Sommarskriv gång två

I lördags var det Sommarskriv. Läraren för kursen hade tillfälligt tjänsteledigt. Tur att inte kursen kostar något för de som är medlemmar i föreningen; hade det kostat hade jag inte velat betala när läraren inte var där. Men det blev ändå en bra gång, efter mycket om och men i form av saker som strulade. När Sommarskrivet väl kom igång blev det trevligt.

Det är bra att öva på att läsa högt för andra vad man skrivit. Att det ska vara så nervöst! Men det går bättre för varje gång. Vi hade grundlig uppläsning (alla fick läsa upp varsina tre texter: ikon, ekfras och impressionistisk text) samt ordentlig repetition av förra kurstillfället. Redde ut begrepp som för många var oklara. Det var en värdefull repetition.

Vi gav oss själva i bakläxa att skriva ikoner. Till den här gången hade jag skrivit en tvättsäker ikon, men jag behöver ändå öva på att skriva sådana, så jag ska göra läxan... Till nästa gång, om två veckor.

Chimairan och väskans hemlighet

”Han är inte farlig”, sade mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. ”Bara väldigt social”, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.

Djuret väste, röt och bräkte samtidigt.

”Vad är det för ett odjur, jag menar, vad är det för ett gulligt litet djur?” sade jag. ”Det är inte en hund?”

”Det är helt riktigt”, sade mannen. ”Det är ingen hund. Det är en chimaira.”

Jag hade aldrig sett ett liknande djur förut. Den hade tre huvuden. Längst fram satt lejonhuvudet som mest såg ut att höra samman med kroppen, mittemellan fanns gethuvudet som satt på ryggen, och längst bak fanns ormhuvudet med sin spelande tunga istället för svans.

”Den är inte helt fullvuxen än”, sade mannen, och fortsatte att konversera, medan jag lät tankarna vandra och inte helt följde med i vad mannen sade. För det var svårt med besten så nära inpå.

Återigen tänkte jag på vad som fanns i min väska: en av mina dyrbaraste ägodelar - den för alla trollkarlar obligatoriska trollkarlshatten. Jag var säker på att det var den som besten ville åt. En chimaira slukade säkert fem kaniner redan till frukost och i min förtrollade hatt hade jag dragit upp minst ett tusental kaniner genom min trollkarlskarriär. Den måste lukta kanin lång väg. Om chimairan fick tag i den skulle den utan tvivel slita hatten itu, och det fick inte ske.

Skyndsamt sade jag adjö, avbröt mannen därmed mitt i en mening, och stegade raskt iväg. Mannen fnös, tydligen förolämpad, sade något till chimairan, och i nästa stund, då jag i nyfikenhet vände på huvudet, såg jag hur lejongapet öppnades och en väldig eldslåga kom ut.

Det blev det sista jag såg. Hettan vällde över mig.






Kommentar: detta är en skrivövning från SkrivPuff: Utmaning 181 - 30 juni:

En "börja" från AC Collins bok 365 börjor.

Han är inte farlig, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. Bara väldigt social, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.

fortsätt!

Konsten att härma

Det lilla barnet härmar sina föräldrar.
Konstnären härmar sin mästare.
Författaren härmar sina förebilder.
Till en början.

Tills barnet kan själv och vill göra på sitt sätt.
Tills konstnären vågar föra penseln i nya stråk.
Tills författaren vågar tro på sin egen röst.
Sedan står de alla på egna ben.

Men fortfarande delar av en helhet,
beroende av sin historia,
ödmjuka inför det faktum
att andra före dem gått egna stigar
och liksom dem till en början gått trevande
men så småningom allt djärvare
och med allt större självsäkerhet och självinsikt,
på väg framåt och uppåt.







Kommentar: detta är en SkrivPuff: Utmaning 180 - Skriv om att härma.

Tiden är här för fantasynördarna

Rolig artikel på SvD; jag känner mig träffad som varande en av nördarna. Jag var mer nörd på högstadiet och under gymnasiet. Numera är jag inte lika mycket nörd (det här börjar låta som ett försvarstal). Jag är starkt kritisk mot det mesta slags fantasy, har några få favoriter vars författarskap jag följer, och envisas med att själv skriva fantasy, mestadels. Annars läser jag helst annat numera (även om favoritförfattarskapens böcker fortfarande läses förstås).

SkrivPuff: Utmaning 177: Skriv om att sitta fast

Något som jag ständigt återkommer till och ständigt fastnar i, är papperssortering. Det är så otroligt tradigt och tråkigt. Högarna är gigantiska och papperen alltför många. Jag velar fram och tillbaka med många papper, andra vill jag spara men har ingen plats åt, och ytterligare andra papper slängs lite då och då. Men alltför många papper åker tillbaka in i tidsskriftssamlarna, där de står och samlar damm, och tar upp plats som egentligen skulle vara tillägnade tidningar och tidsskrifter, massor av sådana, som jag också samlar på...

