Halvtid i hylltömning2016 läs-a-lot

I går kom jag igång med läsandet senare än jag hade tänkt mig - jag fick bland annat två avier från Posten, med bokpaket som jag ville hämta ut direkt - och läs-a-loten som började klockan 15, blev snarare från 17 och framåt för mig. Med paus för dammsugning och mat och det ena med det andra.

Jag lyckades i alla fall läsa ut Odinsbarn under gårdagen, plus att jag påbörjade och läste första kapitlet i Glastronen. Fredagens läsning, såledeles: 82 sidor.

Under dagen i dag har det blivit promenad och Melodikrysset, lite siesta (jag somnade till och med ett par gånger), och så lite läsning. Hittills i dag har jag läst från och med sidan 12 till 86 i Glastronen av Sarah J. Maas, alltså 75 sidor.

Så, halvtid i hylltömningsläs-loten: 157 sidor.

Det kommer ett inlägg om Odinsbarn senare i dag, men jag kan redan säga att jag älskade boken, tyckte väldigt mycket om den och egentligen genast hade velat dyka in i fortsättningen. Men jag hejdar mig till Nellys read-a-long drar igång i juni.

Jag nämnde i gårdagens inlägg att jag börjat på Across the Nightingale Floor av Lian Hearn och den boken handlar om en pojke som blir lönnmördare. Sarah J. Maas bok handlar om en tjej som redan är lönnmördare. Han är 16, hon är 18. Tyvärr började jag jämföra lite när jag började läsa Glastronen, och det är helt klart till Glastronens nackdel.

Hittills känns inte Celaena trovärdig som lönnmördare, hon är alldeles för ytlig, lättdistraherad, lättimponerad, impulsiv, okontrollerad. Och så detta ständiga tjat om vad för klänningar kvinnorna har på sig och vem som är sötare eller vackrare än vem. Och då är jag bara på sidan 86, som sagt.

Dessutom retar jag mig på att Sarah J. Maas inte klarar av att behålla perspektivet, när hon är inne i en viss karaktär, beskriver hon plötsligt den karaktären utifrån - skriver till exempel att ögonen gnistrar. Hur ska Celaena kunna se själv att hennes ögon gnistrar? Det blir perspektivhopp och gör det hela mindre trovärdigt.

Sarah J. Maas' sätt att skriva påminner mig om hur jag själv skrev i femton-sexton-årsåldern. Hon är bara 30, originalet kom ut 2012 och då var hon 26. Jag tycker att det märks lite, att hon är ung. Det är en väldigt flickig berättelse, ett flickperspektiv utifrån hur Celaena är och beter sig. Barnslig glamour.

Vi får se vad jag tycker när jag läst klart. Jag återkommer med recension då.