En smakebit på søndag: Peace av Gene Wolfe

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Min smakbit kommer från en bok som jag läste fredag-lördag den här helgen, Peaceav Gene Wolfe. Han är definitivt en författare som förtjänar mer uppmärksamhet. Ett språkligt geni, någon som verkligen kan berätta en historia och göra det bra. Som skriver intelligent och inte alltid helt lättillgängligt. Han tar inte genvägar och han vågar skriva på ett sådant vis att läsaren får en utmaning.

Mycket kunde sägas om och diskuteras kring innehållet i Peace, men jag nöjer mig här med att nämna språket.

Språket är poetiskt och vindlande. Gene Wolfe skriver rytmiskt, med många och långa parenteser, i en viss takt som man kommer in i efter ett tag, som läsare. Boken är lite svår- och trögstartad, men när man väl kommit en bit är det en underbar upplevelse (om man kan bortse ifrån att man obönhörligen blir förvirrad under läsningen). Det här är en bok som man gärna läser om och som kanske till och med kräver en omläsning – speciellt av en lite ouppmärksam läsare.

Gene Wolfe är alltså inte helt lättillgänglig och inte för alla, men han är definitivt en författare som skriver både vackert och intelligent, som har mycket att berätta. Han skriver både fantasy, science fantasy och science fiction. Peace klassas som fantasy.

Mitt smakprov kommer från ett parti utan parenteser, från sidan 97 i Peace.

The rain slacked a bit and we saw it, a massive brick-and-fieldstone farmhouse whose solid masonry walls had probably been standing since before the Civil War. Beside the front door a white June rosebush as big as a laurel still displayed the year's last three blossoms, now being flailed to ruin by the rain; under the spreading, thorny gray-green branches a lonely hen sheltered herself; there was no porch but the bush, and only a single high stone step, to which Mr. Macafee drove as close as he could before tooting the horn. I could see a kerosene lamp buring in the parlor window. Mr. Macafee tooted again, and as he did so the door opened; a woman in a long, old-fashioned calico dress stood there, with a little girl behind her who watched us from the shelter, as it seemed, of her mother's skirts. The woman made a gesture I did not understand and disappeared inside the house, followed by the little girl, who had pigtails. My aunt Olivia said, ”She's gone to get an umbrella – we don't need that, and she'll get wet. Why don't you make a run for it, Jimmy?”

Mr. Macafee opened the door and dashed out. I followed him, and in the three jumps it took me to reach the door got as wet as I had fallen into the river. ”Get out of Vi's way”, mr. Macafee said, and drew me aside. My aunt, of course, was wet, too, and we were all three standing in the doorway laughing about it when the woman in calico and the little girl returned with an umbrella like a black bird, and a huge old slicker of the kind favored by farmers.

En smakebit på søndag: Vindens namn, del 1

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Den här helgen läser jag Vindens namn, del 1 av Patrick Rothfuss. Det är första delen i en trilogi och Patrick Rothfuss debutbok, en bok som rönt stor popularitet bland de som gillar fantasy. På svenska är varje bok uppdelad i två, så Vindens namn, del 1 är egentligen första halvan av första boken.

Den här boken har varit hyllvärmare hos mig sedan 2013 och den är en del av både min #hylltömning2016-utmaning, ledd av Nelly på Nellons bokblogg och en del av "Ta kontroll över bokhyllan"-tävlingen, ledd av Anna Höglund på bloggen Fantastiska Berättelser.

Jag började med boken i fredags och har i dag, just för stunden, hunnit till sidan 125.

Min smakbit kommer från sidan 70 där huvudpersonen Kvothe börjar berätta sin levnadshistoria och han börjar med sin barndom och uppväxt. Citatet är från inledningen av kapitel åtta.

"Min trupp var inte en sorglig samling taskspelare som gycklade vid korsvägarna för småslantar eller sjöng för en middag. Vi var hovartister, hans nåd Gråvalls män. När vi kom till en stad var det för det mesta en större händelse än midvinterfestivalen och solinadespelen ihop. Minst åtta vagnar brukade ingå i vår trupp, och långt över två dussin artister: skådespelare och akrobater, musiker och magiker, jonglörer och gycklare. Min familj.

Min far var en bättre skådespelare och musiker än någon annan ni har sett. Min mor hade en naturlig fallenhet för ord. Båda var de vackra, mörkhåriga och snara till skratt."

Den här boken tycker jag mycket om hittills, den har hög språklig kvalitet och många unika påhitt och fantasier, som känns nya i fantasygenren.

Jag tror att jag redan nu kan rekommendera den här boken till de som gillar att läsa fantasy.

En smakebit på søndag: De vilda detektiverna av Roberto Bolaño

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Det har inte blivit så mycket läst under veckan. På mina bussresor till och från jobbet lyssnar jag på ljudbok, eftersom jag mår illa av att läsa på papper under bil- och bussresor. Just nu är ljudboken The Wild Zone av Joy Fielding.