Tre goda ting

Jag läser på How to keep your day job from killing your writing career - tack för sajttipset, Författarcoachen! - och funderar. Det är verkligen en balansgång... En balansgång också i själva skrivandet. Balans mellan tre ting, alla goda ting är tre.

Balans mellan att vara målinriktad och drivande/fokuserad, samtidigt som man ska vara avslappnad.

Det där sista är nog nyckelordet.

För varför det gång på gång låser sig, varför man filar om och om igen på samma sidor i sitt gamla manus istället för att gå framåt, är just en fråga om avslappning. Är man tillräckligt avspänd i sin attityd till sitt skrivande, tillräckligt bejakande och glad, då går det som en dans.

Även om dansen ibland hackar, lite som digitaltevestörningar (som stör mer än gammal-tvns brus, by the way). Ibland fastnar bilden, ibland hackar den till, ibland försvinner ljudet, men det återkommer och felen rättar till och man kan gå vidare.

Jag har svårt med fokusering också. Alla dessa distraktioner, dessa vardagliga sysslor, allt det där andra som man prioriterar ack så högt och som man verkligen vill vara med om - allt det där som kallas livet! Det man måste ha för att över huvud taget få input och kunna skriva.

För att kunna skriva måste man leva och bejaka det. Bara små, små doser av att sitta på sin kammare... Ändå är skrivande så TIDSÖDANDE! Det tar sådan tid att skriva en hel lång bok, och ännu längre tid när man inte har så lätt med just fokusering och avslappning.

Målinriktad. Visst är jag det. Men jag glömmer att sätta upp delmål. Har svårt att hitta rimliga delmål. Ser bara slutmålet. Och OJ så långt bort det plötsligt är. Så svårt allting känns. Och målet kan vara suddigt och luddigt. "Avsluta boken". Är inte formuleringen för allmän?

Så balansen är nyckeln. Tre goda ting. Plus allting som rekommenderas på ovan nämnda sida. Så man inte ska tappa just de där tre tingen...

Skoj framför allt - eller: uppdatering på skrivfronten

Maj var full av aktiviteter, och juni verkar bli detsamma. Mycket att göra på fritiden, med andra ord...

De senaste dagarna har jag slarvat lite; jag har inte ens skrivit upp dagens SkrivPuff-övning i min anteckningsbok. Då det är mycket på gång, har jag inte hunnit med det dagliga skrivandet som jag egentligen velat.

Det blev stiltje efter midsommar. Jag har inte semester än, men jag trappar ner, och liksom jag trappar ner på jobbet, trappar jag ner på fritiden. Inte helt dumt tänkt, ändå, eller hur?

Jag har påbörjat en ny anteckningsbok sedan senaste Sommarskriv-mötet som gjorde slut på de sista sidorna i min förra anteckningsbok. Den nya anteckningsboken är liksom den förra spiralbunden, tycker bättre om det än häftad, och med små hundar på omslaget. Artisten som gjort omslaget heter Dianne Patterson och sökning på nätet ledde mig bara till en enda rätt träff, såvitt jag kunnat leta mig till.

På midsommarafton gjorde jag SkrivPuff-övningen lite kort bara, i väntan på ett tåg (Skriv om ett midsommarminne). Det blev några få rader, ingenting färdigt.

Den 20:e, dvs. dagen efter, blev det några strödda fragmentrader, försök att skriva på SkrivPuff-temat för dagen (Skriv om att komma försent).

Sedan dess har det inte blivit något skrivet, förutom att jag redigerat klart och skickat in mina Kreativa Möten-bidrag slutgiltigt efter en sista putsning och redigering.

Den 23:e vilade jag från skrivandet istället för att skriva om att vila (som var den dagens SkrivPuff).

Igår blev det heller inget skrivet. Då bortser jag förstås från mitt bloggande. Om jag ska vara riktigt rättvis är ju det också ett slags skrivande, och allt skrivande är övning på just detta. Övning ger färdighet... Och just bloggskrivande har jag ägnat mig åt mycket på sista tiden.

På lördag är det dags för andra mötet på Sommarskriv-kursen. Jag har undvikit läxan, liksom följt en av mina dåliga vanor, skjutit upp detta att skriva på övningarna vi fick i läxa till nästa gången.

Idag kände jag pressen. Bara två dagar kvar. Dags att vara aktiv.

