Recension: Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis

Jag har läst Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis, första delen i serien Kampen om Tusenvärld.

Det är en spännande bladvändare från början till slut.

Såhär beskrivs handlingen på Adlibris:

Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor.

Tillsammans med hennes lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas för Trubaduren blir de tvungna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland. Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, en ny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld och att de kanske har makten att rädda den.

Huvudpersonen Julia tillsammans med sin bror Edvin och en av stadens alkoholister, kallad Trubaduren, tar sig till en annan värld där mycket är annorlunda, men en hel del också känns igen. Davis skriver trovärdigt om deras liv som flyktingar och de språkbarriärerna de stöter på i det nya landet.

Det är lätt att känna igen sig i och sympatisera med Julia. Hon brottas med känslor som svartsjuka och avundsjuka som många kan känna igen sig i.

Detta är portalfantasy som känns modern och medryckande. Kreativitet är bokstavligen nyckeln till kunskap och lärande. Davis har skrivit fantasifullt och annorlunda, med många egna idéer även om kampen mellan det onda och det goda är skriven om förut.

Handlingen skedde snabbt mot slutet men var också en del i den stegrande spänningen.

Cliffhanger-slutet gör klart att det är första delen i en serie. En serie som jag gärna vill läsa mer av.

Tack till Joseph A. Davis för recensionsexemplaret!

Köp boken här:

Adlibris

Bokus

Recension: Framtid – 11 berättelser för mellanstadiet av (red.) Karin Tydén

Titel: Framtid: 11 berättelser för mellanstadiet

Författarna är: Karin Aspenström, Oskar Kroon, Ida Kjellin, Oskar Källner, Kerstin Lundberg Hahn, Anna-Clara Söderlund, Gustav Tegby, Alma Thörn, Maria Turtschaninoff, Jack Werner och Ida Ömalm Ronvall.

Förlag: Rabén & Sjögren

Sidantal: 154

Detta är en novellsamling som även innefattar en tecknad serie. Den gemensamma nämnaren är ”framtid”.

Från beskrivningen av boken på Adlibris:

En mystisk brevvän, en upptäckt som ställer världen på ända, en bilfärd som förändrar allt ...

Framtiden kan ligga flera tusen år framåt i tiden, eller bara ett ögonblick bort. Här har vi samlat tio noveller och en tecknad serie som på olika sätt handlar om framtiden. Några utspelar sig i vår tid och värld, andra i en helt annan tid i ett helt annat universum. Några kommer att få dig att skratta, andra att tänka till. En härlig blandning av kalla kårar, sorg, humor och spänning när den är som allra bäst!

Målgruppen är precis som titeln antyder barn i mellanstadieåldern. För att vara en mellanstadiebok har den riktigt stor teckenstil och många gånger ett så lätt språk att jag kan tycka att böckerna fungerar att läsas även för lågstadiet. Dock kan vissa av novellerna vara lite otäcka för en yngre publik. För mellanstadiet fungerar de dock utmärkt.

Här finns en blandning av alla möjliga genrer, allt från skräck till humoristiskt. Det här är en spännande samling berättelser.

Det här är en samling som passar mycket väl som diskussionsunderlag i skolan eller skriva kring i skolsammanhang. Antingen att barnen läser novellerna själva eller att läraren läser för dem och de diskuterar efter varje berättelse. Alla noveller kan sägas vara källa till diskussion och funderingar.

Som läsare kan man diskutera handlingen och i vissa fall slutet. Hur gick det egentligen? Ett par berättelser har öppna slut. Vad hände därefter?

Jag var mest nyfiken på Maria Turtschaninoffs novell måste sägas, för hon är den enda av författarna som jag läst något av tidigare och en författare som jag därtill tycker är mycket bra. Hennes bidrag till den här samlingen var även den bra, om än ganska enkel (passande för målgruppen) med ett fint budskap i slutet.

