RECENSION: Kråka av Ted Hughes

Ted Hughes var gift med Sylvia Plath. ”Kråka” (Crow i original publicerad 1970) skrev Hughes efter Sylvia Plaths självmord 1963 och det märks – merparten av dikterna skrevs  1966-69. Dikterna är brutala på många vis, mörka, med döden ständigt närvarande. Kråkan som löper som en röd tråd genom hela diktsamlingen är ingen munter karaktär.

Kråka läste jag under långfredagen 7/4 från början till slut, som en del i Påskläsutmaningen. #paskut2023

När jag läser dikter hamnar jag i något slags snabb rytm och läser dikt efter dikt i ett löpande slag. Jag vill gärna tänka att man ska läsa långsamt och eftertänksamt, tänka på betydelse och symbolik, läsa om varje dikt minst ett par gånger och fundera kring vad de ”egentligen” handlar om. Men jag tror det mer är ett ideal än något som faktiskt blir av. Lite som en eftersläng av hur man skulle läsa dikter som akademiker, på universitetet och när jag läste Litteraturvetenskap en gång i tiden.

För min del blir det som sagt mer av ett rytmiskt smått musikaliskt flöde.

Hur läser ni dikter?

Påskläsutmaningen 2023

Mias bokhörna anordnar Påskläsutmaning även i år. Vad kul! Jag lägger upp ett foto på min april-TBR, alla böcker jag tänkte läsa i april. Någon eller några av dessa böcker kommer att bli lästa under påsken. Tillsammans med böckerna på bilden kanske jag plockar ett par tunnare böcker. Jag har några seriealbum och diktsamlingar som jag gärna vill läsa bland annat. Jag uppdaterar min TBR och hur det går på mitt nystartade Instagram-konto, dedikerat till böcker och min läsning: jmhbookish

Ny vind i seglen?

Jag tänkte att jag eventuellt skulle börja blogga igen under 2023. Bloggen har ju mer eller mindre legat i stiltje sedan jag gick in i väggen i slutet av 2017.

Vägen tillbaka har varit lång och mödosam, även om det gått ganska stabilt framåt. 

Vad gäller sociala medier har jag varit mest aktiv på Instagram och Goodreads. På Instagram har det ändå bara blivit nio inlägg på hela året, så vidare aktiv har jag inte varit där heller ... På Goodreads lägger jag upp alla böcker jag läser varefter jag läser dem och ger betyg. Ibland, ytterst sällan, blir det något omdöme om boken också - så funderar man på vad jag läser kan man alltid titta in där.

Annars funderar jag som sagt på att blåsa nytt liv i bloggen.

Vad skulle du vilja läsa om på min blogg?

Om någon hittar tillbaka hit, vad förde dig hit? Varför läste du min blogg en gång i tiden? Vad tycker du att jag skriva om? Läsning? Skrivande? Målande och tecknande? Eller något annat du har i åtanke? Vad tycker du om mina funderingar?

Fem en fredag, v. 43: ord

Fem en fredag hos Elisamatilda. Jag har inte varit med förut men nu hoppar jag på utmaningen.

1. Vad har du för favoritord?
2. Vilket ord kan du inte säga?
3. Vilket ord har du alltid svårt att stava?
4. Med vilka fyra ord skulle du beskriva veckan?
5. Finns det tillfällen som du ordbajsar?

1. Vad har du för favoritord? 

Jag vet inte. Jag gillar ord över huvud taget, många ... Jag undrar vilket ord som förekommer oftast när jag skriver. Ingen aning. Något att ta reda på ...

2. Vilket ord kan du inte säga? 

Jag snubblar över ordet regissör. Det blir gärna ett s istället för g. Annars är svordomar sådana ord som jag bara säger för mig själv när ingen hör. När jag var barn svor jag aldrig, tänkte bara svordomen och kände att jag gjorde fel bara genom att tänka en svordom. Som vuxen har jag svurit då och då för mig själv. Numera riktigt fula ord, men som sagt, bara när jag är ensam och när jag är riktigt stressad. Det är ett negativt stresstecken, en varningssignal om jag alls svär, att något är som det inte ska och att jag borde ta ett par djupa andetag och lugna ned mig.

