Helgfrågan vecka 27

Mia på Mias bokhörna ställer följande frågor denna vecka:

Vilken bok är du mest nyfiken på i din sommarbokhög?

Bonusfråga: Var ska du på semestern? Finns det någon plats du vill besöka?

Jag har inte riktigt gjort någon sommarbokhög än, för jag har en massa böcker kvar från mina vinter- och vårbokhögar. Alla mina olästa böcker är jag nyfiken på, så det är svårt att bestämma sig för någon speciell bok. Från och med nästa vecka har jag semester. Eller så kan man säga att semestern redan börjat i och med att jag gått från jobbet på fredagen. I alla fall hoppas jag på mycket tid för läsning (bland mycket annat jag vill göra). Några sidor om dagen ska det bli i alla fall. Det ser jag verkligen fram emot.

Något annat jag ser fram emot är de två resor jag ska göra nu under semestern. Den första resan bär till Töreboda, en liten stad i riktning mot Göteborg om man åker Stockholmståget. Jag ska dit på inspirations- och skrivarresa. Det blir fyra dagar fyllda av kreativt utbyte, inspiration och skrivande med goda vänner.

Den andra resan bär till Amsterdam. Tillsammans med min fästman, den här gången. Vi ska besöka Amsterdam i dagarna fem, det blir nog en del sightseeing och kulturella besök, som på museer till exempel.

Dessutom ska vi åka till en djurpark i en närliggande stad. De har precis nyss fått jättepandor dit, direkt från Kina. Dessa pandor ska bo i djurparken i några år, men vi vill passa på redan nu. Det är ju lättare att få se livs levande pandor om man åker till Amsterdam i Holland, än om man måste åka ända till Kina.

Helgfrågan vecka 26

Veckans helgfråga, från Mias bokhörna, lyder:  

Har ni Instagram eller Facebook? Vilket fördrar ni? Eller har ni något annat?

Jag har de flesta sociala medier, men jag är inte aktiv på dem alla.

Mest aktiv är jag på Facebook, följt av Instagram. Twitter använder jag, men mest för att länka till inlägg på ovannämnda.

Jag har konton på:

Facebook - där har jag ett privat konto, en sida för mitt författarskap, en sida för mitt konstnärsskap, samt en sida för mitt företag.
Twitter - där har jag ett konto.
Instagram - där har jag tre konton: ett som mig själv, ett enbart för bullet journaling, och ett för mitt konstnärsskap.

Sedan finns jag även på Pinterest, Flickr, Snapchat, Periscope, Google+ (inklusive youtube), och säkert några fler ställen också som jag inte kommer på i hastigheten, men där är jag inte aktiv, förutom att jag ibland söker efter bildinspiration på Pinterest.

Facebook använder jag mest för att diskutera och vara aktiv i grupper där det finns människor som har samma intressen: böcker, läsning, bullet journaling, målande och tecknande, pyssel, art journaling, och liknande.

Instagram används ungefär för samma sak, fast med mindre text. Hitta, få och ge inspiration.

Vad jag inte gillar på dessa sidor, speciellt Facebook och Instagram, är det stök som blir och svårigheten att se kronologiskt (vilket blev värre med Instagrams senaste uppdateringar). Att man på Facebook måste gå in på ett visst ställe för att över huvud taget kunna se "Senaste", när det borde vara "default"-läget.

Allt hamnar huller om buller (både på Instagram och på Facebook) och det är svårt att både se och bli sedd i det utbud som finns, samt att det blir mer och mer avsmalnat. Trycker man på något som man "gillar", ser man genast mer av samma sak eller från samma person, andra personer och andra intressen negligeras.

Så jag är kluven till sociala medier. Speciellt som att de slukar så förskräckligt mycket tid. Som jag egentligen hellre tillbringar med en god bok, eller med att vara kreativt skapande. Ändå fastnar man där, gång på gång, vid den virtuella snuttefilten, som dessutom snuttifierar samhället, sinnet och allt däremellan.

