5 övningar för att utveckla fiktiva karaktärer till din roman eller novell

© (Copyright) Jenny Holmström.

Texten, övningarna, samt teckningarna är gjorda av Jenny Holmström. Be om tillåtelse innan du sprider dem vidare.

 

Lär känna personerna

När man ska skriva en roman eller en novell är det viktigt att känna personerna i boken eller novellen. Karaktärerna, som de också brukar kallas, kanske just också för att varje person har karaktär. Det får gärna vara personer vars egenskaper överdrivs en smula, blir lite av karikatyrer på hur en normal och vanlig människa är, tänker och beter sig.

Som författare ska man kunna allt om personerna, från det yttre till det inre, från utseende till den allra innersta kärnan och de mörkaste eller mest pinsamma hemligheterna. Hur mycket man än hittar på, blir det ofta så att när man väl börjar skriva på sin roman eller novell, kommer överraskningar. Personerna beter sig inte riktigt som man tänkt sig, de får eget liv och hittar på egna saker som man inte förutsåg. Säger sådant som överraskar och får dig som författare att skratta eller gråta.

Ställ frågor om personerna

Jag skulle kunna göra en lista på allt man ska gå igenom, alla frågor man ska besvara när man ska lära känna en viss karaktär. Men det blir gärna tråkigt. Man sitter där och försöker komma på, men istället får man idétorka, och kanske sliter man sitt hår till slut.

Det är frågor som:

• Vad ska hon heta?
• Vad ska hon ha för färg på ögonen?
• Vilka är hennes negativa/positiva egenskaper?
• Vad åt hon till frukost i går?
• Vilken är hennes mest välbevarade hemlighet och varför?

Sådana frågor och svar är gott och väl. Men det blir ofta lite stolpigt och styltigt om man ska sitta med ett utskrivet dokument och besvara varje fråga rakt upp och ner.

Hur kan man göra det roligare att skriva om karaktärer?

Hur kan man ha kul när man förbereder sig för att skriva sin roman eller novell?

Man kan skriva det som kallas för "karaktärsnovell". Det är en sammanhängande text, en flödestext, där man beskriver en viss karaktär i romanen eller novellen. Det är inte en text som ska vara med i själva slutprodukten, utan en text som du skriver bara för din egen skull.

Antingen kan man svara på de frågor som känns relevanta för just den karaktär du valt ut, eller så kan du kanske gör någon av övningarna nedan.

Övningar för att lära känna personerna bättre

Övningar – välj en eller flera av dem – vad som passar dig bäst

1. 
   För att lära känna huvudpersonen bättre kan man besöka huvudpersonen. Låtsas att du knackar på hos huvudpersonen, där han eller hon bor. Hon visar dig runt. Hur ser det ut och vad berättar hon? Vad berättar hon inte? Hur avslöjar hon sig genom sitt kroppsspråk? Vad kan du läsa ut mellan raderna?
   
   
2. Intervjua huvudpersonen. Sätt er ner, vid ett bord eller på annan plats – låt huvudpersonen bestämma var. Se om du kan lista ut vem hon är genom att se var hon väljer att intervjuas. Beskriv gärna platsen och omgivningarna. Sätt sedan igång med själva intervjun. Skriv frågor och svar. Kanske kan du lägga till kroppsspråk, klädsel och annat av intresse som händer eller syns runtomkring. Låt allting bubbla och flöda fram, precis som det blir. Utan att censurera eller tänka efter för mycket. Lita på din intuition. Lita på att du egentligen redan känner huvudpersonen någonstans djupt inom dig och bara behöver hitta fram dit.
   
   
3. 
   Leta på Google eller i ditt närbibliotek efter inspirerande bilder på personer. Kända och okända. Titta i tidningar eller tidskrifter. Om du redan har bestämt vad huvudpersonen ska heta, till exempel Agda, googla efter bilder på sådana som heter Agda. Vem vet, kanske kan du inspireras till att hitta utseendet på din huvudperson. Tänk på att inte kopiera helt och hållet från en och samma person. För då kan någon känna sig utpekad. Låt det bli en hemlighet hur du fick fram utseendet på din huvudperson – det behöver bara du veta om.
   