3. Vilket ord har du alltid svårt att stava?

Inget speciellt ord, som jag kommer på nu. Jag har arbetat som korrekturläsare och jag ser på en gång om ett ord ser felstavat ut. Något ord kanske jag har svårt för, men jag kan inte komma på vilket just nu. 

4. Med vilka fyra ord skulle du beskriva veckan? 

Svårt att välja och svårt att välja bara fyra. Svårt att veta om de blir de rätta. Just nu kommer jag att tänka på dessa fyra:

Omvälvande, omvärderande, grubbel, hoppfullhet.

5. Finns det tillfällen som du ordbajsar?

Aldrig när jag talar, om jag inte talar med endast någon enstaka person om något ämne som jag känner passionerat inför (skrivande, böcker), ibland när jag skriver dock, speciellt vid blogginlägg och när jag känner att jag måste förklara mig - vilket jag känner att jag måste alltför ofta och helt i onödan. Då ordbajsar jag - ännu mer i skrift än i tal.

Tisdagstrion: årstid i boktiteln

Tisdag och dags för tisdagstrion igen. Ugglan & Boken har denna vecka temat årstid i boktiteln.

Här är mina tre:

I april förra året köpte jag på Världsbokdagen på det lokala biblioteket diktsamlingen Höstens hastighet av Mai Văn Phấn. En riktig liten pärla som kostade mig enbart tio kronor. Jag läste den samma månad så jag väntade inte till hösten utan läste den under våren. Så här beskrivs boken på Goodreads:

Mai Văn Phấn är en folkkär vietnamesisk poet, född 1955 i byn Ninh Binh vid Röda flodens delta. Hans diktning är rik på influenser och varierad både till både form och innehåll; den är ömsom saklig och berättande, ömsom lyrisk och drömsk, inte sällan med smått absurda inslag.

Mai Văn Phấn har givit ut fjorton diktsamlingar och är översatt till tjugofem språk. Ett par av hans dikter finns sedan tidigare på svenska i antologin Till: igår - tolv vietnamesiska poeter (2009). Bokförlaget Tranan har nu glädjen att presentera ett större urval av hans dikter på svenska, i tolkning av Erik Bergqvist och Maja Thrane, som även skrivit förord till utgåvan.

I Cikadaserien presenterar Bokförlaget Tranan poeter som mottagit det svenska Cikadapriset. Priset instiftades 2004 med anledning av 100-års firandet av den svenske Nobelpristagaren Harry Martinsons födelse och tilldelas en poet som "i sin diktning värnar om livets okränkbarhet". Inspiration till prisets namn har kommit från Martinsons diktsamling Cikada, som publicerades 1953.

En bok som jag länge tänkt läsa men som jag skjutit upp lite för att jag vill läsa den i rätt årstid är The Winter of the Witch av Katherine Arden. Det är sista delen i en trilogi där jag läste de föregående delarna The Bear and the Nightingale 2018 och The Girl in the Tower 2019. En fantasifull, sagolik berättelse inspirerad av rysk mytologi och folksagor.

Här är beskrivningen av handlingen i den första boken, The Bear and the Nightingale:

At the edge of the Russian wilderness, winter lasts most of the year and the snowdrifts grow taller than houses. But Vasilisa doesn't mind—she spends the winter nights huddled around the embers of a fire with her beloved siblings, listening to her nurse's fairy tales. Above all, she loves the chilling story of Frost, the blue-eyed winter demon, who appears in the frigid night to claim unwary souls. Wise Russians fear him, her nurse says, and honor the spirits of house and yard and forest that protect their homes from evil.

After Vasilisa's mother dies, her father goes to Moscow and brings home a new wife. Fiercely devout, city-bred, Vasilisa's new stepmother forbids her family from honoring the household spirits. The family acquiesces, but Vasilisa is frightened, sensing that more hinges upon their rituals than anyone knows.

And indeed, crops begin to fail, evil creatures of the forest creep nearer, and misfortune stalks the village. All the while, Vasilisa's stepmother grows ever harsher in her determination to groom her rebellious stepdaughter for either marriage or confinement in a convent.

