Hur ser din skrivardag ut?

Först tänker jag beskriva hur en skrivardag skulle se ut, idealiskt sett, under de dagar jag jobbar.

Morgonsidor à la Julia Cameron

Då skulle jag gå upp i sådan tid att jag på morgonen, strax efter eller före frukost, skulle hinna med att skriva några morgonsidor eller morgonrader. Inte mer än några få minuter, något för att värma upp mig.

Jag gjorde detta under en period nu i början på året, och hoppas komma tillbaka till den här goda vanan inom kort.

Vad som blir skrivet under dessa morgonsessioner är främst bara dagboksanteckningar. Det är helt kravlöst skrivande, det som blir det blir, och det som kommer ut, kommer ut. Som sagt har det mest hittills blivit i form av vardagsreflektioner.

Jag kan också tänka mig att det kan bli drömfragment, sådant jag minns från drömmen jag just haft, precis innan jag vaknade, eller om vad jag ska göra under dagen.

Lunchskriv medan jag äter, precis före och efteråt

Eftersom mitt brödjobb är ett annat och jag inte är författare på heltid, får jag passa på under raster och lunchrasten är en sådan. Jag har en halvtimmes lunch. Perfekt för att hinna äta, hinna gå en kort liten promenad eller sitta och läsa eller skriva en liten stund efter att jag ätit. Idealiskt sett använder jag den här tiden till att skriva. Har jag redan flyt och vet vad jag ska skriva kommer denna stund att vara effektiv. Men det kräver som sagt att jag planerat i förväg, för annars blir det lätt att jag surfar på telefonen eller läser i en bok istället, om det inte är fint väder och en lunchpromenad lockar.

Kvällsskriv efter middagen

Efter jobbdagen och när jag kommit hem, lagat mat, ätit, diskat och gjort sådana där nödvändiga hushållssysslor och göromål, har jag tid att skriva lite på kvällen, någon timme ungefär. Om jag vet vad jag ska skriva och om jag inte prokrastinerar i form av att sitta och surfa, blogga, läsa, göra annat jag inte borde som till exempel att titta på Youtube eller Facebook. Är jag inne i ett flöde är detta inga som helst problem, men om jag är trögstartad är det lätt att det inte blir något av alls av mitt skrivande.

Under en vanlig vardag/brödjobbsarbetsdag vill jag gärna hinna med att skriva:

• uppvärmningsskriv (morgon)
• skrivpuff (lunch)
• nytt på novell eller roman (kväll)

När jag har flow

Om jag har flyt i mitt novell-/romanskrivande kan det lätt bli att det blir detta vid varje skrivtillfälle. Det är det ideala läget, när jag har flow och när orden knuffas och puffas, trängs för att vilja komma ut och jag inte hinner med riktigt utan måste skriva varje vaken, ledig stund. Då har det till och med blivit så att jag skriver medan jag promenerar hem från tågstationen, medan jag går genom stan (är så inne i mitt skrivande att jag inte bryr mig om att det ser helt idiotiskt ut med en vuxen människa som går i slow motion och med näsan i en anteckningsbok och skriver hej vilt medan hon tar sig framåt och är på väg någonstans).

Lediga dagar

Är jag i ett flow blir det här dagar då jag bara skriver, skriver, skriver. Antingen vid dator eller vid papper med penna, eller så byter jag och växlar mellan dessa. Handskriver, renskriver vid dator, fortsätter att skriva lite vid dator, skriver ut allt vad jag skrivit under dagen, fortsätter att skriva i marginalen på detta för hand. Ungefär så jobbar jag. Omväxlande för hand och vid dator, och skriver gärna ut ofta vad jag skrivit rent eller vad jag skrivit nytt om jag skrivit direkt på dator.

Sedan sätter jag mig och korrekturläser lite snabbt, petar i några småsaker och sedan fortsätter jag att skriva eller lägger in nya passager i det redan skrivna. Detta sker då för hand och med penna. Jag skriver som bäst när jag skriver i marginaler på något redan påbörjat.

Sedan fortsätter jag gärna i anteckningsblock. Jag älskar att skriva på papper, har som mest flyt då.

Skrivande på kafé – inte bara en kliché

Jag skriver gärna på kafé, där jag sitter ensam i något hörn – gärna ett hörn så att jag har överblick över lokalen – och gärna en bit bort från andra så att jag inte helt och fullt hör vad de säger – och sedan skriver jag – för hand. Alltid för hand. I ett enkelt kollegieblock helst, för jag renskriver och slänger sedan det renskrivna. Om det är finare anteckningsböcker sparar jag gärna och då samlar jag på mig.

På kaféet äter jag något litet, dricker helst cappuccino och sitter sedan och skriver, antingen med musik i öronen eller utan musik, det beror lite på och det går i perioder, vad jag gör helst.

Jag skriver bättre på kafé än hemma om jag inte är riktigt inne i något flow utan behöver lite av en push för att komma igång.

Blogginlägg, kritiker och flow

Blogginlägg skriver jag helst direkt på datorn, men skönlitterärt i romanform skrivs helst först för hand för då är det som om jag smyger förbi och lurar min inre kritiker som annars oftast finns där, som är hård, kall och cynisk och inte bryr sig ett skit om att jag vill vara – bli – en riktig heltidsförfattare.

Är jag i flow kan jag ägna hela dagar åt skrivande. Annars jobbar jag gärna helst i 25-minutersperioder, om jag sitter vid dator. Jag använder mig av det lilla programmet Focus Booster och gör helst fem-tio minuters pauser efter 25 minuter. Annars är det lätt att flyta i väg, att sätta sig och surfa på nätet eller göra annat onödigt när man tappar koncentrationen och egentligen behöver lämna datorn en liten stund för att fundera och reflektera, eller bara andas lite.

