Visar inlägg med etikett science fiction. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett science fiction. Visa alla inlägg

torsdag 3 juni 2021

Recension: Uppdrag Hail Mary av Andy Weir


Huvudpersonen vaknar upp utan att veta var han är, vem han är eller vad han gör där han är. Mer än så behöver man inte veta innan man börjar läsa. Baksidan av boken avslöjar som oftast lite för mycket, så läs inte baksidestexten alltför noggrant.

Andy Weir skriver på ett vis som känns igen från hans första bok, Ensam på Mars. Den sarkastiska humorn, de tekniska och vetenskapliga ingående beskrivningarna finns där. Det är mycket science, vetenskap, i den här science fiction-boken, och jag kan inte säga att jag förstår allting. Men Weir förklarar det på ett sätt som gör att jag ändå hänger med hela tiden. Även det tekniska och det vetenskapliga blir spännande.

En av de största skillnaderna mot böckerna Ensam på Mars och Artemis är huvudpersonen och hans personlighet. Han är mer sympatisk, mer gråtmild än de andra två, även om det fortfarande är mest handling och mycket lite grubbel. Andy Weirs huvudpersoner är handlingskraftiga, så också huvudpersonen i Uppdrag Hail Mary.

Uppdrag Hail Mary består också oväntat av mer värme, hjärta och medmänsklighet än de föregående två böckerna jag läst av Weir. Mer vill jag inte avslöja angående den saken.

Detta är en science fiction-thriller med fart. Boken är på 510 sidor. Trots det läste jag ut den på två dagar. Det är verkligen en bladvändare i ordets rätta bemärkelse.

Andy Weir är tillbaka i toppform. Den här boken får ni inte missa!

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

 

Författare: Andy Weir

Titel: Uppdrag Hail Mary: Ensam i rymden

Originaltitel: Project Hail Mary

Översättare: John-Henri Holmberg

ISBN: 9789189087941

Sidantal: 510

Förlag: Bookmark Förlag

 

Boken finns att köpa på till exempel:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

lördag 11 juni 2016

Recension: Kedjor känns bara när du rör dig av Eva Holmquist

Jag fick en förfrågan av Eva Holmquist om att få läsa hennes två böcker Ödeland och Hoppa så fångar jag. Naturligtvis sade jag ja. Eftersom Hoppa så fångar jag är den sista delen i en trilogi, bad jag att få de två första delarna i serien. Generöst nog så skickade Eva Holmquist mig e-böcker av de båda första delarna. Den sista delen samt novellsamlingen Ödeland, som jag har recenserat här, fick jag i pappersformat.

Eftersom jag hade fått en Kindle när jag fyllde år i februari, passade det utmärkt att få ett par e-böcker att läsa!

Det var med stort nöje jag läste Kedjor känns bara när du rör dig och resten av trilogin om Diligentia.

Jag hävdar fortfarande att jag är lite av en nybörjare på science fiction, fastän jag läst science fiction längre och mer än vad jag trott, något jag insett i efterhand. Redan på gymnasiet läste jag Ursula K. LeGuins böcker och älskade dem, inte bara fantasytrilogin om Övärlden, utan jag lånade alla hennes böcker från stadsbiblioteket (som ligger ett stenkast från gymnasieskolan där jag gick). Därför har jag läst en hel del science fiction, utan att vara medveten om att det är just science fiction.

Så kallad hård science fiction har jag dock läst mycket mindre av. Hård är i betydelsen att det är mycket teknik och tekniska termer, helt enkelt mycket vetenskap (science) inblandad i fiktionen.

Trilogin om Diligentia är inte hård science fiction, utan snarare mjuk, med genren som bakgrund för de dramer som utspelas mer på det personliga planet, i relationerna mellan människor och i det som utspelas inom människorna.

Diligentia är ett rymdskepp och trilogin handlar också om att resa och utvecklas, om att leta reda på och hitta sig själv.

Boken är riktad till ungdomar och skriven på ett enkelt och lättillgängligt språk som väl fungerar ihop med handlingen, driver allting framåt, och gör att man som läsare kan fokusera på innehållet och spänningen, som stiger genom hela boken. Det här är en riktig bladvändare.

