Recension: Systerfall av Stefan Dahlström

Jag har precis läst ut Systerfall, fortsättningen på Systervälde som jag recenserade på min blogg när det begav sig.

På baksidan av boken Systerfall står det beskrivet:

"Det var slutet av den fjärde åldern. En tid av imperium och prestige, en tid av orätter och grymheter. Nästan femhundra år av kapprustning har kommit till sin ända.

På en främmande värld kämpar Elin för sitt liv och mot systemet som stal det från henne. För soldaten Elin Oriopata har det aldrig funnits ett val. Hon är en invitro, skapad i ett labb för ett specifikt syfte att skydda systerskapet.

Systerskapet har styrt hennes värld så länge någon kunnat minnas, man och kvinna är åtskilda sen generationer. Männen är kuvade, krig är vardag, och frihet är en illusion.

Elin skickas till planeten Lawn för att kriga mot Anaks. Medan striderna sliter hennes enhet i stycken, växer en annan eld inom henne. Hatet mot matriarkatet. Mot lögnerna som tvingade henne hit. Mot det system som kallar hennes liv en plikt och hennes död en ära.

På Lawn finns ingen utväg. Bara krig, order och en framtid som redan är bestämd. Elin tänker inte dö för en lögn. Och om hon måste krossa hela maskineriet för att ta sig fri må det så vara.

En skoningslös dystopi där Full Metal Jacket möter Starship Troopers i en värld lika kall och kontrollerad som 1984. Systerfall är en berättelse om krigets meningslöshet, en soldats uppvaknande och priset för att bryta sig fri."

Systerfall är en snabbläst bladvändare med relativt korta kapitel. Stefan Dahlström har gjort ett gediget världsbygge i och med den här andra boken om Elin. Det är en blodig och brutal värld som målas upp, där ingen går säker för döden.

 

Med ett matriarkat som i den här boken visar Dahlström att det skulle bli lika skoningslöst och grymt som i ett patriarkat. Lika mycket brutalitet. Det hör till människans negativa egenskaper, oavsett kön, att kriga och förstöra.

Han väjer inte för att beskriva de fula delarna av kriget, precis som han inte väjer för att visa upp de negativa egenskaperna hos Elin, en huvudperson som befinner sig i gråzonen där de negativa egenskaperna många gånger tar överhanden. Elin är djupt mänsklig och en komplex människa, som jag gärna läser mer om i en fortsättning på Systerfall.

Tack till Stefan Dahlström @systervalde för recensionsexemplaret.

 

Boken finns att köpa på:

 

Adlibris

Bokus

Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid

Att läsa Malibu brinner är som att stiga rakt in i sommaren. Vill du ha en somrig bok med hav och sand mellan tårna har du hittat rätt och behöver inte leta längre. Den här boken bjuder på relationer och drama, intriger och humor med en liten lagom krydda svärta.

Du får följa en familj i nutid med återblickar bakåt mot deras barndom och deras mors barndom. I detta får du även en historia om kändisskap och baksidan av kändisskapet, de dolda hemligheterna bakom. Dessutom skildras syskonrelationer på ett fint sätt.

Det är en bok som lyckas med konststycket att vara ytlig och insiktsfull samtidigt. Precis lagom djup för en varm sommardag. Har man dessutom lätt till tårar kan man gråta en skvätt om man är lagd åt det hållet (jag gråter sällan när jag läser böcker; gör du?) eller skratta en del åt vissa saker, nicka igenkännande åt andra. Det finns en del klokskap eller insikter i människans karaktär (eller brist på densamma), presenterat på ett lättillgängligt sätt och som man kan nicka lagom vist åt.

Det enda jag inte riktigt gillade - men som ändå knyts ihop väl med detta att presentera ”kändisar” är att det är en del ytlig fokusering på utseende och ytligheter. Men av någon anledning passar sådan lättsamhet bra ihop med just sommaren.

Så får du inte nog av värmen och sommarkänslorna som du redan har just nu eller vill matcha de känslorna med en bok, plocka upp Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid och läs. Jag tror att du kommer att bli lika förtjust som jag blev. En mycket god underhållning för stunden, ett perfekt sällskap i hängmattan eller på sandstranden.

