Skrivarcirkeln idag inspirerade mig, inspirerar mig. Jag hade inte med någon text själv men jag fick läsa andras, och delta i diskussioner om andras texter, sådant som är minst lika viktigt. Men det blev ändå inget tågskriv, för på hemvägen hade jag en nylånad bok från biblioteket, en reserverad bok som jag hämtat ut, thrillern "Innan jag somnar" av SJ Watson, som fick mig fast, och sedan gjorde jag inget annat än läste under hela tågresan.
Hemkommen fortsätter jag läsningen efter middagen; det är en riktigt spännande bok om en kvinna, Christine, som inte minns något av dagen före. Varje dag hon vaknar upp är ett blankt papper. Tänk, vilken skrämmande verklighet ...
Hur glad man ändå får vara över sina minnen, även om vissa minnen gör ont. Bättre det än att inte ha några minnen alls. Förhoppningsvis har man många lyckliga minnen också, och skapar nya minnen var dag. Stod i morse på perrongen och väntade på att tåget skulle komma in på stationen, kände solen värma i ryggen och såg ett par stå en bit bort och prata, vinterklädda människor på väg till arbetet. Minnen. Så snabbt allting förvandlas till minnen. Vi måste vara rädda om det vi har, inom och utom oss. Nu ska jag läsa vidare i "Innan jag somnar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar