God Jul!

Ett litet kort inlägg här, bara för att önska God Jul!
Jag skriver på, på mitt "NaNoWriMo 2013"-projekt, kortnamn "Jade", minst 1000 ord om dagen varje dag hittills nu i december, men nu tar jag en paus. En ledig dag för att fira jul.
God Jul och ha det så bra! Återkommer senare under julhelgen!

Böcker som stannar kvar, böcker som inte glöms

Författarinnan Maria Turtschaninofflistade på sin blogg tio böcker som stannat kvar långt efter att man läst dem. Här har jag, inspirerad av henne, gjort min egen lista.

Det finns en bok jag minns som jag varken kommer ihåg författare eller titel på och den sökte jag häromdagen förgäves efter på Google. Därför får de bli de tio böckerna nedan. Kanske finns det ytterligare någon bok som fastnat i mig, säkert har jag glömt någon som jag sedan tänker ”men just ja, den också”, men det här de som dyker upp just nu. Och jag listar dem utan någon speciell ordning, eller ja, mer eller mindre efter den ordning jag tror att de kom till mig, från det att jag var som yngst till dess att jag blev äldre.

Och alla är de böcker som jag läst mer än en gång, vissa sju, åtta gånger, om inte fler.

1. Resan till Ulliga bergen (Solveig Härnerström)
2. Bilbo – en hobbits äventyr (J.R.R. Tolkien)
3. Watership Down/Den långa flykten (Richard Adams)
4. Mockasinspåret (Eloise McGraw)
5. Prinsen i Central Park (Evan H. Rhodes)
6. Anne på Grönkulla (L.M. Montgomery)
7. Den oändliga historien (Michael Ende)
8. Trollkarlens slott (Diana Wynne Jones)
9. Assassin's Apprentice (Robin Hobb)
10. Coraline (Neil Gaiman)

Motivation

(Ibland är det svårt att uttrycka sig kortfattat; här är en kommentar på vad som motiverar mig att skriva min NaNoWriMo-roman, som jag har fortsatt att skriva på efter NaNoWriMo, varje dag, även nu i december.)

One week before NaNoWriMo I had a dream. I woke up in the middle of the night, I just had to write it down. I scribbled some short notes, and got back to the notes first thing in the morning. I have never before felt such an urge to tell something. It was as the main character said to me ”you have to tell my story, you have to do it!” And so I did.

That was the first and the strongest motivation – the need to write it down, to tell that story.

I thought of it as a short story.

But as NaNoWriMo approached I thought I'll make it into a short story collection and let the first short story be a part of NaNo. But the one and single short story grew, and expanded, and so, eventually, it became a novel.

Because I started the story one week before NaNoWriMo, I had written the first chapter on forehand. I had also started editing that first chapter. By now, I've edited that first chapter about fifty times this far, making it more or less perfect, or as perfect as I can do it, right now. With that first chapter finished and polished, I have a strong motivation to make the rest of the story to come up to the same level, every other chapter, to be as good as the first one. That's a big challenge and therefore a big motivation.

Never before have I encountered this, a character who in such a strong way persist and persuade me to tell his story. The main character is a strong character, and he's very clear to my mind. He has a assertiveness that makes it easier to write about him. I try to go into the character, to be the main character. He's so much different from me, he's a total opposite. That motivates me, to become another person. The big challenge, to try to think different, be different, to put that in the story, that's a equally big motivation.

Because of that dream, I had the beginning and the ending of the story from the very start. I knew the setting of the first scene, I knew how the story would end, and I had a main conflict, something that was more of a secret of the main character. So, with a secret, a beginning, an ending, and some small knowing about what happened in between, it was much easier to motivate myself to write. The motivation grew as I made a story board, a synopsis, and used index card, one for each scene, to help me keep track of the story.

NaNoWriMo motivated me, to get an exact number of words a day, to get at least 50 000 words in November, as well as 1K a day motivates me now, to reach to the goal of number of words a day.

What inspires me the most: music and walks. I go at least two walks a day and on those walks I'm thinking about a scene, try to picture it in my mind. Walks are great for solving problems.

Walks motivate, I can walk and feel a scene, sense it, the atmosphere, or see the setting, a glimse of dialogue. I can write, in my mind, a whole scene, as I'm walking. And I have to go home, to sit down by the computer or by a notebook with a pen, to write down the words before they escape me. That's a strong motivation. Write it down or it'll be forgotten. And whilst I'm writing, new words and scenes come forward, and I have to write them down as well, before they go away.

For me it's like solving a puzzle. You go back and forth, in the story, add sentences, fragments, dialoge, setting, narrative to old scenes in between writing new ones. A puzzle of this kind is a big challenge; the bigger the challenge, the bigger the motivation.

Most of the time, I've a lot of scenes and fragments inside, and I have to get them down, before they escape me. Or I have to lay down and think about them, think about them so much and so vivid that they are crystal clear to the mind, and in that way, there's no way I'll be able to forget them.

That's how I started writing, by resting a lot. I lay down in my bed thinking about the scenes, trying to picture them, to get a feeling for the setting, for the characters, the story. Over and over, I tried to get a bigger picture of the novel, to see the forest and not just the trees.

Other than that, what motivates me the most is the fun. I have so much fun writing. It's a real joy.

I have had the blessing, though, of a constant flow, more or less, since I started this project. Images, fragments of dialogue and so forth, keep coming, without much effort.

I work very intense when writing on a new project. I'm constantly thinking about the project 24/7. In different ways, I have to add. To be such close to a project make me breath the project, makes it easier to keep the motivation.

It must never get boring or dull. I quit projects with such ease. Usually, I get stuck very easily. In this case, I'm really trying to make it exciting, as I go back and forth between chapters. I follow my inspiration and what comes to mind, follow the ideas I get. Constantly adding new scenes to the story, making it longer, forcing myself to keep writing. Never stop to think the negative thoughts like “this is crap”, “what will become of this”, “it's no good”, “you'll never make it”, “it's too big, you'll never get finished”.

I try to stick to the feeling I got in the beginning, when I had that dream, I keep hearing the main character's voice: “Do it! Write!”, and since I know who he is, and why he wants me to write, I obey.

Potatens adventskalender 2013

Bokpotaten har gjort, eller snarare gör, nu under december en kul adventskalender som jag tänkte haka på. Det är en tävling med frågor/uppgifter/klurigheter av olika slag och många boktips, speciellt tips om grafiska romaner, något som jag verkligen gillar.
Följ länken och läs mer om Potatens adventskalender 2013.

Ursula K. LeGuin och jag

Det här inlägget är en del i Feministbibliotekets ScienceFiction-helg. Titta in på Hannas blogg för fler inlägg och mer information om detta.

Ursula K. LeGuin är en av mina favoritförfattare. Att hon sedan också råkar vara SF-författare, och en riktigt bra sådan, är en bonus. Hon är också en av de få kvinnliga science fiction-författarna jag känner till. Därför är det extra intressant med en sådan här science fiction-helg, där man tar upp många kvinnliga författare som skriver SF. Besök Feministbiblioteket – bloggen som Hanna driver – för mer om kvinnliga SF-författare!

I det här inlägget tänkte jag skriva lite grand om mitt förhållande till Ursula K LeGuin, eller rättare sagt till hennes böcker.

Ursula K LeGuin växlar mellan att skriva SF och att skriva fantasy, och hon klarar av båda genrerna galant. LeGuin, född 1929, har hållit på länge att skriva, debutromanen kom 1966 och många av hennes böcker har några år på nacken, men jag tycker att de fortfarande är läsvärda och håller hög klass. Hon tillhör en av science fiction-klassikerna, tillsammans med många andra, mest manliga, författare, Gene Wolfe, Isaac Asimov och andra.

I sin blogg skriver Hanna om Mörkrets vänstra hand. Det är en av många böcker av Ursula K LeGuin som står i min bokhylla. Mörkrets vänstra hand har jag bara påbörjat men aldrig läst ut. Inte för att jag tyckte att det var en dålig bok. Ibland blir det bara så för mig, att jag inte avslutar läsning, för att något annat kommer emellan. Går det för lång tid, måste jag börja om på boken och då bildas ett motstånd mot att läsa och på det viset blir boken stående oläst i hyllan.

Jag började samla på mig Ursula K LeGuins böcker relativt sent. Till exempel köpte jag en samlingsvolym med Övärlden, de tre första böckerna i serien, långt efter att jag läst hela serien, genom att låna böckerna på biblioteket. Det är också på biblioteket som jag lånat och läst hennes science fiction-romaner, främst under min gymnasietid. Därför har jag något luddiga och suddiga minnen av många av böckerna. Kanske dags för omläsningar? Vad jag dock kommer ihåg är att jag fascinerades av Rocannons värld, Illusionernas stad och Exilplaneten.