Den starkaste novellen var i mitt tycke Nicrophorus vespilloides av Oskar Kroon. Det var en stark novell om framtiden alldeles strax. ”Du” som tilltal styrker berättelsens stämning ytterligare och ger mer närvaro.

Betyget på novellerna varierade för mig, från 2 som är ”okej” till 3 och 4 som bäst. I snitt får samlingen 3,5 men jag rundar uppåt. Jag ger den här novellsamlingen fyra stjärnor av fem på Goodreads och kan varmt rekommendera den.

Köp boken på:

Adlibris

Bokus

Helgfrågan v. 44 2020: vårens bokutgivning och Halloween

Helgfrågan hos Mia är denna gång handlar om vårutgivningen och i anslutning till den frågar hon:

Har du spanat in något nytt som du vill läsa?

Jag tittade runt på vårutgivningen enkom för att kunna svara på denna fråga.

Hittade en bok som jag blev påmind om, som jag redan sett fram emot och sett på Instagram tidigare: nästa bok av Siri Pettersen.

Hon kom tidigare ut med trilogin Korpringarna.

Nu kommer första boken i en ny trilogi som utspelar sig i samma universum. Den heter Järnulven, ges ut av B Wahlströms och mer finns att läsa om den på Norstedts förlagsgrupps sida om boken. Den kommer ut 16 april 2021 på svenska.

Bonusfrågan är:

Ska ni fira Halloween? 

Det korta svaret är nej. Vi firar Allhelgonahelgen genom att på Allhelgonadagen, mitt på dagen, tända ljus på gravarna uppe på kyrkogården och på Allhelgonaaftonen ta en promenad (till en annan kyrkogård i närheten) och tända ljus i minneslunden. Mer än så firar vi inte.

Helgfrågan v. 43 2020: läsning och vinter

 Fredag igen och dags för helgfrågan hos Mia, veckorna går fort. Den här helgen frågar hon:

Vad läser du nu?

Just nu läser jag The Fox Woman av Kij Johnson. Det är en bok som bygger på den japanska legenden om Kitsune, en rävhona som blev till en kvinna av kärlek till en mänsklig man. Boken är skriven som brev eller dagböcker. Det är tre personer man får följa: en man, hans hustru och en rävhona. Var och en av dem med en egen röst och berättelse. Historien utspelas under Heian-perioden (794-1185) i Japan, i slutet på 800-talet.

Jag tycker att Johnson speglar kulturen och tiden mycket bra. Kvinnan Shikujo och mannen Yoshifuji lever åtskilda i samma hus, ser varandra oftast som skuggbilder bakom pappersväggar. Ibland skickar den ena av dem två en skriven lapp till den andra, i form av ett poem med en inbjudan till den andra om att träffas och umgås.

Det är en långsam berättelse som tar tid på sig att utvecklas, väldigt stämningsfull och full av vemod och ensamhet hos de gifta som ändå lever som åtskilda, och deras barn som uppfostras av en barnflicka där varken mamman eller pappan har mycket att göra med barnets vardag.

Jag har precis bara börjat och kommit till sidan 76 av 382.

Bonusfrågan är:

Längtar du efter vintern?

Jag längtar inte efter vintern just nu. Om något längtar jag efter min barndoms vintrar i så fall. När snön kom, låg kvar, minusgrader, sedan blev det vår och då smälte den bort. Inte det där mellantinget som är nu där det mest är livsfarligt glashalt runt nollan eller slaskigt och regnigt och ett par plusgrader. Kontraster är bäst och tydliga, skarpa årstider som skiljer sig från varandra. Då kan man njuta av dem alla. Inte som förra året, med en enda lång höst tills det blev vår igen som till en början liknade hösten och sen kom plötsligt sommaren.

Veckans kulturfråga v. 43 2020

Dags för veckans kulturfråga hos Enligt O; hon frågar:

Vilka böcker planerar du att läsa under läslovet?

Nästa vecka har jag inget läslov, men jag har ändå mycket lästid. Det är några böcker jag tänkt läsa innan månadens slut som jag ska ta tag i redan nu under helgen, förhoppningsvis, eller i alla fall under nästa vecka.

