Först lite kort om handlingen. Jag väljer att citera baksidan på boken för den beskriver handlingen så bra:
Föreställ dig att du fick en chans att vinna både kärlek och ett bättre liv. Skulle du ta den även om det innebar att du var tvungen att ompröva allt du tror på?
För trettiofem tjejer är Urvalet deras livs chans. En möjlighet att fly den kast de fötts i, slippa det enkla liv som stakats ut för dem och istället leva i lyx och överflöd. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.
America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara – kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad någon av dem kunnat ana.
Om man sväljer konceptet, utan att tänka på hur vidrigt det är att unga flickor ska läsa detta, om hur flickor, utan eftertanke, svärmar för en prins, bara för att han är en prins, på precis samma vis som flickor sägs ha svärmat för söta och snygga pojkar i århundraden, så var det underhållande läsning.
Jag drogs med mot min vilja, och tyckte att det var trevligt att läsa, ibland drog jag på munnen och ett par gånger skrattade jag till.
Men annars, nja. Allting löste sig för lätt och för enkelt, vilket gjorde att det mest blev en sockersöt historia. Bitvis tycker jag att den blev alldeles för söt, så söt att den blev sliskig.
Jag väntade på konflikterna, som aldrig kom. Det fanns en och annan intrig med någon flicka, men de gick fort över, och inte ens den som var värst, i gruppen av flickor, gjorde så mycket väsen av sig.
Det finns rebeller som attackerar slottet vid olika tillfällen. Jag hade hoppats att det hade blivit mer av rebellbitarna, men inte ens där blev det riktigt spännande. Spänningen hände precis utanför rummet och det fick man mest veta efteråt. Under själva attackerna som skedde då rebellerna stormade slottet, fick läsaren mest veta vilka flickor som grät, att några bad, att andra höll sig lite lugnare, men att alla var förskräckligt omskakade.
Sedan staplades kliché på kliché, både i språket och i beteendet hos flickorna och i beteendet och personligheten hos prinsen. Som exempel kan jag ta detta att prinsen blev förvånad över flickors beteende, och att de grät, och stod hjälplös och frågade America ungefär (inget direkt citat) ”vad gör man egentligen när flickor gråter?”
Så detta att huvudpersonen hette America. Jag tänkte mig som så att det var en liten lektion i hur nutida Amerikas unga flickor och kvinnor ska bete sig: kyskt, inget sex före äktenskapet, ärligt, modigt (men inte för modigt, för prinsen måste ju kunna rädda flickan), de ska våga gå sin egen väg, inte blanda sig in i intriger eller använda sig av fula knep i jakten på drömprinsen, men de ska inte heller låta någon av de andra konkurrerande flickorna trampa en på tårna.
Det är en feel-good för romantiska flickor, en bok utan större konflikter. Det är första boken i en trilogi, och jag måste säga att jag inte är så ivrig att kasta mig över fortsättningen, även om jag blir lite nyfiken på vilken av de två pojkarna som America till sist kommer att välja (även om jag redan nu kan ana hur det kommer att sluta) – för naturligtvis är det en kärlekstriangel med också.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det här var lättsmält underhållning för stunden, med karaktärer som snabbt glöms bort. Vill du läsa något som är sockersött och lättsmält i sommar, ha en skön stund i hängmattan, så är den här boken något för dig.
Tack, B Wahlströms, för recensionsexemplaret!
Detta är en del i en bloggstafett. Titta här för länkar till de andras inlägg.
Titel: Ceremonin (The Selection, del 1)
Författare: Kiera Cass
Förlag: B Wahlströms
ISBN: 978-91-32-16882-6
Sidantal: 297 sidor.
Mitt exemplar: recensionsexemplar från förlaget
Köp boken här:
