtal från den ultimata, exakta aspektpositionen). Med andra ord är det de aspekter jag kommer att koncentrera mig på när jag skriver om honom. Jag har skrivit orbgradtalet inom parentes.

Som sagt triggade dem mig att komma vidare, och fortsätta med något av allt som det stod i texterna om dessa aspekter i bakhuvudet.

Nu i kväll måste jag säga att det återigen har blivit roligt att skriva dialoger. Roligt för att jag äntligen lyckats formulera dem bra, till skillnad från vad jag gjorde för bara någon vecka sedan. Då var det usla dialoger (i min mening). Och nu lyckas jag få fram allt det som jag vill få fram genom Maximilians monologer och repliker. Det blir kontrast mellan hur han tänker och känner saker och hur han verkligen säger saker, och det är meningen. Det är svårigheten med att skriva i första person, man befinner sig hela tiden i honom – så det blir svårare att beskriva honom utifrån. Då hjälper det om replikerna är välskrivna. Jag tror att jag lyckats. Äntligen.

Så i dag har jag nästan bara fokuserat på Tusenskönan. Jag får trösta mig med att jag redan innan i dag låg på plussidan vad gäller ord per dag på NaNoWriMo-projektet.

Statistiklista

6/11: Edurne: 3016 ord, Tusenskönan: 2181 ord

7/11: Edurne: 127 ord, Tusenskönan: 2449 ord.

Men dagen är inte slut än. Jag kan skriva på Edurne – en vintersaga en stund också innan sova. Och i morgon är en ny dag med nya möjligheter! För båda mina böcker!

Grattis på födelsedagen, Imai!

Imai tillhör,

tillsammans med Maximilian och Hyun, den starka trion.

De är huvudpersonerna och jättarna i mina bokprojekt Tusenskönan och MK. Imai är även något av jätte i bokstavlig bemärkelse med sin längd på 195 centimeter.

Bilden intill, som fått tjäna till inspiration för Imai tillsammans med många andra bilder av samme man, föreställer j-rockaren Kamijo, tidigare sångare i visual kei-gruppen Lareine och numera sångare i dito visual kei-gruppen Versailles, en man av den mer blygsamma längden på 173 centimeter. Naturligtvis har Kamijo, precis som alla andra bildförlagor jag använder mig av, ingenting att göra med mina skapelser, varken personlighetsmässigt eller på annat vis. Förutom den lilla detaljen att jag hämtar inspiration till utseendet när jag skriver.

Vad gäller Kamijo har jag knappt lyssnat alls på hans musik, förutom nu helt nyligen i dag, och jag måste säga att jag inte fastnade, varken för musiken (lyssnade lite smått på ett par låtar med Lareine och en med Versailles på youtube), eller Kamijos röst – om inte annat tänkte jag mig en helt annan slags röst till Imai, där Kamijos röst är alltför ljus. Men det kanske är sådant gillande som kan växa fram.

Ofta är det ju de artister som tar tid att verkligen lyssna in sig ordentligt på, som är de allra, allra bästa, och de som man sedan aldrig, aldrig tröttnar på, vilket Gackt är ett lysande exempel på.

Men för att återgå till Imais utseende, så är jag kräsen även där. Det är bara vissa bilder med Kamijo som duger, långtifrån alla. Jag tänker mig Imai med långt, lockigt blont hår, som går långt ned över axlarna på honom, nästan till midjan, med en blond färg som har viss dragning åt rött ibland, när ljuset är det rätta.

Namnet Imai kommer från den japanska tecknade serietidningen/mangan Power!! och är såvitt jag förstår egentligen ett japanskt efternamn, och ett relativt vanligt sådant tillika. Men jag vet inte ifall det också kan användas som förnamn. I och med min Imai blir det i alla fall så.

Imais personlighet blev klarlagd på tidigt stadium, genom födelsehoroskop och karaktärsnoveller i olika versioner, och därmed står han mittemellan Maximilian och Hyun i fråga om svårighetsgrad, gällande hur svårt det är att porträttera honom, där Maximilian är den svåraste och Hyun den enklaste.

Imai har förkärlek för långa monologer, som dessutom är riktigt roliga att skriva, tycker jag, precis som Imai själv gillar att hålla dem för mig – och för annan publik i form av andra bokgestalter.

En bok blir bättre om det finns kontraster i den. Förutom att jag försöker bygga upp en värld som i nästan allt bygger på kontraster, ger jag mig också på att skapa kontraster i karaktärerna såväl som mellan de olika karaktärerna.

