Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg är den tredje boken i den historiska romansviten Släkten där de föregående två böckerna är skrivna av andra författare.
Tempelbranden skiljer sig markant de andra två böckerna i serien, mycket tack vare Ingelman-Sundbergs sätt att skriva. Medan de två andra böckerna, Blandat blod och Sigrids hemlighet, innehöll mest inre monologer och beskrivningar, innehåller Tempelbranden väldigt mycket dialog. Just avsaknaden av dialog i de två tidigare böckerna var något jag tänkte på. Inte så att jag tyckte det var negativt, för känsla för personerna och historien fick man ändå. Det var bara det att jag lade märke till det. Det passar genren att skriva så, mer autentiskt på något vis. Det gäller att vara försiktig med dialog i sådana här historiska romaner, man får passa sig så att inte språket i dialogerna sticker ut och förstör illusionen av att befinna sig i den historiska tiden – i det här fallet vikingatiden.
Men Catharina Ingelman-Sundberg vet vad hon gör och skriver mycket spännande. Hennes stil och innehåll är kanske lite mer lättsmält men det är då också allt negativt jag har att säga om detta. Jag har läst flera böcker av henne tidigare, en trilogi av historiska romaner, och det märks att hon vet vad hon gör. Hon kan det här med att skriva historiskt.
Tempelbranden är mycket mer dramatisk än de två föregående böckerna i serien. Mycket av dramatiken kommer sig av att Ingelman-Sundberg använder nämna dialog men också att hon ändrar berättarperspektiv bra många fler gånger än vad de andra två gör (Katarina Mazetti med bok ett, Blandat blod, och Karin Wahlberg med bok två, Sigrids hemlighet.). Jag vet inte om det bara är jag men det känns som om de andra två böckerna håller högre litterär kvalitet på något vis, eller i alla fall använder ett annat slags språk än Ingelman-Sundbergs som är mer drivet, modernt, men ändå ger en illusion av den tid som beskrivs på ett sådant vis att det känns trovärdigt. Jag tycker om Tempelbranden och vill gärna läsa fler böcker av Catharina Ingelman-Sundberg. Man vet att man alltid får läsa böcker med bra driv, mycket dialog, mycket action och dramatik och snabb- och lättläst underhållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar