Chimairan och väskans hemlighet

”Han är inte farlig”, sade mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. ”Bara väldigt social”, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.

Djuret väste, röt och bräkte samtidigt.

”Vad är det för ett odjur, jag menar, vad är det för ett gulligt litet djur?” sade jag. ”Det är inte en hund?”

”Det är helt riktigt”, sade mannen. ”Det är ingen hund. Det är en chimaira.”

Jag hade aldrig sett ett liknande djur förut. Den hade tre huvuden. Längst fram satt lejonhuvudet som mest såg ut att höra samman med kroppen, mittemellan fanns gethuvudet som satt på ryggen, och längst bak fanns ormhuvudet med sin spelande tunga istället för svans.

”Den är inte helt fullvuxen än”, sade mannen, och fortsatte att konversera, medan jag lät tankarna vandra och inte helt följde med i vad mannen sade. För det var svårt med besten så nära inpå.

Återigen tänkte jag på vad som fanns i min väska: en av mina dyrbaraste ägodelar - den för alla trollkarlar obligatoriska trollkarlshatten. Jag var säker på att det var den som besten ville åt. En chimaira slukade säkert fem kaniner redan till frukost och i min förtrollade hatt hade jag dragit upp minst ett tusental kaniner genom min trollkarlskarriär. Den måste lukta kanin lång väg. Om chimairan fick tag i den skulle den utan tvivel slita hatten itu, och det fick inte ske.

Skyndsamt sade jag adjö, avbröt mannen därmed mitt i en mening, och stegade raskt iväg. Mannen fnös, tydligen förolämpad, sade något till chimairan, och i nästa stund, då jag i nyfikenhet vände på huvudet, såg jag hur lejongapet öppnades och en väldig eldslåga kom ut.

Det blev det sista jag såg. Hettan vällde över mig.






Kommentar: detta är en skrivövning från SkrivPuff: Utmaning 181 - 30 juni:

En "börja" från AC Collins bok 365 börjor.

Han är inte farlig, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. Bara väldigt social, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.

fortsätt!