Medan Hyun är en känslornas man, som aldrig kan bortse från känslorna och oftast låter sig styras av dem, är Imai något av Hyuns motpol. Imai agerar och tänker objektivt. Han har förmåga till sympati och förståelse, och kan verka romantisk och känslosam på ytan, men han är innerst inne väldigt distansierad, rentav kylig och mycket intellektuell, och därtill intellektualiserande, och det är, vågar jag mig på att gissa, just dessa drag i hans personlighet som fått honom att klara sin barndom utan större men än han faktiskt fått...

En gång i tiden, då de två böckerna var en trilogi, var den första boken tillägnad Imai och hans barndom. Till skillnad från Hyuns glada barndom, hade Imai, om inte en helt olycklig så i alla fall en väldigt händelserik barndom, med en hel del traumatiska upplevelser. Redan vid tio års ålder miste han sin far och blev själv far i huset, och det har satt sina spår, men inte enbart negativa sådana.

Imai är en självständig människa som vet att klara sig. Dessutom är han driftig och beslutsam, praktiskt och organisatorisk. Han är en politikernas man, med stort inflytande, och förmåga till objektiv kylslagenhet, men han är inte politisk såtillvida att han går som katten kring het gröt, tvärtom, han är mycket rättfram (dock samtidigt strategisk), en rättframhet som i vår värld inte skulle vara helt fördelaktigt, men som i och med Imais position är helt på sin plats, och till och med en tillgång i hans yrkesroll. Han växte upp underklass och för underklassens talan.

Tillsammans med ovanstående karaktärsdrag gör hans charm och karismatiska utrstrålning honom till en farlig människa, som man ogärna vill göra till fiende. Med det inte sagt att han är the bad guy i mina böcker, för det är han verkligen inte. Tvärtom, hans behagliga sätt och som sagt hans utstrålning, gör att man hellre, och mycket gärna och av egen fri vilja, vill vara hans vän.

Och ger man honom den chansen så har man en lojal vän för livet.

Grattis på födelsedagen, Maximilian!

Huvudpersonen i bok Tusenskönan fyller år i dag, pojken och mannen vars namn Maximilian betyder “Den störste”. Han är huvudperson i bok MK också, den fristående fortsättningen på Tusenskönan, men i MK delar han förstaplatsen med Hyun (och kanske också med Imai).

Liksom Maximilian är störst är han också störst i mitt bokprojekt. Sällan eller aldrig har jag stött på någon som det varit så svårt att göra rättvisa. Han är utan tvekan den mest komplexa karaktären, och då säger jag inte det bara för att jag gjort födelsehoroskop och en lång karaktärsnovell på honom (se tidigare inlägg om detta), även om dessa två ting är anledningen till att han blivit så komplex.

Trots komplexiteten vore det lättare att få grepp om honom om han varit samma person hela tiden. Genom turerna fram och tillbaka, från en bok, till en trilogi, till en helt annan bok, till två helt andra böcker har han förändrats. Eller snarare, måste jag medge, är det jag som fått bättre och bättre bild av honom. Det handlar mer om mina svårigheter att gestalta honom än någonting annat. Så jag tar tillbaka det. Det är inte han som förändrats, utan det är jag som haft svårt att hitta fram till honom och komma honom tillräckligt nära för att kunna skriva om honom på ett rättvist sätt.

När man värderar personen ifråga riktigt högt, kanske man försvårar saker och ting ännu mer, just för att man verkligen, helt och fullt, vill göra personen rättvisa. Och jag tycker verkligen, verkligen om Maximilian. Man kan väl säga att jag kommit att älska honom. Han är min alldeles egna lille favorit. Men tyvärr har så många vrångbilder har skapats av honom att jag många gånger känt mig alldeles vilse. Det är inte helt lätt att bortse från gamla versioner av honom, även om de varit felaktiga, de kapitel jag skrivit där han sagt och gjort saker som han aldrig skulle ha gjort eller sagt. Dessutom har jag haft problem med huvudhandlingen, vad böckerna egentligen ska handla om, samt vilka plotar som ska vara aktuella, sådana som verkligen är värda att skriva om. Med osäkerheten kring detta kan även tilläggas osäkerhet kring världen jag skriver om, framför allt kring samhällsstrukturen, som gjort att Maximilian fått vara med om alla möjliga versioner och gjort alla möjliga saker som han egentligen inte alls skulle göra. När jag börjar om och skriver på annat vis, som nu senast i första person, är det väldigt svårt att bortse från äldre versioner, och speciellt svårt att få dem ur minnet.