As danger circles, Vasilisa must defy even the people she loves and call on dangerous gifts she has long concealed—this, in order to protect her family from a threat that seems to have stepped from her nurse's most frightening tales.

The Bear and the Nightingale is a magical debut novel from a gifted and gorgeous voice. It spins an irresistible spell as it announces the arrival of a singular talent.

Vårsnö av Yukio Mishima har jag fortfarande inte läst, det är en hyllvärmare som stått länge i hyllan, köpt någon gång på second hand. Den finns inte i bokhandeln men hittas nog på bibliotek. Jag har ingen av de övriga delarna. Som andra böcker jag har med årstider i titlarna vill jag gärna få till det så att jag läser boken under årstiden ifråga. Så här står det beskrivet på Goodreads om boken:

Vårsnö är en av vårt sekels riktigt stora romaner och den första fristående delen av Mishimas mästerliga tetralogi Fruktbarhetens hav, med vilken han fullbordade sitt imponerande författarskap.

Handlingen utspelar sig i Tokyo i början av seklet. Det gamla Japan vacklar på tröskeln till den nya tiden. De båda ungdomarna Kiyoaki och Shikuni lever i en brytningsperiod, såväl inom familjen och samhället, som på det personliga planet. Den oskuldsfulla förälskelsen övergår i erotisk åtrå och kärlek och när gamla religiösa och moraliska värden luckras upp, tvingas de formulera sina egna.

Vårsnö föreligger här för första gången på svenska i en unik översättning direkt från den japanska originaltexten. Mishimas sensuellt laddade bildspråk får i Gunilla Lindberg-Wadas lyhörda tolkning det svenska språket att glimma av en säregen och sällsam skönhet.

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Tisdagstrion hos Helena på Ugglan & Boken är denna vecka på det breda temat böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Här är tre, utan inbördes ordning, som jag hoppas läsa under hösten.

Den första boken är Children of Time av Adrian Tchaikovsky, första boken i en duologi, en science fiction med en spindelart i huvudfokus, men skrivet på udda, intelligent vis om jag förstår saken rätt. Det är en bok som rekommenderats på flera av booktubekanalerna som jag följer. Eftersom jag blev riktigt nyfiken köpte jag boken, först med tanken att läsa den under september men andra böcker har fått stå före. I oktober hoppas jag kunna läsa den. 

WHO WILL INHERIT THIS NEW EARTH?

The last remnants of the human race left a dying Earth, desperate to find a new home. Following their ancestors' star maps, they discovered the greatest treasure of a past age - a world terraformed and prepared for human life.

But all is not right in this new Eden. The planet is not waiting for them, pristine and unoccupied. New masters have turned it from a refuge into mankind's worst nightmare. Now two civilizations are on a collision course and must fight to survive. As the fate of humanity hangs in the balance, who are the true heirs of this new Earth?

Den andra är novellsamlingen Exhalation av Ted Chiang. Den finns även på svenska med titeln Utandning. Det är Chiangs andra novellsamling. Jag har läst hans första, Stories of Your Life and Others, som också finns på svenska under titeln Berättelser om ditt liv. Titelnovellen var den bästa och den som mest stannade kvar hos mig. Jag både tror och hoppas att jag kommer att gilla hans andra novellsamling.

”Universum började som en ofantlig inandning.”

Misstag i det förflutna, den fria viljans vara eller icke vara och möjligheten till en andra chans. I nio förunderliga, originella och provokativa noveller tar den amerikanske författaren Ted Chiang sig an några av mänsklighetens mest grundläggande frågeställningar. Utandning tar både vetenskap och berättande på största allvar och söker efter nya svar på frågan: Vad innebär det att vara människa?

Den tredje boken är Kindred av Octavia E. Butler. Den finns även på svenska under titeln Tidens länkar. Det är en tidsresa, en kvinna som räddar en man om och om igen och öden som flätas samman på oväntat vis.