The Dispossessed eller Shevek – en berättelse om två världar, som den heter på svenska, var en av mina absoluta favoriter. Den läste jag flera gånger.

Min första bekantskap med LeGuin var serien om Övärlden, Serien börjar med ett manligt perspektiv, Ged heter huvudpersonen. Men i senare böcker får man även följa Tenar, en kvinna som senare tar om hand om en flicka vid namn Tehanu. Och boken som heter just Tehanu är uttalat feministisk. Jag har bara läst de första böckerna i serien om Övärlden. Den fjärde boken, Tehanu, publicerades långt efter de andra, och det blev, återigen, en sådan där bok som jag började läsa men aldrig läste ut, inte för att den var dålig utan bara för att det inte blev av. I de senare böckerna får man alltså det kvinnliga perspektivet på den mansdominerade, patriarkala världen som Övärlden består av.

Jag uppfattade inte Ursula K LeGuin som en feministisk författare då, under min gymnasietid. Men så tänkte jag heller inte så mycket på manligt och kvinnligt på det viset, inom litteraturen vill säga – jag identifierade mig med huvudpersonen, oavsett kön. LeGuins böcker var spännande och fascinerande. Och jag gillar fortfarande att läsa hennes böcker. Tempot kan sägas vara långsamt ibland, men det är ingenting jag har problem med.

Jag tycker dessutom att det är extra roligt med sådana böcker som vänder på perspektivet och har till exempel en klurig plot, en invecklad intrig, eller parallella tidslinjer.

En sak som är extra intressanta just för att jag skriver själv (även om jag nu inte publicerat någon roman än) är de böcker där huvudpersonen inte riktigt går att lita på, där man som författare har utnyttjat första persons-perspektivet till att skapa en riktig illusion, där illusionen består i att huvudpersonen, jag-personen, ser saker ur sitt perspektiv och missuppfattar eller misstolkar saker, som huvudpersonen i Mörkrets vänstra hand, eller som i en helt annat författares böcker, Gene Wolfe, där jag-personen också ljuger eller inte kommer ihåg, där huvudpersonen väljer att berätta saker på ett medvetet valt vis, som kanske inte är helt sant. Givetvis är det svårt att skapa sådana här perspektiv och skriva sådana slags böcker, för läsaren måste ju samtidigt vara med på det hela, så att han/hon inte luras hela vägen utan ser igenom huvudpersonen, och förstår vad huvudpersonen kanske inte förstår, eller förstår först senare.

Nedan följer en lista över Ursula K LeGuins böcker. Jag har kursiverat de böcker jag läst. Och strukit under de böcker jag påbörjat men ej läst ut. Några böcker är jag osäker på, måste jag erkänna (så jag kanske korrigerar antalet kursiverade/understrukna böcker i efterhand). Listan har jag hämtat på Wikipedia, men jag har lagt till de senare delarna i fantasytrilogin som börjar med Gifts/Gåvor.

Hennes poesi har jag helt missat, inte läst alls. Jag undrar om något av hennes poesi är SF-relaterad?

Science fiction

 
På andra sidan drömmen – 1971 The Lathe of Heaven, roman.
Röster i vinden – 1975 The Wind's Twelve Quarters, tidiga sf-noveller. Några av dessa hör hemma i Hain-sviten.
The Compass Rose – 1982 novellsamling.
The Eye of the Heron – 1983, roman.
Always Coming Home – 1985 en sorts roman uppbyggd av kortare berättelser, dikter, uppdiktade antrolopologiska betraktelser, matrecept med mera.
A Fisherman of the Inland Sea – 1994 novellsamling.
Four Ways to Forgiveness – 1995 novellsamling.
The Birthday of the World – 2002 novellsamling.
Changing Planes – 2003 novellsamling, utspelar sig delvis i Hains universum.

 
Hain-sviten
 
Exilplaneten – 1966 Planet of exile, roman.
Rocannons värld – 1966 Rocannon's world, roman.
Illusionernas stad – 1967 City of Illusions, roman.
Mörkrets vänstra hand – 1969 The Left Hand of Darkness, roman.[5]
Shevek – en berättelse om två världar – 1974 The Dispossessed, roman.
Där världen kallas skog – 1976 The Word for World is Forest, roman.
Four Ways to Forgiveness, roman – 1995
Berättelsen är världens språk – 2000 The Telling, roman.

Fantasy

Skymningslandet – 1981 The Beginning Place, roman.
Unlocking the Air – 1996 novellsamling.
Gåvor – 2004 Gifts, roman.
Voices – 2008 , roman.
Powers – 2009 , roman.



Övärlden
Trollkarlen från Övärlden – 1968 A Wizard of Earthsea, roman.
Gravkamrarna i Atuan – 1970 The Tombs of Atuan, roman.
Den yttersta stranden – 1972 The Farthest Shore, roman.
Tehanu – 1990 Tehanu, roman.
Berättelser från Övärlden – 2001 Tales of Earthsea, novellsamling.
Burna av en annan vind – 2001 The Other Wind, roman.



Andra romaner och noveller
 
Berättelser från Orsinien – 1976 Orsinian tales, novellsamling.
Att spela människa – 1976 övers. och ill. av Inger Edelfeldt (1977), Very Far from Anywhere Else (i Storbritannien utgiven som A very long way from anywhere else), ungdomsroman.
Malafrena – 1979 Malafrena, roman.
Koyot-kvinnan och andra djurväsen – 1987 Buffalo Gals and Other Animal Presences, novellsamling.
Vägen vid havet – 1991 Searoad: Chronicles of Klatsand, novellsamling.
Lavinia, 2008
The Wild Girls, 2011




Poesi

Wild Angels, 1974
Walking in Cornwall, 1976
Tillai and Tylissos (tillsammans med modern Theodora Kroeber), 1979
Hard Words, 1981
In the Red Zone (tillsammans med Henk Pander), 1983
Wild Oats and Fireweed, 1987
No Boats, 1992
Blue Moon over Thurman Street (tillsammans med Roger Dorband), 1993
Going out with Peacocks, 1994
Sixty Odd, 1999[5]
Incredible Good Fortune, 2006



Barnböcker

Leese Webster, 1979
Cobbler's Rune, 1983
Solomon Leviathan's 931st Trip Around the World, 1988
A Visit from Dr. Katz, 1988
Fire and Stone, 1989
Fish Soup, 1992
A Ride on the Red Mare's Back, 1992
Tom Mouse, 2002




Kattvingar-serien

 Kattvingar (Catwings, 1988)
Catwings Return, 1989
Wonderful Alexander and the Catwings, 1994
Jane on her Own, 1999


Kritik, essäer

The Language of the Night, 1979
Dancing at the Edge of the World, 1989
The Wave in the Mind, 2004



Översättningar

Lao Zi: Tao Te Ching: A Book About The Way And The Power Of The Way, 1997
The Twins, The Dream/Las Gemelas, El Sueno (tillsammans med Diana Bellessi), 1997
Selected Poetry of Gabriela Mistral, 2003
Angélica Gorodischer: Kalpa Imperial, 2003

Anna Starobinets: Den levande

Det här inlägget är en del i Feministbibliotekets ScienceFiction-helg. Titta in på Hannas blogg för fler inlägg och mer information om detta.

Det har översatts många ryska författare på sistone, främst inom fantasylitteraturen, som jag uppfattat det, eftersom jag håller extra koll på just fantasylitteratur, och bland dessa är det mestadels manliga författare, där huvudpersonerna och de flesta betydelsefulla karaktärerna är manliga.

Anna Starobinets är en en av de få kvinnliga ryska författarna jag stött på, den enda kvinnliga jag kan komma på just nu, faktiskt. Och hon skriver, om man ska vara nogräknad, science fiction och inte fantasy, i fallet med Den levande.

Starobinets har skrivit en bok om en värld där alla är uppkopplade. Boken kallas för en ”Facebook-dystopi”. Det är som ett framtida Facebook där alla lever i Facebook-världen och inte befattar sig mycket med den riktiga världen. Nätverket i boken kallas ”Socio”. Alla är uppkopplade och kopplar man bort sig blir man automatiskt återuppkopplad. Ingen är längre intresserad av att umgås på riktigt, och både familj och nation har degraderats till något betydelselöst.

Antalet människor i världen är konstant, tre miljarder, tills huvudpersonen, Zero, föds, och en person för mycket plötsligt finns i världen. Alla andra människor reinkarneras, och hålls reda på. Ingen kan klättra på den sociala stegen, alla har en given plats i samhället, men med Zero blir det annorlunda. Zero har sin egen plats.

