Recension: Veronica Roth: Divergent

Författare: Veronica Roth

Titel: Divergent

Originalets (engelska) titel: Divergent

Översättare: Katarina Falk

Serie: första boken i en trilogi

Format: inbunden

ISBN: 978-91-7499-231-1

Antal sidor: 363

Köpt: på bokrean 2014

Utläst: 2014-03-15

Divergent är första boken i Veronica Roths dystopiska science fiction-trilogi, som är bioaktuell– premiärdatumet i Sverige är 30 april – men i USA i dag, 21 mars! (Filmatiseringen av bok två har premiär precis om ett år; 20 mars 2015 i USA.)

I ett dystopiskt Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda.

Från baksidan av boken:

”En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet.”

När boken börjar är det Beatrices tur. På baksidan av boken står också:

”Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive sig själv.”

Jag kan säga att jag inte blev ett dugg förvånad, förutsåg valutgången långt innan det var dags för Beatrice att göra sitt val. Sedan var det en del annat i boken som var lätt att räkna ut på förhand, och det är dessa förutsägbara saker som drar ned betyget något på den här boken och gör att jag inte kan ge den full pott. Däremot får den ett mycket högt betyg, för jag drogs med och man vill ju veta om man verkligen har rätt.

Det var tur och roligt att jag började läsa den här boken på en lördag, den femtonde mars, för då var det helg och jag var ledig och hade ingenting planerat så jag kunde verkligen sjunka in i den här boken och riktigt sträckläsa den. Och sträckläste gjorde jag. Såpass att jag avslutade boken redan samma kväll, de skälvande minuterna före midnatt; jag hade tjugo minuter till godo. Tjugo minuter i midnatt slog jag ihop boken och ville genast läsa fortsättningen, vilken jag givetvis inte hade. Och nu sitter jag här, en vecka senare och har faktiskt redan köpt bok två för fullpris i den lokala bokhandeln (smart att ha första boken på rean - många köper nog tvåan som jag gjorde, utan att vänta på nästa rea).

Det var länge sedan jag sträckläste en bok på det här viset och läste ut en bok på en dag! Kul!

Just nu håller jag dock på i en helt annan bok och jag vill läsa en bok i taget nu när jag äntligen tagit mig ur träsket i att hålla på med flera böcker samtidigt som jag gjorde i början av mars. Tack vare Läsmaraton i mars-utmaningen har jag läst ut den ena boken efter den andra och nu gör jag det enklaste och lugnaste: en bok i taget.

Divergent var med andra ord riktigt läsvärd, till och med så att jag kan rekommendera den! I första hand till er som vill ha spänning och lite romantik, vill följa en sextonåring som gör sina livsval och försöker passa in i en ny del av samhället med nya regler.

Kanske är jag sen med att läsa den här, jo, det är jag nog, för jag har varit nyfiken på den hur länge som helst och läst om den massor på andra bokbloggar och den har ju varit omåttligt populär med 1,5 miljoner sålda ex enligt klisterlapp på framsidan (se fotot av boken).

Bara det att jag numera (i motsats till när jag var barn) tenderar att vänta och vänta med att läsa hypade böcker tills dess att de filmatiserats och kommer på bio och jag får en spark där bak för att ta tag i att läsa boken för att jag är löjligt strikt med att läsa boken innan jag ser filmen. De få gånger det varit tvärtom har jag inte läst boken sedan – läsupplevelsen är liksom förstörd – bra nog har det bara skett med böcker som jag ändå aldrig hade kommit på tanken att läsa, filmer som jag inte visste baserades på böcker. Numera blir det ofta så att de få gånger jag går på bio ser jag sådant som baseras på böcker (som jag just läst).

Men den här gången har jag lyckats hålla mig ifrån alla spoilers och bara sett att boken fått högsta betyg från många men inte läst vidare om vad boken handlade om, så jag kunde ta mig an boken utan förutfattade meningar eller förhoppningar. Hade inte sett ett enda foto från filmen heller och det är jag tacksam över för jag vill bilda mina egna bilder inom mig, inte filmatiseringens bilder.

Om man gillar dystopier ska man definitivt läsa den här boken, och om man som jag inte har något emot att saker och ting ibland går relativt enkelt för huvudpersonen och att det lär ganska ytligt och spännande på ett trevligt ungdomligt vis så ska man läsa den här. För tonåringen och bokslukaren och barnsliga vuxna som jag. För de som gillade Hungerspelen och liknande böcker. En lättläst och lättillgänglig bladvändare med massor av spänning och action. Jag ser fram att läsa de andra två böckerna i serien.

Jag ser också fram emot att se filmen, även om boken såklart (som alltid) kommer att vara bättre, och ännu mer nu när jag precis läst boken och egentligen har den alldeles för färskt i minnet för att riktigt uppskatta filmen på samma vis. Går det längre tid emellan bok och film blir jag mindre kritisk mot filmen och snällare mot skillnaderna, kanske till och med missar några, men som nu blir det mer bara ”de gör fel!” om filmen. Nåja. Jag vill i alla fall verkligen se filmen! Får se om det blir på bio eller inte.

Det här är sjätte boken av tio i min Läsmaraton i mars-utmaning.