Bookhaul: nytt i hyllan, april 2016

Fått och köpt i april.

Efter att ha köpt/fått väldigt många böcker under februari och mars, tog jag det lite lugnare i april.

Ändå var den en del böcker som letade sig hem till mig.

Mest var det recensionsexemplar, varav jag redan läst ett par (länk till recensionerna).

1. Tidsklyftan av Jeanette Winterson (Wahlström & Widstrand)
2. Leopardkvinnan av Schwartz & Yann (Cobolt förlag)
3. Hej hej vardag av Louise Winblad (Kolik Förlag)
4. Drakarna av Julie Kagawa (HarperCollinsNordic)
5. Ceremonin av Kiera Cass (B. Wahlströms)

Ett par köpta böcker blev det också.

6. Kraften av Siri Pettersen
7. Spökstaden av Ransom Riggs

Kraften kommer det att dröja ett tag innan jag läser eftersom jag tänker göra det efter att jag varit med i Nellys read-a-long för bok två i serien, Röta. Så bok tre, Kraften, kanske också blir en read-a-long bok någonstans i slutet av sommaren?

Spökstaden hade jag egentligen tänkt köpa inbunden redan när den först kom ut, men hur det nu var blev det inte av. Nu passade jag på att köpa den i pocket istället när jag var på Akademibokhandeln. Fast det retar mig lite att jag har bok ett inbunden och inte bok två. Jag borde kanske ha lugnat mig och köpt den via nätet istället, i kartonnage? Nu känner jag nästan att jag borde köpa den inbunden istället, fast inbundna tar i och för sig mer plats.

Vad skulle ni göra om ni hade bok ett inbunden?

Recensionsexemplaren kommer i första hand. Just nu läser jag ett recensionsexemplar från april (Glastronen av Sarah J. Maas), men när jag läst ut den är det dags för Ceremonin av Kiera Cass, och sedan är de andra recensionsexemplaren på tur.

Halvtid i hylltömning2016 läs-a-lot

I går kom jag igång med läsandet senare än jag hade tänkt mig - jag fick bland annat två avier från Posten, med bokpaket som jag ville hämta ut direkt - och läs-a-loten som började klockan 15, blev snarare från 17 och framåt för mig. Med paus för dammsugning och mat och det ena med det andra.

Jag lyckades i alla fall läsa ut Odinsbarn under gårdagen, plus att jag påbörjade och läste första kapitlet i Glastronen. Fredagens läsning, såledeles: 82 sidor.

Under dagen i dag har det blivit promenad och Melodikrysset, lite siesta (jag somnade till och med ett par gånger), och så lite läsning. Hittills i dag har jag läst från och med sidan 12 till 86 i Glastronen av Sarah J. Maas, alltså 75 sidor.

Så, halvtid i hylltömningsläs-loten: 157 sidor.

Det kommer ett inlägg om Odinsbarn senare i dag, men jag kan redan säga att jag älskade boken, tyckte väldigt mycket om den och egentligen genast hade velat dyka in i fortsättningen. Men jag hejdar mig till Nellys read-a-long drar igång i juni.

Jag nämnde i gårdagens inlägg att jag börjat på Across the Nightingale Floor av Lian Hearn och den boken handlar om en pojke som blir lönnmördare. Sarah J. Maas bok handlar om en tjej som redan är lönnmördare. Han är 16, hon är 18. Tyvärr började jag jämföra lite när jag började läsa Glastronen, och det är helt klart till Glastronens nackdel.

Hittills känns inte Celaena trovärdig som lönnmördare, hon är alldeles för ytlig, lättdistraherad, lättimponerad, impulsiv, okontrollerad. Och så detta ständiga tjat om vad för klänningar kvinnorna har på sig och vem som är sötare eller vackrare än vem. Och då är jag bara på sidan 86, som sagt.

Dessutom retar jag mig på att Sarah J. Maas inte klarar av att behålla perspektivet, när hon är inne i en viss karaktär, beskriver hon plötsligt den karaktären utifrån - skriver till exempel att ögonen gnistrar. Hur ska Celaena kunna se själv att hennes ögon gnistrar? Det blir perspektivhopp och gör det hela mindre trovärdigt.