Sex har blivit något man gör enbart för att man måste avla barn, och kvinnorna får inte välja vilka män de har samlag med. Rättare sagt, sex i riktiga livet; det är något annat med sex i den virtuella världen – det är något många ägnar sig åt, där man får välja själv vad och vem man är, vilka miljöer man befinner sig i och över huvud taget ses det som en mer sofistikerad variant av sex.

Eftersom boken utspelas till stor del i den virtuella världen, blir mycket luddigt i kanterna. Åtminstone jag får ibland svårt att visualisera det. Ändå målar hon upp en stark bild av Socio och av de olika virtuella djupen i den världen.

Detta är en intelligent bok, kan man säga, en bok som kräver sitt av läsaren. Både i det jag nyss nämnt, men också på grund av att boken består av en samling olika dokument och brev, chattkonversationer och dylikt, där läsaren måste vara uppmärksam och bygga sitt eget pussel.

Anna Starobinets är född 1978, hon är journalist och författare, har skrivit många böcker, både romaner, noveller och filmmanus, men det är bara Den levande som tagit sig till Sverige än så länge. För den som vill veta mer om henne finns det en intervju som The Morning News har gjort.

Boken Den levande är väl värd att läsas och den är också väl värd en omläsning, eftersom det finns mycket att upptäcka och återupptäcka i den. Det är också en bra bok att använda för att väcka debatt om Facebook, och använda som underlag till diskussioner om virtuella världar, om kvinnoroller och familjens och nationens betydelse (eller ickebetydelse).

Handlingen enligt baksidan på boken:

En global katastrof som kallas Stora reduktionen har fixerat antalet människor som lever på jorden till exakt 3 miljarder. Det finns inte längre någon död, bara en kort paus eller »fem sekunder mörker«, varpå individen återföds med en inkod som innehåller informationen om alla tidigare inkarnationer. Människorna är bara partiklar av en sammansatt organism, Den levande, och alla är uppkopplade direkt från hjärnan till det sociala nätverket Socio, där familjen och nationen inte har någon som helst betydelse. Samhället är globalt och alla känsloyttringar mellan föräldrar och barn förkastas som avvikande beteende.

 

En dag föds »Zero«, en individ utan inkod. Den levandes antal ökar med en och den globala harmonin är hotad. tillsammans med några oliktänkande placeras Zero på ett korrektionshem. Men vem är denne Zero? Och kommer Den levande att gå under i en ny reduktion?

NaNoWriMo-winner!

Nu har jag "validerat" min NaNoWriMo-roman, dvs. klippt och klistrat upp texten på NaNoWriMo-sidan och fått den beräknad till 61163 ord! Det är -5800 ord för de ord jag skrev innan novembers början. 55363 ord har jag skrivit i november! (Plus de ord jag kommer att skriva i morgon, haha.). Så nu är jag officiellt en vinnare av NaNoWriMo i år. Det betydde att jag fick tillgång till ett diplom, att jag fick se/lyssna på en inspelad video där de som organiserar NaNoWriMo applåderade åt mig och hurrade för mig, sade grattis och liknande. Och fick tillgång till bilder som den nedan som jag kan visa och säga "hej, jag lyckades skriva en roman på 50 000 ord i november". Nu blev det ju inte hela romanen, men jag har skrivit början. Hela första kapitlet är klart och redigerat ett flertal gånger, jag har skrivit slutscenen, och jag har skrivit massor som ska hända i mitten. Nu ska jag bara sy ihop delarna till en helhet också. Vilket jag tänkte göra under december, skriva klart romanen eller skriva så att jag sammanlagt kommer upp i 100 000 ord, vilket som än kommer först! Önska mig lycka till - för jag tror att jag kommer att behöva det, puh!

Science Fiction-helg

Nu är det Science Fiction-helg hos Feministbiblioteket. Jag kommer under helgen att blogga jag med, om bland annat Den levande av Anna Starobinets och något om Ursula K LeGuin, en av mina favoritförfattare som också råkar skriva science fiction. Kanske blir det mer också, men jag lovar ingenting mer just nu. Kika gärna in under helgen så får ni se! Hoppas vi ses! Och titta gärna in på Feministbiblioteket också, där kommer det finnas mycket roligt att läsa!

Skrivabstinens

Har inte skrivit på tre dagar! Hade abstinens! Nu har jag äntligen skrivit lite - orden flödade utan problem - men jag tog små pauser och kollade upp smeknamn på nätet. Kort, kort bara. Det är så kul, amerikaner förkortar verkligen alla namn. Jade blir J och någon annan vars namn börjar på D blir D. Nåja. Kul med smeknamn är det i alla fall.

Vilket projekt är det jag jobbar på?
NaNoWriMo!
Jag berättar mer i ett nästa inlägg, så håll utkik!
Jag tillbringar så lite tid vid datorn som möjligt, skriver för hand, men håll koll på bloggen!
Nu har jag måleriet som konkurrens också, för jag har massor av inspiration där också efter helgens målarkurs (se dagens första inlägg).

Kreativa abstraktioner

I helgen var jag på målarkurs i abstrakt måleri. Lördag och söndag, 10.00-16.00. Vi målade med akrylfärger och använde på våra dukar förutom färg även: glitter, silkespapper och sand. Jag använde även reliefpasta på en av mina målningar. Nu idag, när jag surfade till Illustration Friday såg jag att veckans tema är "energy". En av mina målningar passade perfekt till det temat. Jag har postat ett inlägg på min andra blogg. i den målningen använde jag akrylfärg, silkespapper, sand och glitter, och målade med både palettkniv och svamp, ingen pensel men väl lite med fingrarna. Det var en lärorik, frigörande och väldigt rolig helg, fylld av kreativ glädje.

Korrekturläsning pågår

Teorgie

Sitter och skriver för hand på Tusenskönan. Är förkyld. Hostan är värst, ibland blir det så att jag får hostattacker där jag hostar tills jag nästan kräks - speciellt på kvällarna. På dagarna är det vanliga hostattacker. Jag lindrar dem gärna med te, så det blir massor av te just nu. Tidigare mest påsteer: örtte (kvällste, chokladte, blåbärste), mullbärste, grönt te. Från och med häromdagen mer löste: svart te med diverse smaksättningar, och en och annan kopp varm choklad (bestående av: mjölk, kakao, kanel, kardemumma, äkta vaniljpulver). Nu ska jag återgå till skrivandet.

Våga ta steget till steampunk?

En månad kvar att skriva en steampunknovell på som utspelas i Sverige, med belöningen att publiceras i en svensk steampunksantologi. Kanske är det tillräcklig tid för att påbörja och avsluta ett helt nytt projekt? Vågar jag mig på detta?

Tävlingen anordnas av Andra Världar och mer information finns på Andra Världars blogg.

Hård konkurrens

Tävlingen Umeå novellpris 2014 är avslutad. Den 14 mars 2014 avslöjas vem/vilka som är vinnaren/vinnarna. Spännande! Det är 745 bidrag inskickade, så jag har hård konkurrens med mitt enda lilla bidrag. Vi får se hur det går.

Svamputflykt ger ultimatum

I  helgen var min sambo och jag, tillsammans med ett par vänner ute och plockade trattkantareller. Efter en strålande vacker höst hittills är det ont om svamp ute i skogen men några liter fick vi ihop, lagom till svampsmörgåsar med kantarellstuvning och smörstekta kantareller, samt tillräckligt till en stor kantarelldoftande gryta som jag tyvärr inte har foto på än så länge, men några bilder kan jag bjuda på.

Jag tycker mycket om att vandra ute i skog och mark, även om det inte blir så ofta. Det är verkligen avkopplande att långsamt strosa runt med näsan i backen med svampögonen på och titta efter trattkantareller. Riktigt härligt väder hade vi också, soligt och fint.
Att det sedan tar tid att rensa svampen, gör mig absolut ingenting. Det tycker jag också är smått meditativt. Jag satt i köket med svampborsten och funderade på Tusenskönan.

Rensa svamp, diska, vika tvätt och strosa i skogen, det är sådana där aktiviteter som gör att man kan tänka på annat, man håller kroppen och en del av hjärnan sysselsatt med den fysiska aktiviteten, precis lagom för att man ska kunna fundera på det man precis vill tänka på - nämligen skrivprojekten. Och vem dök på mig ute i skogen om inte Maximilian. Som högt och tydligt sade till mig att jag skulle ta tag i boken nu, för gjorde jag inte det då skulle han gå sin väg, sade han.

Jag tog honom på orden, funderade under svamprensningen i söndags och när nu vecka 42 drog igång satte jag fart. I går skrev jag på tåget. I dag har jag skrivit hemmavid, både för hand och sedan renskrivit vid datorn. Två sidor idag, någon sida igår, och mer ska det bli!

