Ner i ett djup, ner i ett mörker. Kan inte skriva, det är inte bra det här, det är för rått, jag vill inte skriva rått, jag vill skriva känslosamt. Jag vill skriva så att man tycker om, inte avskyr. Så att man förstår.
Räddningen då: musiken högre, hörlurar på. Räddningen: Tori Amos' skiva Little Earthquakes.
orden rinner
rinnande vatten
vattenfall
strömmande
droppar blir oceaner
jag faller
ner i
orddjupet
här vill jag vara
ordriket
där världen är en flod
en glödande linje genom mörker
formar ett hav
våg efter våg
våg efter våg
ett flöde
en kaskad
harmoniskt
återkommande
som tidvattnet flyter
utåt
inåt
utåt
inåt
närmar sig
blir ett
med det som
det som
är
Tori Amos, det var verkligen länge sedan. Tror jag måste förnya bekantskapen med henne. Vi är på samma ställe tror jag. Det är antingen kasta sig ut i det okända, eller stanna kvar och undra vad som kunde ha varit.
SvaraRaderaLänge sen jag började lyssna på henne också, men återkommer gärna till henne. Nu har jag lagt upp ett nytt inlägg med en video/live. Ja, precis! Vi vågar!
Radera