Tisdagstrion: liten eller stor i titeln

Dags för Tisdagstrion. Denna vecka har Ugglan & Boken valt tema liten eller stor i titeln (eller varianter av orden).

Min trio kommer här:

Terry Pratchett har skrivit Small Gods, där gudarnas överlevnad beror på dess troende. Om ingen finns som tror på guden ifråga upphör den att existera. I boken får vi följa en ytterst liten gud som bara har en troende, en enda följare, som han riskerar att förlora. Mycket mer kommer jag inte ihåg; det var ändå runt tjugo år jag läste boken. Egentligen var handlingen mycket mer komplicerad än så - och humoristisk som alltid med Pratchett. Kanske dags för en omläsning snart?

The Long Way to a Small, Angry Planet av Becky Chambers är något så ovanligt som feel-good i rymden. Boken har en väldigt enkel handling. Det viktigaste är personerna - människor och utomjordingar. Riktigt mysig läsning med stort hjärta. Det finns ytterligare tre fristående böcker som utspelas i samma universum och är likaledes läsvänliga och karaktärsdrivna. Jag är på gång att köpa den fjärde och sista boken i serien, så snart den kommit ut i samma pocketformat som det jag köpt de övriga tre i.

Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson var hennes första bok om Muminfamiljen, innan hon ens hade kommit på just "Mumin". De var bara småtroll från allra första början. En liten bok för barn om stora och små ämnen. En gammal klassiker som håller än, senast läst av mig 2008. Även denna bok tål en omläsning (eller flera) av mig snart ...

Tisdagstrion: fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

Veckans tisdagstema är "fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter". Roligt tema, tycker jag. Det får mig ofrånkomligen att tänka på husdjuren vi hade när jag var barn och vad vi döpte dem till. Jag har även alltid namngett alla mina gosedjur/kramdjur och dockor under uppväxten och laborerat med massor av namn i mina fiktiva världar när jag själv skrivit berättelser från sju år och uppåt, så namnsamlande har alltid legat mig varmt om hjärtat.

När jag var barn hade vi fiskar (de blev aldrig döpta) och hamstrar (de fick däremot namn). Mina syskon och jag hade Piff och Puff Räddningspatrullen-tema när vi bestämde var hamstrarna skulle heta när vi hade dem samtidigt. Min hamster fick namnet Zipper (se den lilla flugan på bilden ovan). Piff och Puff och Pärlan hette mina bröders hamstrar. Du ser dem alla i bilden ovan.

Vår hund hette Robin, men det kom sig från kullens namn som alla började på E. Eurobin förkortades helt naturligt till Robin.

Nyligen läste jag A Man and His Cat. När jag skulle skriva det här inlägget blev ju bara tvungen att påminna mig själv om namnet på katten. Serien är tecknad och skriven av Umi Sakurai så namnet är japanskt och blir lite av en tungvrickare, Fukumaru. Skulle jag verkligen döpa min katt/hund till det? Tror inte det, om jag ska vara helt ärlig, men boken får bli kvar ändå, om inte annat som tips på en mysig feel-good-bok om en man och hans katt.

Nyligen läste jag också Paddingtons resväska av Michael Bond, en samling om åtta korta sagor som handlar om björnen Paddington, han som älskar honung och bor i London hos familjen Brown. Paddington skulle nog passa även till en hund med mycket och fluffig päls, även om jag har hört att hundnamn inte ska vara för långa. (Hittar snabbt efter googlande "två stavelser, två skarpa konsonanter" som råd för blivande hundägare).

Bagheera skulle ju vara ett bra namn på en (svart) katt, inte sant? Jag har läst den ursprungliga Djungelboken, långt efter att jag sett Disneys version och den är väldigt annorlunda. Sedan dess har jag också köpt på mig en pocketversion på originalspråk, The Jungle Book av Rudyard Kipling. Den har jag inte läst än men planerar att göra någon gång framöver. Den står och väntar i bokhyllan på mig.

