Recension: Kvinnorna på Gömslet, del I av Agneta Karlsson

Författare: Agneta Karlsson

Titel: Kvinnorna på Gömslet, del I

Förlag: Faun Förlag

ISBN: 978-91-87435-34-8

Antal sidor: 296

Serie: Bok #2 i serien om Kvinnorna på Gömslet

Mitt exemplar: köpt och signerat av författaren själv

Utläst: 2015-06-12

Handlingen från baksidan av boken:

Fjorton år har förflutit sedan de dramatiska händelserna i Clara – änglamakerskans dotter. David och Clara har levt tillsammans i frid, men nu vacklar deras äktenskap så till den grad att det hotar att havera. David visar en sida som får hans hustru att ifrågasätta om allt har varit en lögn och som det inte var nog vill deras dotter Helena bli hästtränare, något som omgivningen anser vara ett mansyrke.

Inte bara David och Clara får problem i äktenskapet utan även Erik och Maria. Vid den förestående skilsmässan flyr Maria till skogs med avsikten att ta sitt liv, men något sker som omintetgör hennes planer i form av ett oväntat möte med allvarliga konsekvenser som följd.

Kvinnorna på Gömslet, del I är egentligen första halvan av en bok som är den direkta men fristående fortsättningen på Clara – änglamakerskans dotter. Den här boken kan som sagt läsas fristående men man får en bättre förståelse för vilka karaktärerna är om man först läst första boken.

Det är en historisk roman som utspelas på 1700-talet och i Sverige; den rör sig på det personliga planet hos vanligt folk, i vardagen hos vanliga människor och i centrum står kvinnan Clara, hennes dotter Helena och Claras man David.

Agneta Karlsson låter oss få allas perspektiv och i detta ligger en hel del av hennes styrka; hon kan konsten att låta läsaren få sympati eller i alla fall förståelse för allas synvinkel och sätt att se på saker och ting. Mest empati känner man dock med Clara, Helena och Maria; de är de utsatta kvinnorna och det är kvinnornas verklighet under 1700-talet som vi får ta del av; kvinnornas villkor så hårda de nu var.

David sägs vara en för sin tid mycket modern man, men det är ändå David som är den huvudkaraktär jag har svårast för; jag skulle säga att han är en riktigt otrevlig människa (med den första boken i åtanke), men han gestaltas ändå som om han är omtänksam och snäll; han är det i kvinnornas ögon i alla fall. Men jag tycker att han är obotligt egoistisk i sin kärlek till Clara; hennes vilja är hans lag men han balanserar stundom på gränsen till att bli en våldtäktsman. Kanske är det bara jag som övertolkar honom och misstolkar verkligheten såsom den var, med mannen som kunde ta för sig och kvinnan som skulle foga sig.

I den här boken står känslorna i centrum. Det odramatiska görs dramatiskt; vardagen blir till strid på liv och död. Som läsare blir man engagerad.

Vad som drog ned betyget på den här boken var korrekturläsningen, som lämnade mycket i övrigt att önska. Annars tyckte jag om boken – det är ändå ett gott betyg att jag blir så engagerad i karaktärernas öden; det mesta som händer görs dramatiskt.

Den här boken är som sagt egentligen första halvan av en bok, och den slutar mycket riktigt i en cliffhanger som gör att man omedelbart vill börja läsa del II för att se hur det går. Jag har dock beslutat att suga lite på karamellen och vänta lite innan jag läser tvåan. Dels också för att det kommer att dröja ännu en tid innan nästa bok i serien kommer ut. Den tredje delen (som inte heller den blir den sista i serien).

Det ska bli spännande att få läsa fortsättningen – det tänker jag göra så snart tredje delen kommer ut. Under tiden och medan jag väntar ska jag bita tänderna i Kvinnorna på Gömslet, del II.