Let's face it, som man säger på ren svenska, jag har blivit världens bästa på prokrastinering de senaste veckorna. Dock inte alls lika bra på skrivande.
Mycket tid har ägnats åt min nya telefon, min första smartphone, och oj, vilken leksak för en vuxen människa. Wordfeud, Ordjakten, Ruzzle Free, Instagram, Candy Crush... Spelen är många... Tyvärr. Roligt har det varit men skrivandet har fått stryka på foten. Och ärligt talat har motivationen för skrivandet dalat... just för att det gått så trögt. Och går det trögt och jag skriver mindre, så går det ännu sämre - en ond cirkel, med andra ord. Camp NaNoWriMo är inte alls samma sak som NaNoWriMo; jag har inte alls kunnat hålla mig tillräckligt motiverad eller tänkt ordmål eller så. Jag lade ihop alla dagsmål och kom fram till att jag ville skriva 13000 ord per vecka i april. Jo, tjena och hejsan, för att tala vardagsspråk.
Jag kanske bara måste acceptera att det just nu går ganska långsamt. Jag polerar och förfinar, jag redigerar och putsar. Jag har sparat en specialversion av boken med stor stil och lagt in i telefonen så kan jag läsa på den också. Så slipper jag tillbringa så väldigt mycket tid vid datorn. Och jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att när det går så trögt som det gör nu är det bättre att sätta sig med papper och penna, the old fashion way, och skriva för hand. Som på den gamla goda tiden. Så mycket mer kreativt och glädjeskapande. Åtminstone när det går såhär taffligt.
Det är nästan så att jag inte alls vill rapportera om hur det har gått de här veckorna... Vecka 14 landade på 2302 ord, vecka 15 på 1559 ord och hittills vecka 16, på dag ett, har jag skrivit 74 ord. I runda slängar, för jag har några enstaka ord som jag skrivit för hand eller skrivit i telefonen och inte renskrivit eller lagt in på datorn. Men det är pinsamt lite och pinsamt dåligt.
Acceptans, var det ja. Ibland går det trögare. Var hittar jag motivationen igen?
Det är inte så att det är helt stiltje. Jag funderar och tänker mycket kring TS, lägger pusselbitar på plats, skriver igen hålen som finns i de första kapitlen, kapitel ett, två, tre, fyra och fram till och med kapitel åtta någonstans. Så jag jobbar ändå med skrivande - kanske inte skulle vara så hård mot mig själv...?
Dessutom köpte jag löparskor i helgen och har börjat springa, första gången igår (ska springa igen i morgon) och löpning föder ju skrivande, i alla fall om man får tro Murakami och andra med honom. Kanske är jag inte helt förlorad än?
Nu ska jag göra ett försök att skriva för hand och sedan ska jag ta kväll och bänka mig framför teven, C More Series och säsong tre av Game of Thrones.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar