Vikten av deadline för ett romanprojekt

Otaliga gånger har jag skrivit ”deadline är ett måste”. Ändå har jag inte satt upp någon deadline. Eller jo, nu ljuger jag.

Jag satte upp en stenhård deadline för första utkastet på ”Falnar till aska” (som då hette något annat). Höll deadlinen och blev klar med första utkastet precis som jag skulle.

Sedan satte jag deadline nummer två, för andra utkastet, alldeles för snävt. Efter det gick det bara utför. Jag tvivlade och grubblade, ifrågasatte och tänkte om.

Första utkastet blev inte längre ett helt första utkast, utan bara delar av något som kanske någon gång i framtiden skulle komma att bli ett helt första utkast. Eller ett andra, tredje, hur man nu än räknade.

I vilket fall visade jag en del av det jag skrivit förra året för Kim M. Kimselius, som redan då blev imponerad.

I år läste hon en sida ut min roman igen, tyckte så mycket om det att hon fick tårar i ögonen. Sedan sa hon mig att till nästa år ska jag ha skrivit klart boken.

Vips, hade jag en deadline igen.

En deadline som någon annan satt. Vilket gör det hela mycket enklare.

Nu ska boken bli klar.

För att den ska vara klar nästa år krävs att jag skriver mitt förstafemtioelfte utkast klart redan nu i höst.

Jag har en hel del skrivet redan. Pusselbitarna ska bara sättas ihop. Allting handskrivet ska renskrivas. Massiv redigering krävs. En hel del nyskriv.

Men jag ska klara det.

Precis efter att jag kommit hem, från årets skrivarkurs med Kim M. Kimselius, skrev jag ”Falnar till aska” som rubrik. Under det ”deadline” och ritade en fin liten dödskalle med korslagda benknotor. Längre kom jag inte.

Förrän några dagar senare, tidigare under denna vecka, då jag skrev ett datum. Med andan i halsen och hjärtat i halsgropen.

Deadline: 15 oktober 2016.

Jag ska klara det.

Önska mig lycka till, för det tror jag att jag behöver.