Chans att vinna klassiker i nyutgåva

Nu är det många bloggtävlingar på gång i bloggvärlden. Var med och tävla om ett klassikerpaket på Kulturkollo. Kanske blir du en av de lyckliga vinnarna? Jag är också med och hoppas på vinst förstås!

Kvinnoalfabetet: bokstaven X

Linda på Enligt O har länge kommit på torsdagarna med en ny bokstav i Kvinnoalfabetet. 

Jag har varit sugen länge på att hänga med på den här utmaningen, och det kan hända att jag kör början på alfabetet lite i efterhand, eftersom jag missade det.

Den här veckan har hon kommit till bokstaven X. 

Hon skriver:

”Dags för en av de svåraste bokstäverna, nämligen X. Följande uppgifter får du idag:”

 Här nedan är hennes frågor och mina svar.

Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar påX.

Jag har bara läst en bok av Xinran, men jag tyckte mycket om den.

I augusti 2011 läste jag De goda kvinnorna från Kina, en bok som är baserad på radioprogrammet ”Xinrans ord”.

I programmet gjorde Xinran intervjuer med en mängd kinesiska kvinnor med varierande liv och förflutet, men där den gemensamma nämnaren kan sägas vara våld och kvinnoförtryck.

Mycket intressant läsning om kvinnor, som lever i Kina under helt andra och hårdare levnadsförhållanden, än en modern västerländsk kvinna i Sverige av i dag, som jag är.

Berätta om någon annan kulturpersonlighet på Xsom du gillar (eller en författare till om det är lättare).

Bilden på Sokrates med hustrur lånad från Wikipedia.

Xantippa var Sokrates hustru. Hon levde på 400-talet före Kristus.

Ordet xantippa har också kommit att betyda grälsjuk, argsint kvinna, det vill säga med användning som skällsord, mest på grund av det rykte Xantippa hade, även om man annars inte vet mycket om henne.

Framför allt är hon en inspiration till andra sentida författare, där Xantippa eller andra med samma namn har en roll att spela.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet påXsom du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

I bokhyllan har jag Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo.

Den boken är jag nyfiken på – var riktigt nyfiken när jag köpte den, naturligtvis, och nu har den blivit stående ett tag – men snart är det dags.

Xiaolu Guo är som ni förstår en kinesisk författare. Hon är född 1973 och det finns åtminstone en bok till av henne på svenska, Jag är Kina, som är ”ett mångbottnat porträtt av det moderna Kina” enligt Alfabeta bokförlag som gett ut översättningarna av både hennes böcker.

Hon har publicerat fler, både på egen hand och i antologier, men de finns ännu bara på engelska, av det lilla jag har sett.

Xfår också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja påX.

Margaret Astrid Lindholm Ogden, född i USA 1952, debuterade under pseudonymen Megan Lindholm. Hon skrev mest science fiction under denna pseudonym, men också en del fantasy.

Sedan kom hon på idén till ett helt annat skrivprojekt, inom episk fantasy, och valde att använda sig av en annan pseudonym. Under denna andra pseudonym skrev hon med ett annat slags språk.

Eftersom huvudpersonen var en man, valde hon ett unisexnamn som pseudonym, Robin Hobb.

Från början var det inte många som visste vem som dolde sig bakom pseudonymen och därför spekulerades det vilt om vem det kunde vara.

I senare intervjuer har hon berättat att hon skriver på två olika vis under de olika pseudonymerna och hon vet genast när hon börjar skriva om hon skriver som Megan Lindholm eller Robin Hobb.

Min första read-a-long: Odinsbarn av Siri Pettersen

Nu har jag anmält mig till min första read-a-long. Den anordnas av Nelly på Nellons bokblogg.

Det ska bli så roligt! Jag har aldrig tidigare varit med i en bokcirkel IRL och inte heller genom bloggen (endast ett par gånger på Facebook och under annat upplägg), och den här gången var det så många som anmälde att de vill läsa tillsammans så det blir som en liten bokcirkel, fast online.

