måndag 25 februari 2013
Hur gör man det man vill innerst inne?
Hur kommer det sig att jag tappar bort mig gång efter annan? Det verkar inte gå att komma ifrån – jag är periodare. Skriver intensivt i en kortare eller längre period, varje dag, har massor av energi och inspiration och mer inspiration kommer medan jag skriver. Sedan kommer där en svacka, en period då allting faller. Jag skriver knappt något alls, om än något över huvud taget. Läser istället, gör annat, mest blir det en period av läsande. Kanske fyller jag på batterierna? Men jag kommer ifrån mitt projekt, börjar tvivla på det, kommer så långt ifrån det... Skapar ett motstånd, och vips finns där en mur som känns nästan omöjlig att överbrygga, plötsligt är det så svårt. Tvivlet så stort, muren så hög och jag sitter där med en väldig längtan efter att skriva, men får inte ur mig något. (Mer än lösryckta meningar och dagboksanteckningar, kanske något blogginlägg men inte mer än så och det räknas inte.) En sådan tyst period har jag nu. Det började bra förra veckan, jag skrev i min anteckningsbok. Insåg dock att den var för stor och tung för att ta med mig i handväskan så idag hade jag med mig en annan, tunnare. Inte hjälpte det. För i sista stund kom jag på att jag nog skulle ta med mig den där tunna, spännande boken också. På tågresan på morgonen vilade jag bara, men på eftermiddagen, då jag egentligen hade energin att skriva, då tog jag upp boken och läste istället, och läste vidare när jag kom hem. Nu har jag läst ut den väldigt spännande boken (Den där dagen av Kim M. Kimselius – en tonårsbok värd att läsas!), men jag sitter fortfarande där med tomma anteckningsblad. Och nu har jag börjat snegla på anime igen, var himlans länge sedan – år sedan! – som jag tittade på anime senast men nu har suget börjat komma upp igen inom mig. Jag har övergivit facebookspelen, men istället kommer där en annan distraktion och vill få min uppmärksamhet. Ska jag aldrig sluta att göra annat än att skriva när det jag vill innerst inne är att skriva?
Etiketter:
Kim M. Kimselius,
läsning,
skrivande,
vardag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fast det är bra att läsa också. Det hör ihop. Så i perioder är det läser man gör. Helst ska man förstås göra båda. Men det funkar inte alltid.
SvaraRaderaVisst är läsa bra men jag tror ändå det bästa är att planera in sitt skrivande så det inte blir en antingen/eller-situation. Något man gör varje dag, så det aldrig kommer till det stadiet att det känns oöverstigligt att komma igång igen. För visst är det så.
SvaraRaderaBehandla det som ett jobb, det är det bästa rådet jag fått. Sätt dig ner och skriv varje dag oavsett om det är en sida eller tio. Huvudsaken är kanske att man aldrig tappar kontakten med det man skriver.