Månadens språk enligt Scylla på Scyllas hylla är portugisiska och jag ska läsa en hyllvärmare, Karavellernas återkomst av António Lobo Antunes, en litterär roman som utspelas både på 1400-1500-talen och 1975.

Under oktober hade jag också tänkt mig att hinna läsa någon hyllvärmare vars författarefternamn börjar på bokstaven e. Detta enligt en Instagram-utmaning hos jennys_bokhylla, kallad #mina_hyllvärmare2020.

Boken jag mest hade i åtanke är Namnbrunnen (jag har den inbunden; länk till e-bok) av Inger Edelfeldt, en novellsamling med sagor för vuxna.

Fast nu i skrivande stund lockar även Törst av den egyptiska författaren Nawal El Saadawi. Även denna bok är en novellsamling. Det är tretton noveller om psykiskt och fysiskt förtryck av kvinnor och barn. Mer finns att läsa via länken ovan som leder till Världslitteratur.se:s sida om boken.

Jag kanske börjar på någon av dem redan nu till helgen och tar en novell lite då och då både under helgen och nästa vecka.

Alla mina hyllvärmare på e kan du se på mitt Instagramkonto.

Förhoppningsvis hinner jag med att läsa något mer fram till månadens slut.

Kanske lättar jag upp läsningen med Paradise Kiss 20th Anniversary Edition av Ai Yazawa, som jag lånat på biblioteket. En tjock samlingsbok som innehåller hela den japanska mangaserien Paradise Kiss på fem volymer. Den handlar om några fashion-intresserade ungdomar och deras relationer och publicerades för första gången någon gång runt år 2000.

Tisdagstrion: Gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro)

Veckans tisdagstrio hos Ugglan & Boken handlar om gudar, väsen, tomtar & troll, kort sagt mytologi och folktro. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har tidigare skrivit om bland annat Siri Pettersens böcker, även en del om Neil Gaiman och Terry Pratchett som alla har skrivit om troll, bland mycket annat.

Min trio får istället bli några andra. Tre författare som använt sig av folksagor som inspiration till sina böcker. Alla tre har använt sig av eller inspirerats av rysk mytologi i sina böcker. De utspelas i Ryssland eller alternativa land med inspiration från Ryssland.

Gemensamt för min trio är även att alla böckerna handlar om unga kvinnor som använder sig av sin mentala styrka för att klara av att stå emot de krafter som ställs mot dem. Som inte bara finner sig i sitt öde utan skriver om det efter egna villkor.

 

Catherynne M. Valente har tagit avstamp i den ryska folksagan The Death of Koschei the Deathless, där Koschei, som kan liknas vid en djävul i västerländsk mytologi, har skepnaden av en ung man. Han rövar bort prinsessor, men något oväntat sker när han rövar bort Marya Morevna.

Husälvor och andra mytologiska varelser från Ryssland spelar en roll i denna saga. Deathless är en mycket speciell, magisk bok om kärlek, död, revolution och mytologi.

Katherine Arden har skrivit The Winternight Trilogy, där jag läst de två första böckerna men inte den sista - än, den ska jag läsa nu i vinter.

Böckerna heter The Bear and the Nightingale, The Girl in the Tower, och The Winter of the Witch.

Här finns vinterdemonen Morozko och andra ryska väsen, mest sådana som är kopplade till hemmet, bland annat domovoj – en husande – som kanske motsvarar vår svenska hustomte. Här finns även vattenandar, vattennymfer och skogsandar.

Det är en medryckande saga med mycket vinter, av det riktiga slaget med ordentlig kyla och rejält med snö. Trots kylan är böckerna fyllda av värme, starka känslor, relationer och passion.

 

Naomi Novik har skrivit Uprooted respektive Spinning Silver.