Visst finns det positiva bitar också. Jag har fått bekanta över hela världen som jag inte skulle ha fått utan sociala medier, och mycket inspiration och lästips, som jag inte skulle ha fått annars. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Får fundera vidare på vad jag egentligen föredrar. Instagram fixerar så vid yta, i och med att det är bilder, och fokuserar så på antalet gilla och antalet följare. Twitter är förskräckligt begränsat och jag har svårt att bli vän med det. Facebook bidrar ju till möjlighet för längre diskussioner och inlägg och mer nyansering. Men jag är ändå kluven.

Det är som med samhället i stort, vissa blir blinda för ytan även där, ser bara ytan, blir avundsjuka, svartsjuka, får habegär, men samtidigt är det fint med nätverk där man kan kommunicera över gränserna, där det fysiska inte begränsar.

Så länge man är medveten om att det blir lättare för missförstånd, att det är lättare att gömma sig bakom det skrivna ordet, att man har en fördel om man är bättre på att uttrycka sig skriftligen, samt att det fortfarande är oklart vad alla elektroniska vågor och skärmar gör med våra hjärnor, ögon - ja, sinnen och kroppar över huvud taget.

Som i allt annat krävs balans, och det är inte alltid folk klarar av att hitta balans i något som kan bli så beroendeframkallande och så ytligt, med sådan lätthet att gömma sig, säga ogenomtänka saker och misstolka varandra.

Därför är det bra att sådana här frågor lyfts upp. Med tanke på allt näthat som florerar och alla påhopp och dylikt, vore det kanske på plats att införa sociala medier på schemat i skolan, både hos barn och på vuxenskolor.

Medvetenhet och upplysning är nog det som behövs för att det ska bli bättre plattformar. Sedan kan man diskutera reklam, hur mycket och varför ägarna av Facebook och Instagram ska påverka användarna så mycket och i sin egen profitbegärliga riktning, men det är en annan sak.

Jag lämnar ämnet nu, medan inlägget inte är för långt, men ändå inte för snuttifierat.

Ny sida: om mig

Jag har lagt till en ny sida på bloggen. Om mig heter den. Där kan ni läsa lite mer om vem jag är. Fråga gärna om ni vill veta något mer, så kan jag lägga till mer information på presentationssidan.

Grönt

Jag vet inte hur jag ska kunna närma mig bloggen igen. Har kommit så långt ifrån den, den har blivit ett dåligt samvete när jag inte uppdaterat den på så länge.

Vet inte längre vad jag vill med den, och måste definera det för mig själv.

Recensionshögarna är lika stora, jag har oskrivna recensioner och en stor hög olästa recensionsexemplar. Har inte hunnit läsa, vill verkligen prioritera det nu. Får så dåligt samvete över de olästa böckerna och oskrivna recensionerna!

Har äntligen börjat renskriva för att kunna komma vidare på mina skrivprojekt. Renskrev nyss ett fragment som jag vill dela med mig av. Kommer inte ihåg dess betydelse. Den förmedlar mer än känsla en något annat. Jag vet inte vad det är.

Med det sagt: ni får skapa er egen tolkning. Här är det i alla fall:

I andningen där jag vilar

mellan sömn och vaka

kallar han på mig.

Jag hör hans väsen

hur han vill att jag ska gå till honom

vara en del av honom, hitta hem.

Han tror att jag inte förstår

de ord som är någon annans

hur tafatt han gestikulerar

är rädd att vi ser något mer

en skicklighet, en förundran

en hoppfull lek, en liten nyans av grönt.

Böcker köpta på Världsbokdagen

Dagen före Världsbokdagen var en lördag, och då hade mitt lokala bibliotek öppet. Eftersom det har stängt på söndagar, passade det på att fira Världsbokdagen redan under lördagen.

Jag var på ett boksläpp, där en bekant till mig berättade om sin nyutkomna diktsamling och läste några dikter.

