Anledningarna till att jag varit så tyst på bloggen de senaste veckorna är flera: bland annat att jag faktiskt börjat jobba med Tusenskönan igen, som ni ser i inlägget nedan. En annan anledning är att jag varit anskrämligt trött och inte vetat vad jag skulle uppdatera med för något.
Redan den 22/1 hade jag en riktigt bra dag skrivarmässigt. På andra plan också, förresten. Jag avslutade ett stort arbete som hängt över mig i veckor och kunde ta eftermiddagen ledigt. Med en stor tyngd bortlyft från mina axlar satt jag hela den tisdagseftermiddagen på biblioteket, på café Tuppen, där jag numera måste anse mig vara stammis, och skrev och planerade. Strukturerandet på papperet hjälpte mig att få struktur även i huvudet. Det var då niopunktlistan nämnd i dagens andra inlägg kom till.
Under veckorna som följt har jag besökt biblioteket många gånger, lånat och läst massvis med barnböcker och funderat kring mina barnboksprojekt, men också suttit och skrivit på Tusenskönan, dels planering, dels fragmenterade stycken ur boken.
Fragmenterandet har gjort mig frustrerad. Jag vill skriva långa sjok som hänger samman och verkligen komma framåt. Men jag inser att jag måste planera lite igen, om inte annat för att komma in i allting efter min långa ledighet under december och januari. Så planerande är vad jag ägnat mig åt sedan den 22/1. Nu känner jag mig redo att verkligen börja skriva igen. Och förhoppningsvis är jag också redo att verkligen bita tag i texten och komma framåt.
Jag hör själv hur otålig jag verkar, och det är jag också. Det är väl det som är problemet. Jag är återigen i något slags stresstillstånd, när det bästa vore om jag var lekfull och roade mig i mitt skrivande. Hur kommer jag dit? Finns det några råd till hur jag kommer dit? Övningar att göra? Tips?
Är det inte lite bra att vara stressad nu då? Få ner de stora jobbiga händelserna, precis som du tänker dig dem, bara. Man gör det man känner att man måste. Och ha kul sedan när du omarbetar dem?
SvaraRadera