Tyvärr tyckte jag att allting skedde lite för snabbt mot slutet. Boken kunde gärna ha varit längre, eftersom jag kände att utvecklingen skedde lite för hastigt under den sista fjärdedelen av boken ungefär.

Kvinnorna hade en lägre status på rymdskeppet, under större delen av boken. Det var först på slutet som detta ändrades – alltför lätt och utan större protester – det blev inte så trovärdigt som jag skulle ha velat. Dessutom nådde rymdskeppet sin destination för snabbt, och man fick inte uppleva något av just det utan allting hastades över lite snabbt.

Det faktum att det bara var femtio personer på generationsskeppet, blev jag också fundersam över. Skulle det verkligen gå att få en flerhundraårig population av bara femtio människor – som också förblir ungefär femtio stycken generation efter generation? Min mottanke är att det blir inavel rätt snabbt, men jag är å andra sidan inte insatt i genetiska fenomen och jag hoppas att Holmquist har gjort sin research i detta, så att det faktiskt är troligt ändå, att det skulle lyckas.

Annars tyckte jag mycket om den här boken, och när jag hade läst den, såg jag verkligen fram emot att läsa fortsättningen och var glad att jag redan hade båda böckerna hemma och genast kunde fortsätta resan med Diligentia.

Tack till Eva Holmquist och Ordspira förlag för recensionsexemplaret!

Författare: Eva Holmquist
Titel: Kedjor känns bara när du rör dig
Format: e-bok
ISBN: 9789198013979
Recensionsexemplar: ja

Köp boken här:

tisdag 31 maj 2016

Recension: Hoppa så fångar jag av Eva Holmquist

Hoppa så fångar jag är sista boken i trilogin om rymdskeppet Diligentia.

Diligentia är ett generationsskepp som efter flera hundra år är på väg att nå sin destination.

Människorna ombord på skeppet har glömt sitt förflutna, och varför de är där de är. De tror att skeppet är ett heligt väsen och att de måste hedra det med dagliga ritualer och böner.

När de slutligen landar på en planet för kolonisation, är det många som inte ens vågar eller vill lämna det heliga skeppets korridorer. Några få vågar bosätta sig på planeten, och det är efter att detta skett som tredje boken börjar.

Med Hoppa så fångar jag dyker ett andra skepp upp, Ignotus, och ställer allt på ända, både för kolonisatörerna och för de som är kvar på skeppet Diligentia. Även för besättningen ombord på Ignotus blir det ett omtumlande möte, med ödesdigra konsekvenser för alla inblandade.

Böckerna om Diligentia är ett bra val för den som inte tidigare har läst science fiction, gärna vill prova på, men vill börja lite lätt.

I dessa tre böcker är det människorna som är i fokus, och relationerna människor emellan är det som är det viktigaste.

Hoppa så fångar jag handlar om att hitta sig själv, att våga tro på sig själv, och att våga tro på de kärleksförhållanden som man ger sig in i. Boken handlar också om att våga tro på att den man älskar – eller att man själv – är kapabel att ta emot om man hoppar. Så titeln för boken är lysande och boken i sig är också riktigt bra och väl värd att läsas.

Serien riktar sig i första hand till ungdomar, och huvudpersonerna i böckerna är också, de flesta, mycket unga. Det avspeglar sig även i språket, som är enkelt och direkt, och för handlingen framåt på ett andlöst vis som gör att du bara läser och läser och inte vill sluta. Jag tyckte att serien växte med varje bok.

Det här var en värdig avslutning på trilogin och jag är glad att jag fick tillfälle att läsa den. Tack, Eva Holmquist och Ordspira förlag, för recensionsexemplaret!

Författare: Eva Holmquist
Titel: Hoppa så fångar jag
ISBN: 978-91-88381-00-2
Sidantal: 280
Mitt exemplar: fått av författaren (och förlaget)
Recensionsexemplar: ja

Tidigare böcker i trilogin:

Boken finns att köpa här:

lördag 12 mars 2016

Recension: The Pain Merchants av Janice Hardy

Handlingen enligt baksidan på boken:


Nya has a secret she must never share.
A gift she must never use.
And a sister whose life depend on both.