Så ge dig inte iväg, snälle Maximilian, inte än, ge mig en chans till!

Novellerna bytte plats

Hur gick det med Umeå novellpristävling, förresten?

Jag påbörjade en novell för ett bra tag sedan, i god tid. Men jag avslutade den inte i riktigt lika god tid. Precis innan deadline satt jag och skrev klart den, men kände då att slutet kom lite för hastigt, att jag skulle behöva lägga till scener och fördjupa scener för att riktigt göra en bra novell av den. Något som skulle ta för mycket tid, tid som jag nu inte hade. Så då fick det vara, med just den novellen. Jag skickade inte in den till tävlingen, utan en annan novell. En novell som jag skrev, inte i somras, utan förra sommaren. Lade till en sista slutmening bara, så att novellen blev komplett. Och skickade in denna novell som mitt tävlingsbidrag istället.

Omslagsonsdag #13 Gult

Den här veckan har Bokpotaten temat "gult" på bokutmaningen Omslagsonsdag. Jag letade som vanligt i min egen bokhylla efter omslag som passade temat och tog alla de vars bokryggar vittnade om att framsidan skulle vara mer eller mindre gul. De jag hittade visar jag nedan. Strändernas svall har kanske lite tråkigt omslag, men färgerna är fina. Annars är min favorit "A Walk Across the Sun", den är helt klart vackrast! Vad tycker du? Vilken är din favorit?

(Ber om ursäkt för den knasiga layouten av bilderna - förstår inte hur blogger hanterar bilder - rent uselt! - vet inte hur jag ska rätta till det - och det ser annorlunda ut för mig när jag redigerar inlägget än vad det ser ut när det blir publicerat! - hjälp!)

Moustache

Nu är det nytt tema på Illustration Friday. Den här veckan är det Moustache. Klurigt. Bilderna man ser på Illustration Friday är väldigt varierande såhär långt. En mustasch och sedan kan ju bilden variera i det oändliga, bara mustaschen finns med på ett hörn någonstans.

Några ord om ALMA-priset 2014 och dess nominerade

På kandidatlistan över nominerade till ALMA-priset 2014, som offentliggjordes idag, finns en av mina barnboksfavoritförfattare Lene Kaaberbøl.Många andra namn är bekanta för mig. En av mina absoluta favoritförfattare är med, Terry Pratchett. Vore roligt om han fick ALMA-priset! Hans böcker om Tiffany Aching är ju verkligen läsvärda! Andra namn som får det att sjunga i hjärtat på mig är Irmelin Sandman Lilius och Maria Turtschaninoff – vars blogg jag följer med stort nöje – båda är finlandssvenska författare och likaledes favoritförfattare. Jag önskar dem alla lycka till och hoppas att någon av just dem får ALMA-priset 2014.

Silvia Avallone: Stål

Under september har jag läst ”Stål” som en del i ”Jorden runt IV”, en läsarutmaning som Lyrans Noblesser har skapat.

Jag lånade boken på biblioteket och har den inte kvar hemma, så angående handlingen citerar jag Pocketshop istället för bokens baksida.

Såhär står det om boken i Pocketshops lilla informationsbroschyr om nyutgivna pocketböcker:

”Anna och Francesca är 13 år och växer upp i den toskanska kuststaden Piombino, där den stora försörjningskällan är stålverket. Det är en gripande berättelse om de två tjejernas starka vänskap, drömmar och längtan under deras uppväxt i Berlusconis Italien, där vägarna till framgång särskilt för unga kvinnor tycks väldigt begränsande. Avallones debutroman är en fin uppväxtskildring och ett rop för förändring.”

Det är en stark debutroman Avallone har skrivit. Från den allra första sidan, den allra första meningen, är jag där som läsare. Avallone kan verkligen konsten att skriva miljöbeskrivningar, och hon väjer inte för något utan berättar om alla små detaljer som gör miljön så levande, sådant som till exempel att barnen kissar i trappuppgången till husen och att det inte ses som något underligt. Det är en ganska sjaskig bild som Avallone målar upp. En realistisk bild som ändå, trots sin sjaskighet, har något förtrollande över sig. Den varma italienska sommaren, de badande ungdomarna, ungdomarna med drömmar och förhoppningar. Flickornas perspektiv ger en delvis naiv bild av allting, en förskönande bild av det som för dem tycks så vardagligt men som för mig ses som lite annorlunda, avstötande ibland. Vänskapen mellan flickorna beskrivs på ett fint sätt, utan att för den skull vara idealiserande.

Det enda negativa jag tänkte på, det som lätt kan bli för mycket, är att Avallone byter perspektiv hela tiden. Hon stannar inte hos flickorna utan ger sig in i både fädernas och mödrarnas sinnen, i vänner och bekantas sinnen, hoppar mellan perspektiven. Denna flexibilitet ger romanen ett vidare perspektiv, men samtidigt kan det vara begränsande i det att man aldrig riktigt kommer innanför flickorna utan befinner sig lite utanför, nästan innanför deras skinn men inte riktigt. Jag tycker som bekant mycket om att bli personen man läser om, men i det här fallet betraktar man dem, hör deras tankar ibland, ser deras agerande, men är några centimeter bort. Men som sagt, i fallet med den här romanen fördjupar det historien att man får följa olika människor och se dem både inifrån och utifrån, ur andras perspektiv.

Det är en mycket bra debutroman och jag hoppas få läsa mer av Avallone i framtiden, för nu har jag fått mersmak för hennes sätt att berätta.

Nytt projekt: Art Journal Entry of the Week

Jag har rensat och städat i röran bland mina kreativa samlingar av pysselgrejor. Tog fram mina två gamla "art journals" och har startat ett nytt projekt, gjort en ny sida i en av mina art journals. Mer om det kan ni läsa på min andra blogg, och där finns även foto på hur resultatet av mitt pysslande blev. Art Journal Entry of the Week.

Kreativa blockeringar och hur man löser upp dem

Idag har jag rensat och sorterat. All röra i skåp och hyllor gör att kreativiteten stoppas; jag blir tung av all bråte. I sorterandet ingår för min del även att strukturera i form av att göra listor.

Jag köpte den här söta lilla anteckningsboken på ICA för tio kronor. Min vana trogen satte jag på en liten klisterlapp för att jag ska komma ihåg vad jag har i anteckningsboken och vad jag använder den till. Jag har en himla massa anteckningsböcker och däri ligger en del av stressen och den kreativa blockeringen, i det att jag hela tiden köper nya och har massa gamla och breder ut ett och samma projekt i tio, tjugo olika anteckningsböcker. Och använder mängder av små klisterlappar, således. Så jag vill minimera antalet anteckningsböcker. Att ha alla mina listor samlade i en och samma anteckningsbok är en del i det projektet.

Vad är det då för slags listor som finns i den här boken? Exempel på rubriker är "Aktuella projekt" (skrivprojekt), "Projekt i kistan (på is)" - alltså sådana, vars anteckningsböcker som jag lagt undan i en liten kista, i väntan på rätt tid för att ta tag i projekten. Andra rubrikexempel ger liten vink om bredden på listämnen: "Kreativt jag vill göra", "'Läs boken & se filmen'-projekt", "Program att installera på datorn", "TV-serier att titta på", "Saker jag INTE ska skjuta upp".

En del av listorna använder jag för mitt skrivande. Jag har, återigen, totalfastnat vad gäller Tusenskönan. Jag vet att det är förarbetet det kommer an på, att det är där det brister. Karaktärsnoveller och miljöbeskrivningar måste till - jag måste lära känna världen bättre, lära mig att ta beslut om hur det ser ut på platserna i boken, bestämma vilka personerna är. Grundläggande saker, men sånt som ändrats genom romanutvecklingen och blivit helt annorlunda mot förr. Jag måste precisera en gång för alla hur allting hänger ihop och är, så att jag får ordning i huvudet och verkligen kan ta tag i det stora: att skriva klart boken. Listorna "Karaktärsnoveller att skriva" och "Miljöbeskrivningar & kartor till TS/PL/ML" ska få mig några steg i rätt riktning.

Nu är jag peppad för fortsatt städande och fortsatt listskrivande. Men först ska jag laga middag.

Illustration Friday: underwater

Har uppdaterat min andra blogg med en teckning jag gjort, bara för kul skull, till Illustration Friday. Veckans tema är "underwater".

