Tillfällig härdsmälta

Kanske är det för att jag skrev så mycket i går som jag har lite härdsmälta i dag. Jag skrev några rader tidigare i dag, utomhus, som jag renskrivit. Men det är inte mer än ett kort stycke, 104 ord. Jag har fastnat. Dumt nog gjorde jag i går inte som jag fått rekommenderat... att man ska sluta mtt i, när man vet vad som ska komma och hur man ska fortsätta. Jag tömde mig på allt jag hade, och sedan tog det stopp. Nu inser jag att jag slutade på ett ställe i går där jag faktiskt inte vet hur jag ska fortsätta. Jag ska lösa en knivig situation och det är inte det lättaste. Så låser jag mig, vet inte hur jag ska komma vidare...

När jag hamnar i ett vägval, där jag måste fatta ett beslut. Det är sååå lätt att nu gå tillbaka och börja redigera, till exempel i det jag skrev i går. Nio sidor tar en stund att redigera... Men jag ska inte fastna i den fällan.

Kanske om jag börjar redigera bara för att få det att lossna framåt? Eller är det bara en dum ursäkt för att faktiskt göra det som är lättare, att sitta och pilla i det redan skrivna, redigera. Så himla mycket lättare - åtminstone när man har beslut att ta och inte vet riktigt vad som ska hända, och har lite tomt inombords. Inga bilder inom mig som visar på vad som faktiskt händer.

Kanske är det bäst att gå ifrån datorn, för här sitter jag bara och surfar och skriver blogginlägg efter blogginlägg eller läser andras bloggar, eller räknar efter hur många böcker jag läst hittills i år (36). Nej, nu ska jag dricka lite iste och skriva för hand istället för vid datorn blir det bara distraktioner och idétorka.

Klassikersommar?

För ett tag sedan hakade jag på Lyrans Noblessers Klassikersommar. En läsutmaning där man ska läsa klassiker under sommaren 2012. Hittills har det inte blivit några klassiker lästa för mig, trots att jag har ett antal klassiker i hyllorna här hemma. Nu har jag i alla fall plockat fram en klassiker ur bokhyllan och börjat läsa, men jag lär inte hinna läsa klart den i dag, det vill säga under juni, så det får bli en juli månads bok, kanske... För nu i kväll vill jag skriva lite på trilogin (på del ML) samt se på senaste avsnittet av Game of Thrones på Canal+ Series kl. 23-00. Klassikern jag läst några rader på heter "Bonjour tristesse" och är skriven av Francoise Sagan.

Läsrapport april

1.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 4

2.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 5

3.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 6

4.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 7

5.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 8

6.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 9

7.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 10

8.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 11

9.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 12

10.   Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren: Cirkeln

11.   Nahoko Uehashi:  Besttjusaren II: Kungsbestarna

12.   George R.R. Martin: A Clash of Kings

13.   Christophe Loupy: Le Match de la Sorcière

Det här är mindre än vad det ser ut att vara. Eftersom Death Note är manga och går väldigt snabbt att läsa, slår jag ihop alla Death Note-delar till en enda. Således hör Death Note hemma i mars – då jag läste del 2-3. Med andra ord är listan som följer:

1.       Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren: Cirkeln

2.       Nahoko Uehashi:  Besttjusaren II: Kungsbestarna

3.       George R.R. Martin: A Clash of Kings

4.       Christophe Loupy: Le Match de la Sorcière

Antal böcker: 4

Egna böcker: 3
Låneböcker från bibliotek: 1

Länder representerade: Frankrike (1) , Japan (1), Sverige (1), USA (1)
Antal hyllvärmare (som stått i hyllan längre än två år): 0
Antal böcker i läsutmaning: 0

Antal böcker på svenska: 2
Antal böcker på engelska: 1
Antal böcker på japanska/franska: 0/1
Antal manliga/kvinnliga författare: 3/2

Antal feel-good-romaner: 0
Antal SF/fantasy: 0/3
Antal graphic novels/seriealbum: 0
Antal manga/manwha/manhua: 9
Antal barn-/ungdomsböcker: 3

Sammanlagda antal lästa böcker: 4 (13)

Månadens bästa: Kungsbestarna

Ljudet av Ljusets dotter

Det är inte ofta jag lyssnar på ljudböcker. Jag tycker att det går alltför långsamt. Men efter diskussion med några bekanta blev jag ändå nyfiken på att göra det. Det ska visst vara en upplevelse om boken läses av en väldigt bra skådespelare eller författare.

De böcker jag lyssnat till kan man räkna på ena handens fingrar. Någon gång för länge sedan lånade jag en talbok och lyssnade på, minns inte vilken. Och jag har lånat och lyssnat till Terry Pratchetts "The Amazing Maurice and his Educated Rodents".

Jag har Neil Gaimans "Fragile Things" som ljudbok läst av honom själv, men jag har inte lyssnat mer än några minuter. Jag skaffade den i en impuls efter att jag redan köpt pocketboken. Och nu har jag läst den själv i pocket (för några år sedan). Kanske att jag tar mig tiden att lyssna till den någon gång... Så har jag Annelie Salminens "Pappa", men där har jag också bara läst boken, inte lyssnat till något.

Någon enstaka bok till har det blivit, någon barn-/ungdomsbok på engelska om jag inte minns fel. Och det är allt.

Nu har jag fått tipset att man kan promenera och lyssna, kombinera motion med nöje, göra promenaden roligare och ha triggern att man bara får lyssna medan man går. På så vis lockas man ut, är tanken i alla fall. Så jag tänkte prova. Jag har lånat "Ljusets dotter" av Elisabet Nemert.