In a dystopian world crippled by war, orphans Nya and Tali try to make a living. They are Takers, and can pull pain from people's bodies and move into their own. This ability wins Tali an apprenticeship at the powerful Healers' League. But Nya's unique pain-shifting skills are flawed, dark and deadly dangerous.

Now something sinister is happening at the Healers' League and apprentices are missing. Suddenly Nya's talent is in great demand from the pain merchants and trackers hunting her across the city...

Mina åsikter och tankar


The Pain Merchants är den första boken i en trilogi som heter The Healing Wars. Den är skriven av Janice Hardy. The Pain Merchants utgår ifrån en spännande grundidé. Smärta är något som går att ta bort med fysisk handpåläggning. De som är Tagare (Takers) kan dra ut smärta ur en annan människas kropp och in i sin egen. De föräldralösa systrarna Nya och Tali har de magiska förmågorna. Men medan Tali får lärlingsplats hos de inflytelserika Helarnas Förbund, har Nya inte de egenskaper som krävs för att bli lärling. Hon visar sig vara något mer än en vanlig Tagare, något mycket farligare och mer inflytelserikt.

Boken sägs utspelas i en dystopisk värld, men jag såg det ärligt talat snarare bara som en fantasyvärld, delvis eftersom ländernas namn var rena påhitt och delvis för att det inte fanns några andra dystopiska inslag. Över huvud taget är staden inte speciellt ingående beskriven. Världen har varit med om något slags krig innan berättelsen början, ett nytt krig pyr under ytan, men annars är det inte en dystopi som jag läser in betydelsen i ordet; något som klassas som science fiction – en värld som är vår egen i en, nära eller långt framskriden, framtid.

Detta är mer av en ren fantasyhistoria.

Berättelsen hade snabbt tempo, mycket hände på kort tid, spänningen stegrade, och visst blev det mer spännande på slutet. Men det var lite för mycket av enkel bladvändare utan djup. Idéerna bakom är originella och har potential, men genomförandet lämnar mycket i övrigt att önska.

Boken var skriven i första person, men perspektivet utnyttjades inte i full potential, liksom idén med köpmän som handlar med smärta och Tagare kunde ha blivit betydligt mer. Kanske utvecklas konceptet vidare i bok två och tre, men nu utgår jag ifrån mina intryck från den första boken – och redan i en första bok i en trilogi tycker jag att man kan göra mer av idéerna.

Man fick aldrig riktigt lära känna huvudpersonen Nya, än mindre systern Tali. Över huvud taget brast det i karaktärsbygget, även om någon av bifigurerna var av lite mer intresse så blev de aldrig sådana att de verkligen fick personlighet och jag såg dem ordentligt framför mig.

Direkt då jag läst klart kände jag något av en vag nyfikenhet på hur det hela skulle lösa sig, men nu har jag redan glömt bort hälften. Boken ger inte något bestående intryck och jag skulle inte läsa vidare om det inte vore för att jag redan har bok två i hyllan. Jag köpte dem samtidigt på rea, en utförsäljning på Akademibokhandeln, för tio kronor styck, och med det förmånliga priset må det vara hänt.

Först efter att jag har läst bok två kommer jag att bestämma mig om det är värt att läsa bok tre och om jag ska ödsla pengar på att köpa bok tre till fullpris.

Sammanfattningsvis: The Pain Merchants har ett intressant koncept och bygger på en spännande ursprungsidé, men framförandet lämnar mycket i övrigt att önska. Boken var alltså sådär och värd två stjärnor av fem.

Författare: Janice Hardy
Titel: The Pain Merchants(alternativ amerikansk titel The Shifter)
Serie: The Healing Wars #1
Språk: engelska
Format: pocket
ISBN: 978-0-00-732679-2
Förlag: HarperCollins
Recensionsexemplar: nej
Utläst: 2016-01-29

Boken finns att köpa på:

Övriga delar: Blue Fire (del 2), Dark Fall (del 3).

måndag 22 juni 2015

Gruppläsningar under sommaren

Jag har insett att jag inte kan vara med på alla gruppläsningar på Goodreads i de grupper jag är med i; då skulle jag aldrig läsa det jag verkligen vill läsa, så jag har bestämt att vara med de gånger då gruppen i fråga verkligen läser en bok jag faktiskt vill läsa ändå, eller blir väldigt nyfiken på när jag genom gruppen ifråga får reda på att boken existerar. En annan förutsättning – som speciellt applicerar på de amerikanska/engelska grupperna jag är med i är om boken finns att få tag på här i Sverige, på svenska och/eller på biblioteket, i bokhandeln nära mig eller om jag kan få tag på den för ett rimligt pris genom Adlibris eller The Book Depository. Men om jag ska köpa boken måste jag verkligen, verkligen vilja läsa den, vilket inte behöver vara fallet om jag lånar och läser den fast det helst ska vara så då också.