Véronique Tadjo och Marcelle Sauvageot

Var på biblioteket idag. Jag kan inte gå till biblioteket utan att låna åtminstone en bok, och trots att jag den här gången gick bara för att lämna, inte för att låna (för jag vill läsa mina egna böcker, de jag äger, inte massa låneböcker) kunde jag inte låta bli att låna två böcker... Och köpa två. Jag köpte två udda filurer för det överkomliga priset av en (1!) krona styck. Så för två kronor fick jag "Drottning Pokou" av Véronique Tadjo, en sagosamling från Sydafrika, och "Lämna mig ifred!" av Marcelle Sauvageot, en tunn, dyster kärlekshistoria av en fransk kvinna. Tydligen det enda av författarinnan som dog 34 år gammal. Tunna böcker läser jag gärna just nu, eftersom jag är nere i en lässvacka. Jag blev nyfiken på de här två böckerna. Vi får se om det blir dem jag läser härnäst eller om det blir något annat... Jag har annars lite annat på lässamvetet just nu.

Trodde aldrig jag skulle göra detta...

Trodde aldrig att jag skulle lägga upp en PV med Yohio, men nu gör jag det, bara för att han är kompis med Gackt och de spelat in en sång tillsammans. En av Yohios låtar som, vips, låter som en ballad av Gackt, när Gackt är med och sjunger duett. Så. Bara för att Gackt är med. Jag hoppar för övrigt gärna över bilderna med Yohio i bildspelet och går direkt på Gacktbilderna, men det är bara för att jag är lite av en nörd fortfarande, när det gäller Gackt.

"Sakura, chiro", med GACKT & YOHIO (lyssna gärna!)

September blir en läsmånad

September ska bli en läsmånad har jag tänkt mig. Jag ska vara med i Lyrans Noblessers Jorden runt-utmaning, och har precis börjat läsa "Stål" av Silvia Avallone, samtidigt som jag läser Holly Blacks "Det svarta hjärtat".

"Det svarta hjärtat" är ingen läsutmaningsbok, det är bara en bok jag snubblade över på biblioteket. Det är också sista boken i en trilogi, och de andra böckerna har jag läst. En trilogi som växt med varje bok, så därför såg jag fram emot att läsa tredje boken och kunde inte göra annat än låna och börja läsa när jag hittade den på bibblan.

Den andra bokutmaningen, 3x3 2013, som jag är med i, innebär att jag i september också kommer att läsa "Exodus from the Long Sun" av Gene Wolfe, andra halvan av boken "Epiphany of the Long Sun" som är en sammanslagning av två böcker.

Tre böcker givna, med andra ord. Vi får se vad mer läsmånaden september kommer att bjuda på framöver.

Umeå novellpris

Nu är det snart dags, och jag börjar i sista andetaget. Umeå novellpristävling, ny omgång med deadline 30 september 2013. Jag har nu bestämt mig för att vara med. Idag var jag iväg en sväng till biblioteket, där jag satt och klurade, skrev en lös synopsis och små scenbitar, början bland annat, på det som ska bli mitt novellbidrag. 30 000 tecken är det längsta novellen får vara på.  Vi får se hur det går. Imorgon är det dags för sväng nummer två till biblioteket. Innan dess ska jag renskriva lite. Jag skriver det mesta för hand, tänkte jag mig, och så renskriver jag vid datorn. Då blir det som två versioner och två genomgångar av texten i alla fall. Och sedan kommer jag att korrekturläsa texten ett antal gånger innan jag skickar iväg den, om jag känner mig själv rätt. Ska du också vara med?

Gene Wolfe och jag

Trots att Gene Wolfe är en av mina favoritförfattare, och som en slump är bekant med både Neil Gaiman och Terry Pratchett, två andra av mina favoriter, har jag inte läst så många böcker av honom. Jag har dock samlat på mig en rejäl hög med hans verk, och samlar vidare allteftersom, i ganska låg takt eftersom hans böcker är ganska dyra tyvärr och bara finns på engelska. Jag måste hinna med och läsa dem också. Därför har jag bestämt mig att köra 3xGene Wolfe på tre på tre-utmaningen för 2013. Läs mer om utmaningen här.

Jag ska läsa "Exodus from the Long Sun", "On Blue's Water" och "In Green's Jungles" under hösten, september, oktober och november, under det att utmaningen pågår. Jag får gärna läsa fler böcker av Wolfe men det är dessa jag ska fokusera på i första hand.

Eftersom jag gillar statistik och listor och sådant följer här nedan en lista och diverse fakta för den som vill "nörda ner sig" i ämnet Gene Wolfe.

Gene Wolfe – litteraturlista och avbockat vilka jag läst och inte. Fetmarkerade böcker är lästa. Gulmarkerade böcker är läsningen påbörjad men ej avslutad. För enkelhetens skull listar jag bara böcker av honom som jag äger, men han har skrivit fler än nedanstående då min samling är långtifrån komplett (produktiv författare).

Den nya solens bok (har jag på både svenska och engelska)

1. Torterarens skugga
2. Medlarens klo
3. Liktorns svärd
4. Autarkens citadell

På engelska har jag två samlingsvolymer av The Book of the New Sun.

1. Volume 1. Shadow and Claw (The Shadow of the Torturer, The Claw of the Conciliator)
2. Volume 2. Sword and Citadel (The Sword of the Lictor, The Citadel of the Autharch)

Sequel till The Book of the New Sun

• The Urth of the New Sun

Fristående fortsättning på The Book of the New Sun är The Book of the Long Sun (en tetralogi)

1. Litany of the Long Sun (samlingsvolym med Nightside the Long Sun, Lake of the Long Sun)
2. Epiphany of the Long Sun (samlingsvolym med Caldé of the Long Sun och Exodus from the Long Sun)

Historien fortsätter med samma huvudperson i The Book of the Short Sun (en trilogi)

1. On Blue's Waters
2. In Green's Jungles

3. Return to the Whorl

Fristående romaner av Gene Wolfe som jag äger

• The Devil in a Forest
• Peace
• The Wizard Knight (en samlingsvolym av två böcker, The Knight, The Wizard)
• Latro in the Mist (en samlingsvolym av två böcker, Soldier of the Mist och Soldier of Arete). Saknar den tredje boken i serien, Soldier of Sidon. (Är egentligen inte fristående med andra ord, men jag listar den här i alla fall.)
• Home Fires

Novellsamlingar av Gene Wolfe som jag äger

• Castle of Days
• Storeys for the Old Hotel
• The Best of Gene Wolfe

På gång med bloggen igen

Som ni ser är jag igång igen med bloggen. Det blev lite paus under semestern och sommarledigheten, men nu lovar jag att vara mer aktiv igen. Så kika gärna in här åtminstone ett par gånger i veckan för nya uppdateringar.

Omslagsonsdag #6 Träd

Jag hakar på Bokpotatens utmaning, en utmaning som återkommer varje vecka, och som fokuserar på bokomslagen. Den här veckan är temat träd. Svårt att komma ihåg vilka böcker som faktiskt har träd på omslaget. Jag botaniserade lite i min bokhylla och ramlade över böckerna ni ser här i detta inlägg. Vackra omslag, var och en på sitt sätt, tycker jag. Även om fotot på Kalabalik bland guavaträden är mörkare än mitt original. Klicka på bilderna för större versioner.

Dagens citat från Unni Drougge

"författare blir man inte – det är man"
/Unni Drougge

Eurythmics - nostalgi och inspiration

Eurythmics: Here Comes The Rain Again

I euforisk nostalgi över det som varit

Är sådär nostalgisk igen som jag blir i perioder, läser igenom mina gamla versioner av Tusenskönan, eller det som sedermera kom att bli Tusenskönan.

Det som började med "Utan minne", i augusti 2006, som då var en helt annan historia med bara namnet "Maximilian" gemensamt med nuvarande boken. Jag säger namnet för personen Maximilian har utvecklats under det att jag skrivit även om han någonstans i grunden kanske ändå är densamme eller delvis har samma egenskaper i alla fall.

I nostalgin blir jag euforisk för jag minns hur roligt jag hade när jag skrev under 2006-2007, hur allting bara flödade ur mig. Jag fick ihop en bok på motsvarande runt 600 sidor - 239897 ord eller 1351712 tecken (inklusive blanksteg). Och sedan ratade jag alltihop och började om från början.

Skrev en bok som inte blev lika klar som den föregående och som landade på runt 200 sidor innan jag ratade allt i den också och började om igen, skrev en ny version (inte klar) på runt 140 sidor, och också ratade, men från den har jag plockat smådelar som jag till och med använder i den nuvarande versionen.

Ett omständligt vis att nå fram till det man egentligen vill berätta. Men allt man skriver är övning och lärorikt, man lär sig, ju mer man skriver desto bättre. Men å vad jag saknar den där äldsta versionen ibland. Speciellt just nu...

Dock, även om den hade viss potential var den för svamlig, jag ville verkligen få in allting i den, och det var väl därför den var så rolig att skriva, för att där inte fanns några spärrar. Jag sade ja till varje idé jag fick och klämde in den i historien.

