Recension: Förlora för att vinna av Eva Holmquist

Författare: Eva Holmquist

Titel: Förlora för att vinna

Förlag: Ordspira Förlag

ISBN: 978-91-980139-2-4

Sidantal: 307

Recensionsexemplar: ja

Köp boken här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Baksidestext:

Vad skulle du göra om du var diplomat på en främmande planet och upptäckte att de skickade barn ut i kriget? Sophie vet exakt vad hon ska göra. Hon försöker stoppa dem och snart är hon på flykt. Men vem är det egentligen som vill döda henne?

Förlora för att vinna är ett rymdäventyr med fantasykänsla.

Förlora för att vinna utspelas på planeten Vailao. Huvudpersonen är en ung diplomat från Jorden, vid namn Sophie. Invånarna på Vailao är mycket humana. Trots att jag uppfattar vailanerna som mycket mänskliga är skillnaderna många, inte minst rent biologiskt. Jag tycker att Eva Holmquist har löst det på ett snillrikt och annorlunda vis.

Språket flyter på, enkelt och ledigt, men det är också lite stelt. Det kanske inte är rätt ord, men det är heller inte så känslosamt. Inte många onödigheter beskrivs. Jag uppfattar det som ett vanligt sätt att skriva på när det gäller science fiction i stort, efter det lilla jag läst i science fiction-genren. En genre som jag tycker mer och mer om och verkligen känner att jag vill utforska. På samma vis som jag kände att jag ville utforska planeten och dess invånare tillsammans med Sophie.

Lite grand saknade jag dock djup i karaktärerna. Kanske föll detta också på grund av att boken är skriven i första person. Jaget kan ju inte gå ifrån sig själv, och varelser från en annan planet kan vara svåra att beskriva.

På samma vis var jag nyfiken på bakgrundshistorien. Jag skulle ha velat ha mer av vem Ole var, Sophies kollega, och vad konflikten med honom och de andra jordborna eller rymdfararna egentligen bestod av, kanske mer av flashbacks eller något som fördjupade handlingen. Samtidigt kanske det inte är relevant. Berättelsen utspelade sig där och då på planeten och handlade om Sophies relation till sig själv, till vailanerna och vissa av dem mer än andra.

Därför välkomnade jag verkligen kärleksbiten i boken. Kärleken i andra halvan av boken var fint skildrad. Den gav djup och fler dimensioner år berättelsen. Även om kärleken kom lite plötsligt, tyckte jag. Plötsligt var hon kär, från att inte ha varit det alls. Inte så att jag som läsare insett det i alla fall. Trots detta tyckte jag mycket om vad jag läste.

Det är inte bara en kärlekshistoria eller en historia om krig och barn i krig, utan även en berättelse om frigörelse. Det speglas i invånarnas frigörelse från samhällsnormer och krigssituationen, men eftersom Sophie som ”jag” är i centrum, faller centrumet mer på hennes egen frigörelse, från sitt förflutna, från sina föräldrar. Det är berättelse om att bli vuxen och våga tro på sig själv.

Det känns som en välarbetad värld. Eva Holmquist har varit på Vailao och vet allt om planeten. Researchen är väl gjord, och alla delar av både planetlivet och vailanerna är välutvecklade.

För dig som vill läsa science fiction med mycket mänsklighet, en hel del fantasyvibbar är detta något för dig. Det är klassat som en ungdomsbok men jag tycker nog att alla som gillar science fiction eller vill prova på science fiction kan ha behållning av den här boken.

Eva Holmquist är en av de få science fiction-författarna som finns i Sverige, och bara för det ska hon få en eloge. Jag tycker mycket om att läsa. Det blir spännande att fortsätta att följa Eva Holmquists författarskap och läsa fler av hennes böcker.

Tack till Eva och Ordspira Förlag för recensionsexemplaret!