Jag började skriva ekfraser, trots att jag fortfarande är osäker på termen... Jag vet ärligt talat inte om jag fick till det, om det jag nyss skrev verkligen var ekfraser...

Fem korta texter blev det i alla fall.

Sedan var det dags att försöka sig på att skriva ikoner, som kort kan sägas vara motsatsen till en ekfras. Dvs. en ikon är en fastfrusen ögonblicksbild, kort sagt.

Efter ikonskrivandet ska jag skriva impressionistiskt, där två exempel på impressionister inom litteraturen är Evert Taube och Carl Michael Bellman.

Hade man ont om tid kunde man välja bara ett uttryckssätt av dessa tre, att öva på. Men jag, ambitiös som jag är, vill ju prova på alla tre såklart. Och gärna skriva något som dessutom är bra... Jag har inte lång tid på mig. Men man kan inte pressa ur saker under stress heller, då blir det bara dåliga texter... Inte för att jag behöver stressa. Jag är ganska snabbjobbad. Nu svamlar jag lite...

Hursomhelst, Sommarskriv gör just nu att Tusenskönan får stryka på foten. Varför gick jag med i det här projektet, när jag nu nyss avslutade Kreativa Möten, och hade det att jobba på framför Tusenskönan.

Försöker jag slippa undan eller är det bara det att det är kul med utmaningar och stimulerande att träffa andra människor istället för att sitta ensam på sin kammare hela tiden, och jobba med ett projekt - Tusenskönan - som jag ändå är så osäker på, och som omberarbetats så många gånger att jag börjar tvivla på om det är nåt att ha?

Nåja.

Det ska vara kul att skriva, och ännu roligare när det snart är semester och dags för lata dagar! Så skoj ska jag ha, framför allt!

"Skoj framför allt!" är ett bra motto att ta fasta på.

Kreativ Harmoni

Efter drygt ett år har jag nu kommit igång med min gamla Kreativ harmoni-blogg igen!

Jag kör igång på en gång med Ordlös Onsdag. Spännande fotouppgift varje onsdag.

Jag försökte komma igång redan för två veckor sedan, men det blev strul med sidan eftersom blogg.se bytt server, och det ena med det andra. Till sist fick jag i alla fall hjälp att få ordning på bloggen. Nu är min avsikt att komma igång med både Ordlös Onsdag, TisdagsTema, min ArtJournal och andra projekt på Kreativ Harmoni.

Illustration Friday-projekten flyttar jag dock till yasuisora (min LiveJournal) för det gör det lättare för icke-svenskar att kommentera. Är ju inte alla som kan svenska, och Illustration Friday är ett amerikanskt(?) projekt.

Andraboken - en myt eller inte?

Här på Svenska dagbladet finns en artikel om myten kring andraboken. Är det som författare svårare att skriva andraboken än att skriva debutboken, eller är det inte?

Glad midsommar!

Midsommaren har flyttat in i mitt vardagsrum.

Jag ska inte fira midsommar här, men jag ville ändå ha in midsommaren till mig!

Glad midsommar på er, alla mina trogna läsare! Tack för att ni läser!

Ha en trevlig midsommar!

Oblivious

Lyssnar man tillräckligt många gånger på en och samma låt, kommer man in i en speciell sinnesstämning. Det blir lite som mediation. Ett bra förstadie till skrivande.

Och visst kan man lyssna många gånger på raken på en låt om den är tillräckligt bra!

Eller om man har hittat en ny låt som man vill "lyssna in sig" på.

En låt att lära känna, att lägga tätt intill sitt hjärta.

För att kunna göra det, måste man göra sådana tokiga saker som att lyssna tjugo gånger i sträck på samma låt. Om och om igen. Och likadant nästa dag. Tills den snurrar runt i huvudet fastän man slutat lyssna för timmar sedan.

Så är det med Gackts nya singel, som kom ut idag. "Oblivious". En härlig ballad med akustisk gitarr!

Sommarskriv!

I dag var första gången på Sommarskriv, en kurs för medlemmarna i en lokal skrivarförening som jag är med i. Från klockan 15:00 till klockan 17:30 höll vi på.

Skrivövningar och uppläsning av nämnda skrivövningsresultat, blandades med föreläsning och diskussion. Bland annat diskuterades prosalyrik och naturlyrik.

Inspirerad åker jag hem efteråt, och hoppas på många framtida idéer. Till nästa gång ska vi öva på att skriva ikoner, ekfraser och impressionistiskt.

Det var första träffen av fem som spridits över sommaren. Jag åkte dit utan att riktigt veta vad som väntade mig, men nu när jag varit där ser jag fram emot fortsättningen. Det är alltid inspirerande att möta andra skrivande människor!

Hur går det med läsandet?