Stort tack till förlaget @bookmark_forlag för recensionsexemplar!

Waiting on Wednesday: Skärseld av Leigh Bardugo

Eftersom jag läste Leigh Bardugos Det nionde sällskapet på svenska vill jag vänta med att läsa Hell Bent tills den kommer ut på svenska på förlaget Modernista, titeln blir Skärseld och bokens utgivningsdatum är 2023-08-23. Ganska precis tre månader bort. Men den som väntar på något gott ... Jag hade blandade åsikter och tankar om första boken, men den var såpass annorlunda och speciell och ändå rätt så bra, att jag gärna vill läsa tvåan i serien. Gillar dock böckerna hon skriver om Grisha bättre, dock har jag bara läst den första trilogin. Fast Leigh Bardugo känns som en sådan författare jag gärna läser oavsett ... Kanske blir hon sådan där författare jag köper/läser allt av. Vi får se ... Har du läst något av Leigh Bardugo? Vad tyckte du?

Fem en fredag v. 15: Antingen eller

Vecka 15 och hos Elisa är det fem nya frågor som gäller. Jag hoppar på den här utmaningen lite nu och då. Här är frågorna och mina svar.

1. En röra under sängen eller i garderoben?
2. Bo i varmt klimat eller ett med alla årstider?
3. Vinna på lotto eller få ditt drömjobb?
4. Böcker eller tidningar?
5. Vara ärlig eller tänka på den andres känslor?

1. En röra under sängen eller i garderoben?

Periodvis blir det röra i garderoben. Just nu är det röra och jag orkar inte riktigt ta itu med det. Under sängen vill jag helst ha helt tomt. Tyvärr har vi ett par rullvagnslådor med filtar och dylikt, vilket är lite av ett besvär när man ska dammsuga – men det är ju ingen röra.

2. Bo i varmt klimat eller ett med alla årstider?

Helt klart alla årstider. Helst ännu mer än vad det är just nu (Mellansverige) med klimatförändringar där hösten-vintern-våren mer och mer ser ut som en enda lång årstid, oktober. Den här säsongen kom vintern sent, men det kom snö i alla fall! Helst vill jag ha snö och kyla med snö som ligger kvar och inte pendlar runt nollan med slask-is-slask-snö-is-trenden som är nuförtiden. Så jag föredrar stora skillnader mellan årstiderna som förgyller var och en av dem och gör dem speciella och njutbara.

3. Vinna på lotto eller få ditt drömjobb?

Helst få mitt drömjobb. Annars skulle varianten vara att vinna på lotto så att jag kan ägna mig åt mitt drömjobb tills jag får betalt för sagda drömjobb. Drömmer om att vara heltidsförfattare, gärna kombinerat med att vara illustratör och illustrera mina egna barnböcker.

4. Böcker eller tidningar?

Böcker helt klart. Men även en del väl utvalda tidskrifter/tidningar. De jag läser regelbundet just nu är Seriefrämjandets medlemstidning Bild & Bubbla, tidningen Skriva, lokaltidningen och MatMagasinet.

5. Vara ärlig eller tänka på den andres känslor?

Tänka på den andres känslor och vara så ärlig som möjligt på ett diplomatiskt, taktfullt vis. Annars hellre vara tyst än att ljuga helt och hållet.

Hitta fler Fem en fredag hos Elisamatilda.

Waiting on Wednesday: Vi mår bättre i morgon av Tatiana de Rosnay

Kvaliteten på Tatiana de Rosnays böcker har varit väldigt varierande i mina ögon. Vissa böcker har fått fyror eller femmor, andra tvåor eller treor. En av hennes böcker fick till och med en etta i betyg av mig, jag gillade den inte alls. Ändå har jag fortsatt att läsa hennes böcker, hon har blivit en sådan där "auto-buy author". Så därför har jag ingen aning om vad hennes nya bok handlar om. Tidigare lånade jag hennes böcker från biblioteket, numera köper jag hennes böcker. Hon kommer ut med en ny bok på svenska från Sekwa förlag i slutet på april i år. Utkommer tisdag 25 april, lagom till Världsbokdagen som är söndag 23 april, då jag tänkte mig att jag skulle köpa ett par böcker (har annars köpstopp för det mesta i år). Jag väntar med spänning. Blir det flipp eller flopp?