Någonstans blev sättet jag skrev om Maximilian i tidigare version på liknande det sätt som jag gestaltade Dejan, en helt annan karaktär i en helt annan bok, i ett projekt jag lagt bakom mig nu, men i vilket turerna också varit många och komplexa, och sträckt sig över omkring åtta år – en bok som vuxit med mig och där det enda konstanta varit huvudpersonens namn – och där jag hela tiden haft problem med Dejans aggressivitet och humör, såväl som språkbruk och relationer till andra karaktärer. Maximilian har också humör, men inte på samma vis, och aggressiviteten är mer passiv än Dejans.

Tack och lov har projekt Maximilian inte sträckt sig över mer än något år. Det var i februari 2006 som jag fick syn på namnet på registreringsskylten på en barnvagn, ni vet de där moderna påfunden genom vilka man kan se namnet på barnet i vagnen. Praktiskt värre, och inspirerande, i alla fall i fallet Maximilian. Jag fastnade direkt för namnet, men det var inte förrän ett par månader senare, i april, femte april närmare bestämt, som jag började skriva på bokprojektet, med en planerad, preliminär deadline den första april 2007.

Det gick dock inget bra att skriva och jag lämnade det mer eller mindre för ytterligare ett par månader, innan jag i augusti 2006 kom på hur jag skulle närma mig honom och hur jag skulle börja på boken. Det som då var boken, måste jag tillägga. Det som svällde till att bli en trilogi och sedan krympte igen.

Jag började om på bokprojektet i våras och därmed slängde jag gamla deadlines åt sidan. Men jag kom att slänga även den versionen och började om i juni, då jag också, efter diverse turer, insåg att det enda raka sättet att närma sig Maximilian på var att skriva i första person. Först då kom jag tillräckligt nära honom för att kunna gestalta honom genom att han fick berätta sin egen berättelse på sitt alldeles egna sätt.

Han är en viljestark och envis människa, och saker och ting ska ske på hans sätt. Hans sätt är det rätta, och alla andras sätt är fel. Det låter kanske inte vidare sympatiskt, men vad jag kommit att inse är just detta: han är väldigt sympatisk, och har mycket stort hjärta. Han har bara svårigheter med att visa känslor, och även problem med ett mindervärdeskomplex som han ständigt försöker att gömma genom att agera självsäkert. För alla som träffar honom första gången framstår han som en karismatisk, självständig person, med både lugn och pondus, en person som vet vad han vill och är driven och framåt nog att nå sina mål.

Jag vill delge ytterligare några ord om hans personlighet (jag skulle kunna skriva en lång uppsats om honom, så många olika varianter av karaktärsnoveller som jag skrivit). Han är generös och älskvärd, charmig och varm, men något för uttalad, i det att takt inte är hans starka sida. Han är lojal mot sina vänner, liksom de är lojala mot honom, och tro mig när jag säger att han verkligen behöver den lojaliteten genom böckernas gång, för han behöver all hjälp han kan få. Han har få nära vänner, för han släpper inte gärna någon tätt inpå livet, även om han samtidigt är extrovert och ständigt vill ha och kräver uppmärksamhet, vill ha uppmärksamhet till varje pris. Därtill är han väldigt medveten om personerna runtomkring sig, kanske alltför medveten ibland, men han tycker om att stå i centrum, så på så vis är det inget problem, men det kan leda till problem på andra vis.

Det är just det – han har väldig massa problem – inte bara genom sin personlighet, utan även på grund av andra saker som försvårar till det yttersta. Ödet har inte varit lätt mot honom, utan tvärtom, väldigt grymt på många vis. Om jag hade varit i samma situation som han är, skulle jag inte ha klarat av att hantera den på samma energiska, positiva vis som han ändå i slutänden gör. På det viset är han beundransvärd, för han ger aldrig upp. Och det är en av de karaktärsdrag som en god huvudperson nästan måste ha, när jag tänker vidare efter på saken.

Livet är verkligen inte lätt för honom. Men det är problemen som skapar berättelsen, och det är genom att skriva om den allra, allra värsta och samtidigt bästa tiden i hans liv, som jag hittar en bok med ett innehåll värt att skriva om.

Bakom namnet

Man kan inte förneka att namn har betydelse.

