Hett i hyllan #6

Monika på Bokföring enligt Monika skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag hakar på igen, men skippar den gamla numreringen som jag hade. Förut fick mitt inlägg samma nummer som Monika var på, men hon har gjort Hett i hyllan kontinuerligt sedan år tillbaka medan jag bara gjort några få inlägg. Jag härmar Lena på Lenas böcker istället och kör med årets veckonummer istället. Enklare så.

Monika går igenom sina hyllvärmare i köpordning efter datum, åratal tillbaka. Beundransvärt. Mina inlägg och mina heta hyllvärmare har hoppat runt i tiden, ibland med inspiration av vad Monika skrivit om.

Ärligt talat borde jag ha en rejäl skämskudde för mina hyllvärmare sträcker sig så långt tillbaka som tjugo år med enstaka titlar som jag envist håller fast vid. Måste tillstå att jag faktiskt läser riktigt dammiga gamla böcker ibland. Som nu.

Jag har precis påbörjat veckans heta hyllvärmare. Purpurdraken av australiensaren Carole Wilkinson är andra delen av tre i en trilogi för barn. Jag köpte boken den tjugonde januari 2011.

2016 gick jag igenom alla mina gamla bokkvitton från 2008 och framåt, några enstaka till och med från 2007. Skrev upp alla titlar i en bok och slängde resten av kvittona. Många av hyllvärmare som jag köpt på second hand har jag ingen aning om när jag köpt, men där jag vetat titlarna efter vad som stått på kvittona har jag skrivit ned dem. Sakta men säkert tar jag mig igenom mina hyllvärmare. Många har skänkts eller skänkes nu bort till Myrorna eller Röda Korset allt eftersom. Många andra har lästs.

Purpurdraken av Carole Wilkinson har jag precis börjat läsa i nu ikväll. 

Jag läste just ut Drakväktaren, den första boken om flickan Ping och draken Danzi. Den boken ramlade jag över på Myrorna i Linköping nu i augusti. Då kunde jag läsa om den boken som jag senast och första gången läste 2006 som biblioteksbok.

Den handlar alltså om slavflickan som inte ens vet vad hon heter, som lever i ett kejserligt palats där det också finns drakar. Hela palatset ligger i utkanten av kejsarriket och är både övergivet och undermåligt skött. En dag kommer kejsaren dit på besök och allting vänds på ända.

Som tur var hade jag del två, Purpurdraken, redan i hyllan. Nu var väntan över. Den heta boken blir äntligen läst efter nio år! Jisses, vad man sparar på böcker ibland ... Jag hade tidigare bara läst bok ett och aldrig kommit mig för att läsa vidare. Nu är det dags.

Pings äventyr fortsätter i det forna Kina där drakar och fågel Fenix är verkliga.

Nu är bara frågan om jag ska låna tredje boken på biblioteket eller om jag ska köpa den. Den finns att på tag på för hutlöst pris på Bokbörsen eller mer rimligt pris på engelska på nätbokhandel.

För att sammanfatta: Jag lånade Drakväktaren på biblioteket 2006 och läste. Sedan ville jag nog läsa fortsättningen (för boken slutade med en riktig cliffhanger), men jag kom mig inte för att göra det. Jag köpte bok två, Purpurdraken, på rea 2011 (den kostade 79 kr.) men läste den inte då. I år, 2020, köpte jag Drakväktaren och läste den igen och sedan kan jag nu äntligen läsa Purpurdraken. Tyvärr har det ju gått så lång tid så Drakmåne, den tredje boken, finns inte längre att få tag på i bokhandeln här i Sverige.

Såhär beskrivs handlingen till Drakväktaren på baksidan av boken:

För länge sedan i Kina, under Han-dynastin, räddar en slavflicka livet på en drake och tillsammans undkommer de deras grymma härskare.

På flykt undan den hänsynslöse drakjägaren gör flickan och draken en storslagen och farofylld resa genom Kina, bärande på den sten som till varje pris måste vaktas.

Det här är berättelsen om en ung föräldralös slavflicka som tror att hon inte är värd något, men som finner kraften och modet att utföra stordåd som kommer att förändra hennes liv.

(Inlägget tidigare kallat Hett i hyllan v. 37 2020. Jag har nu döpt om det, numrerat efter mina antal "Hett i hyllan"-inlägg. Länken till inlägget i sig förblir dock detsamma.)

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

Tisdag igen och dags för tisdagstrion. Se fler tisdagsinlägg hos Ugglan och Boken. Denna vecka är temat ”böcker jag ser fram emot att läsa under hösten”.

Jag har knappt koll på den aktuella utgivningen, men det finns ändå massvis av böcker jag vill köpa – både nya och äldre och allt däremellan. Jag får mängder av boktips från Booktube och bokcommunityt bland bokbloggar. Har dessutom redan alltför många olästa böcker i bokhyllorna men får fler och fler författare som jag följer och vill läsa böcker av. Ett vanligt problem bland bokälskare, tror jag bestämt.