Därför har det mest naturligt blivit så att jag varit med på svenska gruppläsningar, i Goodreadsgruppen Boktokarna anordnad av Jenny på Jennys bokstavliga vardag, i facebookgrupper och nu tänkte jag också vara med i Kulturkollos gruppläsning så jag har ansökt om medlemskap i deras Facebookgrupp.

I sommar har det nu blivit ett flertal böcker som grupperna läser som jag fastnat för och därmed också läser.

Dessa är följande:

Boktokarna läser under juli-augusti Vredens druvor av John Steinbeck. Det är en bok som jag hört mycket om eftersom det är en klassiker, så den passar perfekt att läsa nu i sommar tillsammans med gruppen eftersom jag också är med i Lyrans läsutmaning Klassikersommar. Två flugor i en smäll således.

Kulturkollo och Kulturkollo läser (facebookgruppen) läser Kejsaren är gudomlig av Julie Otsuka. Det här är en bok som jag sneglat på sedan jag förra året läste Vi kom över havet som jag tyckte mycket om. Nu ska jag passa på att läsa den här boken – lånad på biblioteket 22 juni.

Fast den ska bokcirklas om först i september, insåg jag nu, så jag kanske ska vänta lite med att läsa den... Lånade den kanske lite tidigt, kom jag på nu – jag blev just en medlem i gruppen och fick reda på den informationen medan jag skriver det här inlägget.

Hugo Awards Read-a-long 2015 är en grupp på Goodreads där man läser allting som är Hugo award-nominerat plus en del som folk tycker borde ha varit nominerat. Därifrån har jag fått många boktips. Jag har inte hittat en enda bok på det lokala biblioteket så jag har köpt ett par böcker av de nämnda författarna, bland annat Ann Leckie, Jo Walton och Nnedi Okorafor. De tänkte jag läsa under sommaren. Ett par av böckerna som nominerats i år är senare delar i långa/korta serier så till exempel Ann Leckies bok var bok två i en serie; därför läser jag bok ett först.

Eventuellt blir det någon mer bok, men jag vill samtidigt inte ta mig vatten över huvudet (vilket jag har lätt för att göra) så jag stoppar här, både inlägget och mina höga ambitioner.

söndag 1 december 2013

Ursula K. LeGuin och jag

Det här inlägget är en del i Feministbibliotekets ScienceFiction-helg. Titta in på Hannas blogg för fler inlägg och mer information om detta.

Ursula K. LeGuin är en av mina favoritförfattare. Att hon sedan också råkar vara SF-författare, och en riktigt bra sådan, är en bonus. Hon är också en av de få kvinnliga science fiction-författarna jag känner till. Därför är det extra intressant med en sådan här science fiction-helg, där man tar upp många kvinnliga författare som skriver SF. Besök Feministbiblioteket – bloggen som Hanna driver – för mer om kvinnliga SF-författare!

I det här inlägget tänkte jag skriva lite grand om mitt förhållande till Ursula K LeGuin, eller rättare sagt till hennes böcker.

Ursula K LeGuin växlar mellan att skriva SF och att skriva fantasy, och hon klarar av båda genrerna galant. LeGuin, född 1929, har hållit på länge att skriva, debutromanen kom 1966 och många av hennes böcker har några år på nacken, men jag tycker att de fortfarande är läsvärda och håller hög klass. Hon tillhör en av science fiction-klassikerna, tillsammans med många andra, mest manliga, författare, Gene Wolfe, Isaac Asimov och andra.