Alla människor associerar namn med olika personer de känt eller inte känt men ändå stött på genom livet, och vissa namn är så djupt förankrade i minnesbalken att man inte kan använda just det namnet på till exempel sitt barn för hur vore det om tant Agda med den stora näsan och de gigantiska framtänderna och hårstrået på hakan plötsligt blev till den där lilla lintotten i vaggan?

Ett roligt och rätt nytt fenomen är registreringsskyltar på barnvagnar. Det är inte bara roligt att se vad barnet ifråga heter, utan det löser också en del pinsamheter. Den blåklädda lilla Lisa slipper få höra “vilken stilig liten pojke!” hon är bara för att hon bär blått. Vem som en läser hennes registreringsskylt ser på en gång att hon är en liten flicka. Samma sak med rödklädde lille Viktor.

Namn och stavning får mig osökt att tänka på Anne på Grönkulla. Läraren skrev hennes namn utan e som “Ann” på svarta tavlan. Jag förstår mycket väl hennes ilska. Ann och Anne är två helt olika personer.

Namnbetydelsen finns väl förklarad på www.behindthename.com, och där har jag många gånger letat efter namn med viss betydelse för en viss person med viss egenskap som ska vara den dominerande. En annan kul sak som finns på den sidan är namngeneratorn. Upp till fyra slumpade namn kan man få fram samtidigt, och välja mellan eller låta en och samma person heta, precis som Pippi Långstrump med Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta.

Sedan finns ju numerologin. Ingenting som jag tagit fasta på i mina bokprojekt, men roligt ändå, om man är intresserad av sådant. Lite kort kan jag säga att varje bokstav motsvarar en siffra, och vad man gör i numerologin är enkelt uttryckt att skriva ut namnen med siffror istället för bokstäver och sedan räkna samman siffrorna, och titta på summorna. Även födelsedatum kan inkluderas i numerologin och föra en extra dimension till tolkningen. Summorna pekar sedan på vissa egenskaper hos personen ifråga, kan man kort säga. Det var numerologin väldigt förenklat, men det finns massvis med sidor på nätet för den som är intresserad av att lära sig mer.

Om jag återgår till namnbetydelse av den klassiska varianten, finns det namnförklaringar inte bara på behindthename utan även på svenskanamn, och vill man söka efter andra slags namn, som till exempel mytologiska sådana, är www.wikipedia.org en mycket bra källa till inspiration.

Det finns en mängd bra sidor på nätet om namn, men jag vill tipsa om några av mina favoriter.

http://www.svenskanamn.se

http://www.behindthename.com

http://www.namenerds.com/

http://www.census.gov/genealogy/www/freqnames.html

http://en.wikipedia.org/wiki/Unisex_name

Grattis på födelsedagen, Hyun!

Vissa personer tar mer plats än man räknat med. Hyun är en sådan person. Han började med en helt liten, om än betydelsefull roll. Andra personer kan vara svåra att greppa, men inte Hyun. Han var väldigt lätt att skriva om, och det kan vara en av anledningarna till att han växte. Han hade så mycket att berätta, var ivrig och väldigt öppen, välkomnande rentav. Han fick flera kapitel, sedan mer ändå. Från att ha varit liten biperson blev han stor biperson, och sedan mer huvudperson än biperson. Där jag tidigare trodde skulle finnas en huvudperson, fanns där nu tre, och alla ville ha sin plats och göra sin röst hörd. När boken blev till böcker, och böckerna till en trilogi, fick han ännu mer plats. Men en sak gör att han har mindre att berätta om än de andra två huvudpersonerna, och det är att han hade så lycklig barndom. Han hade fint förhållande till alla i familjen, modern, fadern, systern, och senare systerns man och deras dotter. Utan konflikter blir en barndom meningslös att skriva om. Han är lyckligare än de andra två, och har inte lika mycket i bagaget, men det betyder inte att han har det bra nu. Han har sina svårigheter, och samhället kanske inte ser helt lätt på honom heller, av olika anledningar. Han står mittemellan två världar, på fler än ett sätt.

Nu är jag nere på två böcker, och i den första boken finns han inte med alls. I den andra boken tar han desto större plats: han är verkligen en av huvudpersonerna. I bok två finns det tre stycken personer, som har varsin del, där den ena personen med sin handling knyter an till nästa, och Hyun har första delen i bok två som sin egen.

Precis som de andra två, är dock Hyun en komplicerad människa. Det är de mänskliga relationerna som är roligast att skriva om, anser jag, där både relationen till sig själv och relationen till andra är lika spännande att utforska.