   
4. Teckna/måla din huvudperson. Ta fram kritor eller köp nya pennor, leta fram några vita ark papper och sätt igång. Lek fram ett utseende på din huvudperson. Gör en idékarta. Rita sådant som hör samman med huvudpersonen. Strunta i om du kan rita eller inte, om det blir fint eller inte. Detta är till för att inspirera dig, inte för att visas upp för någon. Släpp på kraven, låt fantasin flöda fritt.
   
   
5. Använd dig av astrologi och numerologi, eller tarotkort för att hitta fram till din huvudperson. Sök på Google efter olika stjärntecken, forska på vad astrologi mer betyder (det finns en hel värld, där inte bara soltecknet har betydelse utan även månen, de olika planeterna, ascendenten och vinklarna mellan de olika planeterna). Lägg tarotkort – det finns automatuppläggningar på nätet – där du kan lägga ett visst kort för att besvara en viss fråga. Till exempel om din karaktär eller vem han/hon är kär i, eller vad han/hon gör i en viss situation. Eller något om hans/hennes karaktärsdrag.

Möjligheterna är oändliga

Som du ser är möjligheterna oändliga. Detsamma gäller övningarna. Gör ett par övningar, bestäm dig för att det får räcka och börja skriv. Även om du ska känna din karaktär utan och innan, måste du sätta stopp till slut och börja skriva på novellen eller romanen. Det är på det sättet du utvecklar din karaktär och lär känna honom eller henne ännu bättre.

Nästa steg för att lära känna sin karaktär eller huvudperson är genom att analysera den skrivna texten, det vill säga romanen eller novellen, när den är färdigskriven. Men det är ett helt annat kapitel och det tar jag inte upp just nu.

Hoppas att detta hjälpte dig något! Säg gärna till om du vill ha fler övningar av mig.

Berätta gärna hur det går för dig.

Lycka till!

Skriv en novell i 5 steg

Skriv en novell i 5 steg

1. Gå en promenad eller gör något annat fysiskt för att komma på den första idén.

För mig blev det en promenad till närmaste ICA-butik och tillbaka.

På vägen hem igen kom jag att tänka på en av mina noveller i Färgargårdens andar, Isens fånge. Huvudpersonen heter Arkel, en av bipersonerna heter Jarl.

När jag tänkte på Isens fånge, och gick uppför trapporna hemmavid, dök det plötsligt upp en idé i huvudet. Jag steg över tröskeln till vår lägenhet med ett enda ord i huvudet. Titeln på min nya novell. Det var ett laddat ord, ett påhittat ord, men jag hade ingen aning om varåt det ledde.

2. Skriv ned det du har hittills inom dig.

Senare under dagen, samma kväll blev det visst, satte jag mig ned framför datorn och skrev titeln som hade snurrat runt i huvudet sedan jag kom på den. Utifrån titeln fick jag associationer, som i sin tur ledde till ord. Jag skrev det första stycket på min novell.

Det blev i första person, i något som jag sedan lade i kursiv stil. En inledning, en prolog, något som kanske egentligen skulle hända i slutet av novellen.

Sedan gjorde jag ett hopp i tiden, i och med nästa stycke. Skrev i tredje person, om något som utspelades i en fiskebåt på en sjö. Jag visste inte ännu vilken. Några få rader blev det. Sedan tog det stopp.

Då hade jag fått ur mig det omedelbara, det som låg närmast intill min ursprungsidé.

3. Stanna upp, gör research om det du vill skriva om.

Färgargården.

Novellen jag just påbörjat ska bli en av många spännande noveller i novellsamling nummer två om Färgargården och Eringsboda.

Jag har gått skrivarkurser för författaren Kim M. Kimselius.

Både förra året och nu i år, när jag gick fortsättningskurs, bestämde vi oss för att skriva en gemensam novellsamling, en antologi, där alla kursdeltagare samt Kim M. Kimselius själv medverkar.

