Helgfrågan v. 43 2020: läsning och vinter

 Fredag igen och dags för helgfrågan hos Mia, veckorna går fort. Den här helgen frågar hon:

Vad läser du nu?

Just nu läser jag The Fox Woman av Kij Johnson. Det är en bok som bygger på den japanska legenden om Kitsune, en rävhona som blev till en kvinna av kärlek till en mänsklig man. Boken är skriven som brev eller dagböcker. Det är tre personer man får följa: en man, hans hustru och en rävhona. Var och en av dem med en egen röst och berättelse. Historien utspelas under Heian-perioden (794-1185) i Japan, i slutet på 800-talet.

Jag tycker att Johnson speglar kulturen och tiden mycket bra. Kvinnan Shikujo och mannen Yoshifuji lever åtskilda i samma hus, ser varandra oftast som skuggbilder bakom pappersväggar. Ibland skickar den ena av dem två en skriven lapp till den andra, i form av ett poem med en inbjudan till den andra om att träffas och umgås.

Det är en långsam berättelse som tar tid på sig att utvecklas, väldigt stämningsfull och full av vemod och ensamhet hos de gifta som ändå lever som åtskilda, och deras barn som uppfostras av en barnflicka där varken mamman eller pappan har mycket att göra med barnets vardag.

Jag har precis bara börjat och kommit till sidan 76 av 382.

Bonusfrågan är:

Längtar du efter vintern?

Jag längtar inte efter vintern just nu. Om något längtar jag efter min barndoms vintrar i så fall. När snön kom, låg kvar, minusgrader, sedan blev det vår och då smälte den bort. Inte det där mellantinget som är nu där det mest är livsfarligt glashalt runt nollan eller slaskigt och regnigt och ett par plusgrader. Kontraster är bäst och tydliga, skarpa årstider som skiljer sig från varandra. Då kan man njuta av dem alla. Inte som förra året, med en enda lång höst tills det blev vår igen som till en början liknade hösten och sen kom plötsligt sommaren.

Veckans kulturfråga v. 43 2020

Dags för veckans kulturfråga hos Enligt O; hon frågar:

Vilka böcker planerar du att läsa under läslovet?

Nästa vecka har jag inget läslov, men jag har ändå mycket lästid. Det är några böcker jag tänkt läsa innan månadens slut som jag ska ta tag i redan nu under helgen, förhoppningsvis, eller i alla fall under nästa vecka.

Månadens språk enligt Scylla på Scyllas hylla är portugisiska och jag ska läsa en hyllvärmare, Karavellernas återkomst av António Lobo Antunes, en litterär roman som utspelas både på 1400-1500-talen och 1975.

Under oktober hade jag också tänkt mig att hinna läsa någon hyllvärmare vars författarefternamn börjar på bokstaven e. Detta enligt en Instagram-utmaning hos jennys_bokhylla, kallad #mina_hyllvärmare2020.

Boken jag mest hade i åtanke är Namnbrunnen (jag har den inbunden; länk till e-bok) av Inger Edelfeldt, en novellsamling med sagor för vuxna.

Fast nu i skrivande stund lockar även Törst av den egyptiska författaren Nawal El Saadawi. Även denna bok är en novellsamling. Det är tretton noveller om psykiskt och fysiskt förtryck av kvinnor och barn. Mer finns att läsa via länken ovan som leder till Världslitteratur.se:s sida om boken.

Jag kanske börjar på någon av dem redan nu till helgen och tar en novell lite då och då både under helgen och nästa vecka.

Alla mina hyllvärmare på e kan du se på mitt Instagramkonto.

Förhoppningsvis hinner jag med alla läsa något mer fram till månadens slut.

Kanske lättar jag upp läsningen med Paradise Kiss 20th Anniversary Edition av Ai Yazawa, som jag lånat på biblioteket. En tjock samlingsbok som innehåller hela den japanska mangaserien Paradise Kiss på fem volymer. Den handlar om några fashion-intresserade ungdomar och deras relationer och publicerades för första gången någon gång runt år 2000.

Tisdagstrion: Gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro)

Veckans tisdagstrio hos Ugglan & Boken handlar om gudar, väsen, tomtar & troll, kort sagt mytologi och folktro. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har tidigare skrivit om bland annat Siri Pettersens böcker, även en del om Neil Gaiman och Terry Pratchett som alla har skrivit om troll, bland mycket annat.