Påskläsutmaningen dag 5 och en sammanfattning

Dag 5 gick det lite trögare med läsningen – jag gjorde så mycket annat – men jag påbörjade två nya böcker och det betydde att jag kom i gång lite mer igen. Det gick ju trögt med Unconquerable Sun redan innan påsken men efter att nu under påskdagen och annandag påsk läst lite mer i den har jag kommit in en bit till i boken, börjat vänja mig vid språket och den science fiction-värld som beskrivs så det kommer att gå lättare att läsa i den framöver.

Under Annandag Påsk gick det som följer:

Jag läste från sidan 113–124 i Unconquerable Sun.

Jag påbörjade en pocketbok, en samling med klassiska rim och ramsor på engelska, I saw Esau – The Schoolchild's Pocket Book och läste de första 79 sidorna i den boken.

Jag påbörjade även Du, Poet – skriv! och läste de första 20 sidorna i den boken.

Det blev 110 sidor lästa under Annandag Påsk.

 

Sammanfattningsvis kan man säga:

Jag läste ut fyra böcker: en fackbok, två diktsamlingar och en roman. Jag läste i en bok jag påbörjat innan påsken och som jag fortfarande läser i (en tegelsten). Jag påbörjade en fackbok om diktande samt en barnbok med rim och ramsor.

 

Utlästa böcker:

Kråka av Ted Hughes (diktsamling)

Skrivet på kroppen av Jeanette Winterson (roman)

20 dikter av Ted Hughes (diktsamling)

Zentangle – inspirerande och meditativt tecknande av Jane Marbaix (en fackbok; en instruktions- och inspirationsbok om zentangle)

 

Pågående läsning:

Unconquerable Sun av Kate Elliott (science fiction-roman)

I Saw Esau - The Schoolchild's Pocket Book av Iona Opie, Peter Opie & Maurice Sendak (samling på engelska av gamla klassiska rim och ramsor)

Du, Poet – Skriv! av Johan Eriksson (fackbok om poesi)

 

Summa lästa sidor under utmaningen: 586

Snitt per dag: 117,2 sidor

Stort tack till Mia på Mias bokhörna för att du anordnade utmaningen!

Halvtid i Påskläsutmaningen

Strax över halvtid i Påskläsutmaningen.

Jag var lite trögstartad under Skärtorsdagen, men kom igång med läsningen under fredagen och läste ännu mer under lördagen. Ändå är det blygsamma siffror om jag jämför med vissa andra läsrapporter jag sett. Fast det är ju dumt att jämföra sig med andra. Huvudsaken för min del är att Påskläsutmaningen får mig att läsa mer än vad jag skulle ha gjort annars. Att jag har kul medan jag läser och att tävlingen ger mig en liten spark i baken att komma igång med läsningen igen.

Skärtorsdag:

Zentangle - Inspirerande och meditativt tecknande - 17 sidor

Långfredag:

Zentangle: sidan 18-28

Kråka av Ted Hughes - läste hela boken, 86 sidor

Skrivet på kroppen sidan 56-83

Sammanlagt sidanatal under Långfredagen: 125 sidor.

Påskafton:

Skrivet på kroppen 84-211. Läste ut boken.

Lästa sidor under Påskaftonen: 128.

Antal utlästa böcker hittills: 2

Kan även avslöja att jag under förmiddagen på Påskdagen läst ut diktsamling nummer två av Ted Hughes, 20 dikter. Fokuserar nu på den längsta av böckerna ovan, Unconquerable Sun av Kate Elliot är på 523 sidor.