Precis som med de flesta andra personer i mina två böcker har jag gjort ett födelsehoroskop på Hyun. Ett födelsehoroskop är mer än vanlig, banal skvallertidningsastrologi. I ett födelsehoroskop utgår man från exakt longitud och latitud, den specifika plats man föddes på, såväl som den exakta födelsetiden. Klockslaget är viktigt. Några minuter fel och aspekterna blir helt annorlunda. Ett födelsehoroskop är komplext; man utgår från solens, månens och alla planeters position till varandra liksom deras position till personen som föds. Det blir många saker att ta hänsyn till, och den ena aspekten ska ta den andra och tredje i beräkning, så det är som sagt komplext och inte helt lätt att greppa. Ett bra ställe för att få inblick i astrologin, dess terminologi och dess komplexitet är http://www.astro.com (på engelska) och ett annat ställe www.astrologi.nu (på svenska). Där har jag gjort födelsehoroskop som, eftersom jag tycker det är så roligt och spännande, har lätt att fastna i – fastna i läsningarna, fastna i försöken att tolka vilken aspekt som väger tyngre än den andra, och vad som är mer betydelsefullt. För att förenkla det hela för mig utgår jag bara från solposition, solaspekter, Ascendenten och dess aspekter, månen och dess aspekter, och möjligtvis Medium Coeli. Dock! – måste jag understryka – använder jag bara födelsehoroskopet som inspirationskälla. Förutom det skriver jag en högst personlig, av mig påhittad, personlighetanalys, eller som det också brukar kallas, karaktärsnovell. I en karaktärsnovell gör man klart för sig vad personen är för någon, vad slags människa det är. Jag har samlat ihop olika karaktärnovellsmallar jag hittat runtom på nätet och i böcker, och sammanställt min egen “Ultimate Character Chart”, ett sex sidor långt dokument med frågor av olika slag som man kan svara på, och svaren man ger på alla dessa frågor blir karaktärsnovellen eller karaktärsanalysen av en viss person. Hojta till om ni vill ha ett exemplar av den så kan jag skicka via e-post eller MSN.

I en karaktärsnovell går man igenom sådant som den fysiska uppenbarelsen, vilka favoriter personen har i fråga om mat och kläder, vilka vanor och ovanor personen har, vilken bakgrund, familj, uppväxt och attityd han eller hon har till saker och ting, vilka värderingar, vilken personlighet, vilka karaktärsdrag, och vilken självuppfattning personen har, hur personen är och tänker kring relationer till andra och hur andra uppfattar personen, vilka mål personen har, vilka problem, kriser, och drivkrafter personen har. Allting för att kunna forma och få fram en komplex individ att skriva om, som man känner utan och innan. Det är garanterat ett bra sätt att få till en person som absolut inte är platt! För platta karaktärer som man inte känner med när man läser en bok, hur trist är inte det!

Det känns som jag lyckats gällande Hyun. Jag gjorde givetvis födelsehoroskop på honom och jag skrev en karaktärsnovell som omformades medan tiden gick och jag fick reda på mer om honom. Men det är i själva romanen som han kommer fram, genom sitt sätt att agera och tänka. Han är en väldigt känslosam människa och han visar vad han känner. Just på grund av öppenheten blev han som sagt lätt att greppa på tidigt stadium, och det är jag oändligt tacksam över. Hyun är en bra människa att ha att göra med och jag tycker verkligen mycket om honom, älskar honom rentav!

Det låter som om han är levande och verklig, och det är han väl på sätt och vis. Han är ju i alla fall född den trettonde juli 1988 och fyller således 19 år i dag. Än en gång, grattis på födelsedagen, Hyun!

Länkar till bra sidor om astrologi:

http://www.astro.com – en jättebra sida för komplexa födelsehoroskop

http://www.astrologi.nu – en hel bok online

http://www.freewebs.com/personkemi/ascendenten.htm – en riktigt bra sida för ascendenten

http://www.cafeastrology.com/ – en bra sida för komplexitet såväl som enklare astrologi

http://www.chennaionline.com/astro/articles/pisces.asp – bra sida för sol/måne-kombinationer

http://aha.nu/ – ännu en sida där bara sol/måne-kombinationerna är det riktigt intressanta, dock

Länkar till bra sidor med karaktärsnoveller:

http://www.eclectics.com/articles/character.html

http://www.simegen.com/romance/charchart.html