Min trio får istället bli några andra. Tre författare som använt sig av folksagor som inspiration till sina böcker. Alla tre har använt sig av eller inspirerats av rysk mytologi i sina böcker. De utspelas i Ryssland eller alternativa land med inspiration från Ryssland.

Gemensamt för min trio är även att alla böckerna handlar om unga kvinnor som använder sig av sin mentala styrka för att klara av att stå emot de krafter som ställs mot dem. Som inte bara finner sig i sitt öde utan skriver om det efter egna villkor.

 

Catherynne M. Valente har tagit avstamp i den ryska folksagan The Death of Koschei the Deathless, där Koschei, som kan liknas vid en djävul i västerländsk mytologi, har skepnaden av en ung man. Han rövar bort prinsessor, men något oväntat sker när han rövar bort Marya Morevna.

Husälvor och andra mytologiska varelser från Ryssland spelar en roll i denna saga. Deathless är en mycket speciell, magisk bok om kärlek, död, revolution och mytologi.

Katherine Arden har skrivit The Winternight Trilogy, där jag läst de två första böckerna men inte den sista - än, den ska jag läsa nu i vinter.

Böckerna heter The Bear and the Nightingale, The Girl in the Tower, och The Winter of the Witch.

Här finns vinterdemonen Morozko och andra ryska väsen, mest sådana som är kopplade till hemmet, bland annat domovoj – en husande – som kanske motsvarar vår svenska hustomte. Här finns även vattenandar, vattennymfer och skogsandar.

Det är en medryckande saga med mycket vinter, av det riktiga slaget med ordentlig kyla och rejält med snö. Trots kylan är böckerna fyllda av värme, starka känslor, relationer och passion.

 

Naomi Novik har skrivit Uprooted respektive Spinning Silver.

I Uprooted är draken en människa. Han skyddar byn mot skogen och dess farligheter, men beskyddarskapet har sitt pris. Draken vill regelbundet ha en jungfru. Agnieszka trodde aldrig att hon skulle bli vald till drakens gemål och hon hade ingen aning om vad det faktiskt innebär förrän en dag då allt ställs på ända.

 

Spinning Silver är löst baserad på sagan om Rumpelstiltskin. Här finns bland annat älvor, samt en tsar som döljer något mörkare. Mytologi vävs samman med folksaga och historiska influenser. Läsaren får följa tre kvinnor och deras öden. Även här finns kyla och vinter, passion och kvinnlig styrka.

Helgfrågan v. 42: omslagsmatchning och godsaker

Helgfrågan anordnas av Mia på Mias bokhörna. Denna vecka undrar Mia om vi har något exempel på bokserier där böckerna matchar varandra. Massor! blir mitt korta svar.

Till exempel boken jag läser just nu, Vattnet drar av Madeleine Bäck, en modern skräckroman med mytologiska inslag, första delen i en trilogi. Där matchar böckerna i trilogin inte bara varandra, utan även kanterna på boksidorna har samma färg som omslaget på själva boken. Riktigt snyggt!

Bonusfrågan för veckan är om vi har fått något ihop med någon bok.

 

Javisst! Jag var med på bokbyte med hemlig bokvän för några år sedan (2011 - tiden flyger iväg!) och då fick jag både te, choklad, magnetiskt bokmärke, ett vykort och en anteckningsbok ihop med boken som skickades till mig.

 

När jag beställer böcker på BookDepository får jag alltid med ett bokmärke och bokmärkena ser ofta olika ut också. Det är en trevlig grej som ger mervärde. Likaså om man köper en bok på The English Bookshop i Uppsala, men de kör med likadant bokmärke hela tiden.

 

Ibland vid recensionsexemplar har jag fått bokmärke och informationsfolder eller -blad ihop med boken, och vid bokköp/recensionsexemplar från någon bokbloggsvän eller författare har jag även fått någon godisbit medskickad i paketet. Det uppskattas!

 

Sedan finns ju boxar som till exempel kanadensiska OwlCrate och svenska I Lav Lit av LavenderLit förlag men någon sådan har jag aldrig beställt. Då får man många merchandise-grejor ihop med månadens bok, men så kostar det extra också.