RECENSION: Kråka av Ted Hughes

Ted Hughes var gift med Sylvia Plath. ”Kråka” (Crow i original publicerad 1970) skrev Hughes efter Sylvia Plaths självmord 1963 och det märks – merparten av dikterna skrevs  1966-69. Dikterna är brutala på många vis, mörka, med döden ständigt närvarande. Kråkan som löper som en röd tråd genom hela diktsamlingen är ingen munter karaktär.

Kråka läste jag under långfredagen 7/4 från början till slut, som en del i Påskläsutmaningen. #paskut2023

När jag läser dikter hamnar jag i något slags snabb rytm och läser dikt efter dikt i ett löpande slag. Jag vill gärna tänka att man ska läsa långsamt och eftertänksamt, tänka på betydelse och symbolik, läsa om varje dikt minst ett par gånger och fundera kring vad de ”egentligen” handlar om. Men jag tror det mer är ett ideal än något som faktiskt blir av. Lite som en eftersläng av hur man skulle läsa dikter som akademiker, på universitetet och när jag läste Litteraturvetenskap en gång i tiden.

För min del blir det som sagt mer av ett rytmiskt smått musikaliskt flöde.

Hur läser ni dikter?

Påskläsutmaningen 2023

Mias bokhörna anordnar Påskläsutmaning även i år. Vad kul! Jag lägger upp ett foto på min april-TBR, alla böcker jag tänkte läsa i april. Någon eller några av dessa böcker kommer att bli lästa under påsken. Tillsammans med böckerna på bilden kanske jag plockar ett par tunnare böcker. Jag har några seriealbum och diktsamlingar som jag gärna vill läsa bland annat. Jag uppdaterar min TBR och hur det går på mitt nystartade Instagram-konto, dedikerat till böcker och min läsning: jmhbookish

Ny vind i seglen?

Jag tänkte att jag eventuellt skulle börja blogga igen under 2023. Bloggen har ju mer eller mindre legat i stiltje sedan jag gick in i väggen i slutet av 2017.

Vägen tillbaka har varit lång och mödosam, även om det gått ganska stabilt framåt. 

Vad gäller sociala medier har jag varit mest aktiv på Instagram och Goodreads. På Instagram har det ändå bara blivit nio inlägg på hela året, så vidare aktiv har jag inte varit där heller ... På Goodreads lägger jag upp alla böcker jag läser varefter jag läser dem och ger betyg. Ibland, ytterst sällan, blir det något omdöme om boken också - så funderar man på vad jag läser kan man alltid titta in där.

Annars funderar jag som sagt på att blåsa nytt liv i bloggen.

Vad skulle du vilja läsa om på min blogg?

Om någon hittar tillbaka hit, vad förde dig hit? Varför läste du min blogg en gång i tiden? Vad tycker du att jag skriva om? Läsning? Skrivande? Målande och tecknande? Eller något annat du har i åtanke? Vad tycker du om mina funderingar?

Fem en fredag, v. 43: ord

Fem en fredag hos Elisamatilda. Jag har inte varit med förut men nu hoppar jag på utmaningen.

1. Vad har du för favoritord?
2. Vilket ord kan du inte säga?
3. Vilket ord har du alltid svårt att stava?
4. Med vilka fyra ord skulle du beskriva veckan?
5. Finns det tillfällen som du ordbajsar?

1. Vad har du för favoritord? 

Jag vet inte. Jag gillar ord över huvud taget, många ... Jag undrar vilket ord som förekommer oftast när jag skriver. Ingen aning. Något att ta reda på ...

2. Vilket ord kan du inte säga? 

Jag snubblar över ordet regissör. Det blir gärna ett s istället för g. Annars är svordomar sådana ord som jag bara säger för mig själv när ingen hör. När jag var barn svor jag aldrig, tänkte bara svordomen och kände att jag gjorde fel bara genom att tänka en svordom. Som vuxen har jag svurit då och då för mig själv. Numera riktigt fula ord, men som sagt, bara när jag är ensam och när jag är riktigt stressad. Det är ett negativt stresstecken, en varningssignal om jag alls svär, att något är som det inte ska och att jag borde ta ett par djupa andetag och lugna ned mig.