I handväskan har jag haft en bok som jag läst på lunchrasten och andra raster under jobbdagarna, samt på busshållplatsen i väntan på bussen.

Eftersom boken jag läser hemmavid, A Walk Across the Sun av Corban Addison, är en storpocket, går den inte att klämma ned i handväskan.

Då har det istället blivit De vilda detektiverna av Roberto Bolaño som fått följa med i handväskan. En bok som jag dock upptäckt är lite väl stor och tjock, även i pocketformat, för att rymmas - speciellt som det inte går att använda pocketbokfordral till den (länken till slumpvis utvald bild), då den är för fet för det.

I dag har jag mest läst i A Walk Across the Sun, men min smakbit här på söndagen kommer ändå från De vilda detektiverna.

Jag har haft boken länge stående i hylllan, lite glömt bort varför jag köpt den eller vad den handlar om. Mest har jag gått på att det står "mästerverk" och "litterärt vidunder" på framsidan. En litterär bok, helt enkelt, med massor av lovsjungande citat från läsare både på fram- och baksidan av boken.

Själva bokens handling står ovanligt nog på ryggen av boken. Där kan man läsa att boken utspelas i Mexico city på andra halvan av sjuttiotalet, och följer en ung man, en poet. Men att det bara är en del av boken. Jag förstår inte riktigt - är detta en roman eller är det en novellsamling? Hur som helst är det flera personer som följs, men jag har bara hunnit till nämnda poet.

När jag nu började läsa ser jag att boken är skriven i första person, att det är ganska långa meningar, lite pratigt i språket, ändå, för att vara just "litterärt". Jag gillar, men tycker att det var ovanligt många sexskildringar, som jag inte var beredd på (inte för att jag inte klarar av att läsa sådana eller har något emot det). Jag visste som sagt inte riktigt vad detta var för en bok när jag började läsa.

Det här är i alla fall en prisbelönt roman, och min smakbit kommer från sidan 74:

"Jag värmde maten. Som dryck valde jag en flaska Lulú, den sorten som ska smaka jordgubb men snarast smakar jamaicafrukt. Jag satt och åt i köket medan jag tänkte på framtiden. Jag såg tornados, orkaner, havsskalv, bränder. Sedan diskade jag stekpannan tallriken och besticken, samlade ihop smulorna och öppnade dörren som ledde ut till pation. Innan jag gick släckte jag lampan."

Smakbiten visar hur kontrastrik den här texten är, vilka vändningar den tar och hur ordrikt det är (och varför det är så tjock bok) på närmare 750 sidor, och som ni ser är det ganska detaljerat skrivet, enkelt men ändå snillrikt språk, som gör att man kan läsa ganska snabbt. Det är skrivet lite smått intensivt, med väldigt många referenser till lokala (mexikanska) personligheter, inte minst poeter och författare. Åtminstone här i den första delen.

Vi får se hur boken utvecklar sig. Den lovsjungs i alla fall både som ett litterärt, komiskt, roligt och beroendeframkallande mästerverk.

En smakebit på søndag: A Walk Across the Sun

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Just nu läser jag A Walk Across the Sun av Corban Addison. Boken tar sin början i Indien vid tiden för den stora tsunamin 2004. Två systrar, Ahalya och Sita Ghai blir föräldralösa.

På andra sidan haven, borta i USA, får vi följa advokaten Thomas Clarke. På något sätt kommer deras vägar att korsas, men jag vet ännu inte hur. Än så länge har jag bara läst ett och ett halvt kapitel; jag är på sidan 52.

Min smakbit är från inledningen, allra första sidan:

The sea was quiet at first light on the morning their world fell apart. They were sisters - Ahalya the older at seventeen and Sita two years her junior. Like their mother before them, they were children of the sea. When their father, a software executive, moved the family from the plains of Delhi to Chennai on the Coromandel Coast, it felt to Ahalya and Sita like a homecoming. The sea was their friend, its pelicans and pomfrets and crested waves their companions. They never believed the sea could turn against them. But they were young and understood little of suffering.

En smakebit på söndag

"En smakebit på söndag" anordnas av Flukten fra virkeligheten.

Just nu läser jag en barnbok, första delen i serien Pax: Nidstången, skriven av Åsa Larson & Ingela Korsell, och illustrerad av Henrik Jonsson, utgiven av Bonnier Carlsen.

Här är en smakbit från sidan 33, första sidan på kapitel 4, som heter "Krasch bom blam!!":

ALRIK SPRINGER. Han lämnar skolan bakom sig. Ilskan gör honom hur snabb som helst. Han springer och springer utan att bli trött. Sneddar över den lilla parkeringen invid skolan, fortsätter ner mot vattnet, förbi alla lyxiga villor på Strandvägen.
   Han hatar alla människor som bor i alla de där skitfina husen. Han hatar deras barn. Han hatar krukväxterna i deras fönster. Han springer längs vattnet förbi den stora ångbåtsbryggan och glasskiosken. Änderna flaxar förskräckt iväg, men han märker dem knappt.