Grönt

Jag vet inte hur jag ska kunna närma mig bloggen igen. Har kommit så långt ifrån den, den har blivit ett dåligt samvete när jag inte uppdaterat den på så länge.

Vet inte längre vad jag vill med den, och måste definera det för mig själv.

Recensionshögarna är lika stora, jag har oskrivna recensioner och en stor hög olästa recensionsexemplar. Har inte hunnit läsa, vill verkligen prioritera det nu. Får så dåligt samvete över de olästa böckerna och oskrivna recensionerna!

Har äntligen börjat renskriva för att kunna komma vidare på mina skrivprojekt. Renskrev nyss ett fragment som jag vill dela med mig av. Kommer inte ihåg dess betydelse. Den förmedlar mer än känsla en något annat. Jag vet inte vad det är.

Med det sagt: ni får skapa er egen tolkning. Här är det i alla fall:

I andningen där jag vilar

mellan sömn och vaka

kallar han på mig.

Jag hör hans väsen

hur han vill att jag ska gå till honom

vara en del av honom, hitta hem.

Han tror att jag inte förstår

de ord som är någon annans

hur tafatt han gestikulerar

är rädd att vi ser något mer

en skicklighet, en förundran

en hoppfull lek, en liten nyans av grönt.