Hett i hyllan v. 42 2020

Monika håller i Hett i hyllan som återkommer varje torsdag. Hon skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ett par böcker som är väldigt heta och stått i hyllan sedan någon bokrea kring år 2000 är Peter Nilsons rymdepos. Det är en duologi som består av två lustigt formaterade små böcker (längd:14,7 cm; höjd: 11,4 cm). Jag har påbörjat läsningen av första boken Rymdväktaren vid något tillfälle men inte kommit längre än så. Bok två heter Nyaga. (Länkar till Adlibris där böckerna finns att köpa i nytryck och i större format.) Ger smakprov på den första sidan nedan (se fotot).

Såhär står det på baksidan av första boken, Rymdväktaren:

I Rymdväktaren, första delen av Peter Nilsons rymdepos Projekt Nyaga, kommer år 2084 en ung matematiker till klostret Klaradal, som ligger på månen. Han kommer för att spela på superkvantdatorn Angelica som finns i klostret. Angelica "flyger liksom änglarna vart hon vill i universum. Hon är dessutom ett av de vackraste ting som vi människor har skapat någonsin". I klostret möter den unge matematikern en åldrad kollega, Peter Lorentzen. Som ung forskare var denne med om de mycket märkliga händelser i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet som totalt förändrade planeten jorden.

Böckerna är utgivna på Norstedts, första gången 1995, mina exemplar tryckta 1997. Jag antar att det var därikring bokrean var då jag köpte dem.

Hög tid att läsa dem, inte sant?

Jag kunde ju ha läst dem som en del av Space Opera September readathon som jag var med i både i år och förra året, men då läste jag andra böcker. Så måtte de bli lästa under Space Opera September readathon nästa år, om inte förr!

Blir i alla fall lite nyfiken på dem när jag tagit fram dem för att fota och bläddra. Även om de är på 568 respektive 566 sidor är det inte många rader på varje sida, så de borde inte ta så mycket tid i anspråk.

Omslagsonsdag vecka 42: fackböcker

Boklysten kommer med nytt tema varje vecka i omslagsonsdag. Den här veckan är temat fackböcker.

Tisdagstrion: fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

Veckans tisdagstema är "fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter". Roligt tema, tycker jag. Det får mig ofrånkomligen att tänka på husdjuren vi hade när jag var barn och vad vi döpte dem till. Jag har även alltid namngett alla mina gosedjur/kramdjur och dockor under uppväxten och laborerat med massor av namn i mina fiktiva världar när jag själv skrivit berättelser från sju år och uppåt, så namnsamlande har alltid legat mig varmt om hjärtat.

När jag var barn hade vi fiskar (de blev aldrig döpta) och hamstrar (de fick däremot namn). Mina syskon och jag hade Piff och Puff Räddningspatrullen-tema när vi bestämde var hamstrarna skulle heta när vi hade dem samtidigt. Min hamster fick namnet Zipper (se den lilla flugan på bilden ovan). Piff och Puff och Pärlan hette mina bröders hamstrar. Du ser dem alla i bilden ovan.

Vår hund hette Robin, men det kom sig från kullens namn som alla började på E. Eurobin förkortades helt naturligt till Robin.

Nyligen läste jag A Man and His Cat. När jag skulle skriva det här inlägget blev ju bara tvungen att påminna mig själv om namnet på katten. Serien är tecknad och skriven av Umi Sakurai så namnet är japanskt och blir lite av en tungvrickare, Fukumaru. Skulle jag verkligen döpa min katt/hund till det? Tror inte det, om jag ska vara helt ärlig, men boken får bli kvar ändå, om inte annat som tips på en mysig feel-good-bok om en man och hans katt.

Nyligen läste jag också Paddingtons resväska av Michael Bond, en samling om åtta korta sagor som handlar om björnen Paddington, han som älskar honung och bor i London hos familjen Brown. Paddington skulle nog passa även till en hund med mycket och fluffig päls, även om jag har hört att hundnamn inte ska vara för långa. (Hittar snabbt efter googlande "två stavelser, två skarpa konsonanter" som råd för blivande hundägare).

Bagheera skulle ju vara ett bra namn på en (svart) katt, inte sant? Jag har läst den ursprungliga Djungelboken, långt efter att jag sett Disneys version och den är väldigt annorlunda. Sedan dess har jag också köpt på mig en pocketversion på originalspråk, The Jungle Book av Rudyard Kipling. Den har jag inte läst än men planerar att göra någon gång framöver. Den står och väntar i bokhyllan på mig.