Sarah J. Maas' sätt att skriva påminner mig om hur jag själv skrev i femton-sexton-årsåldern. Hon är bara 30, originalet kom ut 2012 och då var hon 26. Jag tycker att det märks lite, att hon är ung. Det är en väldigt flickig berättelse, ett flickperspektiv utifrån hur Celaena är och beter sig. Barnslig glamour.

Vi får se vad jag tycker när jag läst klart. Jag återkommer med recension då.

Friday Reads: extra hylltömningsutmaning i #hylltömning2016

Som ni nog vet vid det här laget är jag med i Nellys hylltömningsutmaning som heter #hylltömning2016 i sociala medier. Den går ut på att man varje månad får en eller ett par nya böcker att plocka från sin bokhylla och läsa, böcker som ska vara hyllvärmare och som ska ha stått i bokhyllan ett bra tag. För mig är det inga problem, för jag har massor av böcker som har blivit stående alldeles för länge. 2016 är året då jag läser hyllvärmare, blandat med recensionsexemplar och nya böcker som jag inte kan låta bli att köpa - men som jag ska läsa under detta år! - vi får se hur det går med det sistnämnda.

I alla fall kom Nelly på, hastigt och lustigt, att hon ville anordna en läs-a-lot nu i helgen. Hon annonserade tävlingen i ett inlägg i går (som jag läste först i dag). Vem som vill får vara med i läs-a-loten, man behöver inte vara med i hylltömningsutmaningen för det.

Läs-a-lot hylltömning2016 går ut på att läsa så mycket som möjligt från och med i dag klockan 15.00 (nu är jag lite sen med att berätta om detta), och tävlingen pågår fram till söndag klockan 15.00.

Inför läs-a-loten ska man visa upp sin tbr - sin läshög - och här presenterar Nelly sin - men jag fick ju reda på läs-a-loten först i dag, och ska precis nu när jag skrivit detta inlägg verkligen sätta igång att läsa. Dock har jag inga som helst problem att hitta böcker att läsa.

Först och främst ska jag avsluta läsningen av Odinsbarn av Siri Pettersen. Jag har de sista skälvande sidorna kvar. Jag är på 591 av 662, och tänkte läsa ut boken nu i kväll.

Jag håller på i en pocketbok samtidigt, som jag har läst i på luncherna på jobbet, haft i handväskan ute på resa och läst i på tåg och i väntan på buss. Det är Across the Nightingale Floor av Lian Hearn - där är jag på sidan 72 av 309.

Sedan har jag en hög recensionsböcker som väntar på mig, och av dem är det tre som jag ska satsa på i första hand under helgen:

• Glastronen av Sarah J. Maas
• Tidsklyftan av Jeanette Winterson
• Ceremonin av Kiera Cass

Önska mig lycka till, för det tror jag att jag behöver! Häng gärna på du också! Vi får se hur det går; jag återkommer om det.

Recension: Leopardkvinnan av Schwartz och Yann

Leopardkvinnanär en fristående fortsättning på Operation Fladdermus. Jag har inte läst det första albumet, men efter att ha läst Leopardkvinnanvill jag gärna läsa den första delen.

Det ska även komma ut en fortsättning på Leopardkvinnan. Denna direkta fortsättningen är alltså ännu inte utgiven på svenska, men albumet kommer att heta De svarta hostiornas herre och utkommer våren 2017. Något att se fram emot!

Dessa två (snart tre) album ingår i en spinoffserie på de ursprungliga albumen om Spirous och Nickes äventyr, där andra erkända författare och illustratörer eller tecknare, får göra sina egna versioner och varianter på Spirou. De sammanfogas genom att de har undertiteln ”Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke av...”

Det här är Schwartz och Yanns egen variant av Spirou och Nicke och deras värld.

Handlingen från baksidan av boken:

Bryssel, sommaren 1946. Livet i huvudstaden bär fortfarande djupa spår efter den tyska ockupationen. Spirou kan inte glömma Audrey, den judiska flickan som fördes bort av nazisterna, och försöker dränka sina sorger i alkohol. Men när den mystiska leopardkvinnan gör natten osäker på sin jakt efter en stulen afrikansk fetisch, måste Spirou ta sig i kragen. Särskilt då hon kidnappar Nicke och hans swingpjattemobil och far iväg till Paris med Spirou och Glu-Glu hack i häl.