Antologin, som såg ljuset första gången efter sommarkursen 2015, heter Färgargårdens andar. Den är, som titeln implicerar, en antologi med spökhistorier som rör sig i och kring Färgargården.

Antologin Färgargårdens andar.

Novellsamling nummer två, vars upptakt vi haft i och med fortsättningskursen sommaren 2016, kommer att publiceras under 2017, och ha temat ”deckare och thriller”.

För att komma vidare bestämde jag att jag måste veta vilken sjö det var jag befann mig på.

Därför sökte jag på nätet, på Google maps, i kartor över Blekinge och Ronneby kommun, som Eringsboda ligger i.

Vilka sjöar fanns i närheten? Var det någon av dessa som var fiskesjöar? Vilka fiskar kunde man fiska där? Vad kostar ett fiskekort i den sjön?

När jag hade kommit så långt i min research kunde jag skriva ett par rader till. Redan inför förra årets noveller hade jag gjort research om Eringsbodas och Färgargårdens historia, bland annat. Så jag har redan en researchgrund där.

Sedan insåg jag att det är dags för nästa steg.

4. Utveckla din idé och dina karaktärer.

Du kan gärna teckna ett porträtt av huvudpersonen i din novell.
Detta är Jade, huvudpersonen i min roman.

När du har fått ur dig det första, omedelbara, det som ligger och pockar, är det lättare att slappna av. Det känns som lite stiltje och du vet inte riktigt hur du ska komma vidare.

Det är nu det är dags för att brainstorma. Detta kan du göra på (minst) två sätt.

Antingen sätter du dig med ett stort vitt papper och gör en mindmap. Drar streck mellan små bubblor, skriver ord som leder till andra ord. Frågor som leder till svar eller fler frågor.

Eller så tar du fram ditt notisblock.

Kanske föredrar du att göra både och?

Notisblocket har kanske gula lappar.

Om du bestämmer dig för den metoden, gör du det som Kim M. Kimselius kallar för just gula lappar. Läs mer om metoden på hennes blogg.

Om du använder de gula lapparna skriver du ned varje ny tanke på en ny lapp. När du har massor av lappar med idéer och tankar om novellen, samlar du ihop dessa. Sedan lägger du dem i den ordning som novellen ska skrivas i.

Vad skriver du på dina gula lappar?

Jag skriver: idéer, kortfattade utkast, fragment, ord och repliker som dyker upp. Frågor. En kort idé eller en scen per lapp. För ännu en idé, ta en ny lapp.

Det viktigaste i det här steget är att du kommer på en början, någonting som ska ske i mitten, och ett slut.

Har du en början, en mitt och ett slut är det lättare att skriva och väva ihop de delar som saknas.

När du gör dina gula lappar kan du märka att frågor väcks, saker som du behöver göra mer research om. Då kanske du behöver gå tillbaka till steg 3.

Början kanske du redan har i och med att du skrev det du hade inom dig i steg 2. Kanske kommer du fram till att det du skrev i steg två snarare utspelas mitt i novellen. Eller är det kanske rentav slutet på novellen som du kom på i steg två?

Det är också viktigt att du i detta steg hittar dina karaktärer, de personer du vill att novellen ska handla om. Lär känna dessa personer så bra som möjligt. Vilka är de? Hur ser de ut? Vad tycker de om? Vad ogillar de? Vilken relation har de till varandra? Vilka hemligheter har de?

Det blir genast mer spännande om personerna inte är helt ärliga eller helt uppriktiga mot varandra. Om de gömmer saker för varandra, eller gömmer åsikter eller tankar för varandra.

Se till att du känner personerna ordentligt, lika bra som du känner dig själv, innan du går vidare till nästa steg.

Hur det nu än är med det, vet du nu hur novellen ska börja, hur novellen ska sluta och något lite mer om vad som ska hända.

Nästa steg är att skriva.

5. Skriv och redigera din novell.

När du har utvecklat idén, är det dags att skriva ned allting. Utgå ifrån dina gula lappar och skriv utifrån dem. Utveckla varje lapp till en scen, ett skeende eller ett scenario. Eller utgå ifrån din mindmap och skriv vidare därifrån.

