Lite vuxnare, lite allvarligare

En nygammal karaktär dök upp. En ung man vid namn Ace. Jag visste att han skulle vara med, men det var först idag som jag gav honom ordentligt med plats. Han är en pratsam kille och med ens, när jag tillät honom att breda ut sig, skrev jag som besatt, hann knappt med, för han berättade så mycket. Hans tjej, som inte varit med i Tusenskönan på evigheter, som var med någon gång i mina allra första versioner av boken (helt annorlunda, på alla vis, utspelas i en helt annat tidsålder), kom plötsligt tillbaka, och mycket mer färgstark och intressant än förra gången. Ace var också smått annorlunda... Samma personlighet, men lite vuxnare, lite allvarligare, och den här gången, medan jag skrev... dök det plötsligt upp en dotter, en treårig liten flicka med glimten i ögat, precis som Ace har glimten i ögat. Åh, vad jag gillar Ace, och nu när han fick ta ordentlig plats, verkligen sitta ned och berätta saker, vad jag började tycka om hans flickvän också... som tyvärr redan är död, men ändå har en historia att berätta.