I Uprooted är draken en människa. Han skyddar byn mot skogen och dess farligheter, men beskyddarskapet har sitt pris. Draken vill regelbundet ha en jungfru. Agnieszka trodde aldrig att hon skulle bli vald till drakens gemål och hon hade ingen aning om vad det faktiskt innebär förrän en dag då allt ställs på ända.

 

Spinning Silver är löst baserad på sagan om Rumpelstiltskin. Här finns bland annat älvor, samt en tsar som döljer något mörkare. Mytologi vävs samman med folksaga och historiska influenser. Läsaren får följa tre kvinnor och deras öden. Även här finns kyla och vinter, passion och kvinnlig styrka.

Helgfrågan v. 42: omslagsmatchning och godsaker

Helgfrågan anordnas av Mia på Mias bokhörna. Denna vecka undrar Mia om vi har något exempel på bokserier där böckerna matchar varandra. Massor! blir mitt korta svar.

Till exempel boken jag läser just nu, Vattnet drar av Madeleine Bäck, en modern skräckroman med mytologiska inslag, första delen i en trilogi. Där matchar böckerna i trilogin inte bara varandra, utan även kanterna på boksidorna har samma färg som omslaget på själva boken. Riktigt snyggt!

Bonusfrågan för veckan är om vi har fått något ihop med någon bok.

 

Javisst! Jag var med på bokbyte med hemlig bokvän för några år sedan (2011 - tiden flyger iväg!) och då fick jag både te, choklad, magnetiskt bokmärke, ett vykort och en anteckningsbok ihop med boken som skickades till mig.

 

När jag beställer böcker på BookDepository får jag alltid med ett bokmärke och bokmärkena ser ofta olika ut också. Det är en trevlig grej som ger mervärde. Likaså om man köper en bok på The English Bookshop i Uppsala, men de kör med likadant bokmärke hela tiden.

 

Ibland vid recensionsexemplar har jag fått bokmärke och informationsfolder eller -blad ihop med boken, och vid bokköp/recensionsexemplar från någon bokbloggsvän eller författare har jag även fått någon godisbit medskickad i paketet. Det uppskattas!

 

Sedan finns ju boxar som till exempel kanadensiska OwlCrate och svenska I Lav Lit av LavenderLit förlag men någon sådan har jag aldrig beställt. Då får man många merchandise-grejor ihop med månadens bok, men så kostar det extra också.

Hett i hyllan #7

Monika håller i Hett i hyllan som återkommer varje torsdag. Hon skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ett par böcker som är väldigt heta och stått i hyllan sedan någon bokrea kring år 2000 är Peter Nilsons rymdepos. Det är en duologi som består av två lustigt formaterade små böcker (längd:14,7 cm; höjd: 11,4 cm). Jag har påbörjat läsningen av första boken Rymdväktaren vid något tillfälle men inte kommit längre än så. Bok två heter Nyaga. (Länkar till Adlibris där böckerna finns att köpa i nytryck och i större format.) Ger smakprov på den första sidan nedan (se fotot).

Såhär står det på baksidan av första boken, Rymdväktaren:

I Rymdväktaren, första delen av Peter Nilsons rymdepos Projekt Nyaga, kommer år 2084 en ung matematiker till klostret Klaradal, som ligger på månen. Han kommer för att spela på superkvantdatorn Angelica som finns i klostret. Angelica "flyger liksom änglarna vart hon vill i universum. Hon är dessutom ett av de vackraste ting som vi människor har skapat någonsin". I klostret möter den unge matematikern en åldrad kollega, Peter Lorentzen. Som ung forskare var denne med om de mycket märkliga händelser i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet som totalt förändrade planeten jorden.

Böckerna är utgivna på Norstedts, första gången 1995, mina exemplar tryckta 1997. Jag antar att det var därikring bokrean var då jag köpte dem.

Hög tid att läsa dem, inte sant?

Jag kunde ju ha läst dem som en del av Space Opera September readathon som jag var med i både i år och förra året, men då läste jag andra böcker. Så måtte de bli lästa under Space Opera September readathon nästa år, om inte förr!

