tisdag 28 januari 2014

Skelett i garderoben

Det är så små steg framåt, att det ibland känns frustrerande. Babysteg. Och alla steg är inte heller framåt, utan lite åt sidan, ibland till och med bakåt. Eller på sidospår som visar sig vara blindspår. Ibland är det inte lätt att skriva. Men det är inte heller därför jag gör det, tvärtom. Om det inte vore svårt, vore det heller inte roligt. Fast jag har upptäckt, att jag omöjligt kan skriva kronologiskt. Jag försökte, till en början. Nu lägger jag mest bara pussel. Bitar här, bitar där. Fram och tillbaka, hit och dit. Vissa scener får vila, vissa kapitel får vila, ett tag, kort tid eller lång tid, och sedan går jag tillbaka till dem. Ser med delvis nya ögon. Lägger till, tar bort. Bygger upp, sten för sten. Skelettet tar form. Och jag får tygla otåligheten. Längta till redigeringsdelen, då första utkastet är klart och det är dags för skinn och ben, för kläder. Inte bara ett skelett, där man delvis famlar i mörkret. Som om man stod tillsammans med skelettet i garderoben.

2 kommentarer:

  1. Det finns inget rätt eller fel, bara det som fungerar. Ibland hittar man rätt på en gång och ibland får man pröva sig fram för vilken metod som passar bäst. Själv måste jag skriva kronologiskt och ganska uttömmande från början men redigerar bort och lägger till en hel del i redigeringsfasen också.

    SvaraRadera
  2. Carola, tack för din kommentar! Du har rätt, det är det jag försöker pränta in i mig. Jag har lätt för att se till hur andra gör och anamma det sättet själv, men som du säger så gäller det att hitta sitt eget sätt.

    SvaraRadera