Nu är jag betydligt mer selektiv och håller mig till det väsentliga. Jag har verkligen utvecklats under de här åren, och det är ju alltid något. Även om jag önskar att jag skrivit fler böcker klara, verkligen avslutat och varit nöjd istället för att rata det skrivna och börja om...

Det är i alla fall hemskt roligt att läsa det gamla och förfäras och förskräckas, bejubla och skratta åt det Maximilian går igenom, för liksom jag hade väldigt kul när jag skrev har jag kul när jag läser. Ingenting som är publiceringsbart (utan massiv redigering) men ändå roande med ett nostalgiskt värde. Jag blir lika bubbligt glad och skuttig som när jag skrev den, lika energiskt euforisk...

En sida om dagen är bra för magen

Som så ofta förr sitter jag och surfar istället för att skriva, jag surfar efter skrivarbloggar, efter inspirations- och skrivartips, och då snubblade jag över sidan "One Page Per Day". Kanske något att använda sig av? En sida om dagen är bra för magen.

World Builder Projects

Vilken bra sida jag snubblade över, en länkskatt att använda när man som författare ska skapa sin fantasy-/sf-värld. Sidan heter World Builder Projects. Jag tror att jag kommer att använda den framöver... (Den borde gå att använda även till andra slags skrivande där man ska skapa världar - historiska romaner, tänker jag främst på, men också nutida - det är så många intressanta länkar på sidan.)

Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Tillbringade ett par timmar på kafé igår och kom igång ordentligt med Tusenskönan igen. Arbetet med romanen har legat nere ett tag, jag har skrivit dikter och jobbat med en novell (som inte är klar än, men växer, mer och mer ostadigt). Innan kafébesöket köpte jag en ny liten anteckningsbok (jättesöt, designad av Gaëlle Boissonnard med symboliskt värde i bilden) och innan dess hade jag också lagt in hela romanen i PDF-format i min telefon. På kaféet läste jag igenom kapitel för kapitel, skrev anteckningar om varje kapitel, hann bra långt under den tid jag satt där.

En annan sak jag gjorde, det allra roligaste, var att jag löste en knut som jag haft så länge. En svårighet. Linus, antagonisten i romanen, Maximilians fiende nummer ett - jag har varit osäker på mycket gällande honom. Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Nu släppte det. Jag skrev "Det är viktigt att jag har klart för mig allt gällande Linus. Ok." Och sedan körde jag igång, skrev sida upp och sida ned tills jag plötsligt hade klart för mig precis vad han är för en figur. Och han blev allt mer sympatisk... Han blev mångfacetterad och det är en viktig sak. För även om Maximilian avskyr honom och jag skriver utifrån Maximilians perspektiv får inte en så viktig karaktär som Linus bli platt. Han fick ett annat djup än jag trodde, en ny hemlighet och en längtan. Han är en man med många hemligheter och lite av en kameleont, Maximilian gillar honom som sagt inte, men andra tycker om honom och frågan är vad han då visar upp för sidor. På teckningen här ovan (ritad av undertecknad) ser ni honom som Maximilian ser honom. Mer eller mindre enbart osympatisk och en otrevlig bekantskap.

Jorden runt IV

Ivrig och nyfiken som jag är hoppar jag på en ny läsutmaning. Det är Lyrans Noblesser som står för den och den börjar i september. Jorden runt IV heter den, och går ut på att man läser ett antal utvalda böcker, en eller flera böcker för varje kontinent, varje världsdel; sammanlagt blir det alltså minst fem böcker såvitt jag förstår, från Europa, Afrika, Asien, Oceanien och Amerika.

efteråt

binder en krans av saknad

när dina andetag tystnat

öppnar fönstret

följer fågeln med blicken

på väg mot det som är bortom

utanför nickar linnéablomman

mot solen som värmer husväggen

©Jenny Holmström

Snurran åker till mormor på landet

På väg från ögonkliniken, i den lilla butiken på lasarettet, tittade jag (naturligtvis) på bokutbudet. I en låda med pixiböcker hittade jag en ny "Snurran"-bok! Jag har lånat alla jag kommit över på biblioteket, jag har köpt ett par stycken, och nu hittade jag en ny titel, "Snurran åker till mormor på landet", för bara 12 kronor. Det klart att jag slog till!

Snurran-böckerna är skrivna av Eva Bergström, illustrerade av Annika Samuelsson. De är bara för härliga! Snurran är en svart liten katt i trotsåldern. Hon gör saker, på ett självklart vis, för att hon vill, och hon älskar ketchup. Kom ihåg det.

Det finns tolv böcker om Snurran, varav fem är pixiböcker. Den första boken heter "Snurran och den osande abborren". Börja läsa där.

I talk to the rain (and it inspires me)

Yuki Kajiura - I talk to the rain

Plötsligt blev jag så mycket mera mainstream

Enligt O har gjort en uppdatering på "Hur main stream är jag?" För kul skull kikade jag också på Pockettoppen på Bokus som hon utgått ifrån när hon räknat efter hur många böcker hon läst på "tjugo i topp"-listan. Själv handlar jag mest annars på Adlibris, så jag ska göra en koll på Adlibris pockettopp också för att jämföra. Hursomhelst, Bokus' Pockettopp först.

Av 20 böcker har jag läst en bok, nummer 11, "Sommarbruden" av Marita Conlon-McKenna. Men för att göra mig själv lite mer mainstream måste jag tillägga att jag äger två av böckerna, "Betvingade" av Simona Ahrstedt (där jag läst bok ett i trilogin (som jag också äger); detta är bok två), och "Drakarnas dans" av George R.R. Martin - dock på engelska, ej på svenska.

Då är jag uppe i tre böcker, med lite god vilja. För att göra mig själv ännu lite mer mainstream kan jag tillägga att jag känner igen åtminstone en fjorton, femton av böckerna. Och jag har föregångaren till "Dandy", "Brobyggarna" - som jag dock inte läst än. Så jag vill läsa dessa två så småningom.

Dessutom vill jag läsa de ovannämnda böckerna jag redan äger, samt även "En man som heter Ove" och "Den store Gatsby". Kanske att jag någon gång ger mig in på Roslund & Hellström och läser deras böcker. Min fästman har dem, så dem kan jag låna av honom.

Plötsligt blev jag så mycket mera mainstream. Åtminstone sju av tjugo och kanske åtta av tjugo, eller till och med nio eller tio, då även "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" intresserar; andra världskriget är något som i all sin skrämmande historia måste kommas ihåg och därför läser jag sådana slags historiska böcker (liksom jag gärna läser andra historiska böcker men det är ett annat blogginlägg).

Tillägg efter en stunds eftertanke:

Det är ändå bäst att dubbelkolla, tänkte jag. HAR jag verkligen LÄST "Sommarbruden"? Inser att svaret är nej, och vips blev jag mindre mainstream igen. Jag blandade ihop "Bröllopsfixaren" med "Sommarbruden". Conlon-McKennas bok "Bröllopsfixaren" har jag nämligen läst, i juni 2011. Sedan dess har jag inte läst något av henne. Marita Conlon-McKenna har för övrigt gett ut nio barnböcker och tio vuxenböcker, varav fyra vuxenböcker (hennes senaste) översatts till svenska. Av dessa har jag läst två, bevisligen ("Bröllopsfixaren" och "En liten hattaffär på hörnet").

Så, my bad, jag har inte läst en enda bok på Bokus' topplista just nu! - Plötsligt inte alls mainstream? - Men jag är säker på att jag läst en del mainstream, på andra listor. Åtminstone tror jag det.