Blir i alla fall lite nyfiken på dem när jag tagit fram dem för att fota och bläddra. Även om de är på 568 respektive 566 sidor är det inte många rader på varje sida, så de borde inte ta så mycket tid i anspråk.

(Inlägget tidigare kallat Hett i hyllan v. 42 2020. Jag har nu döpt om det, numrerat efter mina antal "Hett i hyllan"-inlägg. Länken till inlägget i sig förblir dock detsamma.)

Omslagsonsdag vecka 42: fackböcker

Boklysten kommer med nytt tema varje vecka i omslagsonsdag. Den här veckan är temat fackböcker.

Tisdagstrion: fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

Veckans tisdagstema är "fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter". Roligt tema, tycker jag. Det får mig ofrånkomligen att tänka på husdjuren vi hade när jag var barn och vad vi döpte dem till. Jag har även alltid namngett alla mina gosedjur/kramdjur och dockor under uppväxten och laborerat med massor av namn i mina fiktiva världar när jag själv skrivit berättelser från sju år och uppåt, så namnsamlande har alltid legat mig varmt om hjärtat.

När jag var barn hade vi fiskar (de blev aldrig döpta) och hamstrar (de fick däremot namn). Mina syskon och jag hade Piff och Puff Räddningspatrullen-tema när vi bestämde var hamstrarna skulle heta när vi hade dem samtidigt. Min hamster fick namnet Zipper (se den lilla flugan på bilden ovan). Piff och Puff och Pärlan hette mina bröders hamstrar. Du ser dem alla i bilden ovan.

Vår hund hette Robin, men det kom sig från kullens namn som alla började på E. Eurobin förkortades helt naturligt till Robin.

Nyligen läste jag A Man and His Cat. När jag skulle skriva det här inlägget blev ju bara tvungen att påminna mig själv om namnet på katten. Serien är tecknad och skriven av Umi Sakurai så namnet är japanskt och blir lite av en tungvrickare, Fukumaru. Skulle jag verkligen döpa min katt/hund till det? Tror inte det, om jag ska vara helt ärlig, men boken får bli kvar ändå, om inte annat som tips på en mysig feel-good-bok om en man och hans katt.

Nyligen läste jag också Paddingtons resväska av Michael Bond, en samling om åtta korta sagor som handlar om björnen Paddington, han som älskar honung och bor i London hos familjen Brown. Paddington skulle nog passa även till en hund med mycket och fluffig päls, även om jag har hört att hundnamn inte ska vara för långa. (Hittar snabbt efter googlande "två stavelser, två skarpa konsonanter" som råd för blivande hundägare).

Bagheera skulle ju vara ett bra namn på en (svart) katt, inte sant? Jag har läst den ursprungliga Djungelboken, långt efter att jag sett Disneys version och den är väldigt annorlunda. Sedan dess har jag också köpt på mig en pocketversion på originalspråk, The Jungle Book av Rudyard Kipling. Den har jag inte läst än men planerar att göra någon gång framöver. Den står och väntar i bokhyllan på mig.

Fall into Fantasy 2020

I år var jag väldigt ”layed-back” när jag deltog i årets Fall into Fantasy readathon, anordnat som vanligt av Liza på bloggen I regnet och Instagram @iregnet.

Jag har tidigare deltagit 2016 och 2017. I år räknade jag inte sidantal.

Jag hade påbörjat två böcker innan läsmaratonet och jag vet inte nu i efterhand hur långt jag hade kommit innan torsdagen då läsmaratonet drog igång. Böckerna var Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis och The Hobbit av J.R.R. Tolkien.

Däremot läste jag det mesta i dessa två böcker under läsmaratonet. Jag påbörjade och läste klart Bilbo Hobbiten, en tecknad version av Bilbo. Samt att jag påbörjade men ej läste klart Stepsister av Jennifer Donnelly.

I år fanns också några utmaningar att utgå ifrån när man valde bok. Jag hade valt böckerna redan innan, mer eller mindre; böcker jag vill läsa under oktober, men böckerna stämde även in på några av utmaningarna.