Nu har jag äntligen läst ut Flickan som lekte med elden. Det tog sin tid, eftersom jag plötsligt fick så lång paus, där jag bara ägnade mig åt att skriva... Det är svårt att kombinera dem båda, eftersom skrivandet tar så mycket energi. Det enda jag orkar läsa då är barnböcker och serietidningar... Men nu har jag läst ut Stieg Larssons bok. När jag väl tog mig tiden, gick det snabbt. Jag tog ett kort paus på lördagsnatten, följt av ett pass på söndagen och måndagen. Och vips under måndagskvällen läste jag ut boken. Det var oerhört spännande! Därför kunde jag inte låta bli att kasta mig över fortsättningen, Luftslottet som sprängdes, och läsa några sidor också på den. Nu har jag kommit till sidan 23.

Frågan är nu om jag ska lämna den åt sidan, eller parallelläsa...

Jag har ju lovat mig själv att läsa två böcker under juni: Flickan som lekte med elden, och Sharon och min svärmor.

Visserligen har jag läst fyra pjäser och fem barnböcker av varierande längd hittills under juni månad, men de ovanstående två var sådant som jag sade mig själv att jag "måste" läsa. Jag är ju med i Jorden runt på åtta böcker... Och vill inte förkasta det projektet innan jag ens har börjat. Jag får fundera på saken...

Men jag känner att det är dags för skrivarpass igen... Inte just nu, just nu är jag för trött... Nu är det dags för lite teveslöande. Men imorgon är det dags. Igår tog annat min tid, och också idag, men imorgon är en ny dag!

Tio i topp-listan – Varför jag skriver

1. Att skriva är att andas . Det är ett behov som bara blir större ju mer jag skriver. Jag VILL verkligen skriva! Det är en av de stora meningarna med livet, som hjälper mig att få fäste i tillvaron.

2. Det är kul att skriva! Jag har roligt, leker med ord, innehåll, karaktärer… följer personer och infall som jag inte visste fanns där…

3. Jag lär mig världen genom att skriva. Jag provar beteenden genom mina karaktärer, jag utforskar situationer, känslor, fakta, påhitt.

4. Jag bearbetar mitt liv genom att skriva. Allting jag känner, tycker och tänker bearbetar jag genom det jag skriver, utvecklas och omformuleras medvetet och undermedvetet.

5. Jag vill vara odödlig men vet att jag inte är det så jag försöker hitta och bli något av det genom det jag skriver, som kommer att finnas längre än jag, som förhoppningsvis ger något mer till både mig själv och andra både under och efter mitt liv.

6. Jag hittar något som är statiskt och oföränderligt i kaoset livet. Jag hittar ett universum över vilket jag härskar i motsats till verkligheten där jag inte har mycket kontroll alls, om någon över huvud taget. Det blir en trygghet, något att återvända till gång på gång när jag vill hitta lugn, lite som meditation eller yoga.

7. Jag vill ge av min gåva till världen – gåvan jag fått, att kunna uttrycka mig genom ord i skrift (och måla och teckna), genom att skriva berättelser, bloggar, dikter, dagbok, barnböcker, ungdomsböcker, romaner. Ge till andra det som finns inom mig, i all ödmjukhet. Och i detta givande till andra hittar jag också andras givande till mig. Kommunikation mellan skribenter och författare.

8. Jag hittar ett sätt att minnas genom att jag skriver. Det hjälper minnet att skriva dagbok, t.ex. och andra små minnesanteckningar som hjälper mig när jag inte kommer ihåg själv.

9. Jag växer genom att skriva. Jag växer på många plan, både det att jag förstår mig själv bättre, reder ut saker och ting och växer på så sätt, och jag växer också i självförtroende och självkänsla när jag ser vad jag klarar av, när jag ser alla andra effekter som skrivandet ger.

10. Jag förminskar saker som blir för stora bara i tanken, förminskar och förtydligar för mig själv. Resonerar och funderar. ”Jordar” mig själv, lite på samma sätt som Granny Weatherwax säger.



Detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 167 - Skriv din egen topplista: De 10 främsta anledningarna att skriva. Jag har valt att bara nämnda de tio främsta utan att rangordna dem. Se dem därför som lika viktiga, alla ovanstående punkter.

Uppskov med redigering

Nu har jag fått respons från gruppledaren. Ett par av Kreativa Möten-texterna ska redigeras. Deadlinen den 18 maj har jag fått uppskov av från gruppledaren. Men jag kanske klarar mig ändå, det är inte så mycket att göra på de två texter som behöver redigering, och jag är snabbjobbad...

När de är klara och jag skickar in dem slutgiltigt, runt den 18 maj, kan jag lägga det projektet bakom mig över sommaren.