Vi ska läsa Odinsbarn av Siri Pettersen, med början den 31 mars. Boken är den första delen i serien Korpringarna, som är en trilogi.

Vi har en hel månad på oss att läsa boken; den 30 april ska boken läsas ut.

Det är första gången jag läser på det här viset. Vi ska alltså läsa till och med en viss sida ett visst datum, och det är fyra sådana hållpunkter under månaden.

Jag kommer att lägga upp inlägg på bloggen i samband med dessa datum, då jag berättar om vad jag läst hittills och vad jag tyckte om det.

Ni kommer att få inlägg om detta från mig:

9 april (då har vi läst sidan 1-151)

16 april (då har vi läst sidan 152-314)

23 april (då har vi läst sidan 315-488)

30 april (då har vi läst sidan 489-662+ författarens tack på två sidor)

Det är en riktigt tjock bok, men den har också stort teckensnitt och verkar vara väldigt spännande, så den kommer nog att gå snabbt att läsa. Nordisk mytologi vänd lite upp och ner. Den utspelas i ett land där trollen är normen och människorna hör till undantagen.

Ett utdrag ur baksidan på boken:

En man från norr sticker kniven i ett spädbarn, för att dölja att hon är född utan svans. Flickan överlever och får namnet Hirka. När hon är femton vintrar gammal får Hirka veta att hon är ett odinsbarn – ett svanslöst odjur från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död.

Författaren Siri Pettersen.

Den här boken är, trots det underbara ämnet – jag älskar mytologi och böcker som baseras på mytologier, speciellt sådana som förnyar och utvecklar mytologierna – en riktig hyllvärmare. Sedan februari 2015 har jag haft boken, i lite över ett år. Jag köpte den på den lokala bokhandeln för ett presentkort som jag fick i födelsedagspresent det året.

Jag köpte fortsättningen Röta senare samma år.

Den 27/4 kommer tredje och sista delen ut på svenska, på förlaget B Wahlströms precis som tidigare delar. Del 3 heter Kraften.

Den första delen finns sedan december förra året även att få tag på i storpocket och del två inbunden.

Jag har lite undrat varför det inte blivit av att läsa de här böckerna, men nu är det alltså snart dags. Det var väl read-a-long:en jag väntade på fast jag inte visste om det.

Så nu blir det snart läsa av, i Odinsbarn, och sedan kommer jag att läsa Röta och Kraften innan året är slut.

Förhoppningsvis tycker jag om böckerna också – det verkar i alla fall lovande!

Tävling med bokvinst

C.R.M. Nilsson har på sin blogg en tävling där hon lottar ut en bok. Boken är Ur askan av Leigh Bardugo, tredje och sista boken i Grisha-trilogin. Surfa i väg till det här inlägget för att ta del av tävlingen och tävla du också.

Recension: Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg

Stenhuggarens dotter är den sjunde fristående delen i serien Släkten som är en fiktiv krönika över Sveriges historia. Jag som väldigt gärna läser historiska romaner har följt serien med spänning. De flesta böcker har jag tyckt mycket om, vissa lite mindre, men jag har fortfarande tyckt om dem.

Den här boken är jag tyvärr lite tveksam till, även om jag gärna vill gilla den samtidigt.

I stort sett tyckte jag om den och att den var bra, men det var några saker som störde mig.

Språkligt sett och som korrekturläsare blev jag tyvärr besviken på den här boken, att alla presens particip +s hade slunkit igenom korrekturläsarens ögon utan att påpekats och rättats till.

Vissa människor av idag har en tendens att överdriva användning av presens particip plus ”s”. Det är en sak i frasen ”komma leandes med en ko” som min gamla skrivkurslärare sade till mig som exempel. En annan sak att skriva ”Han kom gåendes”, när det lika gärna kan stå ”Han kom gående” - och det dessutom är mer språkligt korrekt. Jag som språkmänniska och som korrekturläsare störde mig något så vansinnigt på detta extra s, som förekom inte bara en gång utan massor av gånger genom hela boken, där det inte borde vara något s. Därtill var det några andra fel som inte borde ha gått förbi korrektur.