I sin blogg skriver Hanna om Mörkrets vänstra hand. Det är en av många böcker av Ursula K LeGuin som står i min bokhylla. Mörkrets vänstra hand har jag bara påbörjat men aldrig läst ut. Inte för att jag tyckte att det var en dålig bok. Ibland blir det bara så för mig, att jag inte avslutar läsning, för att något annat kommer emellan. Går det för lång tid, måste jag börja om på boken och då bildas ett motstånd mot att läsa och på det viset blir boken stående oläst i hyllan.

Jag började samla på mig Ursula K LeGuins böcker relativt sent. Till exempel köpte jag en samlingsvolym med Övärlden, de tre första böckerna i serien, långt efter att jag läst hela serien, genom att låna böckerna på biblioteket. Det är också på biblioteket som jag lånat och läst hennes science fiction-romaner, främst under min gymnasietid. Därför har jag något luddiga och suddiga minnen av många av böckerna. Kanske dags för omläsningar? Vad jag dock kommer ihåg är att jag fascinerades av Rocannons värld, Illusionernas stad och Exilplaneten.

The Dispossessed eller Shevek – en berättelse om två världar, som den heter på svenska, var en av mina absoluta favoriter. Den läste jag flera gånger.

Min första bekantskap med LeGuin var serien om Övärlden, Serien börjar med ett manligt perspektiv, Ged heter huvudpersonen. Men i senare böcker får man även följa Tenar, en kvinna som senare tar om hand om en flicka vid namn Tehanu. Och boken som heter just Tehanu är uttalat feministisk. Jag har bara läst de första böckerna i serien om Övärlden. Den fjärde boken, Tehanu, publicerades långt efter de andra, och det blev, återigen, en sådan där bok som jag började läsa men aldrig läste ut, inte för att den var dålig utan bara för att det inte blev av. I de senare böckerna får man alltså det kvinnliga perspektivet på den mansdominerade, patriarkala världen som Övärlden består av.

Jag uppfattade inte Ursula K LeGuin som en feministisk författare då, under min gymnasietid. Men så tänkte jag heller inte så mycket på manligt och kvinnligt på det viset, inom litteraturen vill säga – jag identifierade mig med huvudpersonen, oavsett kön. LeGuins böcker var spännande och fascinerande. Och jag gillar fortfarande att läsa hennes böcker. Tempot kan sägas vara långsamt ibland, men det är ingenting jag har problem med.

Jag tycker dessutom att det är extra roligt med sådana böcker som vänder på perspektivet och har till exempel en klurig plot, en invecklad intrig, eller parallella tidslinjer.

En sak som är extra intressanta just för att jag skriver själv (även om jag nu inte publicerat någon roman än) är de böcker där huvudpersonen inte riktigt går att lita på, där man som författare har utnyttjat första persons-perspektivet till att skapa en riktig illusion, där illusionen består i att huvudpersonen, jag-personen, ser saker ur sitt perspektiv och missuppfattar eller misstolkar saker, som huvudpersonen i Mörkrets vänstra hand, eller som i en helt annat författares böcker, Gene Wolfe, där jag-personen också ljuger eller inte kommer ihåg, där huvudpersonen väljer att berätta saker på ett medvetet valt vis, som kanske inte är helt sant. Givetvis är det svårt att skapa sådana här perspektiv och skriva sådana slags böcker, för läsaren måste ju samtidigt vara med på det hela, så att han/hon inte luras hela vägen utan ser igenom huvudpersonen, och förstår vad huvudpersonen kanske inte förstår, eller förstår först senare.

Nedan följer en lista över Ursula K LeGuins böcker. Jag har kursiverat de böcker jag läst. Och strukit under de böcker jag påbörjat men ej läst ut. Några böcker är jag osäker på, måste jag erkänna (så jag kanske korrigerar antalet kursiverade/understrukna böcker i efterhand). Listan har jag hämtat på Wikipedia, men jag har lagt till de senare delarna i fantasytrilogin som börjar med Gifts/Gåvor.

Hennes poesi har jag helt missat, inte läst alls. Jag undrar om något av hennes poesi är SF-relaterad?