I höst är det dags igen. Den 26 augusti är det dags för stormöte om Kreativa Möten. Det ser jag fram emot, spännande!

Draksådd

En dansant dandy
släkt med Charles Baudelaire
går som drabant till duellen

inte i gryning utan i skymning
när dagsljus slåss mot nattmörker.

Likt druvsaft rinner blodet
dråpet ett faktum,
drömmen död.

Själen vandrar vidare
byter dansande dimension.






Kommentarer:

Än en gång är jag för sen. Den här texten skulle ha skrivits den 9 juni; jag gör skrivövningen idag istället. Detta är en SkrivPuff-övning: ”Skriv 5 favoritord på D och en berättelse där minst två av dem är med.”

Mina fem är: draksådd, dandy, duell, druvsaft och dröm.

De andra d-orden är bonus.

Texten är en liten bagatell, en liten dikt bara, som nog inte är så mycket mer än vad den ser ut att vara...

Mina barnboksprojekt - allt i ett inlägg

Malin frågade vilka barnböcker jag skrivit. Tack för kommentaren, Malin! Jag tänkte att jag skulle svara på frågan genom ett blogginlägg.

Jag har redan tidigare skrivit om mina barnboksprojekt här på bloggen, lite då och då. Men de har inte legat i förgrunden eftersom mitt huvudprojekt ändå måste sägas vara Tusenskönan. Även om andra projekt (novellsamlingar/romaner/prosalyrik/NaNoWriMo) kommit och gått.

De barnböcker jag tidigare diskuterat har jag kallat barnbok 1, 2 och 3 och sedan döpt om till T1, T2 och T3. Det är tre korta historier om en och samme lille pojke, som heter Tapio (jag har redan avslöjat det i inlägg bakåt så jag kan tala om det här också).

T1 och T2 är helt klara medan T3 bara är påbörjad. Jag har börjat skissa på illustrationer, men mer än skisser har det inte blivit än så länge. Illustrationer är dock ett måste. Både T1 och T2 har jag skickat in till förlag, men fått refuseringar tillbaka.

En av refuseringarna med tipset att jag skulle hitta illustratör och illustrera historien innan jag skickade in den på nytt. Jag håller med: illustrationer är ett måste till de här berättelserna som är ganska simpla och vanliga annars. Illustrationer på "rätt" sätt skulle tillföra massor och ge böckerna ytterligare dimensioner.

Sedan har jag ett projekt kallat DF, som jag har målat till. Bilden som är akryl på pannå finns att beskåda här. DF är inte klart. Hittills har jag försökt skriva i haikuform, får se om jag fortsätter med det eller gör något annat av det. Det är hursomhelst en spännande saga, kort och koncis text, som ska komplementeras med akrylmålningar, där akrylmålningarna ska måla bokens stämning.

Jag har även nämnt JP, som dock gått i graven, åtminstone för nu. Det är en idé som kanske mår bra av att ligga och gro innan jag tar tag i den på nytt och på riktigt. Det är dessutom bara en början till idé - en speciell huvudkaraktär - någon handling har jag inte riktigt hittat på än.

Mitt nyaste projekt är DSBK. Jag var väldigt entusiastisk när jag skrev texten, något jag berättar mer om här. Men sedan entusiasmen falnat, känns det trögt. Texten är i stort sett klar. Slutet behöver redigeras eller skrivas om. Det är en kort historia, som ska ha massor av livliga illustrationer. Illustrationerna är bara påbörjade. Ytterst lite skissat bara. Där inspireras jag av Quentin Blake.

Jag har alltid tecknat, och tecknat mycket, vid sidan av mitt målande i akryl och akvarell. Det är den stora hobbyn sida vid sida med skrivandet, som jag värdesätter lika mycket och som känns ungefär lika angeläget och roligt. Men som författare är jag mer klar på mitt sätt att uttrycka mig, jag har hittat mitt eget språk, på ett helt annat sätt än jag gjort i målandet och tecknandet. Som illustratör känner jag mig grön. Jag hoppar fram och tillbaka mellan olika stilar, beroende på humör och ritmaterial. Här kan ni se en del av det jag åstadkommit.

Förutom alla dessa korta barnboksprojekt har jag skrivit några längre historier. FDSS är en kapitelbok för mellanstadiet, som jag skrivit ihop med en väninna. Den ska också illustreras, någon teckning per kapitel, är det tänkt.

Tusenskönan är ju en bok för unga vuxna, och den ska vara utan illustrationer, så den hamnar inte i "barnboks"-facket. Ändå är det många böcker, nu när jag skriver om alla såhär på samma gång, i samma inlägg... Sju stycken.

