Uppdatering om nu

På grund av rådande omständigheter i mitt liv just nu kommer jag inte att uppdatera bloggen på ett bra tag framöver.

Jag kommer inte heller ha möjlighet under detta år att recensera de recensionsexemplar som väntar på mig, och ber därför förlagen ha överseende med detta.

I nuläget kan jag inte säga hur länge jag kommer att ha time-out, så vi får helt enkelt vänta och se. Så småningom kommer jag nog att återvända med bokliga inlägg, recensioner och annat skriv- och bokrelaterat. Hoppas vi hörs och syns när det blir dags.

Ha det så bra så länge!

Helgfrågan vecka 45

Veckans helgfråga från Mias bokhörna är: Vad ska du läsa i helgen?

Främst ska jag ägna mig åt att läsa för den onlinekurs jag går, Fantastic Fiction and Where to Find it. Man kan hoppa hur man vill i de olika modulerna som kursen består av, men jag läser dem i ordning.

Just nu har jag kommit till module 3, som handlar om Time Travelling Fantasy Literature. Jag hoppas även hinna med module 4 i helgen, som handlar om Feminist Fantasy Literature.

Först och främst ska jag läsa texterna för module 3, ett kapitel i The Cambridge Companion of Fantasy Literature, samt The Story of the Amulet av Edith Nesbit.

Sedan finns det ett gäng spännande texter om den feministiska fantasylitteraturen (fakta och fiktion), men vi får se om jag hinner med dem, eftersom jag också skriver NaNoWriMo i november.

Utöver dessa håller jag på med Across the Nightingale Floor, som jag läst ytterligare några sidor i och sedan avstannat (igen), samt Det där som nästan kväver dig. Men den har jag bara läst en novell i som jag läste under en enda kväll den första september och sedan inte läst något i, så den kan inte räknas riktigt.

Bonusfrågan lyder som följer: Vad ska du göra i helgen?

Främst ska jag läsa och skriva. Sedan hoppas jag hinna med en och annan promenad, samt den vanliga helgritualen med sovmorgon och Melodikrysset på lördagen samt sovmorgon även på söndagen. Utöver detta har jag inte några specifika helgplaner.

Recension: Markus av Trolyrien av Joseph A. Davis

Handlingen som beskriven på Adlibris:

När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktigt artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske - om de gamla sagorna stämmer - är deras enda hopp.

Det här är en slukarbok för yngre tonåren, men passar även äldre läsare. Alla som vill ha ett fantasifullt läsäventyr. Historien består av många välkända element från fantasyns värld, men där finns även en del nytt, sådant som är Davis egna påhitt.

Jag gillar verkligen hur Davis skapat egna, annorlunda hälsningsseder, att kroppsspråket är lite annorlunda. Spottets roll i hälsningssederna kan jag tänka mig får många yngre läsare att skratta eller dra på smilbanden.

Värme och berättarglädje genomsyrar den här boken. Jag blir glad av att läsa den och slukar den snabbt. När man väl kommer in i det mest spännande vill man inte sluta att läsa.

Rekommenderar denna bok till alla som vill ha ett fantasyäventyr med mycket spänning, där svärd, andra magiska föremål, drakar och annorlunda seder spelar stor roll.

Titel: Markus av Trolyrien

Författare: Joseph A. Davis

Förlag: Pärlan Förlag

Recensionsexemplar: ja

IBSN: 9789187411335

Format: inbunden

Köp boken på:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Nosebleed Studio reser i den svenska historien

Boken börjar med en introduktion av Nosebleed Studio. Ett gäng som vet vad de gör när det handlar om att teckna. Hela boken är proffsig, både upplägget, utformningen och innehållet. Efter introduktionen kommer tre serier, skrivna och tecknade av respektive författare.

Den första serien är Häxan av Joakim Waller.

Jag kan förstå varför den slutar och börjar som den gör, det blir en fin återknytning, en snygg berättelse. Tecknarstilen är manga, det är professionellt och stilrent. Men jag tycker att historien blir för kort, dramatiken för snabb, allting går lite för hastigt. Det är över innan det hunnit börja. Det kunde ha varit mer utforskande av 1600-talets Sverige. Flickorna kunde ha flytt genom det historiska landskapet, staden, byn, samhället, istället för som nu, direkt tillbaka till nutiden och där tog det slut.

Den andra serien är Adjö Sverige av Natalia Batista.

Berättelsen av Natalia Batista fick större utrymme. Det var en historia som fick tid på sig att växa, etablera karaktärerna, utforska det historiska, i det här fallet artonhundratalets Sverige. Jag ställde mig dock frågande till slutet, förstod det inte riktigt, förstod inte replikskiftet. Trots att jag bläddrade fram och tillbaka och detaljstuderade bilderna. Förstod inte vad slutet gick ut på. Det lämnade mig lite ställd och frågande och jag blev irriterad på att jag inte förstod, kände mig lite dum.

Den tredje serien är Lailas resa av Magnolia Winroth.

Den lider också av att den är för kort, men mer för att jag tycke så mycket om och ville veta mer, än att den faktiskt inte fungerar som den är. Den är episodisk, ett litet avsnitt i början på ett par finländska barns flykt över till Sverige i 1930-talets krigstid.

Tycker mycket om tecknarstilen, svärtan i teckningarna, utformningarna av karaktärerna med de lite sneda ögonen och speciella uttrycken i ansiktet. Helt klart väldigt snyggt och proffsigt gjort. Men här ville jag definitivt ha mer, det var som början på en längre berättelse, en inledning till något som kunde ha räckt hela den här bokens omfång på egen hand.

Jag skulle önska att Magnolia Winroth gör något mer av den här serien, låter oss följa de två små barnen inte bara upp på tåget i Finland, utan hela vägen till Sverige, in i Sverige och ta del av deras upplevelse som finska krigsbarn när de ska försöka klara sig i det svenska samhället. För så långt kom man aldrig.

Resan hann liksom aldrig börja, trots titeln. Det blev bara kring tåget och vad som skedde där. Dramatik i det lilla, som speglade den dramatik som utspelades i världen just då och som färgade så många barns öden. Men, som sagt, jag vill ha mer!

Några sammanfattande ord.

Sammantaget är den här boken proffsigt gjord och en bra introduktion till de respektive tecknarna/manusförfattarna.

Jag tycker också att den tjänar sitt syfte som en introduktion till den svenska historien och hjälper läsaren – om det är ett barn – att få en känsla för hur det kan ha varit, samt hjälper till att ge barnet nyfikenhet och föder en vilja hos barnet att lära sig mer.

Dessutom är det ju snabbslukande, lättlästa serier och det tror jag passar barn av i dag.

Enda nackdelen är att, även om det är genomarbetat och välgjort på alla sätt och vis, är aningen för kort. Den ger dock mersmak såväl som läsglädje.

Jag ser fram emot att läsa mer, både liknande antologier av Nosebleed Studio och verk av de enskilda medverkarna.

Titel: Nosebleed Studio reser i den svenska historien

Författare: Joakim Waller, Natalia Batista, Magnolia Winroth

ISBN: 978919796046

Sidantal: 112

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

Adibris

Bokus