Gått två promenader i dag. En kortare, lyssnat till kapitel 1 och en del av kapitel 2. Sedan ännu en promenad, då jag gick i en timme och lyssnade till kapitel 2-5. Speltiden är på 16 timmar så jag har att göra... Det går ju så mycket långsammare att läsa högt än att läsa tyst och snabbt själv. Tålamodsprövande på det viset. Men jag fann det riktigt nöjsamt att gå och lyssna samtidigt. Mycket lättare att stå ut med att lyssna då, när man går och rör på sig. Dessutom tycker jag att det är en bra uppläsare, Louise Raeder är det. Nu hoppas jag få god motion och gott lyssnande framöver.

Läsrapport mars

1.       Suzanne Collins: Hungerspelen

2.       Suzanne Collins: Fatta eld

3.       Suzanne Collins: Revolt

4.       Max Frei: Främlingen

5.       Akiko Ikeda: Wachifield – Dayans första äventyr

6.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 2

7.       Tsugumi Ohba & Takeshi Obata: Death Note, del 3

Antal böcker: 6 (räknar de två mangaböckerna “Death Note” som en och samma)

Egna böcker: 6 (allihop med andra ord)
Låneböcker från bibliotek: 0

Länder representerade: USA (3), Ryssland (1), Japan (2 (3))
Antal hyllvärmare (som stått i hyllan längre än två år): 0
Antal böcker i läsutmaning "läsa mer manga”: 2 mangaböcker, som slås ihop i räkningen av antal böcker under hela året.

Antal böcker på svenska: alla
Antal böcker på engelska: 0
Antal böcker på japanska/franska: 0/0
Antal manliga/kvinnliga författare: 2/3

Antal feel-good-romaner: 1
Antal kriminalromaner: 1
Antal SF/fantasy: 1
Antal graphic novels/seriealbum: 0
Antal manga/manwha/manhua: 2
Antal barn-/ungdomsböcker: 1/3

Sammanlagda antal lästa böcker: 6 (7)

Månadens bästa: Hungerspelstrilogin

Månadens överraskning: Främlingen, riktigt bra som ger mersmak

Månadens roligaste: Death Note

Månadens gulligaste: ”Dayans första äventyr”

(Jag vet att rapporten kommer väldigt sent, men bättre sent än aldrig. Rapporter för april-juni kommer snart.)

Blåfläckig av bläck

Slog rekord i dag. Har precis renskrivit klart dagens skörd av ord. Hela nio (9!) sidor eller 3842 ord. Skrev på tåget som vanligt, kom igång riktigt ordentligt på hemvägen. Såpass mycket flyt att jag insåg att jag inte kunde sluta. Så jag smet in på biblioteket på väg hem, satte mig med utsikt över ån, över blommorna och husen på andra sidan vattnet. Skrev och skrev i två timmar till. Tills handen värkte och blev alldeles blåfläckig av bläcket (jag är vänsterhänt).

Sedan gick jag hem, måste stanna till vid en parkbänk för att skriva ytterligare några rader som kom för mig. Så har jag renskrivit under kvällen, i två etapper, en kort och en lång sittning. Nu är jag varm och svettig och trött i händer och axlar. Tangentbordet verkar trött också, bara genom att jag skriver råkar jag komma åt snabbkommandon och öppna nya dokument och nu när jag skriver detta blogginlägg lyckas jag öppna "sök"-kommandot utan att jag vet hur. Trötta och knasiga tangentbord. Trötta jag. Men nöjda!

Känns riktigt roligt att ha skrivit så mycket! Det bådar gott inför helgen. I morgon har jag ett vernissage på programmet också. Inte mitt eget, någon annans, men jag ska i alla fall gå och titta på konst är det tänkt. Medan min sambo jobbar... lyckost jag. Nu stänger jag skrivbutiken för i dag. Ska kasta av mig den långärmade tröjan och sitta i t-shirt istället och öppna fönstret lite mer och läsa igenom vad jag skrivit idag. Alla nio sidorna.

YELLOW FRIED CHICKENz splittras

Gackts "band", Yellow Fried Chickenz splittras. Efter två år och ett album. Vad bra, säger jag elakt. Nej, men faktiskt... Jag ser hellre att Gackt gör solokarriär och egen musik än fegar och gömmer sig bakom ett dåligt band (med medlemmar som för all del var och en för sig kan vara bra musiker/artister) för att han inte tror att han kommer att slå internationellt utan de andra, och utan den andre sångaren i bandet, Jon, som för övrigt är amerikan, och såg himla sliskig ut på konserten jag var förra året. Då var jag besviken på att Yellow Fried Chickenz faktiskt var ett band, att inte Gackt (med bakgrundsmusiker) stod på egna ben och körde de låtar han faktiskt blivit populär för utanför Japan.

Dessutom hoppas jag på att han gör andra slags konserter i framtiden än det där bandframträdandet där Jon och han stod med nakna överkroppar och inte gjorde så mycket mer, och det på ett vis som sade: "vi står och ser coola ut och viftar med händerna på ett sätt som menar "bring it on" - kom här, publiken, fortsätt att skrika och beundra oss, vi står här och gungar i fem minuter till och gör inte ett jota förutom att sola oss i glansen".

Ja, jag erkänner, jag är liiite bitter på att de var så osympatiska i framträdandet. Inte trodde att musiken räckte, att det räckte med att framföra bra låtar - med Gackt som enda sångare - ingen uschlig Jon som inte har något där att göra förutom att hjälpa Gackt med engelskan...

Nu har jag bubblat färdigt om det... Hoppas på fler soloplattor från Gackt med musik som mer liknar de första albumen, då han faktiskt var riktigt bra... Anledningen till splittrandet står det mer om här. I korthet är anledningen att artisterna vill satsa var och en på egna saker och känner att de inte kan göra det när de också är med i ett band.