Leopardkvinnan riktar sig till en vuxnare publik än de ursprungliga albumen. Spirou har spritproblem på grund av att han sörjer sin kärlek, en kvinna som försvann och dog under andra världskriget. Han pimplar whisky, känner sig eländig och beter sig därefter, även om Nicke är sig lik.

Hela albumet utspelas i efterkrigstiden, sommaren 1946 närmare bestämt, och det finns en hel del verkliga referenser till företeelser och personer som fanns då. Till och med är ett par med som riktiga karaktärer, Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.

Här finns också många litterära referenser, inte bara till Spirou och Nickes egen värld, till exempel Noshörningens horn av Franquin, utan även till andra serier i den belgiska serietraditionen, som till exempel i en serieruta där det var karaktärer från Tintin-albumet Det svarta guldet.

På andra sidor fanns fler referenser till Tintins värld och även fetischen som förekommer i Leopardkvinnan påminner mig om Tintin-albumet Det sönderslagna örat.

Som ni hör fanns det många flirtar med andra serier och metaseriereferenser genom hela det här albumet, säkert också många som jag missade.

Även i detta album, som i så många andra med Spirou och Nicke, flirtas det också med snabba sportbilar, den här gången med verkliga förebilder.

Det finns, som alltid när Nicke är i farten, töntiga kvinnor – Nickes kärleksobjekt måste alltid vara något slags nörd av någon anledning. Men Leopardkvinnansjälv, en kvinna som har stor betydelse i albumet, på olika vis, väger upp mot detta i och med att hon är tuff och vet vad hon vill. Hon är en ovanligt stark kvinnokaraktär, för att vara i ett Spiroualbum.

Det här albumet hade behållning för mig på många olika plan. Dels metareferenserna som de nämnda ovan, dels kängor mot nazisterna och referenser till andra världskriget, och så en del referenser som verkligen hör hemma i 40-talet där boken utspelas, såtillvida att det är rasistiska uttalanden eller som åtminstone i dag i liberala Sverige skulle sägas vara rasistiska – chokladboll är ju bara för vågat att säga till en svart människa som skällsord, eller hur?

Leopardkvinnan var ett både roligt och väldigt underhållande seriealbum och jag njöt av att läsa. Det var knasigt och tokigt och udda, och det påminde mig om albumen av Franquin och de andra äldre seriealbumen, som hade hög klass, precis som det här, och även om plotten ibland var lite löst hopsatt var det här ett riktigt bra album. Rekommenderas!

Tack till Cobolt Förlag för recensionexemplaret!

Författare: Yann

Tecknare: Oliver Schwartz

Titel: Leopardkvinnan

Originalets titel: La Femme Léopard

Förlag: Cobolt Förlag

Sidantal: 64

ISBN: 978-91-87861-23-9

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Hej hej vardag av Louise Winblad

Hej hej vardag är Louis Winblads debut i bokform. Serieboken har en ledig tecknarstil, precis så slapp och vardaglig som innehållet är vardagligt och igenkännande.

Serien började på Instagram, där Louise Winblad postade som ett slags terapeutiskt grepp mitt i småbarnsfamiljeröran. Hennes serierutor blev så populära att hon beslutade att göra en bok av dem och utveckla det hon postade på Instagram. En del av bilderna är enbildsstrippar som kommer precis därifrån och refererar just till sociala medier.

Även om jag inte är småbarnsförälder än, så hoppas jag att bli, och nu vet jag vad jag har att se fram emot! Jag tyckte mycket om den här boken. Det var lättläst och lättsmält, med många kloka vardagsiakttagelser.

Igenkänningsfaktorn är hög även för mig som inte har egna barn, men väl vänner som har barn och familj. Dessutom är jag uppvuxen med många yngre syskon och känner igen mig även där.

Louise Winblad har en blogg, tidigare hade hon en blogg som hette Hej hej vardag på loppi och numera har hon en mycket populär blogg på Amelia som också heter Hej Hej vardag.

Tack, Kolik förlag, för recensionsexemplaret!

Författare: Louise Winblad

Titel: Hej hej vardag

Förlag: Kolik förlag

Recensionsexemplar: ja.