1. Läs en bok med ett omslag i färgskalan gul-orange-röd

2. Läs en bok av en favoritförfattare - Jag läste The Hobbit, för första gången på engelska (Bilbo – en hobbits äventyr var min favoritbok som barn).

3. Läs en bok som utspelar sig i en annan värld – Dunkelstjärnan utspelas mestadels i en annan värld.

4. Läs en bok vars huvudperson inte är en människa – I The Hobbit är huvudpersonen en hobbit.

5. Läs en bok som utspelar sig innan 2000-talet – The Hobbit sägs utspelas i vår värld för länge, länge sedan.

6. Läs en bok som utspelar sig i framtiden

7. Läs en hypead bok – The Hobbit är väl en hypead bok om någon.

8. Läs en bok som du köpt p.g.a. omslaget – Jag valde just det här exemplaret av The Hobbit för att jag verkligen tyckte om omslaget, som är ett original tecknat av J.R.R. Tolkien själv.

Under läsmaratonet läste jag fyra böcker. Jag hade påbörjat två innan och en bok hann jag inte läsa klart under maratonet. Men om man räknar alla sidor i böckerna, även de böcker jag hade precis påbörjat innan readathonet och inte kommit så långt i, blir resultatet som följer:

The Hobbit av J.R.R. Tolkien – 277 sidor

Bilbo Hobbiten av Chuck Dixon – 134 sidor

Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis – 278 sidor

Stepsister av Jennifer Donnelly – 305 av 470 sidor

Sammanlagt: 994 sidor. Minus de sidor jag redan läst innan, som sagt.

Lustigt nog blev den här omgången av Fall into Fantasy den bästa, sidmässigt sett. 2017 blev det 621 sidor läst, 2016 blev det 355 sidor.

Veckans kulturfråga, v. 41

 

Veckans kulturfråga anordnas av Enligt O. Den här veckan lyder frågan som följer:

 

Vem är din favorit bland tidigare Nobelpristagare i litteratur?

 

Bild lånad från Wikipedia.

Mitt svar blir Selma Lagerlöf. Jag har inte läst så många av nobelpristagarna, kanske ett femtontal. Hade jag läst alla hade svaret kanske blivit ett annat, jag vet inte. Men som det är nu, självklart Selma Lagerlöf. Hennes böcker har följt med mig sedan jag var litet barn. När jag fyllde elva år fick jag Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av min dåvarande bästa vän. Sedan dess har jag läst inte bara sagan om Nils utan många andra av Lagerlöfs klassiker, berättelser som dröjt sig kvar i minnet. Hon har skrivit historier som tål att läsas flera gånger och det är ett mycket gott betyg.

Tisdagstrion: tanter & farbröder

 

 

 

Tisdag igen och dags för tisdagstrion. Den här veckan är temat hos Ugglan & Boken ”tanter & farbröder”. Här följer min trio.

 

 

Black Maria av Diana Wynne Jones

I USA fick boken titeln Aunt Maria, och Maria är verkligen en gammal tant – men är hon inte också en häxa? Flickan Mig är övertygad om det, men vem tror henne? Och hur kan hon bevisa det? Jag citerar från beskrivningen av boken:

On the surface, Great Aunt Maria seems like a harmless old lady.

But when Mig and her family go to visit, they soon learn that Aunt Maria rules Cranbury-on-Sea with a rod of sweetness that's tougher than iron and deadlier than poison. Life revolves around women's tea parties, while grey-suited men behave like zombies and clone-like children fade into the background.

Mig is convinced that Aunt Maria must be a witch, but who will believe her? Maybe the ghost who haunts the downstairs bedroom holds the key . . .?

Det är en spännande, tumultartad berättelse med många kluriga vändningar, ursprungligen för åldern 12-17 år, men som alltid med Diana Wynne Jones är det en allåldersbok som även jag tyckte mycket om när jag läste den som vuxen.