Nå, korrekturläsning i all ära, om man ser till handlingen då, vad tyckte jag då?

Såhär beskrivs handlingen på Bokus och Adlibris:

Sissela Konradsdotter föds 1252 i smålandet Njudung. Hennes far är känd för sin magiska förmåga att förvandla stenar till konstverk. Hans berömmelse når ända till kungaborgen i Stockholm, och han får en inbjudan av kung Valdemar.

Dottern Sissela följer med till Stockholm och snart är hon en central del av kung Valdemars liv. Men maktstriderna och intrigerna på kungaborgen tvingar henne på flykt. Med sig får hon kungens frilloson Eskil och den ring som under århundraden burits av kvinnor i maktens närhet. En dag många år senare hinner verkligheten i kapp Sissela, och hennes hemligheter riskerar att avslöjas ...

Språket var ingenting märkvärdigt, det höll sig ganska så rätt med historiskt tonfall, men det var ändå ganska simpelt och med många slitna fraser.

Med risk för spoiler: Jag tyckte att abboten kom undan alldeles för lindrigt och den delen av intrigen kunde ha gjorts mycket mer av. Han utgjorde aldrig något riktigt hot och det gjorde mig besviken.

Jag var också besviken på hur lite av stenhuggarlivet som skildrades. Jag hade gärna sett mer av huvudpersonens passion till stenen och mer av hennes aktiva yrkesliv. Nu tog det snöpligt slut och jag blev irriterad på hur lätt Sissela, som huvudpersonen heter, går med på och nöjer sig med att vara en av flera älskarinnor till kungen.

En annan sak jag tänkte på under bokens gång, var att boken skildrar hela Sisselas liv, precis som många historiska böcker skildrar hela liv, speciellt de i den här serien.

Nackdelen med att skildra ett helt liv på det här viset kan vara att det blir lite väl svepande och lite för ytligt, när så många år ska täckas. Speciellt när man byter berättarperspektiv många gånger och inte går alltför nära inpå huvudpersonen.

Över lag tyckte jag att saker och ting löste sig lite för enkelt. Den allmänna berättarsynvinkeln gjorde också att jag som läsare inte brydde mig lika mycket om, även om jag måste erkänna att jag tyckte att det blev spännande, speciellt mot slutet.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var lättsam, historisk läsning, men ingen bok jag kommer att lägga på minnet eller som kommer att dröja kvar hos mig. Ändå kommer jag att fortsätta att läsa serien om Släkten och jag ser fram emot framtida delar! Varje del är skriven av en ny författare, så det gör det extra spännande.

Vill du läsa en historisk roman som skildrar en kvinnas vedermödor under senare hälften av 1200-talet så ska du plocka upp den här boken.

Tack, Historiska Media, för recensionsexemplaret!

Titel: Stenhuggarens dotter

Författare: Ewa Klingberg

Förlag: Historiska Media

Recensionsexemplar: ja

ISBN: 978-91-7545-275-3

Köp boken inbunden på:

Adlibris

Bokus

Eller som pocket:

Adlibris

Bokus

Eller som e-bok:

Adlibris

Bokus

Min nya läsburk från och med februari

Vad är en läsburk?

Min TBR-jar.

Vad är en läsburk? Den kan också kallas tbr-burk eller tbr-jar, där tbr står för to be read. Det är alltså böcker man har i hyllan som man ännu inte läst, en lapp för varje oläst bok.

När man känner för det drar man en lapp och får hjälp med vad man ska läsa härnäst. Men jag har lite speciella regler för min burk och hur den ska användas. Mer om det längre ned.

