blomster
försiktiga steg
ett i taget
för mig vidare – bortåt, utåt
vågar svälja stjärnor
vågar andas månar
vågar leta i vattenbrynet
och möta saltkornen
som samlas på överläppen
blommor lindar sina dofter
kring mina fingrar
dimslöjor väver spindelnät
framför mina ögon
tills skymning råder
skönjer hål i doftväven
en nedåtgående sol
vars strålar slingrar genom trådarna
väver solsken och blomster samman
till det som kallas sommar
medan daggen i gräset
kysser mina tår
och önskar godnatt
©Jenny Holmström, 2015
©Fotograf: Maria Ingvaldson
Vilken vacker dikt!!
SvaraRaderaTack så mycket, Dino78!
RaderaVackert! Kul att du tog dig an ordet och skapade en dikt!
SvaraRaderaTack så mycket, Anna Johansson! :-D Det är kul att skriva dikter, de kommer väldigt spontant, för mig. :-)
Radera