Bland nyss utgivet vill jag (bland annat) köpa ”Spegeln och ljuset” av Hilary Mantel. Jag äger de två föregående delarna i trilogin men har ännu inte läst dem. Jag vill köpa/få den tredje delen så kan jag läsa dem mer i ett svep. Eftersom den redan är utgiven räknar jag inte med den i trion. Dessutom måste jag ju läsa de två föregående böckerna först. Min trio följer istället här nedan.

I mitt senaste inlägg nämnde jag Naomi Noviks nya bok som en bok jag ser fram emot. Skräck är inte min genre men jag gör ett undantag ibland när det är en författare jag läst av tidigare i andra genrer. Av Naomi Novik har jag tidigare läst tre böcker, ”Uprooted”, ”Spinning Silver” och ”Hans Majestäts drake”. Jag gillade dem alla tre (speciellt de två första); genren är fantasy.

Hennes nya som kommer ut är första delen i en serie och heter ”A Deadly Education”. En flicka börjar på en magisk skola där man antingen klarar utbildningen och tar examen eller dör. Låter skräck i mina öron, men kanske är det bara fantasy? Jag vet inte mer än så och köper gärna utan att veta alltför mycket. Den utkommer 29 september.

En nytillkommen favorit bland författare är Nnedi Okorafor. Hon har gett ut böcker för både barn, ungdomar och vuxna. 2018 läste jag henne första gången. ”Who Fears Death”, en dystopisk bok som utspelas i Afrika. 2019 läste jag uppföljaren, som utspelas före men helst läses efter, ”The Book of Phoenix”. Dessa båda böcker tyckte jag mycket om. 2019 läste jag även ”Binti: the Complete Trilogy”, som innehåller tre ”novellas”, kortromaner samt en novell som utspelas i samma universum. Binti handlar om en flicka vid namn Binti som beger sig ut i rymden, till en annan planet där hon ska gå i skola. Redan på vägen dit tar förvecklingarna fart.

Den sista boken jag läst är ”Lagoon”, en science fiction som utspelas på jorden, där utomjordingarna invaderar men på ett annorlunda sätt.

Hennes böcker är fantasifulla, välskrivna och annorlunda. I år kommer hon ut med en ny bok. Titeln är ”Ikenga” och det är en bok som jag ser mycket fram emot. Den 18 september är utgivningsdatumet. Den primära målgruppen är barn men jag tror att jag kommer att gilla den i alla fall. En pojke vid namn Nnamdi får superkrafter med hjälp av ett föremål, en ikenga. Vad kan han göra med sina krafter och hur ska han kunna använda dem till att hämnas sin fars död?

Den 29 oktober ger Sibéal Pounder ut en jultemabok som jag vill köpa och läsa kring jul, ”Tinsel”. Undertiteln är ”The Girl Who Invented Christmas”.

Tidigare har jag läst ”Witch Wars” som var en söt, liten lättsam historia om en flicka som kommer till häxornas magiska och underjordiska värld via kloaksystemet i staden ovanför. Det finns ett helt gäng böcker (sex stycken) i den serien, men jag har nöjt mig med att läsa den första. Jag tillhör inte målgruppen och den är lite väl barnslig för mig, även om det var ett skoj äventyr medan jag läste. Den fick fyra av fem stjärnor.

Hursomhelst, hennes julbok ”Tinsel” är också en bok med målgrupp unga läsare i 9–12-årsåldern men den lockar ändå på något vis. Ibland vill man vara lite barnslig. Speciellt kring jul.

Veckans kulturfråga v. 36

Veckans kulturfråga hos enligt O handlar om höstens utgivning och är som följer:

Vilken bok ser du mest fram emot att läsa i höst?

Jag har inte riktigt koll på utgivningen i höst men håller på och samlar på mig information. Hittills vet jag inte mer än ett par titlar, men det kanske räcker. Jag har ju egentligen redan nog med böcker hemmavid.

Svaret för min del blir Naomi Noviks nya bok. Jag har tidigare läst Uprooted och Spinning Silver och tyckte mycket om båda.

Den 29 september kommer hennes nya A Deadly Education och jag ser mycket fram emot att läsa den. Den utspelas på en magisk skola, mer vet jag inte. Titeln talar ju lite om vad slags skola det är eller vilken fara som lurar där. Och det räcker att veta så lite; jag köper och läser gärna när det gäller Naomi Novik.

Tisdagstrion: vatten

Tisdag igen och dags för tisdagstrion, anordnad som vanligt av Ugglan och boken. Veckan har gått snabbt. Den här gången är temat vatten. Jag väljer böcker som har vatten i titeln och vatten i innehållet.