Tisdagstrion: tanter & farbröder

 

 

 

Tisdag igen och dags för tisdagstrion. Den här veckan är temat hos Ugglan & Boken ”tanter & farbröder”. Här följer min trio.

 

 

Black Maria av Diana Wynne Jones

I USA fick boken titeln Aunt Maria, och Maria är verkligen en gammal tant – men är hon inte också en häxa? Flickan Mig är övertygad om det, men vem tror henne? Och hur kan hon bevisa det? Jag citerar från beskrivningen av boken:

On the surface, Great Aunt Maria seems like a harmless old lady.

But when Mig and her family go to visit, they soon learn that Aunt Maria rules Cranbury-on-Sea with a rod of sweetness that's tougher than iron and deadlier than poison. Life revolves around women's tea parties, while grey-suited men behave like zombies and clone-like children fade into the background.

Mig is convinced that Aunt Maria must be a witch, but who will believe her? Maybe the ghost who haunts the downstairs bedroom holds the key . . .?

Det är en spännande, tumultartad berättelse med många kluriga vändningar, ursprungligen för åldern 12-17 år, men som alltid med Diana Wynne Jones är det en allåldersbok som även jag tyckte mycket om när jag läste den som vuxen.

Onkel Toms stuga av Harriet Beecher Stowe

Den här boken behöver nog ingen närmare presentation. Det är en gammal klassiker och det var också länge sedan (utifrån mitt eget perspektiv) som jag läste den, någon gång på nittiotalet när jag var i mellanstadieåldern. Den är skriven 1852 och utspelas på artonhundratalet under slaveriets mörka dagar, handlar om slaveriet, om slaven Tom. Ja, ni känner säkert redan till berättelsen.

Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood & Unni Lindell

Om man vill få sig ett gott skratt eller två kan man läsa den här boken som är full med underfundiga citat. Det är uttalanden av olika slag som barn har gjort om allt mellan himmel och jord. Däri ingår också titeln på citatsamlingen, att gamla tanter inte lägger ägg.

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

Tisdag igen och dags för tisdagstrion. Se fler tisdagsinlägg hos Ugglan och Boken. Denna vecka är temat ”böcker jag ser fram emot att läsa under hösten”.

Jag har knappt koll på den aktuella utgivningen, men det finns ändå massvis av böcker jag vill köpa – både nya och äldre och allt däremellan. Jag får mängder av boktips från Booktube och bokcommunityt bland bokbloggar. Har dessutom redan alltför många olästa böcker i bokhyllorna men får fler och fler författare som jag följer och vill läsa böcker av. Ett vanligt problem bland bokälskare, tror jag bestämt.

Bland nyss utgivet vill jag (bland annat) köpa ”Spegeln och ljuset” av Hilary Mantel. Jag äger de två föregående delarna i trilogin men har ännu inte läst dem. Jag vill köpa/få den tredje delen så kan jag läsa dem mer i ett svep. Eftersom den redan är utgiven räknar jag inte med den i trion. Dessutom måste jag ju läsa de två föregående böckerna först. Min trio följer istället här nedan.

I mitt senaste inlägg nämnde jag Naomi Noviks nya bok som en bok jag ser fram emot. Skräck är inte min genre men jag gör ett undantag ibland när det är en författare jag läst av tidigare i andra genrer. Av Naomi Novik har jag tidigare läst tre böcker, ”Uprooted”, ”Spinning Silver” och ”Hans Majestäts drake”. Jag gillade dem alla tre (speciellt de två första); genren är fantasy.

Hennes nya som kommer ut är första delen i en serie och heter ”A Deadly Education”. En flicka börjar på en magisk skola där man antingen klarar utbildningen och tar examen eller dör. Låter skräck i mina öron, men kanske är det bara fantasy? Jag vet inte mer än så och köper gärna utan att veta alltför mycket. Den utkommer 29 september.