3. Vilket ord har du alltid svårt att stava?

Inget speciellt ord, som jag kommer på nu. Jag har arbetat som korrekturläsare och jag ser på en gång om ett ord ser felstavat ut. Något ord kanske jag har svårt för, men jag kan inte komma på vilket just nu. 

4. Med vilka fyra ord skulle du beskriva veckan? 

Svårt att välja och svårt att välja bara fyra. Svårt att veta om de blir de rätta. Just nu kommer jag att tänka på dessa fyra:

Omvälvande, omvärderande, grubbel, hoppfullhet.

5. Finns det tillfällen som du ordbajsar?

Aldrig när jag talar, om jag inte talar med endast någon enstaka person om något ämne som jag känner passionerat inför (skrivande, böcker), ibland när jag skriver dock, speciellt vid blogginlägg och när jag känner att jag måste förklara mig - vilket jag känner att jag måste alltför ofta och helt i onödan. Då ordbajsar jag - ännu mer i skrift än i tal.

Tisdagstrion: årstid i boktiteln

Tisdag och dags för tisdagstrion igen. Ugglan & Boken har denna vecka temat årstid i boktiteln.

Här är mina tre:

I april förra året köpte jag på Världsbokdagen på det lokala biblioteket diktsamlingen Höstens hastighet av Mai Văn Phấn. En riktig liten pärla som kostade mig enbart tio kronor. Jag läste den samma månad så jag väntade inte till hösten utan läste den under våren. Så här beskrivs boken på Goodreads:

Mai Văn Phấn är en folkkär vietnamesisk poet, född 1955 i byn Ninh Binh vid Röda flodens delta. Hans diktning är rik på influenser och varierad både till både form och innehåll; den är ömsom saklig och berättande, ömsom lyrisk och drömsk, inte sällan med smått absurda inslag.

Mai Văn Phấn har givit ut fjorton diktsamlingar och är översatt till tjugofem språk. Ett par av hans dikter finns sedan tidigare på svenska i antologin Till: igår - tolv vietnamesiska poeter (2009). Bokförlaget Tranan har nu glädjen att presentera ett större urval av hans dikter på svenska, i tolkning av Erik Bergqvist och Maja Thrane, som även skrivit förord till utgåvan.

I Cikadaserien presenterar Bokförlaget Tranan poeter som mottagit det svenska Cikadapriset. Priset instiftades 2004 med anledning av 100-års firandet av den svenske Nobelpristagaren Harry Martinsons födelse och tilldelas en poet som "i sin diktning värnar om livets okränkbarhet". Inspiration till prisets namn har kommit från Martinsons diktsamling Cikada, som publicerades 1953.

En bok som jag länge tänkt läsa men som jag skjutit upp lite för att jag vill läsa den i rätt årstid är The Winter of the Witch av Katherine Arden. Det är sista delen i en trilogi där jag läste de föregående delarna The Bear and the Nightingale 2018 och The Girl in the Tower 2019. En fantasifull, sagolik berättelse inspirerad av rysk mytologi och folksagor.

Här är beskrivningen av handlingen i den första boken, The Bear and the Nightingale:

At the edge of the Russian wilderness, winter lasts most of the year and the snowdrifts grow taller than houses. But Vasilisa doesn't mind—she spends the winter nights huddled around the embers of a fire with her beloved siblings, listening to her nurse's fairy tales. Above all, she loves the chilling story of Frost, the blue-eyed winter demon, who appears in the frigid night to claim unwary souls. Wise Russians fear him, her nurse says, and honor the spirits of house and yard and forest that protect their homes from evil.

After Vasilisa's mother dies, her father goes to Moscow and brings home a new wife. Fiercely devout, city-bred, Vasilisa's new stepmother forbids her family from honoring the household spirits. The family acquiesces, but Vasilisa is frightened, sensing that more hinges upon their rituals than anyone knows.

And indeed, crops begin to fail, evil creatures of the forest creep nearer, and misfortune stalks the village. All the while, Vasilisa's stepmother grows ever harsher in her determination to groom her rebellious stepdaughter for either marriage or confinement in a convent.

