Stenhuggarens dotter är den sjunde fristående delen i serien Släkten som är en fiktiv krönika över Sveriges historia. Jag som väldigt gärna läser historiska romaner har följt serien med spänning. De flesta böcker har jag tyckt mycket om, vissa lite mindre, men jag har fortfarande tyckt om dem.
Den här boken är jag tyvärr lite tveksam till, även om jag gärna vill gilla den samtidigt.
I stort sett tyckte jag om den och att den var bra, men det var några saker som störde mig.
Språkligt sett och som korrekturläsare blev jag tyvärr besviken på den här boken, att alla presens particip +s hade slunkit igenom korrekturläsarens ögon utan att påpekats och rättats till.
Vissa människor av idag har en tendens att överdriva användning av presens particip plus ”s”. Det är en sak i frasen ”komma leandes med en ko” som min gamla skrivkurslärare sade till mig som exempel. En annan sak att skriva ”Han kom gåendes”, när det lika gärna kan stå ”Han kom gående” - och det dessutom är mer språkligt korrekt. Jag som språkmänniska och som korrekturläsare störde mig något så vansinnigt på detta extra s, som förekom inte bara en gång utan massor av gånger genom hela boken, där det inte borde vara något s. Därtill var det några andra fel som inte borde ha gått förbi korrektur.
Nå, korrekturläsning i all ära, om man ser till handlingen då, vad tyckte jag då?
Såhär beskrivs handlingen på Bokus och Adlibris:
Sissela Konradsdotter föds 1252 i smålandet Njudung. Hennes far är känd för sin magiska förmåga att förvandla stenar till konstverk. Hans berömmelse når ända till kungaborgen i Stockholm, och han får en inbjudan av kung Valdemar.
Dottern Sissela följer med till Stockholm och snart är hon en central del av kung Valdemars liv. Men maktstriderna och intrigerna på kungaborgen tvingar henne på flykt. Med sig får hon kungens frilloson Eskil och den ring som under århundraden burits av kvinnor i maktens närhet. En dag många år senare hinner verkligheten i kapp Sissela, och hennes hemligheter riskerar att avslöjas ...
Språket var ingenting märkvärdigt, det höll sig ganska så rätt med historiskt tonfall, men det var ändå ganska simpelt och med många slitna fraser.
Med risk för spoiler: Jag tyckte att abboten kom undan alldeles för lindrigt och den delen av intrigen kunde ha gjorts mycket mer av. Han utgjorde aldrig något riktigt hot och det gjorde mig besviken.
Jag var också besviken på hur lite av stenhuggarlivet som skildrades. Jag hade gärna sett mer av huvudpersonens passion till stenen och mer av hennes aktiva yrkesliv. Nu tog det snöpligt slut och jag blev irriterad på hur lätt Sissela, som huvudpersonen heter, går med på och nöjer sig med att vara en av flera älskarinnor till kungen.
En annan sak jag tänkte på under bokens gång, var att boken skildrar hela Sisselas liv, precis som många historiska böcker skildrar hela liv, speciellt de i den här serien.
Nackdelen med att skildra ett helt liv på det här viset kan vara att det blir lite väl svepande och lite för ytligt, när så många år ska täckas. Speciellt när man byter berättarperspektiv många gånger och inte går alltför nära inpå huvudpersonen.
Över lag tyckte jag att saker och ting löste sig lite för enkelt. Den allmänna berättarsynvinkeln gjorde också att jag som läsare inte brydde mig lika mycket om, även om jag måste erkänna att jag tyckte att det blev spännande, speciellt mot slutet.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var lättsam, historisk läsning, men ingen bok jag kommer att lägga på minnet eller som kommer att dröja kvar hos mig. Ändå kommer jag att fortsätta att läsa serien om Släkten och jag ser fram emot framtida delar! Varje del är skriven av en ny författare, så det gör det extra spännande.
Vill du läsa en historisk roman som skildrar en kvinnas vedermödor under senare hälften av 1200-talet så ska du plocka upp den här boken.
Tack, Historiska Media, för recensionsexemplaret!
Titel: Stenhuggarens dotter
Författare: Ewa Klingberg
Förlag: Historiska Media
Recensionsexemplar: ja
ISBN: 978-91-7545-275-3
Köp boken inbunden på:
Eller som pocket:
Eller som e-bok:
Jag läser också den här serien och gillar hela idén. Kan inte minnas nu att jag störde mig på språket i denna och tror att jag tyckte riktigt bra om den. Men de varierar ju lite i stil och språk av naturliga skäl.
SvaraRaderaHar du läst Maria Gustavsdotters serie som börjar med "Ulrikas bok"? Också historiskt och kvinnoöden.
Ja, det är verkligen en intressant och spännande idé, med stor potential i grunden.
RaderaNej, de har jag inte läst. Jag har sneglat på hennes böcker i bokhandeln, men ännu inte läst. Kanske dags att göra det! :-) Tack för tipset!
Vi tycker väldigt, väldigt lika! :-)
SvaraRaderaGlad att jag inte är ensam om åsikterna... Kanske var jag lite väl hård, men samtidigt är det mina ärliga åsikter.
RaderaJag surfade in och läste dina recensioner på din blogg. Håller absolut med dig om att böckerna i serien tyvärr blivit sämre.
Trevlig blogg du har förresten!
Tack för din kommentar!
Har du bloggat om boken själv? Jag kunde inte hitta någon recension på just den här boken.