Efter det lämnade jag föreläsningssalen och var in till själva biblioteket där de bjöd på gratis kaffe och kaka dagen till ära. Kakan skippade jag, men jag tog mig en kopp kaffe och en bok och satte mig att läsa en stund.

Biblioteket hade försäljning, både av tidningar i buntar, där man fick köpa för förmånligt pris, och nyutgivna böcker för ännu mer förmånligt pris - tio kronor styck kostade böckerna. Jag passade på att köpa fyra stycken. "Bödlar - Liv, död och skam i svenskt 1600-tal" började jag läsa i redan till kaffet, de andra plockade jag på mig efter kaffestunden.

Den ovannämnda boken, skriven av Annika Sandén, är en fackbok som ni förstår. Bland de andra böckerna jag köpte var den första "I väg, på plats" av Pia Juul, en skönlitterär bok med korta texter med fokus på karaktärer i rörelse. "Vinden som sprider elden" av Selva Almada är en roman av en latinamerikansk, kvinnlig författare och den fjärde boken är "Skapelsekanal i mellanvärlden", en diktsamling av Reza Rezvani, en svensk poet med rötterna i Teheran.

I dag har jag klippt mig, en bob-frisyr är alltid på modet, är det inte så? Hur som helst är det skönt att bli av med det slitna håret.

Jag bubblar på i detta inlägg, för jag varken hinner läsa eller skriva som jag vill, och passar på att skriva nu när jag har chansen och tar mig tiden. Jag hade tänkt vika kvällarna åt läs- och skriv under ett par timmar. Hoppas verkligen att jag får till det. (Prokrastinering är alltför lätt.) Mycket jobb har det varit på sistone, och bloggen har fått stå tillbaka för livet.

Nu är jag tillbaka och jag hoppas att både skrivandet, läsningen, bloggandet och annat som är så himla roligt kommer att få mer av min tid framöver.

Hur firar du #Världsbokdagen?

Vart tog jag vägen egentligen?

Februari försvann i ett nafs. Det enda jag läste under februari månad var ett par sidor om dagen i Tomas Tranströmers samlade dikter, Samlade dikter 1954-1996. Jag har ännu inte läst ut diktsamlingen, varför det blev 0 böcker lästa i februari.

Annars fokuserades hela fritiden på att skriva, skriva klart och korrekturläsa två noveller till novellsamlingen Morden på Färgargården. Boken kommer ut juni 2017. Lägg gärna månaden på minnet. Boken kommer att kunna beställas från Adlibris och Bokus. Även jag kommer själv att ha ett tjugotal exemplar att sälja, signerade givetvis.

Just nu håller jag på med slutkorrektur.

På det personliga planet har det hänt en hel del under februari. Inte minst har jag fyllt år, träffat min kära familj och ätit gott.

Mycket har hänt inom jobbet också. Jag har äntligen registrerats för FA-skattesedel. Skriver ni skönlitterärt, eller vill ha hjälp med skribent-/korrektur-/språkgranskningsjobb (både facklitteratur/skönlitteratur och andra texter) får ni gärna vända er till mig, på JMHkorrektur.

Jag är numera även medarbetare i Joelsgården Förlag (länk till Facebook). Besök gärna Facebooksidan för fler uppdateringar. Joelsgården Förlag har även en hemsida som kommer att uppdateras inom kort med ny information, i och med den nya ägargruppen.

Mars har inneburit mycket arbete och fokus på annat, men jag har kommit igång så smått med läsningen. I veckan har jag påbörjat boken Det enda som betyder något av Jeanette Palmqvist.

Jag har fortfarande en stor hög recensionsexemplar att beta av. För dig som läser detta och undrar när min recension egentligen kommer, så är den på gång. Jag har några lästa böcker vars recensioner jag måste färdigställa, samt som sagt en hög med böcker att läsa. Jag ska bara hitta tiden till läsning också.