Tidens länkar (org. Kindred) handlar om Dana, en ung afrikanamerikansk författare, som plötsligt finner sig själv förflyttas mellan sitt hem i Los Angeles, Kalifornien, 1976, och en bomullsplantage i Maryland innan inbördeskriget. Då Danas vistelser i det förflutna blir allt längre, blir den unga kvinnan allt mer intrasslad i plantagens gemenskap. Hon gör svåra val för att överleva slaveriet och för att säkra sitt återvändande till sin egen tid. 

Genom en modern svart kvinna, medveten om sitt arv i det samtida amerikanska samhället, utforskar Octavia E. Butler slaveriets dynamik och dilemma. Till skillnad från tidigare litteratur i genren ger hon sina karaktärer en unik historia och utveckling. Hon vänder på invanda föreställningar om kön och etnicitet, och hon problematise­rar och nyanserar den tidigare skrivna amerikanska historien. Genom sitt unika berättarperspektiv, där karaktärerna möts bortom tid och rum, lyfter hon fram det undertryckta trauma som slaveriet har skapat i det kollektiva amerikanska minnet. 

Tisdagstrion: pojkar, grabbar & män

Hos Ugglan & Boken denna vecka är tisdagstemat pojkar, grabbar och män.

Först ut i min trio är ungdomsromanen Pojkarna av Jessica Schiefauer, som handlar om tre flickor som genom att dricka nektarn av en mystisk blomma blir till pojkar i ett helt dygn efteråt. Förvecklingarna och romanen utvecklas utifrån det. Jag tyckte mycket om boken när jag läste 2011, samma år som boken publicerades första gången och även fick Augustpriset det året. Men jag har ännu inte sett filmatiseringen som kom 2016.

Andra boken är Boy: Tales of Childhood av Roald Dahl. Roald Dahl (1916–1990) är mest känd för sina barnböcker, till exempel Kalle och chokladfabriken och Matilda, men han har även skrivit många böcker för vuxna och ett par böcker som är självbiografiska. Den här boken finns även på svenska med titeln Mitt liv som pojk; jag har den på engelska. Den beskriver hans liv från det att han föddes till dess att han slutar skolan och får sitt första jobb. Han har även skrivit en annan självbiografisk bok, Soloflygning (i original: Going Solo) som fortsätter historien och handlar om hans liv från 1938 till 1941, då han var stridspilot. Soloflygning tror jag att jag läste någon gång innan jag började föra läsdagbok (det vill säga före 2003/2004) men jag tror faktiskt inte att jag läst Boy: Tales of Childhood än. Dags att göra det snart! Jag har den i pocket med framsidan/omslaget som visas ovan.

Tredje boken är The Wee Free Men av Terry Pratchett, även utgiven på svenska som Små blå män. Jag läste den på engelska 2008. Tiffanys lillebror kidnappas av den onda fedrottningen och den nioåriga Tiffany tar hjälp av några mystiska små blå män som bara hon kan se och ger sig i väg för att rädda sin bror. Boken utspelas i Discworld/Skivvärlden men är en spin-off-serie om Tiffany Aching (Ledbruten i den svenska översättningen), den första av fem böcker som handlar om henne. I fortsatta böcker växer hon upp och blir tränad till att bli häxa, vilket i mångt och mycket handlar om att tänka praktiskt och stå med båda fötterna på jorden. Hon tillhör tillsammans med de andra häxorna i Discworld mina favoritkaraktärer. Tiffany är ett riktigt bra exempel på en stark kvinnokaraktär i litteraturen. Vilket blir lite lustigt att nämna i just det här inlägget som skulle handla om pojkar och män …

Helt apropå läste jag mycket i min barndom och ungdom som just hade manliga huvudkaraktärer. Så mycket så att jag när jag började skriva själv även valde att skriva om huvudpersoner av det manliga könet. Jag har inte haft svårt att identifiera mig med en huvudkaraktär utifrån kön utan det handlar mer om personlighet och om hur bra författaren porträtterat och gestaltat personen i fråga. Särskilt på åttio- och nittiotalet tenderade fantasy och science fiction att oftast ha pojkar eller män som huvudpersoner. Och i slukaråldern gillade jag att läsa min pappas Bröderna Hardy-böcker och Fem-böcker där jag hellre identifierade mig med pojkflickan George än med den flickaktiga Anne.