As danger circles, Vasilisa must defy even the people she loves and call on dangerous gifts she has long concealed—this, in order to protect her family from a threat that seems to have stepped from her nurse's most frightening tales.

The Bear and the Nightingale is a magical debut novel from a gifted and gorgeous voice. It spins an irresistible spell as it announces the arrival of a singular talent.

Vårsnö av Yukio Mishima har jag fortfarande inte läst, det är en hyllvärmare som stått länge i hyllan, köpt någon gång på second hand. Den finns inte i bokhandeln men hittas nog på bibliotek. Jag har ingen av de övriga delarna. Som andra böcker jag har med årstider i titlarna vill jag gärna få till det så att jag läser boken under årstiden ifråga. Så här står det beskrivet på Goodreads om boken:

Vårsnö är en av vårt sekels riktigt stora romaner och den första fristående delen av Mishimas mästerliga tetralogi Fruktbarhetens hav, med vilken han fullbordade sitt imponerande författarskap.

Handlingen utspelar sig i Tokyo i början av seklet. Det gamla Japan vacklar på tröskeln till den nya tiden. De båda ungdomarna Kiyoaki och Shikuni lever i en brytningsperiod, såväl inom familjen och samhället, som på det personliga planet. Den oskuldsfulla förälskelsen övergår i erotisk åtrå och kärlek och när gamla religiösa och moraliska värden luckras upp, tvingas de formulera sina egna.

Vårsnö föreligger här för första gången på svenska i en unik översättning direkt från den japanska originaltexten. Mishimas sensuellt laddade bildspråk får i Gunilla Lindberg-Wadas lyhörda tolkning det svenska språket att glimma av en säregen och sällsam skönhet.

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Tisdagstrion hos Helena på Ugglan & Boken är denna vecka på det breda temat böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Här är tre, utan inbördes ordning, som jag hoppas läsa under hösten.

Den första boken är Children of Time av Adrian Tchaikovsky, första boken i en duologi, en science fiction med en spindelart i huvudfokus, men skrivet på udda, intelligent vis om jag förstår saken rätt. Det är en bok som rekommenderats på flera av booktubekanalerna som jag följer. Eftersom jag blev riktigt nyfiken köpte jag boken, först med tanken att läsa den under september men andra böcker har fått stå före. I oktober hoppas jag kunna läsa den. 

WHO WILL INHERIT THIS NEW EARTH?

The last remnants of the human race left a dying Earth, desperate to find a new home. Following their ancestors' star maps, they discovered the greatest treasure of a past age - a world terraformed and prepared for human life.

But all is not right in this new Eden. The planet is not waiting for them, pristine and unoccupied. New masters have turned it from a refuge into mankind's worst nightmare. Now two civilizations are on a collision course and must fight to survive. As the fate of humanity hangs in the balance, who are the true heirs of this new Earth?

Den andra är novellsamlingen Exhalation av Ted Chiang. Den finns även på svenska med titeln Utandning. Det är Chiangs andra novellsamling. Jag har läst hans första, Stories of Your Life and Others, som också finns på svenska under titeln Berättelser om ditt liv. Titelnovellen var den bästa och den som mest stannade kvar hos mig. Jag både tror och hoppas att jag kommer att gilla hans andra novellsamling.

”Universum började som en ofantlig inandning.”

Misstag i det förflutna, den fria viljans vara eller icke vara och möjligheten till en andra chans. I nio förunderliga, originella och provokativa noveller tar den amerikanske författaren Ted Chiang sig an några av mänsklighetens mest grundläggande frågeställningar. Utandning tar både vetenskap och berättande på största allvar och söker efter nya svar på frågan: Vad innebär det att vara människa?

Den tredje boken är Kindred av Octavia E. Butler. Den finns även på svenska under titeln Tidens länkar. Det är en tidsresa, en kvinna som räddar en man om och om igen och öden som flätas samman på oväntat vis.