Onkel Toms stuga av Harriet Beecher Stowe

Den här boken behöver nog ingen närmare presentation. Det är en gammal klassiker och det var också länge sedan (utifrån mitt eget perspektiv) som jag läste den, någon gång på nittiotalet när jag var i mellanstadieåldern. Den är skriven 1852 och utspelas på artonhundratalet under slaveriets mörka dagar, handlar om slaveriet, om slaven Tom. Ja, ni känner säkert redan till berättelsen.

Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood & Unni Lindell

Om man vill få sig ett gott skratt eller två kan man läsa den här boken som är full med underfundiga citat. Det är uttalanden av olika slag som barn har gjort om allt mellan himmel och jord. Däri ingår också titeln på citatsamlingen, att gamla tanter inte lägger ägg.

Helgfrågan vecka 37 2020

 

Helgfrågan vecka 37 hos Mias bokhörna är för denna vecka:

Finns det någon bokserie eller bok du känner att du måste ta tag i att läsa, men som du av olika anledningar ej hunnit med?

Det finns givetvis massor av böcker och bokserier som jag vill ta tag i och fortsätta med så detta kunde bli ett oändligt långt inlägg, men jag nöjer mig med de två som dyker upp till ytan först.

 

För det första kommer jag att tänka på sista delen i Korpringarna av Siri Pettersen. Det är en bok som jag verkligen vill läsa, Kraften. Bok ett var Odinsbarn, bok två Röta.

Böckerna handlar om Hirka, flickan som växer upp utan svans i en värld där alla har svans. Serien baseras på nordisk mytologi och är både mörk, annorlunda och spännande.

Odinsbarn läste jag 2016. Då började jag också läsa i bok två men läste aldrig klart den. 2019 gjorde jag ett nytt försök. Då läste jag om Odinsbarn och sedan läste jag Röta. Älskade båda böckerna. Nu är det snart dags att läsa tredje boken innan jag måste läsa om i alla fall Röta … Om jag dröjer alltför länge med trean.

Såhär beskrivs Odinsbarn på baksidan av boken:

Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.

Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna ...

 

Den andra jag kommer att tänka på är Hannu Rajaniemis trilogi Jean Le Flambeur.

Första boken läste jag 2017. The Quantum Thief var speciell, udda, annorlunda. Jag gillade skarpt det jag läste och såg fram emot att läsa bok två i trilogin, The Fractal Prince.

Dessutom läste jag i samband med att jag läst ut The Quantum Thief någon annans recension där personen skrev just att det var lite komplicerad handling i trilogin och man därför inte skulle vänta alltför länge med att läsa vidare i serien med bok två (The Fractal Prince) och bok tre (The Casual Angel). Kanske blev det just därför så att jag drog ut på det och fortfarande drar ut på det.

Kanske borde september bli månaden då jag faktiskt googlar fram och läser en sammanfattning av bok ett och sedan tar tag i bok två. Jag vill ju så väldigt gärna läsa vidare. Egentligen.

Serien handlar om tjuven Jean Le Flambeur. Svek, hämnd och avundsjuka i rymden med kvantfysik och tidsmanipulation.

Här är utdrag ur handlingen och beskrivningen av The Quantum Thief på Adlibris:

Jean le Flambeur is a post-human criminal, mind burglar, confidence artist, and trickster. His origins are shrouded in mystery, but his exploits are known throughout the Heterarchy – from breaking into the vast Zeusbrains of the Inner System to stealing rare Earth antiques from the aristocrats of Mars. Now he's confined inside the Dilemma Prison, where every day he has to get up and kill himself before his other self can kill him.

/…/

Hannu Rajaniemi's The Quantum Thief is a crazy joyride through the solar system several centuries hence, a world of marching cities, ubiquitous public-key encryption, people communicating by sharing memories, and a race of hyper-advanced humans who originated as MMORPG guild members. But for all its wonders, it is also a story powered by very human motives of betrayal, revenge, and jealousy. It is a stunning debut.