Att närma sig andra utkastet av sin roman

I torsdags började jag läsa igenom första utkastet av Jade. I lördags blev jag klar. Det tog sin tid att läsa igenom 365 sidor (194 884 ord).

Redan på lördagen och med fortsättning under söndagen jobbade jag enligt Revision & Self-Editing av James Scott Bell. Jag provade tekniken som heter The Summary. Man skriver en sammanfattning av sin roman, på högst 2000 - 3000 ord, det vill säga runt tre, fem sidor. Med varje ny version av sammanfattningen ändrar man på delar av plotten, sätter scener i annan ordning, ändrar synvinkel (Point of View). Ärligt talat hade jag inte tålamod att skriva mer än ett par stycken, men jag funderade och tänkte mycket medan jag gjorde det. Syftet är att leka med romanen, att se var potentialen ligger, vad man mer kan göra av texten, hur man kan förändra, skärpa, förbättra plotten.

Sedan började jag lista scener, delade upp boken i småpartier och listade scenerna som hängde ihop speciellt mycket. Började strukturera det som nämligen skevar mest i mitt första utkast: plotten. Den var rätt lös med många scener som slutade i limbo, utan riktigt slut, slutade utan att efterföljas av en reaktionsscen.

På måndagen åt jag lunch på kafé, tillsammans med mitt anteckningsblock. Var riktigt ärlig mot mig själv och frågade mig själv om jag inte försökte greppa för mycket. Kom fram till att romanen är som flera romaner ihop. Hade jag inte varit en opubicerad författare som satsar på debut, som redan har många romaner i bagaget, kanske jag hade kunnat ro i land en mastodontberättelse, en ramhistoria med bakgrundshistoria som täcker ett helt liv, men som det är nu? Nej, som det är nu är jag för oerfaren.

Så jag skrev i mitt block: Frågan är: vilken historia är intressantast att berätta?

Och kom efter visst funderande fram till ett svar. Så nu blir resten bakgrundshistoria, en bakgrundshistoria som det är bra att känna till när jag skriver andra utkastet av romanen. Som ger karaktärerna djup och dimension. Därmed har jag ratat ramberättelsen - den existerar inte över huvud taget längre - och bakgrundshistorien finns som sagt bara i bakgrunden istället. Nu ska jag skriva det som ger den allra mest spännande och intressanta berättelsen.

Nu har jag lyft ut och slängt bort 122 874 ord eller ungefär 220 råmanussidor. Vissa författare börjar om från början med första utkastet, jag funderar starkt på att göra det. Jag har sparat 72 589 ord eller ungefär 140 sidor. Allting kommer dock att behöva skrivas om.

Jag har igår och idag skrivit en helt ny början, ett helt nytt första kapitel. Det kändes jättebra tills jag i eftermiddags började bläddra i Elizabeth Georges Skriv på! och insåg att jag faktiskt skriver med min egen röst, att jag gör, om igen, huvudpersonen/jagpersonen för mycket jag och inte den han faktiskt är.

Det blir till att skriva om första kapitlet. Den här gången med attityd.

Det är vad första person handlar om. Ordentligt med attityd och ett språk som speglar huvudpersonen. Jag måste våga gå dit och måste bli duktig nog att jag kan skriva på ett annat vis än det som är mitt eget. Jag känner huvudpersonen utan och innan så jag hoppas att det kommer att gå vägen. Det borde väl inte vara några problem?