Dessutom behöver jag vila ögonen och droppa lite vätska i dem då och då när jag sitter vid dator, för mina ögon blir lätt torra. Något som jag lätt ignorerar eller glömmer bort om jag befinner mig i ett flow.

Tidigare speciellt skrev jag gärna till musik, men nu har jag många gånger tystnad när jag skriver.

Sedan har jag vissa spellistor för vissa projekt, där samma låtar går om och om igen, och har blivit förknippade med vissa personer i mina böcker, samt med vissa känslor eller känsloregister.

Som ni ser skulle jag kunna skriva hur mycket och hur länge som helst om det här, speciellt nu när jag kommit igång och faktiskt för första gången på länge befinner mig i ett flow. Det är lättare att skriva om skrivande, än att faktiskt skriva – just nu i alla fall.

Men jag slutar här. Vill ni veta mer eller något specifikt är det bara att fråga. Jag svarar gärna på frågor och utvecklar mer, berättar mer om min skrivardag. Hur ser din skrivardag ut? Skriver du?

Varför skriver du?

En fråga som alla skrivande människor någon gång får är väl: varför skriver du?

Här försöker jag besvara den frågan.

Sedan många år har jag formulerat mig: att skriva är att andas. Inte en liknelse, utan en metafor. Eller en sanning.

Att skriva är att andas. Andas måste man, annars dör man. Jag måste skriva, annars dör jag.

Att vara kreativ är något som inte är ett val, utan en nödvändighet. Jag blir galen och tokig, bokstavligt talat, om jag inte får vara kreativ. Det är min livsluft. Inte bara skrivandet, utan även att måla och teckna.

När jag var åtta år gammal hade jag själv en ”mina vänner”-bok, och skrev i andras vänskapsböcker, sådana där som man fyller i fakta om sig själv, längd, vikt, men också favoritsaker, som favoriträtt, favoritämne i skolan, favoritlärare, favoritböcker och -filmer, sådant. Längst ned i raden av saker att fylla i stod ”Vad vill du bli när du blir stor?”

Jag skrev från det jag var åtta år alltid ”författare och illustratör”. Författare mest av allt, illustratör vid sidan av. Jag drömde redan då om att bli författare, och om att illustrera mina egna barnböcker.

Från det att jag var fyra år fram till tonårens slut (mindre frekvent under tonåren), gjorde jag häftade sagor som jag ritade och skrev i.

När jag var fyra kunde jag inte skriva själv så jag dikterade för min mamma som skrev ned vad jag sade. Sagan om Pingvinerna var min första bok. Jag har den kvar fortfarande, liksom de flesta andra hophäftade böcker jag gjort genom åren.

Liksom jag sparat alla böcker med friskrivning från skolan, alla skönlitterära verk jag gjort, från noveller, till dikter och berättelser, till romaner.

Som specialarbetet i gymnasiet som bestod i att jag svarade på frågan: ”Hur skriver man en bok?”, mest bara för att man måste formulera det som en fråga – helst hade jag bara velat skriva en bok, utan krusiduller. Jag skrev en kort uppsats på några få sidor där jag besvarade frågan och fördjupade mig i ämnet och sedan skrev jag boken. Den största delen i specialarbetet bestod av romanen, en fantasyroman på närmare 150 A4-sidor i Times New Roman, teckenstorlek 10, enkelt radavstånd.

Jag har alltid skrivit, bara för att jag inte kan låta bli. De gånger jag har haft ”skrivkramp” – som i mitt fall består av att jag skriver annat än det jag egentligen vill skriva – har jag ändå alltid fortfarande skrivit. Om inte skönlitterärt så dagbok, listor eller brev.

Jag är alltid kreativ, på det ena eller andra viset. Bara för att jag inte kan låta bli. De perioder jag skriver mindre målar eller tecknar jag istället. Men pennan finns ändå alltid där, i handen.

Så varför skriver jag?

Psykologiskt sett kan man säga att det började med att jag var en ensam, tänkande människa. Att jag inte hade många vänner, att jag gärna gick med näsan i en bok.

Samtidigt kan jag inte helt skylla på det, för jag hade (och har) fyra syskon som jag lekte med och två föräldrar som också älskade mig – en hel stor familj som fortfarande älskar mig – så jag var omgiven av familjen och omhuldad och trivdes med mitt liv, åtminstone under min tidiga barndom, innan mobbning och isolering och annat trist som var en del av tonåren och av att växa upp och ha tonårsproblem kom i fokus. Nåja.

Hursomhelst har jag alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift och det behovet kvarstår ända upp i vuxen ålder. Ett behov av att berätta. Ett behov av att skriva, ett behov av att leka – även när jag är vuxen. Leka genom att leka med ord och forma orden efter eget tycke.

Men också ett behov av att hitta på. Att ett liv inte är tillräckligt. Att en levnadsbana inte är tillräcklig. Att det inte är tillräckligt att bara vara Jenny Holmström jämt. Att jag vill prova på att vara Maximilian Lejon eller Jade Everard Palmer. Män. Andra kvinnor, olika kön. Att vara i andra åldrar uppåt och nedåt. Få andras perspektiv, förstå andras perspektiv. Vara ett djur eller bo någon helt annanstans, i en annan tid, i annan värld. Någon helt annanstans som någon helt annan eller något helt annat.

Livet just nu njuter jag av. Mitt liv. Precis som det är och genom precis den jag är. Fast jag vill också berika det livet, berika min egen levnad och min egen personlighet. Och därför skriver jag.