Ska man vara riktigt noggrann finns det förstås fler... åtminstone fem till. Och några till. Men det är sådana där bara påbörjade projekt, som nog aldrig avslutas. Projekt för byrålådan helt enkelt, i väntan på att jag får ur mig de där sagorna som verkligen är BRA!

Bland de nämnda och namngivna, tror jag mest på FDSS och DSBK. De känns också roligast att illustrera. Där finns redan livliga bilder inom mig.

Men jag skulle vilja skriva fler och mer utflippade projekt. Jag har en känsla av att barnböcker gärna ska vara sådana, överdrivna. Och handla om aktuella ämnen, eller aktuella fantasier...

Hursomhelst, det finns hur mycket som helst inom mig som behöver komma ut i form av galna barnböcker och illustrationer. Jag ska bara ha tiden också. Stjäla små stunder här och var. Hitta de där idéerna som ligger och gror långt inom mig.

Jag längtar!

Iväg från Maximilian!

Jag har hamnat lite efter... Jag försöker tänka efter... Vad har jag sysselsatt mig med på fritiden den senaste tiden? Senast jag verkligen skrev, för hand och skönlitterärt, var 5/6. Då skrev jag dikter på SkrivPuff-temat för dagen. Det var också under den fredagen som jag slaskskrev senast.

Sedan dess har jag bara skrivit upp vilken dagens SkrivPuff-övning är, men aldrig verkligen gjort den.

Att ha fem dagar utan skrivande är kanske inte så mycket. Men eftersom det varit så intensivt de senaste veckorna, känns dessa fem dagar plötsligen väldigt långa.

Under resten av helgen blev det inget skrivet.

I måndags skrev jag dagbok. Och under tisdagen och onsdagen har jag varit sysselsatt med helt annat slags skrivande på kvällarna. Nämligen en översättning från svenska till engelska av en läkerapport.

Det är en bekant som varit i Sverige och ska ta med sig rapporten till läkaren i sitt hemland, som behövde hjälpen med översättningen. Vilken tid det tar att översätta! Det visste jag sedan tidigare, och allting tar ju alltid längre tid än man tror, så också det här. Jag fick lära mig en hel del medicinska termer på kuppen. Och hittade fram till några bra sidor på nätet.

För den som skriver om medicinska åkommor eller skriver på engelska eller bara vill ha med engelska i sitt skrivprojekt är det bra sidor:

Online Ordbok
Multilingual Free Online Medical Dictionary
Medicinsk ordlista på svenska

Så tisdags- och onsdagskvällen gick åt till det. Nu är det snart torsdagskväll.

Jag längtar efter lite egentid, där jag kan ägna mig åt skrivandet. Åt Tusenskönan. Jag saknar Maximilian!

I'm in Koakuma Heaven!

Att skriva för barn

Jag har lånat boken Att skriva för barn. Den är skriven av Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson och Anna Orring. Boken ingår i Ordfronts serie om skrivande.

Boken går på ett grundligt sätt igenom olika slags skrivande för barn. Den diskuterar barn och nyheter, i medier som teve och tidskrifter. Ett kapitel handlar om reportage för barn och ett om texter för barn på Internet. Här finns till och med ett kapitel som handlar om att intervjua barn.

En snabb genombläddring och läsning här och var, ger gott intryck. Det verkar vara en bra bok.

Det finns avsnitt som behandlar berättelser, dess uppbyggnad och vad man ska tänka på när man skriver. De avsnitten skiljer sig inte mycket från hur man ska tänka över huvud taget när man skriver skönlitterärt. Men det är bra sammanfattat och intressant att läsa, lättöverskådligt.

Givetvis diskuteras barns språk och vad man speciellt ska tänka på när man skriver för barn. Konkreta exempel varvas med teori.

Jag tror den här boken kommer att hjälpa mig i mitt skrivande för barn.

Samma berättelse

Det är en helt ny upplevelse
att få gå omkring i ett arkiv
som samtidigt är en sådan stor folkskatt,
en skatt av minnen i form av ord och bild.

Massor av fotografier,
gamla tidskrifter och tidningar,
brev och dagboksanteckningar.

Privat och officiellt i salig blandning.

Möten med andra människor,
i ord, i bild, i verkligheten,
relationer som engagerar:

att lära känna andra människor,
att lära känna sig själv,
att lära känna världen,
att lära känna sin historia

olika tider, samma känslor,
olika tider, samma uttryck,
olika tider, samma slags relationer.

Lokal historia, mänsklig historia.
Sköra, gamla blad från skribenter
glömda sedan länge.

Kärleksbrev, intima förhållanden,
intima relationer mellan vackra människor
som är vackra just för att
de är så mänskliga.