ISBN: 978-91-86509-57-6

Mitt exemplar: fått av Kolik förlag som överraskningsrecensionsexemplar

Finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Uppvaknandet av A.R. Yngve

Om handlingen, från Welas förlag, som gett ut boken (samma text finns också på baksidan av boken):

David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar.

David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans.

Han blir den osannolike hjälten kallad DARC.

Den här boken var spännande från allra första början och den fortsatte att underhålla boken igenom.

Det som lockade mig mest var tanken på ett samhälle som befann sig i framtiden, men ändå – eller kanske just därför – tappat bort och förvrängt så mycket av vår egen tid. Det blev riktigt underhållande när popikoner och Jultomten fått helt annan betydelse, och när man kände igen annat från vår tid och tidigare som förvanskats och förändrats. Det får mig att undra hur mycket vi har misstolkat av det vi tror oss veta om forntiden och framåt, och om hur de levde för 900 år sedan bakåt från i dag.

När jag fick veta att de dyrkade en gudinna hade jag hoppats att samhället var mer matriarkaliskt än det var. Tyvärr var det som vilket feodalt samhälle som helst, förutom med den lilla touchen som jag var omåttligt förtjust i, att den nya tekniken blandade sig med det ålderdomliga. Robotar, laserteknik och jetmotorer, ihop med feodalherrar och torneringar, där till och med riddarrustningarna har hypermoderna finesser.

För att återgå till kvinnans position och religionen, så verkade inte ens prästinnan ha någon hedervärd position, egentligen – eller snarare, en hög position har hon, men det är en sexuell sådan och inte direkt någon med maktinflytande, åtminstone inte utanför sin kyrka, eller respektingivande – tvärtom verkar en del se ned på henne. Så tyvärr gör detta att folket tror på en gudinna, inte att kvinnorna i samhället därmed får maktinflytande. Kvinnorna har samma låga position som i Medeltidens feodalsamhälle.

Det var en snabbläst bok, mycket eftersom den var så kort och tunn. Men låt inte längden avskräcka dig, det är nämligen första delen i en trilogi, så det finns en fortsättning. Man fick några svar i denna första bok, men det uppstod också en hel del frågor och handlingen utvecklades åt olika håll. Framför allt de spetälska intresserar mig, och jag har mina teorier om vad eller vilka de är, men jag vill läsa vidare för att se om jag har rätt eller fel.

Nu när jag precis har läst ut bok ett ser jag fram emot att läsa fortsättningen framöver, för jag kommer definitivt att läsa vidare.

Jag blir också nyfiken på de tecknade serierna som står till grund för bokversionerna. Ett slags smakprov, i alla fall på tecknarstilen, får man i och med att Uppvaknandet är illustrerad.

Andra och tredje boken i trilogin heter Ödemarkens barn och Slaget om framtiden.

Tack till A.R. Yngve och Wela förlag för recensionsexemplaret!

Författare: A.R.Yngve

Titel: Darc Ages – De mörka tidevarven – Första boken: Uppvaknandet

Serie: Darc Ages – De mörka tidevarven

Förlag: Wela Förlag

ISBN: 978-91-87711-61-9

Sidantal: 194

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

Hett i hyllan #5

Monika på Bokföring enligt Monika har haft ett torsdagstema på bloggen nu sedan i höstas förra året, som hon kallar ”Hett i hyllan”.

Hon beskriver det såhär: 

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I Hett i Hyllan den här veckan nämner Monika Tre på tre. Det är en utmaning, organiserad av Pocketlover, som återkommit på hösten under flera år, och går ut på att under en viss period ska läsa tre böcker som på något (valfritt) vis är sammanknutna under ett tema. Man väljer helt själv vilka böcker man vill ha, och hur de ska hänga samman.

Tre på tre har för min del varit ett av de där dåliga samvetena. Jag anmäler mig med glatt humör, med ambitionen att klara utmaningen i år i alla fall. Och så slutar det med att jag inte läser en enda av böckerna.

Så nu är det dags att göra ett Hett i hyllan-inlägg av detta. Jag vet att jag inte läste någon av dessa böcker under det att utmaningen faktiskt pågick, men har jag kommit mig för att läsa någon av böckerna efteråt? Vilka av mina utmaningsböcker står fortfarande olästa i hyllan?

