I julas fick jag ett presentkort på den lokala bokhandeln av min sambo. Nu tyckte jag att det var dags att äntligen utnyttja det. Jag var på bokhandeln en sväng tidigare, men då hade de inte inne den bok jag funderat på att köpa.
Nu gjorde jag ett nytt försök, boken var inkommen och fanns i handeln. Det blev Steglitsan av Donna Tartt. Nu har jag hört både positivt och negativt om den här boken. På DN Kultur (jag läste papperstidningen) var recensenten kritisk, menade på att Tartt varit överambitiös med sin bok. SvD känns mer positiv. Själv tycker jag att det ska bli spännande att läsa.
Förunderligt med en författare som tar runt tio år på sig mellan varje bok. Undrar om det gör dem bättre eller sämre? Jag har läst Tartts första, Den hemliga historien, och gillade den. Jag har bok två, The Little Friend, på engelska i bokhyllan, köpt i pocketversion på second hand, och tror att det är för att den är på engelska som jag ännu inte läst den. Nu har jag hennes tredje på svenska. Den är tjock, 783 sidor, så jag kanske inte biter tag i den på en gång. För just nu håller jag på med flera andra böcker. En tjock bok kräver lite mer tid och ett större engagemang.
Just nu håller jag på som intensivast att skriva klart på första utkastet av Jade, därför ska jag hålla mig ifrån storläsningar tills jag är klar med första utkastet. Dessutom kan alltför bra böcker ge mig prestationsångest, haha. Jag tittade på Mãn av Khim Thúy, först på bokhandeln, men den var lite för dyr, man fick en mycket tjockare Tartt för samma pris, och på biblioteket står den som ny bok på 14-dagars-lån. Det gjorde att jag tvekade i att låna den också.
Nu har jag hört så mycket gott om Mãn att jag verkligen, verkligen vill läsa den. Men bara att bläddra i den(!), det gav mig ångest! Skrivprestationsångest. Jag vill skriva lika bra, men kan jag det? Nej. Så. Jag väntar med att läsa Mãn tills jag inte skriver lika energiskt själv.
Så istället lånade jag snabblästa humorböcker för humörhöjning, del 3 och 4 om Lou av Julien Neel, två seriealbum, Förälskelser och Busskyrkogården. Jättebra om man vill skratta lite och skrattar gör jag gärna. Böckerna om Lou, del 1 och 2, som jag läst hittills, hör till de där få böckerna som faktiskt får mig att skratta högt och på riktigt. Högpoängare.
Dessutom lånade jag två böcker till "Läs ett år"-bokutmaningen. Februari är här och det blev två böcker med "februari" i titeln, hämtade från det lokala bibliotekets magasinavdelning (de är nog inte utlånade så ofta med andra ord).
Februari - Två berättelser av Hans Gunnarsson. Kort och gott två noveller, titelberättelsen "Februari" och en historia kallad "Skoda". En väldigt ickefebruaristämningsbild på framsidan - det är blå himmel och gröngult sommarfält på omslaget.
Den andra boken är Den 31 februari av Julian Symons. En thriller och mordgåta. Med några år på nacken, utgiven 1950, som den är.
Två böcker som jag inte alls hade läst om jag inte hade hoppat på "Läs ett år"-utmaningen. Inte ens vetat om existerat. Jag hoppas jag inte ångrar läsningen av dessa två! Sällan jag gör det, i och för sig, alltid får man ut något av det man läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar