 |
| Färgargården, en gammal 1700-talsgård i Blekinge. |
Först strax före sommarens skrivarkurs skulle börja kom jag igång igen. Helt utan motstånd.
I ena stunden skrev jag inte, i nästa ögonblick skrev jag. Och sedan har jag inte kunnat sluta.
Kursen hette ”Att känna glädje i skrivandet” och det var ett mycket passande namn på en angenäm kurs.
Skrivarkursen var så inspirerande, människorna glada, trevliga, intressanta, och pratglada eller lyssnande. En fin samling människor i olika åldrar.
Det var vad som förvånade mig mest när jag kom dit, jag som tidigare varit bland de yngsta och dragit ned medelåldern i de grupper jag varit medlem i, var att jag plötsligt befann mig mitt i åldersmässigt, kanske till och med var halvgammal i sällskapet. Underligt men befriande.
 |
| Kim M. Kimselius som ledde skrivarkursen. |
Vid närmare eftertanke befann jag mig nog ganska precis mitt i, bland de tio deltagarna och ledaren och författaren Kim M. Kimselius.
Skrivarkursen resulterade inte bara i trevliga nya bekantskaper och uppmuntrande kommentarer, utan i en fortsättning bestående av en gemensam antologi med given deadline (1 juni nästa år), samt en frivillig, fristående fortsättningskurs nästa sommar som jag genast anmälde mig till.
Kursen i år var uppbyggd på ett ytterst trevligt, generöst och pedagogiskt vis. Det bjöds på mat och många fikapauser, kaffe, te och frukt i mängd, samt många skrivar- och livsvisdomar.
 |
| Togölen, inspirerande och vacker. |
Det mesta som Kim gick igenom kände jag redan till. Om ni har ögnat igenom eller läst mitt konstnärliga cv så har ni sett att jag både har gått Skrivarlinjen ett år, med efterföljande romankurs en sommar, samt andra kortare skrivarkurser: bland dessa en helgkurs i att skriva för barn, en helgkurs i Molkom med andra skrivintresserade, en skrivarkurs för ett par andra författare, samt skrivarcirkel både i Västerås i tre år och i Arboga i ett år. Dessutom har jag läst mängder av böcker om skrivande, utbildats i teknisk skrivande på högskolan, samt jobbat som både korrekturläsare och förlagsassistent, och en kort tid som skribent på tidning.
Med andra ord kunde jag det Kim berättade om, men det gjorde det inte mindre givande. Alla berättar och visar på olika vis, och alla människor har något eget att ge, även i sådant som man redan känner till.
Ett pedagogiskt häfte gjorde att man lätt kunde följa med i allt vad Kim sade, och i häftet fanns gott om plats att anteckna på. Snillrikt med ett häfte som man dessutom kunde ta med sig efter kursen och där man kunde ha både bakgrund och egna anteckningar samlade på ett och samma ställe.
Jag antecknade, inte för att jag inte kunde vad hon sade, utan för att jag ville hänga med och hålla mig klarvaken och följa med i allt vad Kim berättade. Jag håller lättare uppe koncentrationen om jag antecknar samtidigt.
På ett enkelt och lekfullt sätt varvades teori med praktik, längre och kortare skrivövningar. Inget tvång att läsa upp men de flesta gjorde det ändå.
Det som var annorlunda med den här kursen var att alla fick plats att med ord och högt inför de andra formulera sina problem och tankar kring sitt eget skrivande.
Det fick det att snurra ordentligt inom mig, det fick mig att reflektera och snabbmogna på ett sätt som jag inte trodde varit möjligt.
Med ens blev jag tvungen att inse: jag kan redan skriva.
Jag kan avsluta det jag påbörjar om jag bara lägger manken till.
Jag bestämmer själv och jag vet att jag klarar det här.
Jag har redan nått så mycket längre än jag insett.
Jag är författare.
Dessa tre ord, tillsammans med en visshet om att det kan vara väldigt glädjefyllt och roligt att skriva, tar jag med mig hem igen.
(Sommarlov med Kulturkollo är en ord-puff om dagen med bloggkollektivet Kulturkollo. Det här var ett passande ämne, tyckte jag för ordet "aktivitet".)
(Sommarlov med Kulturkollo är en ord-puff om dagen med bloggkollektivet Kulturkollo. Det här var ett passande ämne, tyckte jag för ordet "aktivitet".)