Vi börjar 2012, första gången jag anmälde mig till Tre på tre.

Då var mitt tema 3xUngdomsKina.

Inlägget skrevs i augusti, själva utmaningen pågick september till november.

Böckerna var Beijing Doll av Chun Sue, Shanghai Baby av Wei Hui och Babes in Beijing av Rachel Dewoski.

På en gång kan jag säga att jag inte läst någon av dem. Beijing Doll hade jag påbörjat en gång, till och med före utmaningen, men hur det nu var, läste jag aldrig ut den, och det var i samband med utmaningen jag ville ge boken en andra chans. Mest för att jag faktiskt inte tyckte att den var dålig. 

Jag gillade det jag läste, men den blev liggande, något annat kom emellan, jag läste aldrig ut den, och sedan kom jag till den där punkten när det var så länge sedan man började med en viss bok att man glömt början och borde börja om att läsa från början, för att sedan kunna läsa ut hela boken.

Och när jag väl kommit till ett sådant glömt-det-mesta-läge, ställer jag boken i bokhyllan istället och där blir den stående. Trots att det kanske var en bra bok.

De andra två böckerna i utmaningen har jag aldrig ens påbörjat.

Vi går raskt över till 2013 istället.

Andra gången. Utmaningen skrev jag om här i ett inlägg om Gene Wolfe.

Jag anmälde på Pocketlovers blogg 3xGene Wolfe, alltså tre böcker skrivna av författaren Gene Wolfe.

Böckerna var: 

Exodus from the Long Sun, On Blue's Waters, och In Green's Jungles. 

Det var sista boken i en serie, och de två första i en trilogi som följde direkt på den förra som en fristående fortsättning.

Ännu en gång, pinsamt nog, blev inte en enda av de här böckerna lästa.

Jag har fortfarande inte läst någon av dem. Fast jag har läst en annan bok av Gene Wolfe nyligen, som jag skrev om i En Smakebit på söndag.

Så trots att det var en favoritförfattare, blev det inga böcker lästa.

Över till 2014. Tredje gången gillt, tredje och sista gången jag var med i tre på tre.

Den här gången var mitt tema 3xDystopier och jag presenterade tävlingen i ett inlägg där jag också presenterade böckerna, men var lite osäker på vilka jag skulle välja och till och med antydde att jag skulle läsa sex (6!) stycken dystopier, sådär överambitiös som jag kan vara.

De tre huvudböckerna var följande: Ready Player One av Ernest Cline, Wool av Hugh Howey, Den nya människan av Boel Bermann.

Som bubblare och eventuella, antingen jag bytte ut någon av de tre ovan eller läste ytterligare böcker var: Insurgent av Veronica Roth, Den femte vågen (som jag inte hade än i min ägo) av Rick Yancey, Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij och The Windup Girl av Paolo Baacigalupi.

Även nu blev inte en enda av de här böckerna lästa under just 2014.

Men sedan dess, ja, faktiskt just i år, 2016 och under förra året, 2015, har jag läst ett par av dystopierna.

Jag läste Wool a Hugh Howey i juni 2015 och jag läste Den femte vågen av Rick Yancey i maj 2015 (faktiskt också köpt i maj 2015). Samt att jag faktiskt läst även Insurgent av Veronica Roth, fast utläst nu i april 2016.

Så av 13 böcker har jag läst 3. Snacka om hett i hyllan, dessa som fortfarande står och skriker efter att bli lästa, till och med blivit utvalda för läsning en gång i tiden, fast fortfarande står olästa. Stackars böcker.

Jag tog i alla fall det kloka beslutet 2015 att inte vara med i tre på tre-utmaningen, och det gjorde jag nog rätt i. Sedan har jag nu fått veta genom Monikas inlägg i dag att det aldrig blev någon tre på tre förra året. Vi får se hur det blir i år. Jag ska nog i alla fall inte vara med.

(Detta inlägg kallades tidigare Hett i hyllan #37 eftersom Monika då var på #37 i sin version av Hett i hyllan. Jag har nu döpt om det, numrerat efter mina antal "Hett i hyllan"-inlägg. Länken till inlägget i sig förblir dock detsamma.)