Den första boken är ”Minnet av vatten” av Emmi Itäranta. Det här är en dystopi av det mer lågmälda slaget. Den utspelas i en avlägsen framtid där vatten är en bristvara och en lyxvara. Huvudpersonen utbildar sig till temästare. Te som ju görs av vatten. I boken finns en hemlig källa och den är upprinnelsen till handlingen i den här lyriska romanen. Emmi Itäranta har även skrivit en annan bok, ”City of Woven Streets” (finns ej översatt till svenska i nuläget; även utgiven under titeln ”The Weaver”), där vatten också spelar en central roll. Det är i samma dystopiska värld men på en annan plats, en liten ö helt omgiven av vatten, som handlingen tilldrar sig.

Min andra bok är en duologi för barn och ungdom av Emily Diamand. ”Piraternas fånge” och ”Piraternas skatt” utspelas i framtiden där större delen av världen ligger under vatten. Vi får följa en liten flicka, Lilly, ut på äventyr på haven, bland annat till London som är liksom ett dystopiskt Venedig, en vattenstad med kanaler, där större delen av staden ligger under vattnet.

 

London spelar en ännu större roll i mitt tredje boktips. ”Rivers of London” av Ben Aaronovitch är första delen i en serie på många böcker (fortfarande pågående), hittills tio romaner, plus noveller och novellsamling. Serien handlar om en polis, Peter Grant, som i denna första bok blir introducerad till både den övernaturliga delen av Londons undre värld och poliskårens övernaturliga rotel när han stöter ihop med ett spöke och förvecklingarna tar fart. Titeln och bokens koppling till vatten kommer sig av att han stöter på de gudar som förkroppsligar floderna i London, både Themsen och de mindre floderna, en hel familj som spelar avgörande roll i det mysterium han försöker lösa.

Tisdagstrion: hundar

Tisdagstrion hos Ugglan & Boken är denna vecka på tema "hundar". Här kommer tre tips på hundböcker jag läst.

Den första boken heter "Hundstjärnan" och är skriven av Diana Wynne Jones. Hon är en av mina favoritförfattare, har varit i många år, och "Hundstjärnan" var också en av mina favoritböcker som barn.

En stjärna blir straffad att återfödas som hund på jorden. Man får följa med under hela boken utifrån hundperspektivet, för stjärnan blir verkligen en hundvalp med allt vad det innebär.

Jag har läst boken på svenska ett okänt antal gånger, men flera är det i alla fall. Lånade boken om och om igen på biblioteket.

Omslaget till den svenska utgåvan är helt okej, men jag hittade även en engelsk version som är riktigt fin (länk till Adlibris där man kan köpa den). Se till höger, den med introduktion av Neil Gaiman.

Tyvärr är det inte den jag äger, utan jag har en annan utgåva. Se till vänster.

Som vuxen har jag nämligen skaffat mig boken på engelska, "Dogsbody", men jag har ännu inte läst den. Varken på engelska eller just det exemplar som jag äger. Boken står och skiner som en hundstjärna i bokhyllan och väntar på mig.

Den andra boken jag vill tipsa om är "Lives of the Monster Dogs" av Kirsten Bakis. (länk till annan upplaga som finns till försäljning på Adlibris). Det är Kirsten Bakis debut, och tyvärr har hon inte kommit ut med fler böcker efter den. Jag hade gärna läst fler böcker av henne. Den här boken läste jag i början på 2000-talet, eller om det var i slutet på 90-talet; jag lånade den på biblioteket. Den är utgiven första gången 1997.

I "Lives of the Monster Dogs" finns det hundar klädda som människor, som också - mer eller mindre - uppför sig som människor, talar människospråk och är en del av samhället. Jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg speciellt mycket, eftersom det var så länge sedan jag läste den. Men jag har bara läst den en gång, om jag kommer ihåg rätt.

Har dock letat efter den på nätet en gång förut och hittade den. Nu googlade jag igen för jag kom varken ihåg titeln eller författaren men jag fann den ändå på Goodreads till slut, tack vare en udda lista om de bästa talande hundarna i litteraturen: Best Talking Dogs in Fantasy and Science Fiction

Den tredje boken med hundtema är "Because of Winn-Dixie" av Kate DiCamillo. Det ska vara en riktig barndomsklassiker, åtminstone i den anglosaxiska världen, en modern sådan alltså, eftersom boken bara är från 2000.

Boken har vunnit en rad utmärkelser och priser och filmatiserades 2005 (jag har inte sett filmen). Filmen heter på svenska "En vän med fyra tassar". Boken finns också på svenska som "Tack vare Winn-Dixie", utgiven på Kabusa förlag.

Jag var inte riktigt så imponerad som många andra verkar vara, men det är ändå en mysig liten historia. Jag tillhör ju inte heller målgruppen. I den här boken är det just tack vare hunden Winn-Dixie som det sker en massa saker och hela handlingen utvecklas. Det är en tunn och lättläst kapitelbok för barn med stor stil. Jag läste den 2016.

För den som vill hitta fler böcker om hundar finns det en lista på Goodreads med inte mindre än 1097 böcker med hundar: Great "Dog" Books.

Besök även Ugglan & Bokens temainlägg med länkar till andras tisdagstrio.