För att det som de berättar om,
det vi ser som forna tider,
är samma berättelse som den vi lever i.




Kommentar: Detta är inte bara en dikt, detta är en övning från SkrivPuff, nämligen Utmaning 155: Skriv om något som engagerar dig. Jag skrev om Kreativa Möten, se etiketten med samma namn för mer om det projektet.

Slutgiltigt

Nu var det gjort.

Jag har precis skickat in alla mina Kreativa Möten-texter till gruppledaren. Ett långt mail med några frågor och funderingar, men med texter som jag just nu ser som klara. Åtminstone de flesta.

Det blev nio texter. Tre prosalyriska texter som hör tätt samman, en prosalyrisk dikt/bild som står för sig själv ihop med fotografiet som inspirerade mig till att skriva ögonblicksbilden, en novell (baserad på minnesanteckningar från slutet av 1800-talet), och fyra dikter, där en är en ögonblicksbild inspirerad på ett fotografi, medan de tre andra hänger tätt samman och baseras på/inspireras av nämnda minnesanteckningar.

Det var ett riktigt spännande projekt att vara med på, inspirerande, roligt, kreativt! Och det är inte slut än.

I höst drar arbetet med utställningen igång, och någon gång under nästa år är det dags för utställningen på riktigt. Spännande värre!

Mina nio texter är som sagt i stort sett klara, så vad som återstår för mig just nu är att vila från dem och ägna mig åt annat. Kanske får jag kommentarer från gruppledaren som leder till ytterligare redigering, eller så blir det bara grönt kort och jag kan köra på i höst när projektet återupptas igen i helt annan form. För nu är skrivarfasen helt över.

Jag ska dock inte lämna texterna helt. Nämnda prosalyriska texter, tre som hänger samman, är ju början på projektet Pleazzze (se andra inlägg med etiketten ifråga).

Pleazzze känns som en baby fortfarande, just född... Jag vet inte så mycket om det än. Det är fragment och dikter och starka bilder i sammelsurium. En bubblig massa som det då och då hoppar ut en ny text från. Det känns lite som en kortroman jag skrev för några år sedan. Det var också fragmentariskt, under en sommar, skrivande i små svarta anteckningsböcker, bitar som blev en helhet. Med riktigt starka bilder och känslor inombords.

Fast nu ska jag ägna mig lite åt redigeringen av Tusenskönan, och det är en helt annan femma.

Länklista över svenska förlag

En utmärkt länklista över svenska förlag finns här. Något att använda nu och i framtiden! Kanske dags att göra en ny satsning och försöka få något publicerat?

Efter regnet

Den är väldigt liten men den är min. En liten men naggande god balkong. Hoppas på många skrivartimmar här i sommar.

Svartån rensas

Svartån rensas på cyklar! Trettiotalet ligger uppe. Ännu fler kvar i ån. Det stinker.

Första utkast - vad är det egentligen?

Jag sitter och redigerar i Tusenskönan. Inser att jag fastnat så smått. Sitter och river mitt hår och funderar.

Hur mycket behöver texten vara klar innan man säga sig själv att man skrivit ett första utkast av ett visst kapitel?

Ska jag lämna kapitel två, där stora delar är klara men inte färdigredigerade? Där vissa delar bara är med i fragment, och man hänger med i texten men det ser ack så taffligt ut?

Jag inser också att låsningsmetoden satt mig i dilemmat:

"vill skriva bättre och lämna ifrån mig en närmast färdig text som jag är nöjd med för att kunna känna mig bekväm när mina två provläsare får den i handen och börjar läsa"...

Jag måste vara stolt och relativt nöjd med något för att kunna lämna ifrån mig... Annars blir det ju uschligt! Vad skulle de tro om mig?

Sådana tankar är långtifrån fruktsamma.

Jag river mitt hår och redigerar vidare... med en underliggande önskan om att jag gick snabbare framåt, om att jag istället för att petade i redigeringen skulle fokusera på att skriva nytt...

Och inser att en del nytt måste till i kapitel två också. Men de små delarna som behövs skrivas i det kapitlet, är det sådant som ska skrivas nu eller i en andraredigerng av texten?

Jag är SÅ rädd att fastna nu när jag balanserar på en lina, vinglar emellan redigering och nyskrivning. Har SÅ stark vilja i att komma framåt, att bli klar med denna första redigering och detta första utkast. VILL så himla gärna kunna ha ett helt första utkast bakom mig, och jag tror bestämt att lösningen är låsningsmetoden...

Eller variant av den; vet inte om läsare hjälper eller stjälper - men jag behöver en drivkraft och något som ger mig deadlines.