Science fiction
 
På andra sidan drömmen – 1971 The Lathe of Heaven, roman.
Röster i vinden – 1975 The Wind's Twelve Quarters, tidiga sf-noveller. Några av dessa hör hemma i Hain-sviten.
The Compass Rose – 1982 novellsamling.
The Eye of the Heron – 1983, roman.
Always Coming Home – 1985 en sorts roman uppbyggd av kortare berättelser, dikter, uppdiktade antrolopologiska betraktelser, matrecept med mera.
A Fisherman of the Inland Sea – 1994 novellsamling.
Four Ways to Forgiveness – 1995 novellsamling.
The Birthday of the World – 2002 novellsamling.
Changing Planes – 2003 novellsamling, utspelar sig delvis i Hains universum.

 
Hain-sviten
 
Exilplaneten – 1966 Planet of exile, roman.
Rocannons värld – 1966 Rocannon's world, roman.
Illusionernas stad – 1967 City of Illusions, roman.
Mörkrets vänstra hand – 1969 The Left Hand of Darkness, roman.[5]
Shevek – en berättelse om två världar – 1974 The Dispossessed, roman.
Där världen kallas skog – 1976 The Word for World is Forest, roman.
Four Ways to Forgiveness, roman – 1995
Berättelsen är världens språk – 2000 The Telling, roman.

Fantasy

Skymningslandet – 1981 The Beginning Place, roman.
Unlocking the Air – 1996 novellsamling.
Gåvor – 2004 Gifts, roman.
Voices – 2008 , roman.
Powers – 2009 , roman.



Övärlden
Trollkarlen från Övärlden – 1968 A Wizard of Earthsea, roman.
Gravkamrarna i Atuan – 1970 The Tombs of Atuan, roman.
Den yttersta stranden – 1972 The Farthest Shore, roman.
Tehanu – 1990 Tehanu, roman.
Berättelser från Övärlden – 2001 Tales of Earthsea, novellsamling.
Burna av en annan vind – 2001 The Other Wind, roman.



Andra romaner och noveller
 
Berättelser från Orsinien – 1976 Orsinian tales, novellsamling.
Att spela människa – 1976 övers. och ill. av Inger Edelfeldt (1977), Very Far from Anywhere Else (i Storbritannien utgiven som A very long way from anywhere else), ungdomsroman.
Malafrena – 1979 Malafrena, roman.
Koyot-kvinnan och andra djurväsen – 1987 Buffalo Gals and Other Animal Presences, novellsamling.
Vägen vid havet – 1991 Searoad: Chronicles of Klatsand, novellsamling.
Lavinia, 2008
The Wild Girls, 2011




Poesi

Wild Angels, 1974
Walking in Cornwall, 1976
Tillai and Tylissos (tillsammans med modern Theodora Kroeber), 1979
Hard Words, 1981
In the Red Zone (tillsammans med Henk Pander), 1983
Wild Oats and Fireweed, 1987
No Boats, 1992
Blue Moon over Thurman Street (tillsammans med Roger Dorband), 1993
Going out with Peacocks, 1994
Sixty Odd, 1999[5]
Incredible Good Fortune, 2006



Barnböcker

Leese Webster, 1979
Cobbler's Rune, 1983
Solomon Leviathan's 931st Trip Around the World, 1988
A Visit from Dr. Katz, 1988
Fire and Stone, 1989
Fish Soup, 1992
A Ride on the Red Mare's Back, 1992
Tom Mouse, 2002




Kattvingar-serien

 Kattvingar (Catwings, 1988)
Catwings Return, 1989
Wonderful Alexander and the Catwings, 1994
Jane on her Own, 1999


Kritik, essäer

The Language of the Night, 1979
Dancing at the Edge of the World, 1989
The Wave in the Mind, 2004



Översättningar

Lao Zi: Tao Te Ching: A Book About The Way And The Power Of The Way, 1997
The Twins, The Dream/Las Gemelas, El Sueno (tillsammans med Diana Bellessi), 1997
Selected Poetry of Gabriela Mistral, 2003
Angélica Gorodischer: Kalpa Imperial, 2003

lördag 30 november 2013

Anna Starobinets: Den levande

Det här inlägget är en del i Feministbibliotekets ScienceFiction-helg. Titta in på Hannas blogg för fler inlägg och mer information om detta.