Nu har jag en riktigt stor glasburk. Det är roligare med en genomskinlig burk där man ser de faktiska lapparna i burken.

Jag hade en lite mindre burk tidigare, också i glas, innan jag bytte och ett tag hade en svart, mönstrad burk, där man inte såg någonting av lapparna. Det var inte alls lika roligt. Därför bytte jag igen, till den här nya burken i samband med min stora bokutrensning.

300 lappar

Jag byter ut "De vilda detektiverna".

När jag rensade ut så många böcker (200 stycken) i februari, så rensade jag också bland lapparna.

Jag har en anteckningsbok där jag hade som ambition att skriva upp alla mina olästa böcker. Jag påbörjade projektet med stor iver. Jag började på A (författarens efternamn) och gav upp någon gång runt L. Det kändes så deprimerande med så förskräckligt många olästa böcker. Sedan dess har vissa böcker tillkommit ändå i burken, både fler gamla hyllvärmare, plus att jag lagt lappar för några relativt nyköpta böcker i burken också.

Summa summarum är det 300 lappar i min burk, 300 olästa böcker från mina bokhyllor. Det är – måste jag skam att säga – inte alla mina olästa, långtifrån.

Jag har dock bestämt mig för att i burken, och på nämnda lista för vilka böcker som finns i burken, alltid ha en konstant siffra av 300 stycken.

Varje gång jag tar en lapp ur burken, letar jag rätt på någon annan oläst bok i min hylla som ännu inte har en lapp i burken, skriver upp titeln (ibland även författaren) och stoppar den nya lappen i burken.

Min förhoppning är att jag någon gång ska ha läst så många av mina böcker att siffran 300 inte längre ska vara konstant, att jag läser böcker och inte har fler lappar för olästa böcker att stoppa i burken.

Men dit är det långt, flera års läsning, om inte mer. För jag köper ju också nya böcker, som så småningom blir hyllvärmare.

Just därför har jag bestämt för att läsa allt köpt 2016 under 2016. Plus att jag alltså tar en lapp ur burken varje månad och läser den boken.

Dock kan det ibland bli så att jag läser någon bok utan att ta lapp ur burken, och senare stöter på den lappen. Då är det bara att slänga den lappen och ersätta med en annan bok och ny lapp (så att jag ändå har 300 böcker i burken).

Reglerna kring burken: färgerna

Böcker!

Jag har lite speciella regler kring hur jag drar lapp ur burken varje månad. Bara för att göra det roligare och lite mer komplicerat. Som ni ser på fotografierna har jag olika färg på lapparna. För att jag inte ska ta medvetet en viss färg före en annan eller en viss bok som jag vet har en viss färg, involverar dragningen en tärning.

Sedan jag gjorde fler lappar har jag också fått fler färger, fler än sex stycken. Därför har jag lagt till ett extrasteg i min dragning.

Färgerna är följande (och motsvarar siffror som följer):

1. beige
2. rött/rosa
3. lila
4. orange
5. ljusblått/mellanblått/mörkblått
6. gult

Regler för TBR-jar: tärningen

• Boken ska finnas på detta blocks lista och stryks när den läses, varefter en annan bok läggs i burken och får denna boks nummer.
• Slå en tärning för att välja färg. Ta därefter upp en lapp ur TBR-burken i rätt färg. Om det är ett två-/flerfärgsnummer, slå igen. Om det finns två färger: färg 1: 1-3, färg 2: 4-6. Om det finns tre färger: färg 1: 1-2, färg 2: 3-4, färg 3: 5-6.
• Om boken som dras är en andra/tredje och så vidare bok i en serie väljs boken som är näst på tur bland olästa i serien; om författaren gett ut flera böcker och jag vill läsa dem efter publiceringssår väljs nästa bok på tur istället.
• Om boken redan lästs görs proceduren om (med tärning och så vidare).
• Om lust ej finns att läsa är det 1. för att en bok ska skänkas bort – gör det då på en gång! Eller gör om proceduren. Men prova boken i 50 sidor innan du lägger den åt sidan eller ger bort den.

