Jag läser Odinsbarn av Siri Pettersen i en read-a-long som
Nelly på Nellons bokblogg anordnar. Exemplaret jag läser är en inbunden utgåva som finns att köpas till exempel
här på Bokus.
För det här blogginlägget och resonemanget jag för nedan är det spoileralert så det bara skriker om det. Läs på egen risk om ni ännu inte läst Odinsbarn, eller i alla fall Odinsbarn fram till och med sidan 314.
Efter den lilla varningen dyker jag rätt ned i diskussionen.
I den nordiska mytologin finns det tre gamla kvinnor som kallas
nornor. De sitter vid rötterna av världsträdet Yggdrasil. Förutom att de tar hand om och vattnar trädet, har de även alla levande varelsers liv i sina händer. Nornorna spinner nämligen livstrådarna. De kan se hur långa alla trådar är och när de tar slut, de har också en sax och kan klippa av en tråd för eget bevåg när de anser att människans liv är till ända. De ser hur trådarna leds ihop och förs isär, vems öde som flätas med vilkens.
Nornorna heter Urd, Verdandi och Skuld och de är som jag redan nämnt kvinnor.
Därför blev jag förvånad första gången Urd nämndes, att han är en man i boken, eller ett manligt troll då.
Ordet Urd betyder Öde och Urd lever verkligen upp till sitt namn, eller så tänkte jag när jag läste första halvan av den här delen, sidan 152 och framåt alltså. Urd lever upp till sitt namn, en människa – nej, troll – som sätter allting i rullning.
Men i slutet av det här partiet, när jag närmar mig sidan 314, och Ilumine dyker upp och konfronterar Urd, är jag inte lika säker längre. Han försöker forma ett öde, där han påverkar alla omkring sig i Rådet, men han rår inte på Ilumine vad det verkar.
(För övrigt, och som en parentes, älskar jag namnet Ilumine – kanske för att det påminner om engelska Iluminae och för att jag har en förkärlek för förnamn som börjar på I.)
Dessutom, gällande Urd:
Även om han påverkar alla omkring sig – för även om hans vilja inte alltid följs, har han stor övertalningsförmåga och alla reagerar på hans närvaro – kan han inte riktigt påverka sitt eget öde i den utsträckning han vill.
Han har problem med ett hål i halsen, som han håller ihop med hjälp av en klav, något slags form av klafflås, som går att låsa upp. Jag undrar hur mycket klaven, i det här fallet, hör ihop med
klaverna i musikens värld. Kanske är det bara det att klav betyder nyckel och Pettersen ville använda det äldre ordet?
Säkert är i alla fall att det är något slags övernaturlig hjälp han har, som håller honom vid liv – korpblodet tyder på detta. Kanske har han slutit ett avtal med någon eller något som han inte borde ha gjort?
Dessutom har Urd även med Hirkas öde att göra, eftersom han tydligen var med precis innan hon hittades av sin styvfar. Han tror henne död, men hon lever ju. Jag undrar vad som kommer att ske när de möts, för mötas kommer de att göra, förr eller senare.
Skuggorna trodde jag först var några övernaturliga varelser, mörka och onda, men i den här delen av boken får man veta att det är ett slags lönnmördare, vilket är ganska logiskt, i och för sig.
Att Rime utbildar sig till Skugga blev jag lite förvånad över, även om jag insåg tidigt (i del 1 av read-a-long:en) att han hade något slags utbildning utanför den gängse normen.
Jag skulle kunna skriva ännu mer, spekulera om ditt och datt, men jag slutar med det här.
Hursomhelst tycker jag fortfarande om den här boken, gillar att man får gissa och att allt inte sägs rakt ut. Gillar att tankar i kursivt inte följs av ”tänkte han” eller ”tänkte hon”, för det är ju ändå helt uppenbart.
Gillar att den nordiska mytologin faktiskt har betydelse, och skulle vilja utforska den mer, för det är nog en del jag missar, även om jag har koll på en del vad gäller mytologin.
Hade det inte varit en read-a-long hade jag läst ut boken för länge sedan. Nu suger jag längre på karamellen, men det betyder också att jag tappar boken lite emellanåt.
Nu under veckan hann jag inte med att läsa direkt. Jag läste förra helgen, och jag läste nu fredag-lördag ikapp. Det blev roligare läsning så, mer intensivt eftersom jag läste större delen i ett svep, men nu måste jag hejda mig igen så att jag inte läser för långt. Sedan hjälper det ju inte när man har så mycket annat att göra i veckorna (och läser andra böcker samtidigt).
Jag ser fram emot att läsa fortsättningen och är riktigt glad över att det är en trilogi. Det hade inte funkat annars med det här långsamma tempot som ändå är, när så lite förklaras och allt nystas upp efter hand. Hade det då slutat efter en bok hade man suktat efter mer och inte tyckt att mycket förklarats. Nu får det ta tid på sig, eftersom det nu ju ändå är tre böcker.
Jag ser fram emot vad Urd ska väva ihop härnäst och hur Eirik ska klara sig mot Skuggorna – kanske blir det Rime som får uppdraget att göra något mer eller mindre mot sin vilja framöver? Jag spekulerar, men jag tror att Hirka och Rime kommer att mötas på något sätt som de egentligen inte vill mötas, framöver (även om de gärna skulle vilja se varandra igen). Jag hoppas i alla fall att detta att Rime utbildar sig till Skugga ska vända upp och ned på saker och ting.
Och att Urd har något med både Hirkas och alla andras öde att göra är rätt uppenbart ...