En nytillkommen favorit bland författare är Nnedi Okorafor. Hon har gett ut böcker för både barn, ungdomar och vuxna. 2018 läste jag henne första gången. ”Who Fears Death”, en dystopisk bok som utspelas i Afrika. 2019 läste jag uppföljaren, som utspelas före men helst läses efter, ”The Book of Phoenix”. Dessa båda böcker tyckte jag mycket om. 2019 läste jag även ”Binti: the Complete Trilogy”, som innehåller tre ”novellas”, kortromaner samt en novell som utspelas i samma universum. Binti handlar om en flicka vid namn Binti som beger sig ut i rymden, till en annan planet där hon ska gå i skola. Redan på vägen dit tar förvecklingarna fart.

Den sista boken jag läst är ”Lagoon”, en science fiction som utspelas på jorden, där utomjordingarna invaderar men på ett annorlunda sätt.

Hennes böcker är fantasifulla, välskrivna och annorlunda. I år kommer hon ut med en ny bok. Titeln är ”Ikenga” och det är en bok som jag ser mycket fram emot. Den 18 september är utgivningsdatumet. Den primära målgruppen är barn men jag tror att jag kommer att gilla den i alla fall. En pojke vid namn Nnamdi får superkrafter med hjälp av ett föremål, en ikenga. Vad kan han göra med sina krafter och hur ska han kunna använda dem till att hämnas sin fars död?

Den 29 oktober ger Sibéal Pounder ut en jultemabok som jag vill köpa och läsa kring jul, ”Tinsel”. Undertiteln är ”The Girl Who Invented Christmas”.

Tidigare har jag läst ”Witch Wars” som var en söt, liten lättsam historia om en flicka som kommer till häxornas magiska och underjordiska värld via kloaksystemet i staden ovanför. Det finns ett helt gäng böcker (sex stycken) i den serien, men jag har nöjt mig med att läsa den första. Jag tillhör inte målgruppen och den är lite väl barnslig för mig, även om det var ett skoj äventyr medan jag läste. Den fick fyra av fem stjärnor.

Hursomhelst, hennes julbok ”Tinsel” är också en bok med målgrupp unga läsare i 9–12-årsåldern men den lockar ändå på något vis. Ibland vill man vara lite barnslig. Speciellt kring jul.

Tisdagstrion: vatten

Tisdag igen och dags för tisdagstrion, anordnad som vanligt av Ugglan och boken. Veckan har gått snabbt. Den här gången är temat vatten. Jag väljer böcker som har vatten i titeln och vatten i innehållet.

Den första boken är ”Minnet av vatten” av Emmi Itäranta. Det här är en dystopi av det mer lågmälda slaget. Den utspelas i en avlägsen framtid där vatten är en bristvara och en lyxvara. Huvudpersonen utbildar sig till temästare. Te som ju görs av vatten. I boken finns en hemlig källa och den är upprinnelsen till handlingen i den här lyriska romanen. Emmi Itäranta har även skrivit en annan bok, ”City of Woven Streets” (finns ej översatt till svenska i nuläget; även utgiven under titeln ”The Weaver”), där vatten också spelar en central roll. Det är i samma dystopiska värld men på en annan plats, en liten ö helt omgiven av vatten, som handlingen tilldrar sig.

Min andra bok är en duologi för barn och ungdom av Emily Diamand. ”Piraternas fånge” och ”Piraternas skatt” utspelas i framtiden där större delen av världen ligger under vatten. Vi får följa en liten flicka, Lilly, ut på äventyr på haven, bland annat till London som är liksom ett dystopiskt Venedig, en vattenstad med kanaler, där större delen av staden ligger under vattnet.

 

London spelar en ännu större roll i mitt tredje boktips. ”Rivers of London” av Ben Aaronovitch är första delen i en serie på många böcker (fortfarande pågående), hittills tio romaner, plus noveller och novellsamling. Serien handlar om en polis, Peter Grant, som i denna första bok blir introducerad till både den övernaturliga delen av Londons undre värld och poliskårens övernaturliga rotel när han stöter ihop med ett spöke och förvecklingarna tar fart. Titeln och bokens koppling till vatten kommer sig av att han stöter på de gudar som förkroppsligar floderna i London, både Themsen och de mindre floderna, en hel familj som spelar avgörande roll i det mysterium han försöker lösa.