Varje månad drar jag en lapp ur burken på detta vis. När jag väl kommit fram till vilken färg jag ska ta får jag gräva i burken – men inte för långt! – och ta en lapp, helst en lapp som ligger ganska långt överst. Jag går efter något slags intuition och hoppas på en bra bok varje gång, att det blir en bok som jag faktiskt känner lust att läsa. Hittills har jag inte gett upp någon bok utan läst ända till slutet.

Dock vill jag inte att det blir som det var för ett par år sedan, då ”Änka för ett år”, var min tbr-burks-bok i just ett år. Den kändes förskräckligt seg att läsa. Därför ska jag ta tag i att läsa min tbr-burks-bok som en av de första böckerna för månaden, verkligen, verkligen läsa den – och läsa bara en bok i taget så att den verkligen blir läst och inte läggs åt sidan i en läshög med femtioelva andra böcker som jag läser i samtidigt.

Jag ska också se till att, om jag nu verkligen ogillar boken så mycket, istället skänka bort den. Nu vet jag redan nu att jag inte har många sådana böcker i mina hyllor. De böcker jag har kvar nu efter min stora rensning vill jag verkligen läsa.

Vad jag hoppas på

Därför hoppas jag på att läsa många hyllvärmare framöver, då jag också bestämt mig för att bara läsa mina egna böcker och inte låna några böcker från biblioteket. Allt för att minska på den här högen av 300+ böcker jag har olästa i hyllan.

Men jag begränsar mig till en läsburksbok i månaden just för att läsandet annars för min del är lustfyllt och jag väljer spontant utifrån vad jag känner för att läsa för stunden. Jag måste få ha den friheten. Blir jag alltför låst vid visa titlar slår jag bakut och läser inte alls istället. Därför räcker det med en medveten burkbok i månaden (även om jag som sagt kan läsa andra böcker, som långt senare visar sig ha varit burkböcker utan att jag riktigt tänkt på det).

En smakebit på søndag: Vindens namn, del 1

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Den här helgen läser jag Vindens namn, del 1 av Patrick Rothfuss. Det är första delen i en trilogi och Patrick Rothfuss debutbok, en bok som rönt stor popularitet bland de som gillar fantasy. På svenska är varje bok uppdelad i två, så Vindens namn, del 1 är egentligen första halvan av första boken.

Den här boken har varit hyllvärmare hos mig sedan 2013 och den är en del av både min #hylltömning2016-utmaning, ledd av Nelly på Nellons bokblogg och en del av "Ta kontroll över bokhyllan"-tävlingen, ledd av Anna Höglund på bloggen Fantastiska Berättelser.

Jag började med boken i fredags och har i dag, just för stunden, hunnit till sidan 125.

Min smakbit kommer från sidan 70 där huvudpersonen Kvothe börjar berätta sin levnadshistoria och han börjar med sin barndom och uppväxt. Citatet är från inledningen av kapitel åtta.

"Min trupp var inte en sorglig samling taskspelare som gycklade vid korsvägarna för småslantar eller sjöng för en middag. Vi var hovartister, hans nåd Gråvalls män. När vi kom till en stad var det för det mesta en större händelse än midvinterfestivalen och solinadespelen ihop. Minst åtta vagnar brukade ingå i vår trupp, och långt över två dussin artister: skådespelare och akrobater, musiker och magiker, jonglörer och gycklare. Min familj.

Min far var en bättre skådespelare och musiker än någon annan ni har sett. Min mor hade en naturlig fallenhet för ord. Båda var de vackra, mörkhåriga och snara till skratt."

Den här boken tycker jag mycket om hittills, den har hög språklig kvalitet och många unika påhitt och fantasier, som känns nya i fantasygenren.

Jag tror att jag redan nu kan rekommendera den här boken till de som gillar att läsa fantasy.