Skriv din novell

Skriv din novell. Gärna på papper. Då tänker i alla fall jag bättre.

Då kan du skriva början. Ha sedan mitten i sikte och skriv vidare. När du kommit så långt tar du sikte mot slutet och fortsätter att skriva din berättelse.

Du kan också utgå ifrån det du redan skrivit i steg 2 och fortsätta med det.

Kanske upptäcker du när du skriver att det slut du hade tänkt ut inte alls passar. Försök då inte att tvinga novellen åt det hållet. Låt det bli ett annat slut, hitta på något nytt.

Skriv vidare. När du inte vet hur saker och ting ska lösas, kanske du behöver göra lite mer research. Ibland behöver man gå tillbaka till steg 4 och utveckla idén lite till.

Skriv och skriv och skriv. Viktigast här är att INTE, absolut inte(!) börja redigera i din novell förrän du har skrivit HELA novellen, ända fram till slutet.

Du behöver inte skriva novellen i ordning. Du kan börja med slutet och jobba bakåt. Eller börja med mitten, sedan skriva början och därefter slutet.

Du kan jobba med hullerombuller-metoden som Kim M. Kimselius kan berätta mer om. Då skriver du allting i den ordning det dyker upp inom dig.

Jag kallar det för att bygga ett pussel. Det är som att du tar upp en pusselbit efter en annan, beskriver varje pusselbit för sig.

Först när du har alla pusselbitar framför dig på bordet och vet hur de ser ut, kan du sätta ihop pusslet. Då spelar det ingen roll i vilken ände du börjar (även om det är lättast att börja med kanterna på pusslet och arbeta sig fram mot mitten).

När du har skrivit klart hela novellen, när du tömt dig på orden, och känner att du ingenting mer har att tillfoga. Då är det dags för det stora arbetet.

Att redigera novellen.

Redigera din novell

Redigering av Isens fånge.

Detta måste du göra nästan lika många gånger som du hade antalet pusselbitar. Det räcker inte med bara en gång. Inte med två eller tre heller. Kanske fem-tio gånger. Eller fler.

Låt gärna novellen vila mellan redigeringsomgångarna. Inte bara någon vecka eller ett par veckor, utan kanske rentav ett par månader, innan du petar i den igen.

Var inte för hård mot din novell, men var inte heller för snäll.

Kritisera gärna meningsuppbyggnad, grammatik, stavning, interpunktion. Men kritisera inte ditt eget språk.

Ditt språk är ditt eget, det är ditt unika språk som gör dig till en unik författare. Du kan putsa på språket, göra det till det bästa möjliga. Men du ska alltid behålla grunden i ditt eget språk. Försök inte härma eller skriva som din favoritförfattare. I så fall: låt din favoritförfattare bli du själv.

Se till att saker hänger ihop, att du har en röd tråd i din berättelse, att logiken fungerar. Att det inte finns några logiska luckor. Att personer beter sig enligt sin karaktär och personlighet. Om någon ändrar personlighet eller ändrar sätt att vara, ska du veta varför och ha en rimlig förklaring till detta.

Några sista råd på vägen

Din idé är unik. Kom ihåg att du inte är din berättelse. Om din berättelse får kritik, så är det orden på papperet som kritiseras. Inte dig personligen.

Gör din berättelse rättvisa. Låt den bli det bästa den kan bli, utifrån de förutsättningar den har – och du har. Nöj dig inte med mindre än att du blir nöjd med vad du skrivit. Sluta inte redigera förrän du vet att du inte kan putsa mer, eller göra mer.

När du känner att du har gjort det bästa du kan, med det du kan, lämna ifrån dig novellen och var nöjd.

Du har skrivit din novell i 5 steg.

Lämna sedan berättelsen bakom dig. Var stolt över att du avslutade en hel novell.

Gå sedan på en ny promenad, för att hitta en ny idé.

Kommentera gärna på det här inlägget och berätta hur det går för just dig. Lycka till!