Tidens länkar (org. Kindred) handlar om Dana, en ung afrikanamerikansk författare, som plötsligt finner sig själv förflyttas mellan sitt hem i Los Angeles, Kalifornien, 1976, och en bomullsplantage i Maryland innan inbördeskriget. Då Danas vistelser i det förflutna blir allt längre, blir den unga kvinnan allt mer intrasslad i plantagens gemenskap. Hon gör svåra val för att överleva slaveriet och för att säkra sitt återvändande till sin egen tid. 

Genom en modern svart kvinna, medveten om sitt arv i det samtida amerikanska samhället, utforskar Octavia E. Butler slaveriets dynamik och dilemma. Till skillnad från tidigare litteratur i genren ger hon sina karaktärer en unik historia och utveckling. Hon vänder på invanda föreställningar om kön och etnicitet, och hon problematise­rar och nyanserar den tidigare skrivna amerikanska historien. Genom sitt unika berättarperspektiv, där karaktärerna möts bortom tid och rum, lyfter hon fram det undertryckta trauma som slaveriet har skapat i det kollektiva amerikanska minnet. 

Tisdagstrion: pojkar, grabbar & män

Hos Ugglan & Boken denna vecka är tisdagstemat pojkar, grabbar och män.

Först ut i min trio är ungdomsromanen Pojkarna av Jessica Schiefauer, som handlar om tre flickor som genom att dricka nektarn av en mystisk blomma blir till pojkar i ett helt dygn efteråt. Förvecklingarna och romanen utvecklas utifrån det. Jag tyckte mycket om boken när jag läste 2011, samma år som boken publicerades första gången och även fick Augustpriset det året. Men jag har ännu inte sett filmatiseringen som kom 2016.

Andra boken är Boy: Tales of Childhood av Roald Dahl. Roald Dahl (1916–1990) är mest känd för sina barnböcker, till exempel Kalle och chokladfabriken och Matilda, men han har även skrivit många böcker för vuxna och ett par böcker som är självbiografiska. Den här boken finns även på svenska med titeln Mitt liv som pojk; jag har den på engelska. Den beskriver hans liv från det att han föddes till dess att han slutar skolan och får sitt första jobb. Han har även skrivit en annan självbiografisk bok, Soloflygning (i original: Going Solo) som fortsätter historien och handlar om hans liv från 1938 till 1941, då han var stridspilot. Soloflygning tror jag att jag läste någon gång innan jag började föra läsdagbok (det vill säga före 2003/2004) men jag tror faktiskt inte att jag läst Boy: Tales of Childhood än. Dags att göra det snart! Jag har den i pocket med framsidan/omslaget som visas ovan.

Tredje boken är The Wee Free Men av Terry Pratchett, även utgiven på svenska som Små blå män. Jag läste den på engelska 2008. Tiffanys lillebror kidnappas av den onda fedrottningen och den nioåriga Tiffany tar hjälp av några mystiska små blå män som bara hon kan se och ger sig i väg för att rädda sin bror. Boken utspelas i Discworld/Skivvärlden men är en spin-off-serie om Tiffany Aching (Ledbruten i den svenska översättningen), den första av fem böcker som handlar om henne. I fortsatta böcker växer hon upp och blir tränad till att bli häxa, vilket i mångt och mycket handlar om att tänka praktiskt och stå med båda fötterna på jorden. Hon tillhör tillsammans med de andra häxorna i Discworld mina favoritkaraktärer. Tiffany är ett riktigt bra exempel på en stark kvinnokaraktär i litteraturen. Vilket blir lite lustigt att nämna i just det här inlägget som skulle handla om pojkar och män …

Helt apropå läste jag mycket i min barndom och ungdom som just hade manliga huvudkaraktärer. Så mycket så att jag när jag började skriva själv även valde att skriva om huvudpersoner av det manliga könet. Jag har inte haft svårt att identifiera mig med en huvudkaraktär utifrån kön utan det handlar mer om personlighet och om hur bra författaren porträtterat och gestaltat personen i fråga. Särskilt på åttio- och nittiotalet tenderade fantasy och science fiction att oftast ha pojkar eller män som huvudpersoner. Och i slukaråldern gillade jag att läsa min pappas Bröderna Hardy-böcker och Fem-böcker där jag hellre identifierade mig med pojkflickan George än med den flickaktiga Anne.