Listan, i korthet:
1. En man som heter Ove av Backman
2. Den store Gatsby av Fitzgerald
3. Mörk jord av Bauer
4. Den sista akten av Jungstedt
5. Dandy av Guillou
6. Kast med liten kniv av Kadefors
7. Bättre tillsammans av O'Flanegan
8. Sju jävligt långa dagar av Tropper
9. Två soldater av Roslund & Hellström
10. Betvingade av Ahrnstedt
11. Sommarbruden av Conlon-McKenna
12. Livet efter dig av Moyes
13. I stundens hetta av Sten
14. Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz av Rosenberg
15. Drakarnas dans av Martin
16. Synda av Day
17. Springfloden av Börjlind
18. Gideons ring av Gerhardsen
19. Lärjungen av Hjort & Rosenfeldt
20. Skuggsida av Bauer

iHanna inspirerar, så också Karen Wallrond

Nyss hittade jag tillbaka till iHannas blogg. iHanna har varit en kreativ inspiratör för mig länge nu, men det var jättelänge sedan jag tittade in på hennes blogg/hemsida senast. Igår, i hennes senaste blogginlägg, har hon skrivit ett citat. Jag tar mig friheten att citera det här också, för det var så pang på rödbetan, så precis på det jag tänker på just nu och funderar kring. iHanna själv skriver i inlägget, bland annat följande: "A lot of things might come about when you relax." Besök gärna länken ovan för att läsa mer. Här är Karen Wallrond-citatet:

Not only do I believe that we are all creative and artistic, I think it is imperative that we each practice our creativity and art with a certain amount of discipline and regularity.
I think it’s important to form a creative practice, and experiment with as many different forms of creativity as we dare, because, and this is important: Practicing our own ways of self-expression and creativity is how we become confident and secure in our Different. It is one path to owning our beauty.
/Karen Wallrond

Ett konstaterande, en gammal insikt på nytt

Måste konstatera något jag egentligen redan visste: det är lättare att skriva om att skriva än att verkligen göra det. Detsamma gäller mina andra kreativa aktiviteter som hela tiden kommer i skymundan för det som är lättare att göra (aka prokrastinering). Och tyvärr är jag ofta mer eller mindre stressad inombords (tro det eller ej) så jag har svårt att ta mig lugnet och tiden att sätta mig ned med sådant som kräver eftertanke, lugn, ro i sinnet, sådant som också ger lugn och harmoni, som att måla/teckna/metalltrådsfläta/virka. (Samtidigt är det ju så lätt att verkligen göra allt nämnt ovan; det är bara att göra det (och undvika att sitta vid datorn om man inte har en plan för vad man ska göra där) och sluta ha så höga krav).

Tre efterlängtade böcker i bokpaket

Jag fick ett efterlängtat bokpaket idag från Adlibris med tre böcker som jag beställt.
  

Av Kim M. Kimselius, "Att skriva med glädje", en bok som jag velat läsa sedan den först kom ut. Hon är en god inspirationskälla till skrivande, Kimselius. Har redan börjat bläddra i boken och ser snabbt att den fungerar bäst som en bok att läsa av nu och då och här och där, än att läsa från pärm till pärm. Men jag kanske ska läsa den från pärm till pärm parallellt med att jag läser annat.

 Den andra boken jag köpte är "Illdåd" av Dick Harrison. Jag har precis läst två böcker jag haft stående i bokhyllan ett tag, Harrisons första böcker i trilogin om Ulvbjörn. De två första böckerna heter "Ofärd" och "Niding", två riktigt bra historiska romaner. Nu ser jag fram emot den avslutande boken i trilogin.

Den tredje boken jag beställde var Neil Gaimans "The Ocean at the End of the Lane". Min favoritförfattare har kommit ut med den första vuxenboken på länge. Klart att jag måste köpa den, och helt nyutkommen är den också. Ska bli så roligt att läsa den!

Goodreads - bra eller dåligt?

Redan i september 2012 gick jag med i goodreads, lade till några böcker då, och en vän, men gjorde inte mycket annat, och har knappt använt det sedan dess. Nu har jag börjat igen, loggat in (efter att ha skaffat nytt lösenord för jag hade glömt bort det gamla) och lagt till ytterligare några böcker i mina listor.

Men är detta något att satsa på, eller tar det bara tid ifrån en? Vad tycker ni som använder detta? Eller kan ni tipsa om något liknande, bättre? Idén är rolig, men jag vet inte, i praktiken - tar det för mycket tid? Jag är lockad av det, men det blir ett långtidsprojekt att lägga in alla böcker man läser/läst och vill läsa. Svårt också att sätta betyg på böckerna, tycker jag. Men jag vill alltså, trots velandet ovan, göra ett nytt försök att använda mig av denna community.

Vore förresten skoj att ha fler vänner där också... Om någon känner för att lägga till mig som vän så säg gärna till! Jag välkomnar alla nya bekantskaper där!

Favoritplatser att skriva på

Har kommit på att jag skriver allra bäst på annan plats än i hemmet. Framför allt någonstans där jag kan sitta med papper och penna. Min skaparförmåga flyger all världens väg om jag måste sitta vid en dator. Mina favoritplatser för skrivande är:

• på tåget - jag åker tåg två gånger om dagen, en halvtimme åt gången och det är perfekt tid för att skriva (eller läsa), lagom tid för att hinna skriva en skrivövning eller en dikt, om inte annat.
• på biblioteket - vad är bättre och mer inspirerande än att sitta bland böcker och skriva? - alla andra författare som hejar på, som redan har kommit till att publicera sin bok, förverkligat sin dröm.
• på café - jag köper gärna en cappuccino, det räcker så, och möjligtvis något litet till som en liten smörgås, och sedan kan jag sitta hur länge som helst och fokusera på skrivandet (för det mesta, om det inte är någon riktigt högljudd som sitter nära intill, vid bordet bredvid).
• på promenad - jag går och funderar och stannar till gång efter annan, skriver några meningar, en formulering eller några stödord, går vidare och grubblar vidare, eller går rentav medan jag skriver, det har också hänt - då blir det långsamt promenerande.
• på tågstationen - jag sitter gärna och väntar på tåget, och är det försenat blir det ännu mer tid i vänthallen, perfekt för att sitta och skriva...

Snabb process - diktskapandet

Förra veckan och den här har jag skrivit dikter. Blir mest det just nu. Ännu mer när jag får beröm från de i skrivarcirkeln. Jag vet att poesi inte säljer, men det är roligt att skriva (håller ändå på med en diktsamling). Mest kommer dikterna till mig spontant, blir snabbt bearbetade därefter, ändrade om och om igen tills jag har en slutgiltig version. Processen går snabbt, som mest tar det väl en eller ett par timmar. Idag tog det bara några minuter. På väg hem kom orden till mig, det är bra att promenera för det sätter igång hjärnan, orden flödade och jag blev tvungen att stanna, hala fram anteckningsbok och penna ur handväskan och skriva. Fortsatte skriva medan jag gick hemåt. Hemmavid, efter middag och annat, har jag nu suttit och renskrivit, ändrat lite under renskriften men inte mycket. Sammanlagt tog processen kanske en kvart, och det blev en ganska så bra dikt. Domen kanske jag får när skrivargruppen drar igång igen i höst. Mina dikter brukar bli söndertrasade, petade i intill minsta bokstav. Ju kortare, desto mer diskussion och konstruktiv kritik. Roligt, verkligen. Nu får dikten vila ett slag innan jag petar i den, innan jag redigerar. Dags att kasta mig över nästa diktprojekt...

Wild Eyes

När jag ändå är inne på ämnet musik... Jag sökte på Youtube efter Nana Mizuki (som jag nämnde i föregående blogginlägg), och hittade en väldigt catchy sång med henne, Wild Eyes. Postar den här nedan för er att lyssna på. Lyssna, ni som annars aldrig lyssnar på japansk musik, varsågoda. Japansk pop.

Nana Mizuki: Wild Eyes [HD]

Preserved Roses

T.M.Revolution har kommit med en ny singel, som han gjort ihop med en Nana Mizuki, någon som jag aldrig lyssnat på förut, men jag gillar deras röster ihop i den här PV:n när de sjunger båda två. Det är en typisk T.M.Revolution-video, man vet inte riktigt vad som händer men det kittlar fantasin och är SF-inspirerat. Jag gillar låten! Upbeat-tempo och lättlyssnat.

Nedan, T.M. Revolution och Nana Mizuki: Preserved Roses (Short Edit).

Bloggtips?

Jag tänkte försöka ta ett nytt tag med bloggen. Är det något speciellt ni skulle vilja att jag bloggade om?
Tänkte blogga lite oftare och bli bättre på att svara på bloggkommentarerna. Förlåt alla ni som kommenterar, för att det tar sådan lång tid innan jag får ändan ur vagnen och svarar! Det är inte så att jag inte uppskattar kommentarer, tvärtom! Jag blir väldigt glad för varje kommentar jag får, jag har bara den fruktansvärt dåliga vanan att skjuta upp saker alldeles för länge, i alltför många sammanhang...

Ingen disciplin?

Jag trodde jag hade disciplin, men jag börjar tänka "det har jag inte". Jag är mer av en periodare, och det stör mig. Att jag inte kan upprätthålla disciplinen, att jag gång på gång måste "börja om", skärpa mig, omfokusera och återigen "börja" skriva efter en kortare eller längre period av tystnad, utan skrivna ord.

Kanske är det för att jag envist håller mig till ett projekt numera, kanske är det bättre att hoppa emellan, faktiskt ha flera saker på gång samtidigt, som någon rådde mig - en roman, ett novellprojekt, går inte det kan man plita på en dikt. Jag gillar att skriva dikter, är ganska bra på det. Och det vore tillfredsställande att skriva fler noveller eftersom man då (förhoppningsvis) avslutar projektet snabbare och kan lämna något avklarat bakom sig. Som så många visa (redan författare) råder: avsluta det du påbörjat.