Det har översatts många ryska författare på sistone, främst inom fantasylitteraturen, som jag uppfattat det, eftersom jag håller extra koll på just fantasylitteratur, och bland dessa är det mestadels manliga författare, där huvudpersonerna och de flesta betydelsefulla karaktärerna är manliga.
Anna Starobinets är en en av de få kvinnliga ryska författarna jag stött på, den enda kvinnliga jag kan komma på just nu, faktiskt. Och hon skriver, om man ska vara nogräknad, science fiction och inte fantasy, i fallet med Den levande.

Starobinets har skrivit en bok om en värld där alla är uppkopplade. Boken kallas för en ”Facebook-dystopi”. Det är som ett framtida Facebook där alla lever i Facebook-världen och inte befattar sig mycket med den riktiga världen. Nätverket i boken kallas ”Socio”. Alla är uppkopplade och kopplar man bort sig blir man automatiskt återuppkopplad. Ingen är längre intresserad av att umgås på riktigt, och både familj och nation har degraderats till något betydelselöst.

Antalet människor i världen är konstant, tre miljarder, tills huvudpersonen, Zero, föds, och en person för mycket plötsligt finns i världen. Alla andra människor reinkarneras, och hålls reda på. Ingen kan klättra på den sociala stegen, alla har en given plats i samhället, men med Zero blir det annorlunda. Zero har sin egen plats.

Sex har blivit något man gör enbart för att man måste avla barn, och kvinnorna får inte välja vilka män de har samlag med. Rättare sagt, sex i riktiga livet; det är något annat med sex i den virtuella världen – det är något många ägnar sig åt, där man får välja själv vad och vem man är, vilka miljöer man befinner sig i och över huvud taget ses det som en mer sofistikerad variant av sex.

Eftersom boken utspelas till stor del i den virtuella världen, blir mycket luddigt i kanterna. Åtminstone jag får ibland svårt att visualisera det. Ändå målar hon upp en stark bild av Socio och av de olika virtuella djupen i den världen.

Detta är en intelligent bok, kan man säga, en bok som kräver sitt av läsaren. Både i det jag nyss nämnt, men också på grund av att boken består av en samling olika dokument och brev, chattkonversationer och dylikt, där läsaren måste vara uppmärksam och bygga sitt eget pussel.
Anna Starobinets är född 1978, hon är journalist och författare, har skrivit många böcker, både romaner, noveller och filmmanus, men det är bara Den levande som tagit sig till Sverige än så länge. För den som vill veta mer om henne finns det en intervju som The Morning News har gjort.

Boken Den levande är väl värd att läsas och den är också väl värd en omläsning, eftersom det finns mycket att upptäcka och återupptäcka i den. Det är också en bra bok att använda för att väcka debatt om Facebook, och använda som underlag till diskussioner om virtuella världar, om kvinnoroller och familjens och nationens betydelse (eller ickebetydelse).

Handlingen enligt baksidan på boken:

En global katastrof som kallas Stora reduktionen har fixerat antalet människor som lever på jorden till exakt 3 miljarder. Det finns inte längre någon död, bara en kort paus eller »fem sekunder mörker«, varpå individen återföds med en inkod som innehåller informationen om alla tidigare inkarnationer. Människorna är bara partiklar av en sammansatt organism, Den levande, och alla är uppkopplade direkt från hjärnan till det sociala nätverket Socio, där familjen och nationen inte har någon som helst betydelse. Samhället är globalt och alla känsloyttringar mellan föräldrar och barn förkastas som avvikande beteende.
 
En dag föds »Zero«, en individ utan inkod. Den levandes antal ökar med en och den globala harmonin är hotad. tillsammans med några oliktänkande placeras Zero på ett korrektionshem. Men vem är denne Zero? Och kommer Den levande att gå under i en ny reduktion?

fredag 29 november 2013

Science Fiction-helg

Nu är det Science Fiction-helg hos Feministbiblioteket. Jag kommer under helgen att blogga jag med, om bland annat Den levande av Anna Starobinets och något om Ursula K LeGuin, en av mina favoritförfattare som också råkar skriva science fiction. Kanske blir det mer också, men jag lovar ingenting mer just nu. Kika gärna in under helgen så får ni se! Hoppas vi ses! Och titta gärna in på Feministbiblioteket också, där kommer det finnas mycket roligt att läsa!