Hett i hyllan #10

Torsdag och dags för Hett i hyllan med Monika. Hon skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här gången tänkte jag berätta om min samling med böcker av Sonya Hartnett.

Sonya Hartnett är en australisk författare född 1968 som främst skriver för ungdomar, men även har skrivit böcker för vuxna och för barn. Hon debuterade redan som femtonåring och har bland annat fått ALMA-priset 2008, samt en rad andra utmärkelser genom åren.

2011 läste jag tre av hennes böcker. Jag lånade Pojken i soffan på biblioteket, fick tag i Skuggan av den randiga vargen på Myrorna för femton kronor och lånade bilderboken Arja och Råttiz på biblioteket.

Sedan började jag samla på hennes böcker. Läste en av dem, Jag är djävulen, 2012, köpt på bokrean samma år. Efter det blev det inga fler böcker av henne lästa men jag fortsatte att samla.

Av någon anledning förknippar jag Sonya Hartnetts böcker med sommar. Kanske för att de nämnda böckerna utspelas sig på sommaren, i torra och heta australienska klimat. Kanske också för att jag läste böckerna just på sommaren, maj, juni och juli 2011 och i juli 2012.

Numera äger jag fem böcker av henne, två lästa, nämnda ovan, samt tre olästa.

Guldgossar köpte jag i januari 2017 med ett presentkort på den lokala bokhandeln som jag fått i julklapp julen 2016. Det är en bok för vuxna som beskrivs såhär på Atrium Förlags hemsida och på baksidan av boken:

Familjen Jenson är nyinflyttad i en arbetarklassförort. För barnen i grannskapet är familjen som tagen ur en film. Fadern Rex överöser sina söner med gåvor - leksaker, cyklar, allt det som blänker starkast -men för äldsta sonen Colt är han outhärdlig, kvävande. Har Colt kanske sett något hos fadern som hotar deras sköra nya liv?

Thursday's Child är en av Sonya Hartnetts mest uppmärksammade böcker. Jag har den engelska pocketutgåvan men den finns även översatt till svenska som Torsdagsbarn. Boken har bland annat vunnit Guardian Children's Fiction Prize 2002. Mitt exemplar vet jag inte när jag köpte. Någon gång på second hand. Det är i alla fall en hyllvärmare vid det här laget. Jag bläddrade i boken och hittade en liten papperslapp inklämd mellan boktipsen i slutet av boken. Där står det Linköpings kommun i en webbadress och någonting om arbetsuppgifter. Jag tippar på att jag köpt den på Myrorna i just Linköping.

På baksidan står:

Sometimes you have to dig deep to survive.

During the long, hungry years of the Great Depression, Harper Flute watches with a child's clear eyes her family's struggle to survive on the hot and impoverished land. As life on the surface grows harsher, her little brother Tin - "born on a Thursday and so fated to his wanderings" - escapes even deeper into a dark, subterranean world ...

Den sista boken jag äger är Fjäril. Den är köpt på second hand, men jag letar förgäves efter när. Jag vet bara att det är en hyllvärmare och att den har stått några år oläst i hyllan.

Det här är berättelsen om Plum Coyle, på tröskeln till en vuxnare värld. Hon ska fylla fjorton och bli ny, lämna sin gamla kropp bakom sig och bli elegant, stark och oberörd. Kraften från de saker hon förvarar i en portfölj under sängen - ett glaslamm, en jojo, ett antikt armbandsur, ett mynt - kommer att hjälpa henne att förändras.

Hennes vänner retar henne. Men det värsta Plum kan tänka sig är ändå att bli lämnad utanför. De känner lukten av svaghet och utnyttjar den hänsynslöst. En dag kliver Plums granne fram som en räddande ängel. Hon är vacker, vuxen och intelligent - den förebild Plum saknar i sina egna föräldrar.

Någon av dessa tre böcker känner jag för att läsa nu i sommar, speciellt som det nu är hett, hett, hett, runt trettio grader ute och värmen för mig till Australien ...