Tanken är att en andra part (och en tredje) ger mig den press jag behöver för att inte lata till mig och bekvämt fega mig ur genom att fastna i redigerandet helt och hållet och inte komma någon vart, och stå och stampa i flera år till som jag redan gjort, och skriva version efter version av samma gamla bok i olika tappningar och med nya variationer.

Så jag just nu är:

frustration blandad med beslutsamhet, iver, otålighet och något slags "jävlar anamma". Tillsammans med ett stort frågetecken.

Våga vara lycklig

Det har blivit en vana utan att jag tänkt på det, att skriva en kvart varje dag, måndag till fredag, så mycket att det blivit till ett behov även på helgen. En daglig vana.

Jag gör skrivpuffövningen de gånger det blir av, och publicerar de bättre på bloggen. Skriver alltid upp vad dagens övning är i min anteckningsbok.

Ofta åker jag till biblioteket och skriver. Ibland (som idag) blir det biblioteksbesök utan att skriva. Jag botaniserar bland böcker istället.

Lånar massor, läser mindre, lämnar tillbaka allt, men lånar mer innan dess.

En författare måste ju ha koll på vad som händer i utgivningen. Vad som är aktuellt och nytt just nu… Bland barnböcker och fantasy mest, eftersom jag skriver i de kategorierna/genrerna.

För ja, jag vågar kalla mig författare nu. Något har hänt med självförtroendet.

Var och en sin egen lyckas smed. Klyschan.

Jag skapar min egen verklighet, stämplar mig själv i pannan. Jag kan välja att med stolthet kalla mig själv författare. Även om jag inte är författare nog för att få vara med i författarnas fackförening eller ens har publicerat något absolut eget. Bara bitar i antologier, där jag varit en av flera skribenter.

Jag kämpar på och då kan jag lika gärna kämpa på med stolthet och vara rak i ryggen. Lycklig.

För det är för himla roligt att skriva. Det gör mig lyckligare.

Varför det är så är mindre viktigt. Andra får analysera. Det har jag redan gjort alltför länge och mycket.

Nu är det dags att bara vara.

Att våga kalla mig författare. Och vara lycklig i det för mig sanna påståendet.

Nya tag i juni!

Boken som jag ska läsa i juni är Sharon och min svärmor. Det är en dagbok från Ramallah av Suad Amiry. På biblioteket där jag lånade den står den under Koafi. Förhoppningsvis ska jag först kunna avsluta Flickan som lekte med elden, och alltså läsa båda böckerna under juni. Helst fler än så, men det är min minimigräns.

Sharon och min svärmor är inte någon bok jag själv skulle välja att läsa, om det inte vore för Jorden runt på 8 böcker.

Det ska bli spännande att läsa dagboken som Suad Amiry skrev under Israels invasion på Västbanken och i Gaza. Den handlar enligt vad jag kan se om livet på Västbanken under tidigt 1980-tal fram till idag. Som sagt: spännande!

Snubblar över första boken

Nu är maj månad slut, men jag har inte läst månadsboken som planerat. Varken Hjärtdjur eller En dag i Ivan Denisovitjs liv, men jag har båda böckerna hemma, lånade från biblioteket.

En annan bok som jag inte heller läst ut än är Flickan som lekte med elden, men jag håller fortfarande på med den, fast på sidan 492. Med så mycket skrivande (Kreativa Möten, Tusenskönan) har jag inte tagit mig tiden eller funnit tiden att läsa så mycket.

Men maj har ändå blivit långtifrån utan läsning. Lättsammare läsning, som kontrast till allt korrekturläsande och skrivande. Inspirerande barnböcker mestadels, med teckningar och historier som blir underbar inspiration till mina egna barnboksprojekt.

Jag får satsa på månadsböckerna för juni istället. Fast jag tänker nog ändå läsa majs månadsböcker i efterhand.

Här är vad jag läst i maj:

1. Dario Fo: Sjunde budet: du skall stjäla något mindre (pjäsmanus)
2. Helena Willis: Olga och Stefan och Indiankällan (barnbilderbok)
3. Chris Riddell: Ottolina och mysteriet med Skolspöket (kapitelbok för barn)
4. August Blanche: Den politiske kocken (pjäsmanus)
5. Helena Willis: Olga kastar lasso (barnbilderbok)
6. Helena Willis: Olga och Stefan letar guld (barnbilderbok)
7. Julia Donaldson & Axel Scheffler: Herr Pinnemans äventyr (barnbilderbok)
8. Kalle Güttler, Rakel Helmsdal, Áslaug Jónsdóttir: Monsterpest (barnbilderbok)


Fråga gärna om det är nåt ni undrar om nån av dem! :-D