En smakebit på søndag: De vilda detektiverna av Roberto Bolaño

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Det har inte blivit så mycket läst under veckan. På mina bussresor till och från jobbet lyssnar jag på ljudbok, eftersom jag mår illa av att läsa på papper under bil- och bussresor. Just nu är ljudboken The Wild Zone av Joy Fielding.

I handväskan har jag haft en bok som jag läst på lunchrasten och andra raster under jobbdagarna, samt på busshållplatsen i väntan på bussen.

Eftersom boken jag läser hemmavid, A Walk Across the Sun av Corban Addison, är en storpocket, går den inte att klämma ned i handväskan.

Då har det istället blivit De vilda detektiverna av Roberto Bolaño som fått följa med i handväskan. En bok som jag dock upptäckt är lite väl stor och tjock, även i pocketformat, för att rymmas - speciellt som det inte går att använda pocketbokfordral till den (länken till slumpvis utvald bild), då den är för fet för det.

I dag har jag mest läst i A Walk Across the Sun, men min smakbit här på söndagen kommer ändå från De vilda detektiverna.

Jag har haft boken länge stående i hylllan, lite glömt bort varför jag köpt den eller vad den handlar om. Mest har jag gått på att det står "mästerverk" och "litterärt vidunder" på framsidan. En litterär bok, helt enkelt, med massor av lovsjungande citat från läsare både på fram- och baksidan av boken.

Själva bokens handling står ovanligt nog på ryggen av boken. Där kan man läsa att boken utspelas i Mexico city på andra halvan av sjuttiotalet, och följer en ung man, en poet. Men att det bara är en del av boken. Jag förstår inte riktigt - är detta en roman eller är det en novellsamling? Hur som helst är det flera personer som följs, men jag har bara hunnit till nämnda poet.

När jag nu började läsa ser jag att boken är skriven i första person, att det är ganska långa meningar, lite pratigt i språket, ändå, för att vara just "litterärt". Jag gillar, men tycker att det var ovanligt många sexskildringar, som jag inte var beredd på (inte för att jag inte klarar av att läsa sådana eller har något emot det). Jag visste som sagt inte riktigt vad detta var för en bok när jag började läsa.

Det här är i alla fall en prisbelönt roman, och min smakbit kommer från sidan 74:

"Jag värmde maten. Som dryck valde jag en flaska Lulú, den sorten som ska smaka jordgubb men snarast smakar jamaicafrukt. Jag satt och åt i köket medan jag tänkte på framtiden. Jag såg tornados, orkaner, havsskalv, bränder. Sedan diskade jag stekpannan tallriken och besticken, samlade ihop smulorna och öppnade dörren som ledde ut till pation. Innan jag gick släckte jag lampan."

Smakbiten visar hur kontrastrik den här texten är, vilka vändningar den tar och hur ordrikt det är (och varför det är så tjock bok) på närmare 750 sidor, och som ni ser är det ganska detaljerat skrivet, enkelt men ändå snillrikt språk, som gör att man kan läsa ganska snabbt. Det är skrivet lite smått intensivt, med väldigt många referenser till lokala (mexikanska) personligheter, inte minst poeter och författare. Åtminstone här i den första delen.

Vi får se hur boken utvecklar sig. Den lovsjungs i alla fall både som ett litterärt, komiskt, roligt och beroendeframkallande mästerverk.