Kanske fokuserar jag för mycket på resultatet, på sedan, på slutmål istället för att ta ett ord i taget. Ta på mig skygglappar och inte se alltför långt, lägga upp delmål. Konkreta sådana. Jag vet inte. Med sådant här jojoskrivande återkommer också tvivlet, gång efter gång.

Måste det vara såhär? vill jag ropa, desperat. Men jag lider i det tysta, frustrerad, och vänder ilskan mot mig själv, prokratistenerar istället. Sätter upp mål som att läsa ut "A Storm of Swords" innan första juni. Bara lite mindre än halva boken kvar, är på sidan 614 av 1128. Skrivarmålen omformulerar jag hela tiden för att jag aldrig når upp till dem.

Men apropå avsluta så tynger alla oavslutade projekt mig, gnager på mig istället för att jag kan lämna dem bakom mig. Alla projekt. Från den allra första lilla sagan som ligger oavslutad från det att jag var sju år till den senaste trilogin som blir ett evighetsprojekt. Nu överdriver jag lite, men det är ungefär så det är. Precis som elefanten har jag svårt att glömma, svårt att blunda för allt negativt. Jag vet inte riktigt vad jag är bra på... Påbörja saker?

Läser mycket, skriver mindre

Läser mycket, skriver mindre just nu. Har lyssnat klart på Ljusets dotter och lånat en ny ljudbok på biblioteket. Läser också tegelstenen av George RR Martin, tredje delen i Sagan om is och eld. På biblioteket lånade jag också och läste två grafiska novelletter idag. Skriver desto mindre, inte alls just nu. Samlar stoff, kan man säga, genom att leva och läsa.

Sår på ögat

Nu har jag varit iväg från bloggen i över en månad. Det beror mestadels på mitt högeröga. Jag fick ett sår på hornhinnan. Ögat blev så ljuskänsligt att jag blev tvungen att ha på mig solglasögon inomhus, det blev ilsket rött och gjorde ont. Min husläkare gav mig omedelbar remiss till ögonkliniken, och på ögonkliniken kunde de konstatera att jag hade ett sår på hornhinnan. Det var stort, lika stort som en halv lillfingernagel, men tack och lov var det ett ytligt sår, trots sin storlek. Helt ofarligt men det skulle ta tid att läka. Jag fick antibiotika att droppa i ögat morgon och kväll under en period. Och sedan har jag fortsatt med salva på ögat om kvällarna.

Nu är såret i princip läkt, men jag ska även fortsättningsvis droppa i ögat för att hjälpa till med vätskebalansen, fram till återbesök i juni. Jag har minskat ned på datoranvändningen på fritiden eftersom det gör ögat torrare och mer ansträngt. På jobbet sitter jag mestadels vid datorn och stirrar på skärmen, det blir tyvärr ofta intensivt i långa pass, så jag vill passa på och vila det när jag kan.

Nu ägnar jag mig ju gärna åt både datorsittning (skriva, läsa, blogga), och läsning i soffan, men under den senaste månaden har jag vilat ögat och lyssnat med öronen en del istället, och äntligen kommit någonvart i ljudboken jag började lyssna på i höstas, Ljusets dotter av Elisabet Nemert. Det är ganska dålig bok men den fungerar bra att lyssna på, en behaglig uppläsare och det vilar ögonen. Mer om boken i en recension på bloggen när jag lyssnat klart på den, börjar närma mig slutet nu.

Annars har jag inte kunnat hålla mig ifrån läsning, har dock läst skamligt få böcker i april, tack vare ögat, bara två böcker, men i maj har jag kommit igång ordentligt igen, är inne i en riktig läsperiod nu.

Riktigt lika bra går det inte med skrivandet, jag har insett att vad som fattas mig i mina romanprojekt är förarbetet gällande miljö och världsbyggande.

Jag har nyss läst ut Anaché av Maria Turtschaninoff och hon har gjort ett imponerande förarbete som fick mig att inse vikten av att faktiskt göra det. Man kanske inte alltid behöver lägga så mycket av det i själva boken på det sätt Turtschaninoff gjort, men man måste, som författare, känna till världen såpass bra att man hela tiden kan se allt som sker och händer framför sig, och det har jag inte alltid gjort.

Tillbaka till världsbyggande alltså, jag klurar och funderar och tänker kring Tusenskönans universum. Det försvårar att jag en gång i tiden gjorde ett världsbyggande som sedan blev inaktuellt i och med att boken fick annan skepnad. En gång i tiden var det bestämt att handlingen skulle utspelas i nutid, nu har det blivit motsvarande 1790-tal och tidigt 1800-tal och då måste mycket ändras på. Jag har ändrat i det skrivna men inte tänkt igenom helt och hållet allting runtomkring så grundligt som jag borde.

Smartphone, löpning och yoga

Jag har kommit igång. Skrev småbitar på tåget, fragment, inklipp på ställen där jag lämnat hål. Hemmavid skrev jag vid datorn 1078 ord. Sammanlagt kanske jag landar på 1200 ord eller något sådant. Känns jättebra att jag skrivit. Har de senaste dagarna läst mitt skrivna, om och om igen, på min nya mobiltelefon, verkligen andats texten, andats världen. Tänkt på hur det ser ut, där Tusenskönan utspelar sig, tänkt på hur han är egentligen, Maximilian. Funderat kring boken. Det har hjälpt. Och kanske har löpningen och yogan också hjälpt? Nu känner jag mig nöjd med dagen. Imorgon är det skrivarcirkel, har inget bidrag direkt att komma med, om jag inte renskriver en dikt jag skrev idag, eller kanske att jag tar med något från TS? Hursomhelst, jag vill få tid imorgon till att skriva på TS också, för nu är jag igång igen.

Kanske är jag inte helt förlorad - om man får tro Murakami?

Let's face it, som man säger på ren svenska, jag har blivit världens bästa på prokrastinering de senaste veckorna. Dock inte alls lika bra på skrivande.

Mycket tid har ägnats åt min nya telefon, min första smartphone, och oj, vilken leksak för en vuxen människa. Wordfeud, Ordjakten, Ruzzle Free, Instagram, Candy Crush... Spelen är många... Tyvärr. Roligt har det varit men skrivandet har fått stryka på foten. Och ärligt talat har motivationen för skrivandet dalat... just för att det gått så trögt. Och går det trögt och jag skriver mindre, så går det ännu sämre - en ond cirkel, med andra ord. Camp NaNoWriMo är inte alls samma sak som NaNoWriMo; jag har inte alls kunnat hålla mig tillräckligt motiverad eller tänkt ordmål eller så. Jag lade ihop alla dagsmål och kom fram till att jag ville skriva 13000 ord per vecka i april. Jo, tjena och hejsan, för att tala vardagsspråk.

Jag kanske bara måste acceptera att det just nu går ganska långsamt. Jag polerar och förfinar, jag redigerar och putsar. Jag har sparat en specialversion av boken med stor stil och lagt in i telefonen så kan jag läsa på den också. Så slipper jag tillbringa så väldigt mycket tid vid datorn. Och jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att när det går så trögt som det gör nu är det bättre att sätta sig med papper och penna, the old fashion way, och skriva för hand. Som på den gamla goda tiden. Så mycket mer kreativt och glädjeskapande. Åtminstone när det går såhär taffligt.

Det är nästan så att jag inte alls vill rapportera om hur det har gått de här veckorna... Vecka 14 landade på 2302 ord, vecka 15 på 1559 ord och hittills vecka 16, på dag ett, har jag skrivit 74 ord. I runda slängar, för jag har några enstaka ord som jag skrivit för hand eller skrivit i telefonen och inte renskrivit eller lagt in på datorn. Men det är pinsamt lite och pinsamt dåligt.

Acceptans, var det ja. Ibland går det trögare. Var hittar jag motivationen igen?

Det är inte så att det är helt stiltje. Jag funderar och tänker mycket kring TS, lägger pusselbitar på plats, skriver igen hålen som finns i de första kapitlen, kapitel ett, två, tre, fyra och fram till och med kapitel åtta någonstans. Så jag jobbar ändå med skrivande - kanske inte skulle vara så hård mot mig själv...?

Dessutom köpte jag löparskor i helgen och har börjat springa, första gången igår (ska springa igen i morgon) och löpning föder ju skrivande, i alla fall om man får tro Murakami och andra med honom. Kanske är jag inte helt förlorad än?

Nu ska jag göra ett försök att skriva för hand och sedan ska jag ta kväll och bänka mig framför teven, C More Series och säsong tre av Game of Thrones.