RECENSION: Kråka av Ted Hughes

Ted Hughes var gift med Sylvia Plath. ”Kråka” (Crow i original publicerad 1970) skrev Hughes efter Sylvia Plaths självmord 1963 och det märks – merparten av dikterna skrevs  1966-69. Dikterna är brutala på många vis, mörka, med döden ständigt närvarande. Kråkan som löper som en röd tråd genom hela diktsamlingen är ingen munter karaktär.

Kråka läste jag under långfredagen 7/4 från början till slut, som en del i Påskläsutmaningen. #paskut2023

När jag läser dikter hamnar jag i något slags snabb rytm och läser dikt efter dikt i ett löpande slag. Jag vill gärna tänka att man ska läsa långsamt och eftertänksamt, tänka på betydelse och symbolik, läsa om varje dikt minst ett par gånger och fundera kring vad de ”egentligen” handlar om. Men jag tror det mer är ett ideal än något som faktiskt blir av. Lite som en eftersläng av hur man skulle läsa dikter som akademiker, på universitetet och när jag läste Litteraturvetenskap en gång i tiden.

För min del blir det som sagt mer av ett rytmiskt smått musikaliskt flöde.

Hur läser ni dikter?